Först en kort personlig bakgrund: Jag tillhör, än så länge, den utdöende skaran som inte laddar ner musik och film på nätet. Varför vet jag inte riktigt. Mest kanske på grund av en diffus magkänsla av att det rent moraliskt faktisk är jämförbart med stöld och således fel.Fast jag har också några bekännelser att göra. När jag var liten så hade jag inga problem att göra "mixtapes" och kopiera kompisarnas musik på vanliga kassetband. Om det beror på att det finns någon avgörande skillnad jämfört med nedladdning av musik från nätet, eller om det bara berodde på att man inte grubblat så mycket på moraliska spörsmål i den åldern är oklart.Vid ett par tillfällen har jag också tagit del av när kompisar laddat ner senaste UFC och Pride och givit mig kopior av det. Då har jag kunnat säga till mig själv att det går faktiskt inte att se dessa galor lagligt i Sverige och det var ju trots allt inte jag som laddade ner.. Ungefär som att häleri eller nyttjande av stöldgods i andra hand är bättre det.Vad gör man inte för att rationalisera sitt beteende.I det senaste numret av Liberal debatt har Johanna Nylander, som vanligtvis skriver på bloggen Frihet, Fildelning och Feminism, skrivit en artikel som heter Stjälande tonårskillar eller klagande kulturarbetare? Hon påstår där att hon värnar äganderätten(?), men driver samtidigt tesen att kopiering inte är stöld.Följande argument framförs för att ge stöd till denna tes:- Fullständig kontroll över alla kopior av en produkt är inte äganderätt, det är monopol.
Så om jag skulle göra en kemisk analys av innehållet i en ny medicin som precis släppts på marknaden och sedan börjar tillverka och dela ut piratkopior av den medicinen under ett annat namn- är det då ok? Givetvis inte. En relevant fråga som tål att diskuteras är hur länge upphovsrätten ska gälla för musik, film osv, eftersom 70 år verkligen känns som i längsta laget. Men att prata om monopol är missriktad retorik, eftersom det knappast är monopol att vilja ha betalt för det man skapat eller så länge innan annan hindras att producera sin egna musik och film.- Upphovsrättsindustrins framfart har varit kantad av osäkra rättsprocesser och ett undergrävande av den personliga integriteten.
Ja, det är helt sant. Det är lika vidrigt när filmbolagens intresseorganisationer på ett rättsosäkert vis utnyttjar polisväsendet för sina egna syften, som när facket gör det. Men dessa övergrepp och rättsliga tveksamheter är fortfarande ingen ursäkt för att ladda ner saker utan att betala för sig. Äpplen och päron, således.- Teknisk utveckling går väldigt sällan att stoppa.
Det är förmodligen också sant, men inte heller det är en legitim ursäkt för att ladda ner andras produkter utan att betala för sig. Det är två helt olika frågor.
- Det är inte en mänsklig rättighet att tjäna pengar på kultur, utan det är någonting man gör om man producerar något som är tillräckligt bra för att marknaden ska betala för det.
Detta måste bygga på en grov missuppfattning om vad marknaden är. Marknaden består nämligen av dig och mig, samt även av de som laddar ner. Efterfrågan finns, det är bara det att många struntar i att betala för det som de vill ha. Eftersom de kommer undan med det. Anta att det skulle vara lika lätt att exempelvis sno bilar ur affärer som det är att ladda ner. Då skulle förmodligen många fler göra det också. Kan man då säga att det inte är en mänsklig rättighet att tjäna pengar på sina bilar som man producerat, bara för att flertalet då skulle bli ovilliga att betala priset i affären?Det är förvisso sant att det inte är en mänsklig rättighet att tjäna pengar på kultur (eller vad som hellst), men det är en mänsklig rättighet att inte bli bestulen på sina produkter, även om dess värde främst är immateriellt.
Detta fenomen kan beskrivas som att tillfället gör tjuven. Nu när det är så enkelt och relativt riskfritt att ladda ner upphovsrättsskyddat material, så verkar många lägga sina liberala principer om äganderätt åt sidan. Att socialister laddar ner är mindre förvånande, eftersom de aldrig värderat äganderätten särskilt högt. Men liberaler borde här kunna lägga sin bekvämlighet åt sidan och föregå med gott exempel.