lördag, september 18, 2010

Min röst går till...

Imorgon bär det av till valurnorna igen. Förra året fick Federley min röst, något jag bittert fick ångra. Detta år har jag länge lekt med tanken på att rösta på miljöpartiet, men till skillnad från Mattias Svensson stannade det på idéplanet för min del. Även om jag förstår och håller med i mycket av hans resonemang.

Skulle jag vara tvingad att rösta på ett riksdagsparti så skulle det nog bli miljöpartiet, men nu finns det lyckligtvis inget sådant tvång. Därför kommer jag i år, och för första gången, ge min röst till det (klassiskt) Liberala partiet.

Inte för att jag håller med dem i alla frågor eller tror att det är önskvärt med en strikt nattväktarstat. Det finns marknadsmisslyckanden, inte minst på klimat och miljöområdet. Dessutom är frågan om privat äganderätt inte så enkel som en del libertarianer vill tro. Mills harm principle är ett alldeles utmärkt utgångsläge i såväl politik som moral, men inte någon absolut sanning som aldrig får ruckas på. Leder principer till alltför dåliga konsekvenser eller om det finns bestickande argument för att det skulle göra det, så är det orimligt att hålla en princip högre än en betydande mängd mänskligt lidande. På den punkten skiljer jag mig inte från Nozick. Så jag förmodar att jag fortfarande är i gott sällskap.

Givetvis anser jag att det vore värre om de rödgröna fick makten, än om Alliansen sitter där i fyra år till, men jag känner verkligen ingen entusiasm för dem. De ska ha cred för de saker som de gjort bra, men det känns redan som det skulle behövas ett nytt liberalt parti i svensk politik som kan skjuta idédebatten i mer liberal riktning. Och då menar jag ett riktigt liberalt parti, inte det missfoster till liberalt parti som folkpartiet har förvandlats till. Jag vet inte om liberala partiet kan bli ett sådant parti. De är fortfarande ganska kufiga och syns inte tillräckligt, men jag hoppas att om jag och andra ger dem sin röst, att vi kan påskynda en utveckling i rätt riktning.

Nu när valet dessutom mer eller mindre är avgjort, så känns det ännu lättare att inte ge min röst till Alliansen i riksdagsvalet.
I kommunvalet ska jag enligt valpejl tydligen rösta på antingen Per Ankarsjö (c) eller Mikael Ståldal (Fp). Våra åsikter stämmer överens till 88 respektive 89 %. Det är jämnt värre, men tyvärr Mikael, ditt parti är till din nackdel. Jag klarar inte av att ge min röst till folkpartiet längre. Så Per Ankarsjö kommer därför få min röst.

I landstingsvalet så har jag ingen aning om vem jag bör rösta på. Om någon kan tipsa om någon bra kandidat är jag idel öra.

Uppdatering Sö 19/9 18.27: Via Fredrik Westerlunds kommentarsfält blev jag igår tipsad om Gustav Andersson (c). Efter att läst på lite om vad han vill göra och framför allt om hans stöd till sprutbytesprogram, så fick han min röst i landstinget.

måndag, september 06, 2010

Oddsen för de rödgröna

Så här ett par veckor innan valet så ser det inte så ljust ut för det rödgröna laget.

Tur för dem att de besitter en grundmurad skepsis inför marknaden.

lördag, september 04, 2010

Nu vet vi varför Jesus blev uppspikad på korset

Vad Ayn Rand än säger så har jag inte mycket till övers för själviska personer. Samtidigt så verkar den andra ytterligheten vara lika impopulär den. En intressant studie visar att människor som är för generösa får alla oss andra att känna oss dåliga. Kanske något att tänka på nästa gång man bjuder på fest?