måndag, juli 14, 2008

Forskningen framför allt?

Det är en sak att vara positivt inställd till forskning och vetenskap, men nu går ett knappt dussin läkare över gränsen för vad som är acceptabelt. Kortfattat propagerar elva läkare för att de ska kunna få utföra sina experiment på människor som inte kan ge sitt medgivande.

Hej Dr Mengele.

Nu tror jag ni fått prioriteringsordningen helt fel. Andra människor är inte era eller några kollektiva ägodelar som ni ska kunna få utföra er forskning på enligt eget gottfinnande. Hur fina och ädla motiv ni än påstår er ha. En människa måste alltid ge sitt uttryckliga samtycke till varje form av ingrepp som ingår i kliniska prövningar och går inte det bör defaultläget vara att människans integritet är helig. En människa får aldrig behandlas som enbart ett medel för ett mål (för att travestera Kant).

Förslagsvis befriar vi dessa elva läkare från sina läkarlegitimationer eftersom de så tydligt visat att de inte har förstått den mest grundläggande läkaretiken så som den uttrycks i Helsingforsdeklarationen.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Inte helt lätt fråga tycker jag.

De skrev bl.a.: "har man fram till nyligen inhämtat medgivande från de närmast anhöriga som kan förutse hur patienten skulle ha ställt sig till deltagande om han/hon varit kapabel att ta ställning."

Det gamla systemet tycker jag lät rimligt. Det handlar ju om att balansera patientens autonomi mot principen att bota / lindra. I detta fall tycker jag att principen bota / lindra väger över. Forskningen har ju verkligen ett gott ändamål och behöver inte innebära någonting negativt för patienten.

Calle

Marcus sa...

Hej Calle,

jo det gamla systemet har jag betydligt större förståelse för (även om det också kan ifrågasättas), men nu vill man ju överge det!

Nu föreslår man att inte längre beakta patientens autonomi eller ens fråga anhöriga/närstående, vilket strider mot formuleringarna i Helsingforsdeklarationen. Jag förstår faktiskt inte hur du kan stödja det. Det är inte mindre än ett övergrepp på individens självbestämmanderätt över sin egen kropp.

Marcus sa...

Hmm, nu när jag läser igenom debattartikeln igen så märker jag att det faktiskt är lite oklart vad läkarna mer exakt föreslår.

Läkarnas förlag verkar helt enkelt vara att man (bara?) ska behöva ett godkännade från "särskilda företrädare" från "hälso- och sjukvårdspersonalen", istället från en "god man". Fine.

Men ett godkännande från närstående och anhöriga då? Ska det också behövas eller inte?

Det framgår faktiskt inte.

Om man ska komplettera anhörigas och närståendes godkännade med det från en särskild företrädare från hälso- och sjukvårdspersonalen, så är det väl rimligt, men om man inte tänker bry sig om att fråga närstående/anhöriga längre så tycker jag inte det är ok.

Anonym sa...

Nä om inga anhöriga kan föra patientens talan så är det inte ok att forska på patienten.


Calle

Sonrep sa...

Akut sjuka individer som inte kan ge sitt medgivande öht har ju inget att säga till om hur de vårdas. De kan inte säga nej till sprutor, operationer o dyl. Med tanke på den bakgrunden, varför skulle man inte få testa nya mediciner på dessa personer?

Alternativt så kan man låta de alla invånare fylla i ett kryssningsformulär där de kan välja hur de vill och inte vill bli behandlade då de inte kan lämna medgivande. Behandlingsdata skulle sedan snabbt kunna hämtas från en databas efter att man bara knappat in personnummer.

Marcus sa...

Sonrep: Ditt andra förslag tycker jag låter mer rimligt, får då tar man just hänsyn till individens uttryckta vilja. Att jag inte tycker det är ok att testa mediciner på människor utan att de är medvetna om det eller givit sitt explicita godkännade försöka jag argumentera för i blogginlägget. Jag tycker det är en stor skillnad på att göra något för att rädda livet på just den patient man behandlar, i förhållande till ett diffust "patientkollektiv" i forskningens namn.