måndag, oktober 30, 2006

Inte bara liberaler ogillar moralism

Jonas Morian, ordförande i Socialdemokratiska pressföreningen, skriver idag om det orimliga i att godtycklig moralism, ska sätta dagordningen i debatten kring hushållsnära tjänster. Samtidigt påminns jag om varför jag anser att Jonas är en av få riktigt läsvärda bloggare, trots att vår ideologiska grundsyn förmodligen skiljer sig åt en hel del.

Morian har tidigare varit inne på hur konstigt det blir när enskilda personers tycke och smak ligger till grund för lagstiftning, och utmärker sig också av en föredömlig intellektuell hederlighet. Man kan bara önska att fler, från hela det ideologiska spektrat, följde hans exempel.

onsdag, oktober 25, 2006

Jag är en Taliban

Jämställdhetsombudsmannen Claes "Bojkotta Fotbolls-VM" Borgström konstaterade i början av månaden att så länge det finns prostitution, så kan aldrig genomsnittslönen hos män och kvinnor bli lika stor. Förklaringen som levereras, är i sin ovetenskaplighet lika enkel som självklar; det är de osynliga men grundläggande strukturerna som är orsaken. På lite oklara grunder så värderar "vi" tydligen kvinnor lägre än män. Kanske ska detta tolkas som att Claes talar i egen sak, och att han försöker komma ut ur garderoben, vad vet jag?

Vad som är mer klart är att han studerat retoriken hos en av sina inspirationskällor. Så han kan inte ens ta åt sig äran av att vara den första som drar paralleller mellan svenska män och talibaner.

Om det är någon som undrat varför jag ibland envisas med att inte raka av mig mitt skägg, så har vi av denna insiktsfulla duo fått svaret: Det är talibanstrukturerna som är orsaken.

onsdag, oktober 18, 2006

Matmyter

Är du en av dem som tror att man måste ha ägg i köttfärssmeten till köttbullarna och att man ska marinera köttet i timmar innan grillningen för att göra det mört? Häller du olja i pastakastrullen? Eller trodde du att man måste ha grädde i såsen för att få fram smakämnena, eller att man bör steka sin köttbit först på hög värme, för att "stänga porerna", så att köttsafterna ska "stanna inuti"? I så fall är du förmodligen inte ensam. Enligt den kända TV-Kocken Jan-Boris Möller är det vanligt att vi okritiskt använder oss av den nedärvda "kunskap", som gått i arv från generation till generation.

Igår var jag på ett seminarium på KTH, anordnat av föreningen Vetenskap och Folkbildning, med denna karismatiska figur. Och min antecknande blyertspenna glödde i takt med Jan-Boris krita på svarta tavlan, när han i rask takt och med mycket humor, avfärdade den ena matmyten efter den andra.

Ett av mina egna paradnummer i köket fick sig också en ordentlig släng av sleven, och det var vikten av marinering. Det är tydligen relativt onödigt med timslånga marineringar, eftersom en marinad inte tränger in mer än max en halv millimeter under ett dygns tid. Ska man marinera, så bör man skära bitarna väldigt smått, för att det ska ta smak. Jan-Boris förklaring till att man upplever att marinerat kött blir saftigt, är att marinader ofta innehåller någon form av socker, vilket gör att vid uppvärmning, så får ytan snabbare färg (sockret i marinaden karamelliseras). Det i sin tur gör att man tar bort köttbiten snabbare från grillen eller stekpannan. Eftersom vätskeinnehållet i köttbiten är omvänt proportionerligt till tillagningstiden, blir följaktligen köttet saftigare.

Han påpekade också vikten av att inte blanda för många olika kryddor i en och samma maträtt, eftersom våra smaksensorer inte klarar av att skilja dem åt ändå, och att kryddorna generellt ska tillsättas så sent som möjligt.

Aldrig i hela mitt liv, har jag brytt mig om att kolla på matlagningsprogram på TV, men om Jan-Boris dyker upp i tablån i framtiden, så kommer jag att göra ett undantag.
Jan-Boris Möller har också tillsammans med Fysikern Hans-Uno Bengtsson, skrivit boken "Koka soppa på Fysik" (som nu dessvärre verkar vara slut på förlaget).


måndag, oktober 16, 2006

Kårobligatoriet avskaffas

Det var inte en dag för tidigt. Jag som nyligen har börjat studera på Universitetet igen, slogs av hur vi i ett demokratiskt land som Sverige, som vanligtvis är bra på att respektera de mänskliga rättigheterna, kan tvinga människor att vara med i en förening som man kanske inte vill tillhöra. Som av en lustig tillfällighet argumenterade Clarence Crafoord och Gunnar StrömmerDN debatt igår för att den negativa föreningsfriheten bör grundlagsskyddas, så att den kan jämställas med den positiva föreningsfriheten. Det är svårt att inte instämma.

fredag, oktober 13, 2006

Kommer Stegö Chilò svika sina liberala ideal?

Inga andra i Sverige har förmodligen gjort så mycket för att folkbilda en bred allmänhet om kampsporter som killarna från Rallarsving; Musse Hasselvall och Andreas Halldén. Med sina roliga och intressanta resereportage, har de gjort obetalbara insatser för att avliva mytbilden om kampsportare som halvpuckade, anabolstinna våldsverkare. Nu uppmanar Musse och Andreas vår nuvarande kulturminister Cecilia Stegö Chilò att inte svika sina liberala ideal, och istället sätta människors fria val och säkerhet framför unken moralism. Om inte detta kampsportsförbud rivs upp, är denna höst den sista som vi kan se evanemang som EVT och K-1 här i Sverige. Eftersom dessa sporter, på helt felaktiga grunder, nu jämställs med proffsboxning.

Den som vill läsa mer om turerna kring kampsportsförbudet, samt om de fördomar och den okunskap som präglat hela processen kan göra det här. På samma sida, kan man även skriva på en protestlista. Har man inte redan gjort det, så är det hög tid att göra det nu.

Som kuriosa bör det också nämnas att det enda parti som konsekvent var mot kamsportsförbudet i Riksdagsomröstningen var Vänsterpartiet. Några strömoderater röstade också mot, medan andra la ner sin röst. Men exempelvis det parti som kallar sig för "Liberalerna", röstade alla för..

Delar av Sveriges s.k. kulturelit, är nu synbart kissnödiga på grund av Cecilias liberala bakgrund. Jag själv och förmodligen väldigt många kampsportare med mig, hoppas tvärtom att hon inte sviker sina liberala ideal. Om hon nu lyckas med konststycket att hålla sig kvar på ministerposten, trots obetalda TV-avgifter och eventuella lögner.


Uppdatering 16/10 12.15:
Cecilia Stegö Chilò avgår. Nu får vi se vem som vi kampsportare kan sätta vårat hopp till i denna fråga.




torsdag, oktober 12, 2006

Arne Anka gör comeback!

Innan Martin Kellerman debuterade med Rocky 1998, så fanns det en annan karaktär som med skön satir och cynism skildrade stockholmslivet, och det var Charlie Christensens Arne Anka. En bland många höjdpunkter i Arne Ankas karriär, var när han fick sätta dit en löstagbar näbb, eftersom Disney hade hotat med juridiska konsekvenser, då de ansåg att Arne Anka var för lik "deras" Kalle Anka. För alla serieälskare är det därför mycket glädjande nyheter att Arne Anka snart är tillbaks med ett femte album. Den som är för otålig för att vänta tills dess, kan börja tjyvläsa här.

(tack Calle)

tisdag, oktober 10, 2006

Recension av "När människan skapade världen"

Eftersom Johan, med sin bok ”Till Världskapitalismens försvar” (TVF), var den som på allvar fick mig att intressera mig för liberalism och ekonomi, för vilket jag än idag är djupt tacksam, så känns det passande att mitt första blogginlägg blir en recension av hans nya bok ”När människan skapade världen” (NMSV) Det som skiljer ut Johans böcker från mängden i den här genren, är inte bara att de är faktafyllda, välargumenterade och underbyggda med tunga källhänvisningar, utan framför allt för att han oftast verkligen bemödar sig med att bemöta vad hans kritiker faktiskt säger. Istället för att som så vanligt är, argumentera mot en missvisande karikatyr av kritikerns position. En annan förtjänst är att Johan återerövrat moralen från vänstern; den som läser hans böcker kan bakom alla grafer och tabeller skymta en optimistisk humanism, ett varmt hjärta, och en person som verkligen bryr sig om utsatta människor som lever under svåra förhållanden.


En ny klasskamp?

Ändå så når inte NMSV riktigt upp till samma höjder som TVF. Och det som nu följer, är ett försök till en mer kritisk läsning av boken. Det första jag reagerade på var hans uppdelning av människor i kategorierna ”skapare” respektive ”bevakare”. Även om han på sidan 251, skriver att ”entreprenören är som vi alla i våra bästa stunder”, och på sidan 338 skriver att ”Båda mentaliteterna, både kreativiteten och kontrollen, är nedlagd i vår mänskliga natur.”, så målar boken i övrigt upp en ganska schablonmässig pågående kamp, mellan dessa båda kategorier av människor, som lustigt nog ibland kan föra tanken till den marxistiska klasskampen. Kampen mellan arbete och kapital, har bytts ut mot kampen mellan skapare och bevakare. För en som så gärna alltid ser till individen, så är detta kategoriska tänkande lite förvånande.


Försiktighetsprincipen

I kapitlet om De försiktiga behandlar Johan bl.a. försiktighetsprincipen, och konstaterar på sidan 363, att det saknas en enhetlig definition av den principen. Och drar då slutsatsen att ”[r]edan det är ett skäl att avvisa den”. Det är en märklig slutsats. Det finns inte heller en enhetlig definition av liberalism som alla är överens om, men det är väl knappast ett skäl att avvisa liberalismen helt och hållet? Enligt Johans tolkning av försiktighetsprincipen så innebär det att ”..man betraktar brist på fullständig kunskap som skäl till förbud mot det nya”, som i mångt och mycket verkar baseras på Greenpeace extrema position att ”om man är osäker på om något är farligt [för] miljön eller människors hälsa, så ska det inte tillåtas”. Johan har rätt att med den tolkningen, är försiktighetsprincipen inte så rimlig. Det går helt enkelt inte att alltid vara 100 procent säker på om en ny produkt är helt ofarlig.


Rimligare tolkningar ?

Men finns det andra mer rimliga tolkningar av Försiktighetsprincipen? Ja, det skulle jag vilja säga att det gör. Istället för att kräva total säkerhet, så kan man lägga till kraven att man kan bara ”vidta åtgärder mot en produkt eller en produktionsmetod om det finns skäl att misstänka att den medför oacceptabla effekter för människors, djurs och växters hälsa eller för miljön”, och ”[o]m en preliminär vetenskaplig bedömning ger vid handen att det finns fara för möjliga effekter på miljö samt människors, djurs och växters hälsa”. Man kan alltså bara vidta åtgärder, om man vid vetenskapliga undersökningar får skäl att misstänka oacceptabla effekter (dessutom ska även vissa andra kriterium vara uppfyllda som framgår av länken ovan). Formulerad så, låter principen inte fullt så orimlig eller restriktiv längre.

Att EU sen missbrukade försiktighetsprincipen när de införde ett femårigt moratorium mot GMO-produkter, trots att en genomgång av vetenskapliga studier inte pekade på några hälsorisker, var givetvis fel. Men det är en annan femma.


Är det läkemedelsföretag eller läkemedelsmyndigheter som dödar?

Försiktighetsprincipen är en väldigt svår fråga, och det står klart när Johan på sidan 361, själv tar upp Neurosedynkatastrofen, som då anses vara orsakad av ”ofullständiga försök”. Men vad är det annat än efterklokhet, och ett indirekt förespråkande av försiktighetsprincipen? Det var tack vare Neurosedynkatastrofen som vi fick förstärkt biverknings- och läkemedelskontroll. Om Johan anser att biverkningskontrollen i det här fallet var undermålig och att det var fel, så förespråkar han alltså bättre kontroller än vad man hade då, d.v.s. större försiktighet, innan man släpper ut läkemedel på marknaden. Eller menar han att vi ska gå tillbaks i tiden till den standarden för läkemedelskontroll vi hade innan Neurosedynkatastrofen? Det kan jag inte tro.

På samma sida tar Johan upp ett fall med en viss hjärtmedicin, som tydligen kan rädda så mycket som 14.000 människoliv om året. Men på grund av de utdragna läkemedelskontrollerna så anser Johan att ”[läkemedelsmyndigheterna] dödade [] tiotusentals människor”. Det är en tveksam slutsats, och ett bra argument mot den slutsatsen framför faktiskt Johan själv, i sin bok ”Fullständiga rättigheter”, där han i polemik med Peter Singer, diskuterar kausalitet och då vill skilja på en handling och underlåtandet av densamma. Så här skrev Johan då, på sidan 41: ”Att inte göra något är inte detsamma som att göra något. [..] Att som utomstående underlåta att handla är detsamma som att låta bli att förändra konsekvensen, det är inte att orsaka den. Det är helt riktigt att en underlåtelse att rätta till x kan leda till att x fortsätter att vara fallet. Men det är något helt annat än att vara ansvarig för att x råder.” Men eftersom att döda någon är kausalt direkt, så kan det isåfall knappast vara den amerikanska läkemedelsmyndigheten som dödar dessa människor, eller som är ansvarig på något sätt, som Johan påstår i NMSV. Utan det är dessa människor själva som, förmodligen genom en blandning av dålig kosthållning och bristfällig motion, bidrar till sin för tidiga död.


Petitesser i det stora hela

Jag har lagt ner viss möda på att bemöta de fall jag anser att argumentationen i boken brister, men jag vill påpeka att i det stora hela är detta bara petitesser. Att jag i en bok på över 500 sidor inte kan hitta mer att invända mot, säger egentligen mycket mer. I kapitlet om lyckoforskningen, briljerar Johan verkligen, och man märker tydligt att han här gjort ordentlig research, när han gör upp med den brittiska ekonomen Richard Layards märkliga slutsatser och feltolkningar av data.


Johan är framförallt otroligt skicklig på att utifrån ett historiskt perspektiv pedagogiskt förklara hur väl marknadsekonomin bidragit till det välstånd, som vi i vissa länder kan njuta av idag. Dessutom demonstrerar han övertygande, med både empiri och på rent teoretiska grunder, att nollsummespelsteorin inte håller. Den här boken får betyget 4+ av fem möjliga, och oavsett om man delar hans värderingar eller inte, så kan jag rekommendera att man läser den.

Jag har redan köpt upp mig på några extra exemplar som jag tänkte ge till mina vänner.