skip to main |
skip to sidebar
Imorgon bär det av till valurnorna igen. Förra året fick Federley min röst, något jag bittert fick ångra. Detta år har jag länge lekt med tanken på att rösta på miljöpartiet, men till skillnad från Mattias Svensson stannade det på idéplanet för min del. Även om jag förstår och håller med i mycket av hans resonemang.Skulle jag vara tvingad att rösta på ett riksdagsparti så skulle det nog bli miljöpartiet, men nu finns det lyckligtvis inget sådant tvång. Därför kommer jag i år, och för första gången, ge min röst till det (klassiskt) Liberala partiet.
Inte för att jag håller med dem i alla frågor eller tror att det är önskvärt med en strikt nattväktarstat. Det finns marknadsmisslyckanden, inte minst på klimat och miljöområdet. Dessutom är frågan om privat äganderätt inte så enkel som en del libertarianer vill tro. Mills harm principle är ett alldeles utmärkt utgångsläge i såväl politik som moral, men inte någon absolut sanning som aldrig får ruckas på. Leder principer till alltför dåliga konsekvenser eller om det finns bestickande argument för att det skulle göra det, så är det orimligt att hålla en princip högre än en betydande mängd mänskligt lidande. På den punkten skiljer jag mig inte från Nozick. Så jag förmodar att jag fortfarande är i gott sällskap.Givetvis anser jag att det vore värre om de rödgröna fick makten, än om Alliansen sitter där i fyra år till, men jag känner verkligen ingen entusiasm för dem. De ska ha cred för de saker som de gjort bra, men det känns redan som det skulle behövas ett nytt liberalt parti i svensk politik som kan skjuta idédebatten i mer liberal riktning. Och då menar jag ett riktigt liberalt parti, inte det missfoster till liberalt parti som folkpartiet har förvandlats till. Jag vet inte om liberala partiet kan bli ett sådant parti. De är fortfarande ganska kufiga och syns inte tillräckligt, men jag hoppas att om jag och andra ger dem sin röst, att vi kan påskynda en utveckling i rätt riktning.Nu när valet dessutom mer eller mindre är avgjort, så känns det ännu lättare att inte ge min röst till Alliansen i riksdagsvalet.
I kommunvalet ska jag enligt valpejl tydligen rösta på antingen Per Ankarsjö (c) eller Mikael Ståldal (Fp). Våra åsikter stämmer överens till 88 respektive 89 %. Det är jämnt värre, men tyvärr Mikael, ditt parti är till din nackdel. Jag klarar inte av att ge min röst till folkpartiet längre. Så Per Ankarsjö kommer därför få min röst.I landstingsvalet så har jag ingen aning om vem jag bör rösta på. Om någon kan tipsa om någon bra kandidat är jag idel öra.
Uppdatering Sö 19/9 18.27: Via Fredrik Westerlunds kommentarsfält blev jag igår tipsad om Gustav Andersson (c). Efter att läst på lite om vad han vill göra och framför allt om hans stöd till sprutbytesprogram, så fick han min röst i landstinget.
Så här ett par veckor innan valet så ser det inte så ljust ut för det rödgröna laget. Tur för dem att de besitter en grundmurad skepsis inför marknaden.
Vad Ayn Rand än säger så har jag inte mycket till övers för själviska personer. Samtidigt så verkar den andra ytterligheten vara lika impopulär den. En intressant studie visar att människor som är för generösa får alla oss andra att känna oss dåliga. Kanske något att tänka på nästa gång man bjuder på fest?
För några år sedan, och så sent som förra året så roade sig ett gäng "oberoende"* göteborgsliberaler med att hoppa på en halmgubbe som de kallade "panglossliberalism". De var inte utan sina poänger även om de bitvis var lite väl enögda. Framförallt verkar de ha missat att de förmenta panglossliberalernas liberalism också alltid har byggt på en "skräck eller fruktan för staten", samt handlat om att "nå fred mellan olika sätt att leva".Nu ska det i vilket fall bli intressant att se om de kommer revidera sin bild efter att ha sett filmen Överdos, som baseras på Johan Norbergs bok En perfekt storm.
*de brukar vara noga med att påpeka det, trots att exempelvis Karl Palmås är medlem i Miljöpartiet och Christopher Kullenberg är medlem i Piratpartiet. Uppdatering: det gick lite fort där på nattkvisten. Kullenberg är inte medlem i, utan röstar bara på Piratpartiet. Rätt ska vara rätt.
Med anledning av att Belgien sa nej till burka så menar den förre folkpartistiska riksdagsledamoten Mauricio Rojas att Om man vill leva så ska man välja ett annat samhälle där sådant är accepterat.
Vän av ordning undrar om det gått Rojas förbi att det bara är i Belgien (och eventuellt i Frankrike) det är på väg att förbjudas? I resten av Europa är det fortfarande accepterat och bör så förbli. I ett liberalt samhälle är det inte statens sak att bestämma vilka kläder folk ska bära.Se även inläggen: Slöjans vara eller icke-vara och Rojas och yttrandefrihetsuppfattningar hos svenska muslimer.
I delar av det parallella universum som utgörs av den bloggande gnällvänstern så ondgör man sig över subventioneringen av hushållsnära tjänster. HBT-sossen klargör att hon verkligen inte ser ner på dessa yrken och tar avstånd från fördomsfulla beteckningar som "pigjobb". Fast i ett annat inlägg så varnar hon för att detta kommer skapa "ett samhälle med Herrskap & tjänstefolk", förmodligen omedveten om hur fördomarna hon värjer sig mot avslöjas i och med hennes ordval.
Det konstateras att subventioner av hushållsnära tjänster inte utgör lösningen på livspusslet. Nä, men vem trodde på den klyschan? Däremot så kanske det kan bidra till att göra livet, inte minst kvinnors, lite lättare. Om man nu stör sig på att det främst är medel- och höginkomsttagare som dragit nytta av detta avdrag, så kanske lösningen är att subventionera ännu mer, så att människor från alla samhällsskikt kan dra nytta av dessa tjänster.
"Människor får gärna nyttja hushållsnära tjänster, men de får banne mig betala vad det kostar" ryter hon. Exakt, men hon glömde nämna att hon bygger sitt resonemang på antagandet att staten har rätt att lägga sig i och ta folks pengar i en sådan överenskommelse. Att "betala vad det kostar" innebär nämligen att man betalar vad det kostar på svarta marknaden.
Vad är då egentligen problemet? Om vi gör en välvillig tolkning och låtsas som om det här inte handlar om den sedvanliga missunnsamheten, så menar man att resurser inte ska tas från andra områden i statsbudgeten. Fair enough. Fast då bör man i rättvisans namn också ta hänsyn till att:(i) denna reform redan skapat mer än 11.000 nya jobb. Om man tar bort dessa subventioner så är det stor risk att många av dessa människor blir av med jobbet. Vill man det?(ii) det bör göras en liknande cost-benefit analys på samtliga poster i statsbudgeten. Låt mig gissa att det är ganska många subventioner som förmodligen skulle göra mer nytta någon annanstans i samhället. Varför inte dra in pengarna som går till dårarna på konstfack och istället höja sjuksköterskornas löner med motsvarande summa?(iii) denna reform också bidrar till statskassan. Både genom att statens kostnader för arbetslöshet minskar och genom att göra svarta jobb vita.Lyckligtvis är inte alla på vänsterkanten lika tanklösa. Än en gång markerar miljöpartiet mot dylika floskler.
Relaterade inlägg: Där jag överväger att bli miljöpartist.
Man kanske skulle börja skriva lite mer regelbundet igen.. För det ska erkännas att det kliar lite i fingrarna emellanåt. Nu när det är valår och allt.Det får bli en mjukstart där jag delger lite trevliga saker som hänt sen sist. Först fick Annika Dahlqvist priset som årets förvillare. Ett utmärkt val, även om jag tycker Stockholmsinitiativet också var en
värdig kandidat. Skillnaden var kanske främst att Dahlqvist haft ett betydande mediagenomslag med sina märkligheter. En annan glädjande händelse var att den alltid lika pålästa barnläkaren Mats Reimer fick Dagens Medicins lilla debattpris "brandfacklan". Har tipsat om han blogg tidigare, men gör det gärna igen. Är ni intresserade av pseudovetenskap inom det medicinska området så är det ett måste att följa hans blogg.Efter mycket hattande fram och tillbaka, så slog sig min favoritvänsterliberal ner på egen adress. Till skillnad från mig så drog han igång ordentligt med en gång. Ingen mjukstart där inte.Sist, men verkligen inte minst, så har Fredrik Westerlund vaknat ur sin bloggdvala igen. För oss som minns och än idag kan skratta lite åt psoriasislotten så är detta glädjande nyheter.
Inte för att jag håller med dem i alla frågor eller tror att det är önskvärt med en strikt nattväktarstat. Det finns marknadsmisslyckanden, inte minst på klimat och miljöområdet. Dessutom är frågan om privat äganderätt inte så enkel som en del libertarianer vill tro. Mills harm principle är ett alldeles utmärkt utgångsläge i såväl politik som moral, men inte någon absolut sanning som aldrig får ruckas på. Leder principer till alltför dåliga konsekvenser eller om det finns bestickande argument för att det skulle göra det, så är det orimligt att hålla en princip högre än en betydande mängd mänskligt lidande. På den punkten skiljer jag mig inte från Nozick. Så jag förmodar att jag fortfarande är i gott sällskap.
I kommunvalet ska jag enligt valpejl tydligen rösta på antingen Per Ankarsjö (c) eller Mikael Ståldal (Fp). Våra åsikter stämmer överens till 88 respektive 89 %. Det är jämnt värre, men tyvärr Mikael, ditt parti är till din nackdel. Jag klarar inte av att ge min röst till folkpartiet längre. Så Per Ankarsjö kommer därför få min röst.
