fredag, juni 29, 2007

Klimatet och politiken- bristen på argument

I mitt förra blogginlägg, så gav jag en kort sammanfattning av det vetenskapliga läget, och presenterade också en kort sammanfattning av regeringes beslut i proposition 2005/06:172. Den propositionen tänkte jag nu kommentera vidare samt peka ut vad jag uppfattar som bristande argumentation.

I slutet av proposition 2005/06:172 skriver regeringen att propositionen inte beräknas påverka statens finanser. Vilket är uppenbart, då målsättningar är gratis. Vidare skriver de att åtgärder av betydelse för att nå klimatmålen är beslutade genom andra propositioner och att konsekvenserna av dessa beslut redovisas i respektive proposition. Men argumentationen kring kostnaderna av att omsätta just denna propositions förslag i praktiken hade varit väldigt intressant att ta del av. Någon sådant underlag eller beräkning står tyvärr inte att finna i propositionen.

Vidare så påstås det att Sverige har bland de lägsta utsläppen bland industriländerna räknat både per person eller räknat per BNP-enhet. Denna positiva utveckling, påstår man, är ett viktigt argument i framtida internationella klimatförhandlingar. Dessvärre presenteras inga argument för att visa på vilka grunder som man tror att något annat land av betydelse skulle bry sig om vad Sverige säger eller gör. Vid samtal med Conny Hägg, en av tjänstemännen som skrev rapporten och som satt i ämnesrådet, så erkänns det att det är svårt att ge något sådant argument. Han kunde inte ge något vid min förfrågan.


Ensidiga perspektiv och brist på argument

Ur både ett globalt och ett nationellt perspektiv är klimatproblematiken att betrakta som ett optimeringsproblem: Vilken är den bästa lösningen på problemen kring den globala uppvärmningen. Värt att notera är att vad som är den bästa lösningen eller strategin globalt inte med nödvändighet är den bästa lösningen/strategin för Sverige. Det är ett perspektiv som jag helt saknar i klimatpropositionen. Där förutsätts, utan närmare argumentation, att vi har ett slags moraliskt ansvar att göra det som är bäst globalt sett, att vi ska vara ett ”föredöme” och ha en ”ledande roll”.

Förmodligen skulle en ökning av den globala medeltemperaturen ha flertalet positiva effekter för Sverige. Ett varmare klimat ger att vegetationsperioden blir längre, att risken för frostskador minskar. I södra Sverige kan skördeökningen uppgå till 20% och i norra Sverige hela 60-70%.[1] Sammantaget skulle ett varmare klimat gynna den svenska jordbruksnäringen.

Om medelhavsländerna får ett ännu varmare klimat, kan det leda till ett sämre komfortklimat och minskad turism. Om vi i Norden får ett klimat som liknar det nuvarande medelhavsklimatet, kan det inverka positivt på den Nordiska turistnäringen. Ingen av dessa konsekvenser diskuteras i klimatpropositionen. Det enda man skriver är att ”Vidare förväntas vegetationsperiodens längd förlängas med 1–2 månader i Sverige. Detta skulle påverka förutsättningarna för skogs- och jordbruk.” . Ingenstans nämns att det är något positivt. Istället fokuseras enbart på negativa konsekvenser som exempelvis en risk för ökad algblomning.

Samtidigt är det ett faktum att det enbart är den totala mängden koldioxid som spelar roll för att hejda den globala uppvärmningen. Så vad spelar Kyotoprotokollet får roll om inte USA, Kina och andra länder med betydande utsläppsmängder är med? På samma sätt kan man fråga sig på vilka grunder Sverige ska skära ner sina utsläpp med mer än vad som krävs av oss. Varför minska våra utsläpp med mer än vad som vi får göra (-4% istället för +4%), om man nu vill förena god tillväxt med sina klimatmål? Vore det inte mer optimalt att ligga precis på 4% ökning? Ett tänkbart argument, som dock inte anges i propositionen, är att framtida anpassningar och nedskärningar då kan komma att bli lite lättare att genomföra.

Kvar finns argumentet att man vill vara ett föredöme. Fast är det då inte inkonsistent att samtidigt sänka koldioxidskatterna? Jag ställde även denna fråga till Conny Hägg, och han höll med om det, men förklarade att man inte ville ha dubbla styrmedel på samma mål.

Angående den vetenskapliga konsensusuppfattningen, att man med 90 procents säkerhet kan bedöma att det finns en antropogen klimatpåverkan, kan man fråga sig hur forskarna kan komma fram till en sådan uppskattning och vad den baseras på för ingångsdata (även om jag är tveksam till att jag skulle förstå svaret). Oavsett detta är det relevant att påpeka att i hela propositionen så argumenterar man som det vore ett faktum med 100 procents säkerhet. Man kan tycka att den osäkerheten också bör vägas in på något sätt eller att man bör nämna det möjliga scenariot att våra ansträngningar är helt i onödan. Även om man utifrån försiktighetsprincipen kan argumentera för att man ska vidta åtgärder i vilket fall.

De flesta organisationer och vetenskapsmän skriver som sagt under på konsensusuppfattningen, men det finns några motvallskärringar som fortfarande simmar mot strömmen.



[1]Klimatförändringar -Naturliga och antropogena orsaker (sid 229-231). Bogren, Gustavsson.

måndag, juni 25, 2007

Klimatet och politiken- bakgrunden

Jordklotet blir varmare. Den globala medeltemperaturen har de senaste 100 åren stigit med 0.74±0.18 °C. De senaste decennierna har varit de varmaste under hela 1900-talet och 1990 till 2000 var det varmaste decenniet av dem alla, trots kyleffekten från Pinatubos vulkanutbrott 1991. Elva av de senaste tolv åren (1995-2006) tillhör de tolv varmaste åren sedan forskare började mäta den globala medeltemperaturen 1850. Värmetrenden är markant men inte linjär.[1] En fråga som ställts är huruvida denna temperaturhöjning ryms inom den naturliga variationen, eller om det föreligger en antropogen klimatpåverkan.

Denna fråga är bland flertalet liberaler mycket kontroversiell och jag har tidigare argumenterat för att det är svårt att med sin intellektuella hederlighet i behåll, förneka en antropogen klimatpåverkan. Ideologi och frihet är väldigt viktigt, men jag försöker undvika att filtrera min syn på verkligheten genom mina ideologiska glasögon.

IPCC är ett av FN etablerat forskningsorgan, som vart sjätte år släpper en rapport som sammanställer forskningsläget i klimatfrågorna. IPCC´s rapporter släpps i fyra olika delar och den senaste rapporten: The Fourth Assessment Report 2007 (AR4) är snart klar. En sammanfattning för beslutsfattare, av första delrapporten i AR4, som släpptes den 2:a februari 2007, behandlar det vetenskapliga underlaget för klimatförändringar. Den slår fast att med väldigt hög sannolikhet har mänskliga aktiviteter bidragit till den globala uppvärmningen. Med väldigt hög sannolikhet menas att säkerheten i den bedömningen är 90%.

Den i särklass viktigaste växthusgasen är vattenånga. Tillsamman med vattenångan så bidrar även koldioxid och metan till en naturlig höjning av jordens medeltemperatur på över 30 °C. Andra viktiga växthusgaser är freoner (CFC, HCFC, HFC), kväveoxid och ozon. Kyotoprotokollet reglerar växthusgaserna koldioxid, metan, kväveoxid, HFC, PFC och svavelhexaflourid. Utsläppen räknas i enheten koldioxidekvivalenter, som är en gemensam måttenhet för växthusgaser.

På grund av den relativt höga koncentrationen av koldioxid i atmosfären, är det den antropogena växthusgasen som har störst inverkan. Globalt sett kommer majoriteten av antropogena utsläpp av växthusgaser från förbränning av fossilt bränsle. Sedan industrialiseringens början har halterna av koldioxid i atmosfären ökat med mer än 25%. Enligt mätningar gjorda 2006 så ligger den nuvarande halten på 380 ppm (0.0380%).[2] Det är den högsta halten på 420.000 år, kanske den högsta halten på 20 miljoner år.

Numer anser klimatforskare att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären leder till en temperaturökning på 1.2 °C, givet att man inte tar med återkopplingsmekanismer.[3] [tillägg:] Enligt IPCC´s beräkningar som inkluderar olika återkopplingsmekanismer, så leder en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären till en temperaturökning mellan 2 och 4.5 °C, med en bästa uppskattning runt 3 °C.

Sedan Regeringens klimatpolitiska beslut 2002, så har Kyotoprotokollet trätt i kraft. Det skedde den 16 februari 2005, och möjliggjordes av att Ryssland skrev under, eftersom det krävdes att minst 55 länder som tillsammans svarade för 55 procent av 1990 års utsläpp officiellt ratificerade det. Kyotoprotokollet har nu ratificerats av 156 parter, men Australien och det landet som i nuläget släpper ut mest växthusgaser per capita: USA, står utanför. Undantag har även gjorts för Tysklands kolindustri. Även utvecklingsländer som Indien och Kina står utanför. Vilket är den officiella ursäkten till att USA väljer att ställa sig utanför samarbetet, då de upplever Kyotoprotokollet som orättvist.


Beslut

I Regeringens proposition 2005/06:172 föreslås att klimatmålet enligt 2002 års klimatpolitiska beslut ska ligga fast, vilket innebär att de svenska utsläppen av växthusgaser skall vara fyra procent lägre än utsläppen år 1990. Dessutom skall detta mål uppnås utan kompensation för upptag i kolsänkor eller användning av Kyotoprotokollets ”flexibla mekanismer”, som bland annat innebär handel med tilldelade utsläppsenheter mellan stater som har tillträtt Kyotoprotokollet. Detta är en mekanism som är tänkt att främja utsläppsminskande åtgärder där det är mest kostnadseffektivt. Som ett komplement till detta kortsiktiga mål, så föreslås att utsläppen för Sverige år 2020 ska vara 25 procent lägre än 1990 års nivå. Ett mål som fortlöpande ska följas upp och utvärderas minst vart femte år, med början år 2008.

Vidare gör regeringen i proposition 2001/02:55 bedömningen att halten av växthusgaser, mätt i koldioxidekvivalenter, inte ska överstiga 550 ppm i atmosfären. Som ett tak för den totala mängden utsläpp i Sverige, ska utsläppen år 2050 vara lägre än 4,5 ton koldioxidekvivalenter per år och invånare. I proposition 2005/06:172 så lägger man också till ett temperaturmål om en maximal global genomsnittlig uppvärmning med två grader Celsius.

Samtidigt skriver man att om utsläppstrenden globalt är mindre gynnsam än vad man nu förutser, eller om de åtgärder som vidtas inte ger önskad effekt, så kan regeringen vid behov föreslå ytterligare åtgärder och/eller ompröva klimatmålen. För att exempelvis ta hänsyn till den svenska industrin och dess konkurrenskraft. Enligt budgetpropositionen för 2006 gör regeringen bedömningen att koldioxidskatten skall slopas för fossila bränslen som förbrukas i anläggningar som omfattas av utsläppshandeln. Därför föreslås det att koldioxidskatten slopas helt för bränslen som förbrukas i industrianläggningar samt i högeffektiva kraftvärmeanläggningar, från och med den 1 januari 2006.

Regeringen påpekar också i proposition 2005/06:172 att uppfyllandet av klimatmålen globalt sett är till avgörande del beroende av insatserna i andra länder och internationellt samarbete. Man vill också skapa förutsättningar för att bryta Sveriges beroende av fossila bränslen för transporter och uppvärmning redan till år 2020.

Man påstår att en viktig komponent i arbetet för att minska utsläppen av växthusgaser är att sprida information till ”breda skikt i samhället”. Detta ska uppnås genom olika nationella klimatinformationskampanjer, riktade till hushåll och nyckelgrupper.

Vidare beslutas det att Sverige även fortsättningsvis ska behålla sin ledande roll och vara ett föredöme i det internationella klimatarbetet.

I nästa blogginlägg tänkte jag kritiskt granska och diskutera Regeringens proposition 2005/06:172.



[1] Se figur SPM-4 i IPCC´s Summary for Policymakers: http://www.ipcc.ch/SPM2feb07.pdf
[2] http://www.esrl.noaa.gov/gmd/#global

[3] Klimatförändringar -Naturliga och antropogena orsaker (sid 81). Bogren, Gustavsson.

tisdag, juni 19, 2007

Bizzaroworld!

Då tänker jag inte på att vår arbetsmarknadsminister Littorin skyltar med en bluffexamen, utan på att en hårdrockare har lyckats få sitt musikintresse klassat som ett arbetshandikapp. Vilket gör att han nu har rätt till bidrag.

"Som vuxen gick han på rockkonserter i stället för till jobbet, förra året blev det nästan trehundra konsertbesök. Arbetsgivare tröttnade och Roger blev arbetslös med socialbidrag. Efter intervjuer med psykologer signerade Roger ett intyg där hans livsstil som hårdrockare beskrivs som ett handikapp. Det ger honom rätt till lönebidrag via arbetsförmedlingen [..]."

Snubben är ju ett geni! Hårdrockaren-systemet, 1-0! Eller som Martin Borgs brukar säga: Sverige är ett fantastiskt land.

Liksom Maria, undrar jag vilken som blir nästa livsstil som kommer kvala in som arbetshandikapp..

söndag, juni 17, 2007

Apropå rättvisa och god vilja



Den alltid lika träffsäkra och stilistiske Attila Toth ironiserar över det socialistiska rättvisebegreppet. Jag rekommenderar alla att klicka runt i hans arkiv och kolla in hans andra illustrationer. Många skratt utlovas.

torsdag, juni 14, 2007

Erixon och källkritiken

Dick Erixon har en fenomenal förmåga att hitta information och nyheter som inte svensk mainstreammedia tar upp. Något som förmodligen bidrar till hans populäritet och till att folk är villiga att betala honom imponerande summor för sitt bloggande. Så Erixon är väldigt inflytelserik.

Men med makt kommer ansvar. Och där brister det ibland.

Då något bekräftar Erixons världsbild, så har han nämligen en tendens att lägga den viktiga källkritiken åt sidan. Därför bör man alltid undersöka Erixons källor extra noga på egen hand.

Det senaste exemplet är ett inlägg där han påstår att det nu finns "bevis" för att Iran smugglar vapen till Talibanerna. Han stödjer sig på ett blogginlägg från CBS News, skrivet av bl.a. Brian Ross. Först och främst vill jag slå fast att jag inte påstår att det inte kan vara sant. Med tanke på Irans militära stöd till Hizbollah så är det inte otänkbart. Att Iran fortsätter att ignorera Säkerhetsrådets krav att upphöra med sina kärnprogram är likaså oroande.

Fast nu gällde frågan något annat. Läser man blogginlägget så kan man redan där se motsägande uppgifter:

Secretary of Defense Robert Gates stopped short earlier this week of blaming Iran, saying the U.S. did not have evidence "of the involvement of the Iranian government in support of the Taliban."

Istället väljer Erixon att lita på spekulationerna som framförs, och väljer dessutom att kalla spekulationerna för "bevis". Det ska medges att det är kreativt. Med tanke på att Brian Ross dessutom var den som, helt felaktigt, spred uppgifterna att Saddam skulle varit inblandad i Anthrax-attackerna i USA, så skulle jag ta det han skriver med en ganska stor nypa salt.

Ett annat exempel från tidigare i år, är när Erixon for ut mot Hans Rosling, som vann VoF´s pris för årets folkbildare och där påstår att Rosling försvarar fascism. En orättvis beskyllning som han enbart byggde på ett brev från en ung iransk monarkist som vill "störta islamiska republiken" och "återvända monarkin till Iran".

Det var givetvis en helt absurd anklagelse som byggde på missförstånd. Men att anklaga folk för att försvara fascism är såklart enklare än att vara källkritisk.

måndag, juni 11, 2007

Lästips om Postmodernismens kris

Senaste numret av Axess är helt fullspäckat med intressant läsning. Det är ett temanummer ägnat åt Postmodernismens kris.

Tre läsvärda artiklar finns utlagda på nätet:

Postmodernismen raserar vårt kunskapsarv


Frigörelsen förvandlas till förtryck


Relativism undergräver vetenskapen


Jag hoppas kunna återkomma till några andra spännande debattartiklar från detta nummer senare.

söndag, juni 10, 2007

Comeback?

Förra lördagen så återvände jag till mattorna för att efter inte mindre än två års tävlingsuppehåll prova min lycka igen. Arrangemanget hette Västerås BJJ Cup 3 och var för att vara en BJJ-tävling, ovanligt väl arrangerat. Nu jämför jag med hur det är att tävla i Brasilien, där det inte är ovanligt att man får börja köra fem till åtta timmar efter utsatt tid. Så en stor eloge till Västeråsgänget.

Vi var bara fyra brunbälten, så de valde att slå ihop alla till en pool, där alla fick möta alla. Vilket är bra, så man får gå så många matcher som möjligt.

Min första match gick mot Robson Barbosa, en ung brasse på tillfälligt besök här i Sverige, som var riktigt duktig och dessutom urstark. Bara ett par veckor innan så hade han vunnit en annan tävling nere i Helsingborg, där han på vägen till guldet också slog svartbältet Iran Mascarenhas. Vad jag inte visste innan, men snabbt märkte, var att han var riktigt bra stående. Först efteråt fick jag reda på att han också hade brunt bälte i Judo. Nu gick det ju bra ändå, men det var en väldigt jämn match där jag fick använda mig av en stor portion taktik.




Min nästa match gick mot den tekniska, men lättare Pilo Stylin från Göteborg. Den matchen vann jag på stryp. Pilo beundrar jag väldigt mycket, för trots att han förmodligen är den lättaste bland de svenska brunbältena, så tävlar han mer än någon annan. En bra förebild för sina elever.



Sista matchen gick jag mot min välmeriterade och supertrevliga klubbkamrat Åke Olsson. Egentligen gillar jag inte att tävla mot mina vänner, men eftersom vi säger åt våra elever att göra det, så kan inte vi gärna göra annorlunda. Den matchen vann jag också på stryp.



Det var kul att känna av adrenalinet igen och den hundraprocentiga närvaron som krävs av en på tävlingsmattan. Det var min första tävling som brunbälte och jag fick lite mersmak. Vi får se om det blir mer av den varan framöver.

onsdag, juni 06, 2007

Humor

Hos Sänd mina rötter regn får jag reda på att Lars "Orwell" Ohly uppmanar till civil olydnad, nu när staten förlorade rätten att förbjuda alkoholimport via internet.

"Lars Ohly manar, i en TT-intervju, till civil olydnad mot beslutet [..] - Till dess att den frågan inte är avgjord så rättar vi oss inte efter domstolens beslut. Sverige ska säga att det är fortfarande förbjudet att importera alkohol, säger han till TT."
Två saker:
  • Kan en stat syssla med civil olydnad? Det var något nytt.
  • Vilka "vi"? Har han förträngt att hans block inte har makten längre? Så vem är han att uttala sig å Sveriges vägnar?

Men från en person som tyckt att
"Inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter kan användas i arbetarklassens intresse" och som lyckats skriva om sin egen historia så är väl lite orwellianskt nyspråk inget att höja på ögonbrynen för.

måndag, juni 04, 2007

Vänstern, våldet och medias omskrivningar

Ingen kan ha missat kravallerna vid G8-mötet i Rostock, där inte mindre än 146 poliser skadades. De som bråkar och utsätter människor för livsfara är till övervägande del vänsterextremister. Ändå undviker media nästan konsekvent för att kalla dem det, utan istället så inför man de förskönande omskrivningarna "autonoma i vänsterblocket", "aktivister" eller något åt det hållet.

Högerextremisterna som dök upp, fick däremot med en gång sitt rätta epitet av media. Ett märkligt mediafenomen som jag förundrats över tidigare.


Gudmundson reagerade för ett tag sedan på samma sak och sammanfattade det bra:

Ursäkta min grinighet, men aktivister delar ut flygblad och knackar dörr. Det är inte samma sak som att dela ut dagsedlar och knacka meningsmotståndare.

Det är inte heller en förmildrande omständighet att dessa förvirrade ligister mest verkar vara uttråkade medelklasslynglar, som vill se lite "action" och "drag liksom". Eller att de påstår att sina våldsamma tekniker "blir mest meningsfulla när de används utifrån en frihetligt socialistisk ståndpunkt". Frihetligt? Jo men tjena.. Ändå verkar det som det påstådda målet för kampen tillåts överskugga de våldsamma medlen som används.

Förutom medias skönmålningar så undrar jag också över den övriga vänsterns relationer till dessa våldsverkare. Hur autonoma är egentligen dessa "autonoma"?

Samma Gudmundson som ovan, som tidigare har tillhört den s.k. "frihetliga vänstern", diskuterar frågan i denna ledare:

Det brukar heta att en svans av bråkstakar kidnappat en i övrigt fredlig protest. Men det är ingen svans. Det är den knutna näve som så gott som alltid finns med vid större vänsterdemonstrationer. Och den andra handen vet mycket väl vad näven gör.

Inom vänstern ser man med ganska blida ögon på extremisterna. Under stora händelser som G8-möten samlas de bakom enad front. På sammankomster som Socialistiskt forum bedöms deras närvaro som värdefull. [..] Man samarbetade över gränserna. Näven tog hand om polisen, den andra handen om politiken. [..] Förhållandet mellan extremisterna och den bredare vänstern är sammantvinnat. Frågan är varför den agerar mänsklig sköld åt våldsverkarna, gång på gång. Naivitet, eller bara för att den kommer undan med det?
Ja det skulle jag också vilja veta.

För det finns en vettig och fredlig vänster, representerade av bl.a Jimmy Sand och de vänsterliberala skribenterna på Frihetligt Forum. Så därför ställer jag frågan till er: Var är de explicita fördömandena och det öppna avståndstagandet? Varför låter ni de våldsamma vänsterligisterna kidnappa det ni står för?

Uppdatering Torsdag 15.52: Bland kommentarerna tipsar Jimmy om ett läsvärt inlägg som ett exempel på förekomsten av intern kritik i miljörörelsen i denna fråga:
Grön ungdom legitimerar våldet.