måndag, oktober 29, 2007

Hur representativ är Aldebe?

Norberg skrev nyligen ett inlägg som baserades på en norsk opinionsundersökning av norrmäns föreställningar om norska muslimer visavi norska muslimers åsikter i samma frågor. Inte så förvånande visade det sig att många har kraftiga fördomar om vad muslimer faktiskt tycker.

Gudmundson hakade på, passade på att lyfta frågan om Mahmoud Aldebe igen och kommer fram till slutsatsen att Aldebe "är sannolikt inte egentligen representativ för dem han påstår sig representera."

Vilket var den slutsats jag själv kom fram till i det inlägg där jag kritiserade en artikel av Mauricio Rojas.

Eftersom jag med all sannolikhet bara har några promille av de läsare som Gudmundson och SvD´s ledarblogg har, så är det bra att denna slutsats fick
ordentligt med uppmärksamhet.

Så vi inte blir lika fördomsfulla som norrmännen. Fast det kanske redan är för sent?

onsdag, oktober 24, 2007

Det ska böjas i tid..

..det som krokigt ska bli. Liksom Federley har jag svårt att riktigt förstå vad det är som moderata ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman egentligen argumenterar för. Traditionellt är ungdomsförbund tänkta att vara en ideologisk vakthund till sitt moderparti. Ett forum där man kan ta ut svängarna, vara mer ideologiskt radikal och konsekvent i sina förslag, utan att behöva ta samma hänsyn till förslagens konsekvenser, dagspolitiken och de flyktiga opinionsundersökningarna. Nu ska detta läggas på hyllan, samtidigt som det tas bestämt avstånd från den där läskiga "nyliberalismen".

Det var visst någon annan som var inne på en liknande linje för inte så länge sedan.

Att de politiska partierna är väldigt strömlinjeformade idag är en sak, och förvisso tragiskt, men om nu även ungdomsförbunden ska bli lika ideologilösa och sossefierade, då undrar jag om de inte spelat ut sin roll helt och hållet.

För mig är detta utspel ett kvitto på att de här människorna primärt är ute efter att göra politisk karriär. För då är det logiskt att de också anpassar sig till de nya moderaterna och blir det "nya Muf" och börjar prata i termer av jämställdhet och orättvisor, istället för om individens frihet från statligt tvång.

Ett sådant ideologilöst ungdomsförbund skulle jag personligen aldrig vilja vara med i. Å andra sidan skulle jag nog inte vilja vara med i något förbund, som vill ha med mig som medlem. För att travestera den Marx som jag gillar.

måndag, oktober 22, 2007

Liberala vindar blåser kring östersjön

Liberalerna på Åland vann en storseger i helgens val. Det är mycket glädjande, inte minst för att de haft med en (nydisputerad) klassiskt liberal på sina listor. Fredrik Gustafsson skulle eventuellt kunna få vänsterns hatobjekt Fredrick Federley att framstå som socialliberal.

I Polen har också ett marknadsvänligt skattesänkarparti nyligen vunnit en storseger.

Vid en tredje av östersjöns stränder, så beslutar det s.k. högerpartiet att de ska lägga ner debatten om marknadshyror och behålla värnskatten.

När liberala vindar blåser kring östersjön, så ligger Sverige i lä.

Hur kunde det bli så här?

måndag, oktober 15, 2007

Lagrådet mot nyspråket

Ett av de mer osympatiska inslagen i den politiska verkligheten är användandet av vilseledande nyspråk. Förtryck är frihet, kollektivism är solidaritet. Och så vidare.

Därför är det glädjande att lagrådet, i sitt yttrande i frågan om fastighetsavgiften satte ner foten mot denna form av urvattning och politisk manipulering av språket:

Det är aldrig bra att skapa dimridåer kring den verkliga effekten eller det verkliga syftet med en lagbestämmelse [..] Det går hur som helst inte att dölja att det är fråga om ett skatteuttag, främst avsett att finansiera det bortfall av skatteintäkter som införandet av den kommunala skattavgiften medför. [..] Det är angeläget att en pålaga som de facto utgör en skatt också benämns skatt.


Nu väntar jag bara på att man ska göra ett liknande ställningstagande i frågan om arbetsgivar"avgifterna", som egentligen också är en skatt.

onsdag, oktober 10, 2007

Idag fyller min blogg ett år!

Samma tid för precis ett år sedan skrev jag mitt första inlägg på denna blogg. Det är med viss stolthet jag konstaterar att jag fortsatt skrivandet. Trots andra tidskrävande åtaganden, har jag prioriterat att någorlunda regelbundet skriva något eller ett par inlägg varje vecka. Det tar mer tid än vad jag hade förväntat mig, men det är på många sätt också väldigt givande; man kan lära sig massor av nya saker från de läsare som tar sig tid att lämna invändningar mot det man skriver. Så alla er som gjort just det, vill jag tacka.

Bloggen hade inte heller funnits om inte min goda vän Bengt hade hjälpt mig med det praktiska, så honom vill jag också skänka en tacksamhetens tanke idag.

Mitt första inlägg var en kritisk recension av Johan Norbergs bok När människan skapade världen och Johan hade faktiskt vänligheten att i kommentarsfältet bemöta de invändningar jag förde fram. Två rätt av fyra invändningar gav han mig, och det var väl inte så pjåkigt.

Sent omsider tänkte jag nu försöka att bemöta ett av de argument som han framförde i sin replik. I korthet går Johans argument ut på att när läkemedelsmyndigheter hindrar ett visst preparat att komma ut på marknaden, och man kontrafaktiskt kan anta att detta preparat hade kunnat rädda människoliv, så är det myndigheterna som är (moraliskt) skyldiga till att just dessa människor, som inte fick tillgång till medicinen, dör.

Vad är då problemet med detta argument? Frågan blir i slutändan om Johan är redo att applicera denna logik helt konsekvent och acceptera den slutsats som då följer.


First, do no harm

Anledningen till att myndigheter inte släpper ut ett nytt läkemedel på marknaden på en gång är att man vill vara någorlunda säker på att läkemedlet faktiskt gör mer nytta än skada. Den processen kan ta lite tid. Är den processen bristfällig, så kan vi få fall som neurosedynkatastrofen, som Johan höll med om var oönskad. Eller som bara för några år sedan när man förstod att exempelvis bristfälliga biverkningskontroller av smärtmedicinen Vioxx, lett till att över 100.000 personer i USA drabbades av hjärtinfakt, och att minst 30.000 av dem dog. Så att släppa en medicin till marknaden i ett för tidigt skede är ett tveeggat svärd; det kan kanske rädda många liv, men det kan också leda till raka motsatsen; massor av dödsfall.

Detta är egentligen inte problemet. För man kan fortfarande i god libertariansk anda hävda att det här beslutet har inte staten med att göra över huvud taget. Vill jag som privatperson ta en risk med en otillräckligt prövad medicin, så har staten ingen rätt att hindra mig. Det håller jag med om. Så jag skriver mer än gärna under på det Johan i sin replik kallar ett "dualistiskt system". Men Johan driver som sagt en starkare tes, nämligen att läkemedelsmyndigheterna också är moraliskt ansvariga för de som eventuellt kunde ha räddats till livet av denna medicin.

Vi kan nu anta att läkemedelsmyndigheterna följer en princip som vi kan kalla P, innan de släpper ut ett läkemedel på marknaden. Som innebär att man vill vara någorlunda säker på att det läkemedlet saknar allvarliga biverkningar. Man kan vidare anta att det ligger i ett läkemedelsföretags intresse att också följa någon liknande princip. För skulle man släppa ut bristfälligt kontrollerade mediciner hela tiden, och man skulle kunna koppla ihop ett stort antal dödsfall med ett visst företag, så skulle det vara väldigt dåligt för företagets goodwill. Min fråga blir då följande: När ett företag använder sig av samma princip P, som läkemedelsmyndigheterna använder sig av, och således av egen vilja fördröjer introduktionen av ett visst läkemedel på marknaden, gör företaget sig då också skyldigt till alla de dödsfall, som kanske hade kunnat räddas av ett mer otillräckligt kontrollerat läkemedel?

Det verkar vara en väldigt konstig slutsats. För det verkar förutsätta att människor har någon slags positiv rättighet till (ofullständigt kontrollerade) mediciner, och att företag är moraliskt skyldiga att ge människor (ofullständigt kontrollerade) mediciner. Vilket är en syn på rättigheter och skyldigheter som Johan har förkastat tidigare.


Dubbel standard?

Förkastar man då slutsatsen att företag skulle vara moraliskt skyldiga till dessa dödsfall, för att de i rent egenintresse följer principen P, och väljer att inte släppa ut otillräckligt kontrollerade läkemedel på marknaden, så följer det logiskt att Johan har en dubbel standard för moraliskt ansvar. En standard gäller för läkemedelsmyndigheter, och en annan standard ska tydligen gälla för företag som följer exakt samma princip.

Är det rimligt?

måndag, oktober 08, 2007

Ånej, inte ytterligare en okritisk hyllning till "Che"..

Av någon oförklarlig anledning så poppar det med jämna mellanrum upp näst intill helt okritiska skildringar och artiklar om massmördaren "Che" Guevara. För att nyansera bilden mer än vad DN´s journalister förmådde, så vill jag rekommendera att man klickar på länken ovan, och läser artiklarna av Alvaro Vargas Llosa och Inger Enkvist.

söndag, oktober 07, 2007

Ett feministiskt dilemma

I årtionden har kvinnoorganisationer världen över kämpat för kvinnors rätt till säkra och lagliga aborter. Argumentet går i huvudsak ut på att kvinnor har rätt till sin kropp och därigenom rätt till abort. Även moderna feministiska rörelser anser att rätten till abort är en mänsklig rättighet som kan härledas från kvinnans rätt till sin egna kropp.

Att kvinnans rätt till sin egen kropp försvaras högst selektivt av flertalet feminister blir såklart problematiskt ur detta perspektiv. Fast det var inte denna dubbelmoral jag tänkte belysa nu.

För samtidigt som kvinnoorganisationer kämpar för rätten till abort, så använder andra kvinnor just den rätten till att skoningslöst diskriminera och abortera flickfoster enbart på basis av deras kön. Enligt vissa bedömare så saknas det, bara i Asien, över 60 miljoner kvinnor som ett resultat av att kvinnor utnyttjar sin rätt till abort.

Enligt den statliga rapporten Patriarkalt våld som hot mot mänsklig säkerhet (pdf), så är "abortering av flickfoster" ett uttryck för "patriarkalt våld" (sid 9). Själv lutar jag nog åt att statliga förbud och familjepolitik är en betydligt större bov i dramat, men det beror förmodligen på att jag inte kommit till de rätta insikterna kring den patriarkala könsmaktsordningen än.

Ändå hamnar många feminister här i ett prekärt dilemma; ska de försvara kvinnans oinskränkta rätt till sin kropp och deras rätt att själva få avgöra på vilka grunder de ska få göra abort. Eller bör feminister istället förespråka statliga regleringar för att göra inskränkningar i denna rätt till abort, då skälen till abort, utifrån ett ovanifrånperspektiv inte är "de rätta"?

onsdag, oktober 03, 2007

Dålig timing för SIDA

För två veckor sedan var jag på en bokpresentation, med efterföljande debatt om problemen med den svenska biståndsindustrin. Per Krause som bott flera år i Tanzania, och sett de ibland bisarra effekterna av biståndet med egna ögon, driver tesen att biståndsberoendet inte minst är svenskt.

Givetvis är hans bok mer av en partsinlaga, än en vetenskaplig avhandling, men det som verkligen gjorde intryck på mig från den efterföljande debatten, var att representanterna från Forum Syd och SIDA, försökte ge sken av att det minsann inte fanns särskilt mycket allvarliga problem med deras verksamhet. Läget var under kontroll.

Riksrevisionens rapport, som visar på omfattande korruption och fusk, måste då verkligen komma olägligt. Ändå beter sig SIDA fortfarande som att läget är under kontroll. SIDA ska nämligen på egen hand granska rapporten och sen eventuellt vidta åtgärder. De låter också meddela att de numer har en "anti-korruptionsrådgivare".

Det känns ju betryggande..

Förnekelse av sina problem sägs vara ett säkert tecken på ett beroende. Så kanske ligger det någonting i Per Krauses tes ändå.

måndag, oktober 01, 2007

Är vi moraliska posörer?

Är vi moraliska posörer som mest tar ställning i frågor som från en moralisk synvinkel är tämligen självklara, samtidigt som det inte kräver någonting av oss? Louise lyfter i två inlägg fram denna besvärande frågeställning. Där kritiserar hon alla de som i anlutning till konflikten i Burma, närmast slentrianmässigt ansluter sig till massa "moraliskt korrekta" grupper på exempelvis facebook, men som samtidigt skyggar för att ta tag i relaterade, men betydligt svårare frågor.

Som när, om någonsin, är det rätt att med militär intervention skydda ett lands befolkning mot en grym diktator som plågar och förföljer sitt egna folk?


Det är en svår fråga, och jag gör inget anspråk på att kunna besvara den. Fast i samband med klimatfrågan, var jag inne på ett liknande spår som Louise är här. Min högst personliga princip är att jag tar bara öppet ställningstagande i frågor, då jag också engagerar mig och lägger ner tid och resurser i verkliga livet.

Om inte annat är då risken mindre för sådana här pinsamheter.