torsdag, november 30, 2006

Grattis Zaremba!

Stora journalistpriset går i år till Maciej Zaremba. Mycket välförtjänt. Han inte bara skriver bra, utan han räds inte heller att ta tag i och resonera kring komplexa frågor i samhället. Eftersom jag har haft nöjet att tala med honom mellan fyra ögon, kan jag också intyga att han är en mycket jordnära och sympatisk person "in real life".

Zaremba fick priset tack vare sina artikelserier
"Den polske rörmokaren" och "Rättvisan och dårarna". De är lika aktuella idag, som då han skrev dem. Så om ni inte redan gjort det förut, klicka och läs!

Zaremba har också skrivit ett läsvärt debattinlägg till Grundlagsutredningen: Grundlagen som symbol, där han övertygande argumenterar för 1) vikten av en författningsdomstol och 2) en pånyttfödelse och reanimering av grundlagen.


måndag, november 27, 2006

Dubbel (s)tandard

Att följa sina egna principer är tydligen svårt. Det hela påminner lite om när Posten sålde Postgirot Bank via ett dotterbolag i Holland för att undkomma skatt. Att "smita från skatt är stöld", förutom när statliga bolag gör det, typ.

Federley tycker att vi bör tacka socialdemokraterna för att de vill komma runt LAS, och skriver att han "ser fram emot den kommande motionen från sossarna i riksdagen om att se över arbetsmarknadslagstiftningen".

Visst vore det trevligt, men har Fredrick glömt vilket block som har majoritet i Riksdagen?

fredag, november 24, 2006

Kungahusets vara eller icke-vara

Via VoF´s forum och Odilou får jag reda på att Kungen "alltid skall vara av den rena evangeliska läran", och "strikt hålla sig till den oförändrade augsburgska bekännelsen". Detta tack vare att Successionsordningen från 1810 inte togs bort vid "Torekovskompromissen" 1970, då de svenska riksdagspartierna kom överens om hur den dåvarande Grundlagen skulle ändras.

Den augsburgska bekännelsen innehåller en hel del konstigheter, bl.a. ska muhammedaner fördömas, men likaså valentinianerna, arianerna, eunomianerna, de som "utsprida judiska läror" och andra dylika kättare.


Det här kan man kanske skratta åt, men det är ännu mer bissart att vi tvingas sponsra hela spektaklet via skattsedeln.

Argumenten för att behålla tingens ordning är flera:

(1) Den folkliga förankringen: Kungahuset är ju så populärt.

(2) Kungen gör bra PR för Sverige, och det är ekonomiskt bra för hela landet.

(3) Monarkin är en viktig tradition, och som sådan har den ett speciellt egenvärde.

(4) Kungahusets boningar; Slottet, Drottningholm osv har ett kulturellt värde i sig, som bör bevaras.

Mitt motargument är lika enkelt som naturligt: Låt de som stödjer denna företeelse, betala för det.

Även om jag ofta kan känna medlidande för de stackare (dvs. kungabarnen) som föds in i denna tradition (eftersom de förmodligen aldrig kommer att kunna leva ett riktigt "normalt liv"), så kan jag inte tänka mig något rättsligt efterspel om de en vacker dag beslutade sig för att avsäga sina titlar.

Men varför ska vi som inte vill sponsra denna medeltida tradition, tvingas att göra det ändå? Varför kan man inte göra på samma sätt som man gjorde med den Svenska kyrkan; att man gör den fristående från staten? Då kan de som vill betala för Kungahusets bevarande få göra det. Och de som inte vill, slipper.

Jag ser fram mot den dagen jag kan säga: Nu har jag gått ur den Svenska Monarkin.

fredag, november 17, 2006

MMA: En sport med anrika anor

Mixed Martial Arts (MMA) framstår för de flesta icke insatta som höjden av brutalitet och dåligt omdöme. Den som är bättre insatt, vet vilken otroligt sofistikerad teknik som sportens främsta utövare besitter. Ett tidlöst exempel på en utövare som besegrat sina motståndare med mycket finess är Sakuraba. Denna humoristiska japans främsta vapen har alltid varit hans allsidighet och kreativitet, inte den råa styrkan eller aggressiviteten.

Även om det är all
sidigheten som är viktigast, så har jag personligen alltid föredragit duktiga grapplers som Jacare, Roger Gracie och Marcelo Garcia (fast med tanke på vilken sport jag själv utövar, är jag knappast en opartisk bedömare..). Jacare har redan ett par MMA-matcher under bältet, Roger Gracie debuterar snart, men Marcelo Garcia väntar vi fortfarande på.


En duktig utövare är främst att likna vid en duktig schackspelare; man måste försöka förutse sin motståndares kommande drag, och tänka flera steg in i framtiden, samtidigt som man styr motståndaren dit man vill ha honom. Däri ligger nyckeln till seger. Det är lika mycket ett hjärnarbete som ett muskelarbete. Därför kanske det inte är förvånande att en framstående tänkare som Platon var tvåfaldig mästare i kampsporten Pankration, en populär gren i dåtidens Olympiska spel.

måndag, november 13, 2006

Tips 2: Filmen 1200 miljarder

Nu kan man äntligen se Martin Borgs tankeväckande film 1200 miljarder på nätet. Missa den inte! (via Gudmundson).

Uppdatering: Apropå sevärda filmer som kan ses på nätet. Har man inte redan gjort det, så bör man såklart också se Norbergs film Globalisation is good.

söndag, november 12, 2006

JK Lambertz talar med kluven tunga

I artikeln En global kris för yttrandefriheten så resonerar vår Justitiekansler Göran Lambertz kring yttrandefrihet. På ytan kan det han säger verka vettigt, men om man verkligen funderar på vad han föreslår inser man att han är ute på mycket djupt vatten, när han anser att tidningar bör ta hänsyn till att en viss publicering kan upplevas som kränkande och att stater ska verka för att göra begränsningar i yttrandefriheten baserat på att publiceringar kan upplevas som att de kränker religioner och dess företrädare "i onödan".

Citat:
skälen emot publicering kan vara
- att yttrandet upplevs som mycket kränkande för muslimer[..]


Inte nog med det, Lambertz anser också att stater med lagstiftningsinstrumentet ska få medier och andra att avhålla sig från att "i onödan kränka religioner och deras företrädare". Vem ska då göra bedömningen vilken upplevd kränkning som var i onödan?

Citat:
Yttrandefriheten och friheten att utöva sin religion är grundläggande värden och rättigheter.
Med detta i åtanke skall staterna, inom ramen för sina lagar, verka för att medier och andra avhåller sig från att i onödan kränka religioner och deras företrädare.


Ett mycket farligt sluttande plan som Lambertz ger sig in på här. I ord påstår han att man inte ska vika sig för våld och hot om våld, men i praktiken är det precis vad han gör.

Lyckligtvis har hans konstiga resonemang uppmärksammats av flera namnkunniga personer. Fast med tanke på vilket inflytande Lambertz ord har och hur viktig frågan är, har den långt ifrån fått den uppmärksamhet den förtjänar.


I ett avsnitt av SVT´s Argument,
där Lambertz ställs mot väggen av den utmärkta liberala debattören Sakine Madon, försöker Lambertz förklara sina motsägelsefulla resonemang. Men han lyckas inget vidare, utan trasslar hopplöst in sig i sina plattityder.

Det Lambertz skriver nu, ska också ses mot bakgrunden av att man i Stockholmsmoskén har uppmanat till att döda judar, men det var uppenbarligen enligt JK inget problem, eftersom det

Citat:
måste ses i sitt politiska sammanhang och som ett led i den polariserade debatt som förs t.ex. beträffande palestiniernas situation i Israel.


När man i samma moskés bokhandel, sålde kassetter som uppmanade till att döda judar, så la Lambertz ner utredningen, också denna gång med den suspekta hänvisningen till Mellanösternkonflikten. Då han anser att man inte kan åtala "fältrop"
i en väpnad konflikt "i fjärran". Ett annat skäl var tydligen också att de två banden Ekot citerade, inte fanns kvar i moskén, och Sveriges Radio ville inte lämna ut dem till JK. Lambertz å sin sida konstaterar att det vore teoretiskt möjligt att ta kassetterna i beslag hos SR, men anser att det skulle vara ett "oproportioneligt ingripande". Man kan inte undgå att få intrycket att Lambertz inte var särskilt angelägen att få tag på banden i fråga..


Så för att sammanfatta: Upplevda kränkningar ska kunna förbjudas, men direkta uppmaningar till att döda är ok.

Det är tydligen skillnad på folk och folk.


tisdag, november 07, 2006

Tips!

Nu på torsdag, den 9:e november kl. 18.30, anordnar VoF ett föredrag om Personlighetstest med professor Lennart Sjöberg .

"De flesta personlighetstesten på den svenska marknaden har ingen etablerad giltighet för de syften som de utger sig tjäna. Det finns en betydande övertro på testen, som kan förklaras av ungefär samma faktorer som får många att tro på astrologi och dylikt. Föredraget tar upp aktuell forskning som också visat på att det finns vetenskapligt väl dokumenterade test för att mäta personlighet."

Om inget oväntat inträffar kommer jag vara där för att lyssna, eftersom ämnet är väldigt intressant.

Plats: Fabiansalen, ABF-huset, Sveavägen 41 i Stockholm.
(50 skr i inträde, om man inte är medlem i VoF.)

Farlig Miljöpartist

Min fördom om miljöpartister har alltid varit att de är relativt ofarliga (om vi då bortser från deras politik), fredsälskande skogsmullehippies som kör runt i gamla bilar utan katalysator. Det är kanske dags att tänka om..

måndag, november 06, 2006

Slöjans vara eller icke-vara

Nyligen blev Alliansens nya integrationsminister Nyamko Sabuni, anklagad för att "hennes arbete har ­islamofobiska indikationer", bl.a. eftersom hon vill förbjuda barn under 15 år att bära slöja. Först bör det poängteras att Skolverket redan givit skolor rätt att förbjuda bärandet av burqa, både av ordningskäl och av pedagogiska skäl. Främst för att det kan försvåra kommunikation mellan lärare och elev, men även samspelet eleverna emellan. Det verkar rimligt. Vidare är det också djupt olyckligt att man drar fram islamofobi-kortet, så fort man upplever just sitt särintresse som utsatt. Det är onödigt att man missbrukar och devalverar ords innebörd på det sättet. Gudmundson skriver ungefär det jag tänker i den frågan, så just det ska jag inte orda mer om här.

Nyamko Sabuni, försvarar sig med att hävda att det aldrig kan vara rätt att acceptera "förtryck i religionens namn". Jag håller med henne om det, men anser till skillnad från henne att det inte är statens sak att förbjuda en sådan religiös tradition och den typen av "förtryck". Det är upp till var och en att frigöra sig från religiöst och kulturellt förtryck.

För vilken typ av förtryck är traditionen att bära slöjan? Om en (ung) muslimsk kvinna inte vill bära slöjan, men ändå tvingas till det under eventuellt hot om våld, så ska det givetvis vara olagligt. Men då är det själva hotet eller våldet som är olagligt och omoraliskt. Inte traditionen i sig, som man med hot och kanske våld vill att kvinnan ska följa.

Vissa hävdar å andra sidan att många kvinnor faktiskt bär slöjan helt frivilligt, och att de snarare känner en lättnad när de bär slöjan. Det kan jag tänka mig stämmer. Men frågan är nog mer komplicerad än så. Fataneh Farahani, doktorand i etnologi vid Stockholms universitet, belyser tankeväckande ett par aspekter kring det kontroversiella plagget i artikeln "Slöjan är en bärbar mur". En följd av slöjtraditionen är att "hennes kropp privatiseras som mannens egendom". Vidare skriver hon att "Kvinnor och kvinnors kroppar är ständigt underordnade den manliga hederns kulturella och sociala värderingar", och tack vare slöjan så "internaliseras förtrycket". Hårda ord kan tyckas, men inte på något sätt svåra att tro på.

Vad man kan undra är dock var alla feminister håller hus i den här frågan. När hörde du sist någon feminist propagera för lagar mot det patriarkala, förtryckande slöjbärandet? Deras röster lyser här med sin frånvaro. De har förmodligen några andra strukturella väderkvarnar att fäktas mot.

Varför håller jag då ändå inte med Nyamko Sabuni om att man ska förbjuda unga kvinnor att få bära slöja, när det förmodligen är ett redskap för patriarkalt, religiöst förtryck? Jo, för att i liknande frågor låter vi faktiskt föräldrarna bestämma vad deras barn ska göra och hur de ska klä sig. Ska man förbjuda slöjan, så bör man i konsekvensens namn också förbjuda vuxna att skicka sina barn till konfirmationsläger eller till kyrkan innan de fyllt 15 år. Det borde då definitivt vara förbjudet för föräldrar att döpa sina spädbarn. För hur ska spädbarnen kunna ge sitt samtycke till den religiösa traditionen som tvingas på dem? Om man kan styrka att exempelvis lek med dockor och rosa kläder har en menlig inverkan på småtjejers förmåga att hävda sig i en patriarkal värld i framtiden, så borde man väl inte heller tillåta det? Det är uppenbart att det snabbt blir väldigt problematiskt, vad man ska låta föräldrarna bestämma om och inte.

Statens uppgift är att förhindra direkta och påtagliga kränkningar mot individer. Staten ska skydda de unga flickor som uttryckligen inte vill bära slöja, men staten ska inte införa förbud på områden, för att de tror att de bättre än föräldrarna och deras barn, förstår deras "egna bästa".

Som liberal är jag mot dylikt statligt förmynderi. Det är individens uppgift att befria sig från de strukturella religiösa bojor som slöjan kanske innebär. Så låt slöjan vara!