Härskartekniker 3.0

Mattias Svensson lärde oss allt om härskartekniker 2.0. Via Dennis blir jag uppmärksammad på att ett gäng akademiker nu har tagit detta till nästa nivå.

En av de anmälda talarna, Stephen Marglin, menar att marknadsrelationer får samhället att vittra sönder. Han kan knappast ha läst artikeln Free to Trust: Economic Freedom and Social Capital, som visar att centrala institutioner i en marknadsekonomi ökar graden av socialt kapital och tillit människor emellan:

We run cross-country regressions with 51 or 52 countries to explain trust in 1995 or 2000. The EFI is used as a measurement of the degree to which a country’s economy is free, and the variable Generalized trust from the newest version of the World Values Survey is used to measure social capital. Our results indicate that economic freedom overall seems to promote trust, and this is especially the case for one area of the index – Legal structure and security of property rights (EFI2). [..] Aside from the overall index itself, especially one area, Legal structure and security of property rights (EFI2), has a large, statistically significant and possibly causal effect on Trust. That EFI2 stimulates Trust is not difficult to understand. Through the existence of a legal system that is perceived to be fair and effective, economic actors know that voluntary contracts and rules in general are enforceable and can be relied upon. This enables them to trust other actors. But there is a second mechanism as well in that the economic process of exchange, which relies upon the legal system and property rights, can induce dispositions of trust to emerge, or stimulate conscious decisions to trust others on the expectation that they will be trustworthy and that those who are not can oftentimes be detected.

Dagens bild

Via Vetenskap och Folkbildnings forum.

Revolutionen som kom av sig

Enligt Karl Marx koncentrationsteori så skulle konkurrensen mellan kapitalisterna leda till att allt fler kapitalister skulle slås ut och att kapitalet skulle koncentreras till ett litet fåtal. I Outlines of a Critique of Political Economy menade Marx ideologiska broder Friedrich Engels att

The middle classes must increasingly disappear until the world is divided into millionaires and paupers..

Nästa steg var den socialistiska revolutionen.

Tänk så fel man kan få. I senaste numret av The Economist har de ägnat sin special report åt just den växande globala medelklassen.

Det visar sig att medelklassen aldrig varit så stor som den är idag. Det påpekas att det naturligtvis finns flera sätt att definiera medelklass, men enligt en definition så utgör medelklassen nu hela 57 procent av den totala globala populationen. I en artikel lägger man in en brasklapp om att den nuvarande krisen kan bromsa, eller rentav vända denna positiva utveckling. Det är inte osannolikt. Dock får man inte glömma att kriser tar slut och kommer förr eller senare att förbytas till uppgångar igen.

Samtidigt som vissa krampaktigt klänger sig fast i utdaterade teorier så verkar den socialistiska revolutionen vara mer avlägsen nu än någonsin.

Mina fördomar om invandrare

Ara Abrahamian vann till slut. Efter skandalen i Peking-OS när en korrupt domare dömde bort Ara, vilket resulterade i att Ara lämnade kvar bronsmedaljen på brottarmattan, så får han nu upprättelse. Fifa tvingas nu ändra sina regler så att liknande händelser inte ska kunna upprepas. Allt som en konsekvens av att Ara stod på sig och hade civilkurage nog att öppet demonstrera sitt missnöje över en orättvis behandling. Man ska inte underskatta vad detta betyder för brottningen som olympisk sport. För vem vill satsa tusentals timmar av sitt liv på stenhård träning, när ens öde på tävlingsmattan godtyckligt kan avgöras av en korrupt domare?

Tror någon att en slätstruken, blond och blåögd svensk hade vågat göra en dylik missnöjesdemonstration framför TV-kamerorna? Kanske, men jag är skeptisk. Civilkurage verkar vara något som får offras på konsensuskulturens altare. Så själv är jag inte ett dugg förvånad att det var en invandrare som besatt detta civilkurage. Precis som att det krävdes en invandrare för att sätta sig upp mot kriminella motorcykelgäng.

Där jag överväger att bli Miljöpartist

Jo jag är faktiskt miljövän. Inte för att naturen har något egenvärde, utan för att en bra miljö är något som gynnar oss människor. Att vara liberal innebär i min värld också att det inte är ok att förstöra andras egendom bara för att sker indirekt via utsläpp.

Så kanske borde man rösta på Miljöpartiet nästa val? Utöver att värna miljön, så värnar Miljöpartiet också den personliga integriteten. De tillhör de som "oftast ger uttryck för ett principiellt motstånd" mot olika förslag som kränker den privata sfären. Att motståndet är principiellt visar dessutom att de lyckats bevara någon slags ideologisk kompass, till skillnad från så många andra politiker som sviker sina ideal bara för att få lite mer makt. Camilla Lindberg är även hon ett föredöme på den fronten, men eftersom hon är från Dalarna så kan hon tyvärr inte få min personröst.

Ändå har jag mina dubier. Miljöpartiet dras med en besvärande barlast av ovetenskapliga föreställningar, som toppas med grumligt tankegods från vänster. Skulle de göra några välbehövliga eftergifter till oss gröna liberaler, så skulle de kunna bli ett intressant alternativ vid valurnorna.

Tveksam ära

Det är inte utan att man undrar om de inte får lära sig ett kritisk förhållningssätt på journalisthögskolorna nu för tiden. 2006 fick Svenska Dagbladets Idag-redaktion priset som årets förvillare. I år lyckas samma tidnings nyhetsredaktion, trots hård konkurrens, kamma hem priset som årets förmyndare. De nominerades för

återkommande kampanjjournalistik till förmån för allehanda restriktioner och förmynderi. Vinklat urval, enbart problematiserande perspektiv, maximal uppmärksamhet åt den mest långtgående politiska åtgärden och inte en kritisk fråga till någon förbudsivrare, inte en enda.

Tur för dem att de fortfarande har läsvärda ledarskribenter.

Uppdatering Må 13.04: Ok, det gäller inte riktigt alla deras ledarskribenter.

Andreas Malm- våldets vän

Nyligen noterade jag hur Mellanösternkonflikten tenderar att plocka fram somligas sämre sidor. För att bekräfta min tes så har Andreas Malm (vem annars) skrivit ett inlägg där han försvarar skokastar-attacken mot Israels ambassadör Benny Dagan. "En sko är det minsta ni förtjänar" menar Malm och uppmanar i artikeln till fler aktioner av detta slag.

Vad är nästa steg? Eftersom det är "det minsta" de förtjänar så uppmanar Malm indirekt till värre kränkningar och attacker. Oklart vad.

Det tragiska är att Malm förordar mer av den intolerans och fientlighet som håller Mellanösternkonflikten vid liv. Kan man inte längre bemöta sina meningsmotståndare med argument, utan måste ta till våld och kränkningar, så har man lämnat något centralt i vår demokratiska civilisation bakom sig. Malm ursäktar dessa kränkningar och fysiska attacker med att de inte är skadliga.

Om någon skulle örfila upp Malm för att han skriver så mycket dumheter (utan att han tar skada givetvis), tror någon då att han skulle tycka det var ok?