tisdag, december 19, 2006

Jantelagen där man minst anar det

Senaste tiden har det varit mycket rabalder kring styrelsearvoden och företagsledares löner. Det hela började med Svenskt Näringslivs ordförande Michael Treschows artikel på SvD Brännpunkt. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Även i den liberala bloggosfären går åsikterna isär. Dick Erixon stämmer in i kritiken av Treschow, medan Danne Nordling är skeptisk och Johan Norberg undrar varför inte ägare ska få belöna cheferna för att de skapar värde. Treschow replikerar också på kritiken.

Själv har jag inte sakkunskap att bedöma vem som har rätt i sakfrågan, dvs. huruvida chefernas löner och styrelsearvoden har något samband med kollektivavtalen. Frågan borde kunna operationaliseras och avgöras empiriskt på något sätt. Kan den inte det, så blir det mest spekulationer.

Det hindrar inte mig från att föra några principiella resonemang. I denna artikel så påstår finansminister Anders Borg att "[ägarna] inte [kan] agera mot den allmänna moraluppfattningen". Först och främst undrar jag hur Borg kan göra sig till talesman för vad som är den allmänna moraluppfattningen. Vidare så undrar jag varför man i denna fråga ska ta hänsyn till den "allmänna moraluppfattningen" över huvud taget? Hur mycket ägare vill belöna styrelsemedlemmar och chefer kan knappast vara andra människors ensak.

I samma artikel påstår Elisabeth Tandan, vd för Aktiespararna att i "
svenska börsbolag med främst svenska ledamöter ska nationella förutsättningar råda. Behöver man höja arvodet för att locka utlänningar ska det gälla den personen och inte alla i styrelsen".

Spontant är jag skeptisk till att man i dagens allt mer globaliserade värld kan skapa egna nationella spelregler. Men främst undrar jag varför man ska diskriminera svenskar? Ska en svensk få lägre lön i förhållande till sin utländska kollega, enbart för att han är svensk? Det är inte moraliskt rimligt att straffa någon pga. dennes nationalitet, lika lite som man bör diskriminera någon för att de har "fel" religion, kön eller hudfärg.

Det hela luktar inte så lite jantelag.




4 kommentarer:

Fredrik sa...

Skönt att fler påtalar ägarnas rätt att själva spendera sina pengar som de vill. Visst kan man tycka att de slösar med sina pengar men det är ju ofta svårt för en utomstående att avgöra. För vad är slöseri?
"Jag har lagt mycket pengar på vin, kvinnor och sång, resten har jag slösat bort" sa George Best.
Hursomhelst har jag och alla andra företagare rätt att till och med slösa med våra pengar utan att andra ska lägga sina näsor i blöt.

Marcus sa...

George Best sa det bäst.

Joachim sa...

God morgon Marcus!

Vad sägs om en retur match?

..kanske..en pingis i pingisrummet på J.Baden? eller en slalom i backen?

Tänkte jag skull ge dig en chans till revansch sent om sider.. ;-)

Kul och intressant blogg förresten. Här kommer ett litet bidrag till din text om förmynderiet (nåja, kanske ett sidospår..men lika fullt..)

"Ett företag köpte varor från ett annat företag och fick i samband med köpet en faktura som var något felaktig. På grund av dessa fel nekade Skatteverket köparen avdrag för den ingående skatten. Detta samtidigt som Skatteverket beslutade att påföra säljaren utgående moms på samma försäljning.
Skatteverket motiverade sitt handlande med att man ansåg det vara bevisat att försäljning av de aktuella varorna hade skett samtidigt som man ansåg att det inte var bevisat att inköp av de aktuella varorna hade skett.

Kammarrätten ansåg att Skatteverket inte kunde påföra utgående moms på en försäljning samtidigt som man nekade avdrag för inköpet. Dessutom hade köparen i efterhand kompletterat med fakturor och andra dokument så att de uppfyllde Skatteverkets krav.

Kammarrätten i Jönköping från den 12 december 2006, mål nr 3955-3956-05. "

Snacka om att vilja ha kakan kvar och samtidigt äta den..det är rättssäkerhet i skatteverkets version. Tack och lov fungerade jurdiken denna gång iaf..

..och om du fortfarande inte är med på noterna så måste jag fått tag i fel M.W. I så fall ber jag om ursäkt.

Annars, mail?

Mvh
/joachim

Marcus sa...

Hej Joachim!

Är det verkligen du? Visst minns jag dig och våra pingismatcher! Men det måste vara runt 20 år sedan vi syntes sist! (nu känner jag mig helt plötsligt väldigt gammal...)

Så du har blivit jurist du? Bor du fortfarande i Gävle?

Ja det ver verkligen en bisarr logik som skatteverket använde sig av där..

Du kan nå mig på mail: marcuswidengren[snabela]gmail.com

Borde kanske lägga upp den på bloggsidan..

Vi hörs!