torsdag, juli 31, 2008

Det vita arbetet kostar oss över 1000 miljarder kronor per år

I DN läser jag att hantlangarna från Riddar Katos borg har gett sig på några stackare i stockholmsområdet. 686 företag har upptaxerats med totalt 1,9 miljarder kronor. Svartarbete "beräknas kosta staten stora pengar i uteblivna skatteintäkter i form av moms och arbetsgivaravgifter" skriver de.

Det går också att formulera som att allt vitt arbete + moms kostar alla svenskar (i runda slängar) 1 155 miljarder kronor varje år.

Det är skillnad på antioxidanter och antioxidanter

Även om jag i praktiken inte är särskilt bra på att följa kostråd och den kunskap som finns, är nutrition ett ämne som intresserar mig. Inte minst på grund av min faiblesse för mögliga ostar och gräddiga såser har jag försökt följa den intressanta diskussionen kring just fet mat och dess eventuella nyttighet.

Det blir nämligen så mycket lättare att efterrationalisera sin dåliga disciplin om man kan hänvisa till lite forskning.

Den alltid lika utmärkta tidningen The Economist hade nyligen en läsvärd artikel om vilken kost du bör äta för att optimera dina kognitiva förmågor. De går igenom en nyligen publicerad studie (pdf) där Dr Gómez-Pinilla går igenom och analyserar inte mindre än 160 studier, där man undersökt olika födoämnens effekt på hjärnan. Vissa födoämnen visar sig vara lika effektfulla som medicinska preparat!

En av rekommendationerna är att vi bör äta mer antioxidanter. Inget fel i det, men samtidigt bör man vara medveten om att det är skillnad på antioxidanter och antioxidanter. När antioxidanter kom i ropet så var inte hälsokostaffärerna sena att slå mynt av dessa rön genom att börja sälja antioxidanter i tablettform. Problemet är bara att antioxidanter i tablettform inte har någon vetenskapligt påvisbar effekt. För att citera SBU´s slutsats från deras stora systematiska litteraturgenomgång där man granskade c:a 1 300 studier:
Det finns däremot inte ett vetenskapligt underlag som visar att tillägg av antioxidanter, utöver de som finns i en balanserad kost inkluderande frukt och grönsaker, skulle kunna förebygga sjukdom. De hypoteser som finns om detta återstår att vetenskapligt bevisa.
Så skippa tabletterna och tugga istället i dig mer frukt och grönt. Om man vill komplettera och ge sin hjärna bra intellektuell näring så lägg istället pengarna på en prenumeration på The Economist.

söndag, juli 27, 2008

Rostade snöbollar och socialliberala nyliberaler

Föreställningen om en icke-totalitär kommunism får mig att tänka på rostade snöbollar.
Detta lär ha sagts av den polska filosofen Leszek Kołakowski. Osökt gick tanken till detta citat när Lennart Regebro förklarar att han är en "socialliberal nyliberal".

Det hela bottnar i Regebros gamla käpphäst om att frihet utan möjligheter inte är någonting att ha och att det negativa frihetsbegreppet är en "abstrakt, meningslös teoretisk frihet". Det är tyvärr lite oklart vad som egentligen är problemet. Jag tror ingen förnekar att man kan tala om både negativ och positiv frihet, men det verkar inte som Regebro använder begreppen som de vanligtvis förstås. Istället för att prata i termer av ospecifika "handlingsmöjligheter", så brukar man med positiv frihet syfta på den mer specifika möjligheten att realisera sin potential. Även på möjligheten att delta i den demokratiska processen, med vilken samhället styrs. Olika tänkare har använt begreppet på lite olika vis, men om vi begränsar oss till det politiska frihetsbegreppet så brukar den positiva varianten främst förespråkas av socialister, kommunister och socialliberaler. Den hugade kan med fördel ta del av artikelnStanford Encyclopedia of Philosophy för en fylligare utredning.

Begrepp kan ses som språkliga verktyg som ska underlätta tänkande och kommunikation. Givet det och att begreppet i fråga noga definieras, har jag inget problem att acceptera begreppet positiv frihet. En del av problematiken härrör från det faktum att många negativa friheter kan omformuleras till att låta som positiva friheter och vice versa. Detta försöker Regebro göra en stor poäng av. Det är dock mest semantiska övningar. Ur det perspektivet är både den positiva och den negativa aspekten av frihet att betrakta som "abstrakta" och "teoretiska". Om de också är meningslösa ligger förmodligen i betraktarens ögon.

Den intressanta frågan blir vad man förespråkar i praktiken. Jag har inget problem att acceptera utökade handlingsmöjligheter så länge det inte sker på bekostnad av andras negativa frihet. Negativ frihet, inte minst i form av ekonomisk frihet tenderar nämligen att ge människor mer handlingsmöjligheter.

Vad Regebro förespråkar i praktiken med sitt positiva frihetsbegrepp är dessvärre höljt i dunkel.

onsdag, juli 23, 2008

The sad state of swedish liberalism

Då jag är med i liberala studenter så får jag hem en liten tidning som heter Radikalt forum. I senaste numret funderar Joakim Storeide kring varför andra ungdomsförbund hade så lite fördomar om LUF:are. Är vi identitetslösa undrar han? Jag tror han är något på spåren.

Låt mig återge ett litet urval ur ovan nämnda tidning för att ringa in problematiken. I en krönika argumenterar Gustav Nordin för att "tillgänglighet är frihet" och talar sig där varm för statligt organiserad handikappolitik. Vilket implicit bygger på en tämligen problematisk frihetssyn där frihet inte längre betyder frånvaro av tvång, utan tillgång till andras resurser.

I en annan artikel så argumenterar Eric Wahlberg och samma Gustav Nordin som ovan för lagen om hets mot folkgrupp och mot LUF´s egna handlingsprogram. Med andra ord så tycker de att det är önskvärt med diffusa inskränkningar i yttrandefriheten.

Ingen mindre än självaste Ordföranden för LUF Storstockholm, Christoffer Fagerberg landar i en märklig krönika i slutsatsen att vi bör göra motstånd om staten ytterligare vill utöka övervakningen. I FRA-frågan däremot tycker han "tyvärr" att vi måste "gilla läget". Så moget.

Helena Hellström Gefwert ondgör sig i en debattartikel över att vi ser få kvinnliga toppar i näringslivet och passar i samma artikel på att hylla Claes "bojkotta Fotbolls-VM" Borgström. Ni vet han som anser att Bildt kränker mänskliga rättigheter för att han inte skakar tass med tillräckligt många kvinnor när han är utomlands. Borgström tillhör även skaran som anser att män har en kollektiv skuld för mäns våld mot kvinnor och således bör betala en särskild "mansskatt".

Glöm förebilder som Mill, Bastiat, Nozick och Hayek. För dagens "liberaler" är det kollektivistiska sossar som gäller.

När slutligen Linda Nordlund, som kandiderar till förbundsstyrelsen, blir intervjuad så berättar hon att hon har en riktig hjärtefråga som hon inte tänker kompromissa om. Nämligen "queerperspektivet inom jämställdhetspolitiken"..

Visst kan man ha alla dessa åsikter ovan. Med en stor portion god vilja kan man kanske även tycka att det är liberalt. Men jag förstår inte namnvalet på tidningen. Min 91-åriga mormor är mer radikal.

lördag, juli 19, 2008

Ris och Ros till Neo

En lördag i februari stod jag och skulle köpa Racletteost nere i Hötorgshallen. Bredvid mig stod Petter Olofsson från Neos redaktion och var liksom mig i konsumtionstagen. Han skulle köpa fläsklägg. Jag nämnde att jag var en nöjd prenumerant på tidningen, men att en sak plågat mig länge. Nämligen vem som skrev pricksäkra kåserier på sista sidan och som dolde sig bakom pseudonymen Tryffeln.

Jag var ju helt säker på att det måste vara Gudmundson, men Petter skakade på huvudet och sa att jag gissat fel. Märkligt tänkte jag, Gudmundsons stil är i det närmaste oefterhärmlig. Inte minst hans fenomenala förmåga att inleda en text på ett tema, återknyta till inledningen på slutet, där han då också lyckas få fram sitt budskap utan att alltid ha skrivit det rakt ut. Vem mer behärskar denna konst undrade jag. I några månader fick jag sväva i ovisshet, sen damp senaste numret av Neo ner i brevlådan.

Däri kunde man läsa ett utmärkt reportage om Sveriges tämligen misslyckade regionalpolitik. Exemplifierat med fiaskot på Gotland, där kommunalpolitikerna fick 66 miljoner kronor för att skapa 400 jobb och 40 företag.

Det blidde inte en tumme.

Nästa gång någon kommer och tjatar om marknadsmisslyckanden så ska jag be dem läsa artikeln ovan och påminna dem om att det också finns något som kallas "government failure".

Numrets lågvattenmärke stod Ann-Sofie Dahl för. I en mycket märklig hyllningsartikel till Neokonservatismen försöker hon övertyga oss om att tidskriften The Economist sprider konspirationsteorier, att vi absolut inte kan skylla fiaskot i Irak på Bushs neokonservativa rådgivare, men däremot så är det givetvis deras förtjänst att det är bättre där nu. De stackars neokonservativa har bara blivit utsatta för onda feltolkningar.

Jag ger inte mycket för den slentrianmässiga anti-amerikanismen man ofta stöter på i svenska medier, men slentrianmässig och onyanserad apologetik är precis lika illa. Låt mig bjuda på några talande citat:

En demokratisk och fri värld under amerikanskt ledarskap vore bättre och säkrare för alla; och inget USA behöver be om ursäkt för.
För alla? Fråga de efterlevande av atombomberna eller de som dött i Irakkriget vad de tycker om amerikanskt ledarskap.

Även om man kan argumentera för att ett amerikanskt ledarskap är det minst dåliga alternativet och att föredra framför ett kinesiskt eller ett ryskt, så är det långt ifrån oproblematiskt med ett ledarskap som återinfört
tortyr. Vilka signaler skickar det till andra länder?

Den absoluta övertygelsen att demokrati, frihet och mänskliga rättigheter måste komma alla människor till del, oavsett var på denna planet de råkar befinna sig, är kanske de allra mest utmärkande draget för neokonservatismen.
Se där. Jag förmodar att Guantanamo bay inte finns med på Ann-Sofie Dahls världskarta. Alternativt har hon en selektiv uppfattning om vem som förtjänar att omfattas av mänskliga rättigheter.

I slutet av artikeln försöker hon leda i bevis att det inte funnits en neokonservativ "så långt ögat kunde se i gruppen av topprådgivare kring presidenten..". Beviset är nästan oemotståndligt i sin enkelhet: Donald Rumsfeld, Dick Cheney med flera har aldrig utgett sig för att vara neokonservativa, därför är de inte heller det! Tänk vad lätt man kan göra det för sig. Synd bara att med samma logik så är inte organisationer som FARC, Hamas och Hizbollah att betrakta som terrorister.

Nämnde jag att Tryffeln avslöjade sin riktiga identitet i detta nummer? Gissa vem, innan du kollar.

onsdag, juli 16, 2008

Något är mycket snett

När en person får tre års fängelse för att ha förmedlat arbetskraft till bärplockning. Vem är offret i detta hemska "brott"? Vem har skadats?

Arbetsförmedlaren fick alltså nästan lika långt fängelsestraff som styvpappan som stampade ihjäl ett treårigt barn fick av tingsrätten. Han fick tre och ett halvt år. Tre och ett halvt år! För att ha tagit livet av en helt försvarslös liten människa. Påföljden förlängdes förvisso av hovrätten till fem år. Men ändå. Proportionerna mellan handling och påföljd i dessa båda fall är fortfarande helt uppåt väggarna.

Jo visst kan någon invända, men straffen skärps faktiskt nu mot våldsbrott. Ta exempelvis en av de inblandade i Riccardomålet, som för flera fall av grov misshandel fick sitt straff förlängt från 80 timmars ungdomstjänst till hela 100 timmars ungdomstjänst.

Där satte samhället verkligen ner foten och visade var skåpet ska stå.

måndag, juli 14, 2008

Forskningen framför allt?

Det är en sak att vara positivt inställd till forskning och vetenskap, men nu går ett knappt dussin läkare över gränsen för vad som är acceptabelt. Kortfattat propagerar elva läkare för att de ska kunna få utföra sina experiment på människor som inte kan ge sitt medgivande.

Hej Dr Mengele.

Nu tror jag ni fått prioriteringsordningen helt fel. Andra människor är inte era eller några kollektiva ägodelar som ni ska kunna få utföra er forskning på enligt eget gottfinnande. Hur fina och ädla motiv ni än påstår er ha. En människa måste alltid ge sitt uttryckliga samtycke till varje form av ingrepp som ingår i kliniska prövningar och går inte det bör defaultläget vara att människans integritet är helig. En människa får aldrig behandlas som enbart ett medel för ett mål (för att travestera Kant).

Förslagsvis befriar vi dessa elva läkare från sina läkarlegitimationer eftersom de så tydligt visat att de inte har förstått den mest grundläggande läkaretiken så som den uttrycks i Helsingforsdeklarationen.

söndag, juli 06, 2008

Socialdemokraterna och klyftorna

Det ska erkännas att så här i sommartider så ligger jag mycket hellre i en vilstol och läser en god bok än sitter framför datorn och skriver blogginlägg. Så medan både kreativitet och produktivitet går på lågvarv tänkte jag tipsa om ett par läsvärda inlägg om (s) och klyftorna.

Vem vet, kanske kommer någon socialdemokrat förirra sig in på min blogg? Även de borde få sig något matnyttigt tycker jag. För förmodligen lever de i villfarelsen att det parti de röstar på ger minskade klyftor.


Så är dock icke fallet, vilket Daniel Waldenström skriver om här. I ett annat inlägg förklarar han varför detta är fantastiska nyheter för Mona Sahlin.

Vilka ska man då rösta på om man vill ha minskade klyftor? Alliansen?

Ja det verkar som det.

torsdag, juli 03, 2008

Talande tystnad

Med anledning av mödomshinneoperationer skriver Paulina Neuding läsvärt kring olika måttstockar för jämställdhet.

Varför hör man inte högljudda protester från våra svenska feminister mot dessa och dylika medeltida seder? Eller har jag bara missat dem?

Kanske är de upptagna med att försöka bli inkvoterade i börsstyrelser.