Djävulens advokat

Johannes Forssberg på Expressen tycker det är osmakligt att jämföra Sverigedemokraterna med Vänsterpartiet. Argumentet går ut på att Sverigedemokraterna är odemokratiska, medan Vänsterpartiet inte är det och att det fel att jämställa dem. Nu är jag ingen vän av Sverigedemokraterna eller deras vurm för nationalism. Tvärtom tycker jag det är trams och en farlig myt. Dessutom så är Sverigedemokraternas invandrarfientliga retorik riktigt obehaglig. Fast gör det dem odemokratiska? Forssberg menar det, men presenterar inga argument för den saken.

Forssberg konstaterar däremot helt korrekt att både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har ett tvivelaktigt förflutet. Det var inte länge sedan de sistnämnda frotterade sig med diktaturer. Hur en som Lars Ohly fortfarande kan vara partiledare i ett Riksdagsparti är obegripligt. Är då denna odemokratiska tendens verkligen historia inom Vänsterpartiet? Nej, skulle jag säga. Eva Björklund exempelvis, som tidigare suttit i partistyrelsen (numer suppleant) hyllar än idag Kuba. Ett "enastående samhällsbygge" tydligen.

Det är korrekt att Vänsterpartiet av idag ändå inte utgör något hot mot demokratin, men det gör förmodligen inte Sverigedemokraterna heller. Precis som Ny demokrati en gång i tiden, så är Sverigedemokraterna främst ett populistparti. Kommer de in i Riksdagen så kommer de gissningsvis, precis som sina föregångare, inte att få särskilt mycket uträttat. Att då ropa på vargen är att göra Sverigedemokraterna en tjänst. Precis som alla andra kontraproduktiva tilltag.

Slutligen så finns det något mer fundamentalt som förenar Ohly och Åkesson och det är tendensen att svartmåla de grupper i samhället som man inte gillar. Åkesson hetsar mot "invandrare" och "muslimer", Ohly hetsar mot "de rika", "överklassen" och "direktörer". Varför är det ena mer acceptabelt än det andra?

Är detta ett blogginlägg?

Den icke bloggande statsvetarprofessorn Bo Rothstein, har nyligen skrivit ett långt men läsvärt blogginlägg om Elinor Ostrom.

Det finns dock en passage i texten som jag ställer mig undrande inför. Rothstein vänder sig kraftigt mot det som han benämner det "neoklassiska paradigmets förenklade rationalitetsantagande[]", som han vill ställa i ett motsatsförhållande till ett rationalitetsbegrepp där man också utgår från "aktörernas bedömning av de andra aktörernas framtida agerande".

Vad jag inte förstår är varför den sistnämnda synen på rationalitet inte kan förenas med sedvanlig nyttomaximering och egenintresset? Varför skulle det inte skulle ligga i mitt egenintresse att ta hänsyn till andra aktörers framtida agerande innan jag själv agerar? Rothsteins kritik påminner om de som drar helt felaktiga slutsatser från Kahneman och Tverskys experiment. Ibland får man känslan av att kritiken är ett utslag av en ideologisk position.

I vilket fall så har Ostroms bok Governing the Commons lyckats tränga sig förbi ett par böcker i att-läsa-högen.

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne

I år delas priset av Elinor Ostrom och Oliver E Williamson. Så Andreas Bergh fick rätt, om än ett år i efterskott, medan Robert Östlings skepsis visade sig vara en felbedömning.

Det är inte bara första gången en kvinna får priset, utan hon räknas inte heller som en "typisk nationalekonom". Snarare ser hon sig själv som en statsvetare. Personligen tycker jag hennes syn på metod verkar uppfriskande och odogmatisk. Glädjande således att priskommittén delar hennes vidsynthet.

Nyligen läste jag en trevlig essä i Vetenskapsrådets tidning Tvärsnitt av Elinor. Kan rekommenderas för den som vill få en liten inblick i hennes forskning och tankar.

Uppdatering 23.50: Dennis, Andreas och Niclas bidrar med tankar och lästips, bl a denna artikel i Axess.

Mest för grapplingnördar

Förra veckan spenderades i Barcelona där jag hjälpte min svåger med förberedelserna inför ADCC 2009. En grapplingfest utan dess like och som jag bevittnat live ända sedan 2001, då jag reste hela vägen till Förenade Arabemiraten. Under själva tävlingen i år hade jag förmånen att sitta vid ett av domarborden för att föra anteckningar om matcherna. Det var inte alltid lätt att hålla koll på vad som hände på tre mattor samtidigt, så ibland saknas kanske lite detaljer om vad som skedde. Fast jag tror jag lyckades få med det mesta av vikt.

Mina korta matchrefererat från första dagen hittar ni här, och här är lite bilder. Liknande anteckningar från andra dagens matcher hittar ni här, och här är lite bilder från den dagen. Detta är förmodligen bara intressant för de riktigt inbitna grapplingfansen och går inte heller upp mot att se tävlingen live, men tills DVD:n släpps så är det förhoppningsvis alltid något.



Längtar redan till ADCC 2011!

Intervju med Robert Drysdale

Befinner mig i Barcelona inför ADCC, årets största grapplinghändelse. Här kan ni läsa en intervju med Robert Drysdale, som ska göra en superfight mot Jacaré på lördagen.
Startfältet är mer späckat än någonsin. Den här helgen kommer rocka!

Intervju med Braulio “Carcará” Estima

Istället för att slänga fram ytterligare en dålig ursäkt för mitt glesa postande, så tänkte jag istället nämna att jag precis kommit hem från en mycket trevlig två veckors vistelse i en av mina favoritstäder. Halvfulla glas är bättre än halvtomma.

Under tiden har jag även gjort en intervju med Braulio “Carcará” Estima. Mer känd för oss som är intresserade av brasiliansk jiu-jitsu. Förmodligen mindre känd bland er andra. Det får ni nu tillfälle att ändra på.

Svenska boxningsförbundet visar upp rätt attityd

Felaktigt trodde jag svensk proffsboxning var nere för räkning. Likt en svensk Rocky Balboa så kommer Svenska Boxningsförbundet fira sitt 90-årsjubileum genom att arrangera två proffsmatcher, som bryter mot den svenska lagstiftningen, ute till havs.

Detta har tolkats som en utmaning av kampsportsdelegationen i Örebro. Björn Rosengren, f d ordförande i Svenska Boxningsförbundet ger svar på tal:

Det är inte vi som provocerar kampsportsdelegationen. Det är de som provocerar oss.

Helt rätt perspektiv. Må den destruktiva kampsportspaternalismen här i Sverige få ett slut.

På konferens med Mont Pelerin Society

Förra veckan gästade jag en konferens anordnad av Ratio med Mont Pelerin Society. En anrik förening som startades redan 1947 och som haft medlemmar som F A von Hayek, Milton Friedman, Karl Popper och Ludwig von Mises bara för att nämna några. Oklart dock hur länge von Mises var medlem eftersom han redan under det första mötet hade rest sig upp och deklarerat det nu famösa "You’re all a bunch of socialists" (sid 871) och sen störtat ut ur rummet. Perspektiven är relativa.

Dagarna var sprängfyllda av intressanta föredragshållare och diskussioner. Inte minst hade jag sett fram emot att få träffa och fråga ekonomiprofessorn Bryan Caplan om han skämtade när han menade att vi svenskar skulle lida av "falskt medvetande". Det gjorde han inte. Tydligen hade inte bara jag frågat om det var ett skämt, vilket givetvis bara stärkte honom i hans uppfattning. Av någon anledning så kom jag att tänka på när The Daily Show besökte Sverige.

Artiklarna som föredragen baserades på återfinns här. Om tiden tillåter hoppas jag kunna återkomma till några av dem framöver. Så länge kan ni ta del av reflektionerna från Ratio, Daniel Waldenström, Maria Eriksson och Niclas Berggren angående Gilles Saint-Paul och Bryan Caplan.

Uppdatering 15.05: Lite bilder från dagarna kan beskådas här.

Don´t reclaim our streets

Ibland överträffar verkligheten dikten. När vänsterextremisterna kom för att demonstrera i Rosengård så blev de bortjagade av de som bodde där. Förmodligen på goda grunder. De vet hur illa det gick sist de var där och härjade.

Så vänsterextremisterna fick fly iväg med svansen mellan benen till en bensinmack och som tack för polisens beskydd så började de sen kasta sten på dem. Ett något märkligt sätt att visa sin tacksamhet kan man tycka.

Selektiv varseblivning

I senaste numret av idétidskriften Liberal debatt ger jag en liten känga åt liberala "klimatskeptiker" för deras osunda hållning i klimatfrågan.

"Att förneka vetenskapliga resultat och den verklighet som vetenskapen beskriver är dock inte ett helt nytt fenomen ens bland liberaler. George Reisman menar exempelvis i sitt mastodontverk Capitalism att det är en ”grön myt” att ozonskiktet skadas av freoner, uppenbarligen lyckligt ovetande om hur välundersökt och belagt detta fenomen är."

Artikeln i sin helhet kan också läsas på Uppsalainitivets blogg.

Metabluff

Seriösa (sic!) företagare varnar för falska spikmattor enligt Aftonbladet och Västerbottens-kuriren.


-hela min verksamhet dras ju ner av sådana här skojare säger Tore Georgson.

Ofrivillig humor när den är som bäst.

Några bloggtips och en bortförklaring

Bland de av er som är lika omoderna som jag själv och inte använder RSS-läsare, har kanske några noterat att det inte skrivits här på ett tag. Lite som när man vaknar till för det är onormalt tyst i en annars högljudd miljö.

Delvis är det brist på inspiration, delvis ett vardagsliv som kräver mycket av min tid. Förmodligen påverkas också det förra av det senare. En 15-poängs tenta i mikroteori nästa vecka kommer inte göra saken bättre. Det kluriga begreppet alternativkostnad fick med ens en mycket påtaglig innebörd.

Så när jag sätter mig framför burken så är det bara för att koppla av och läsa det andra skriver.

Det ska nog bli ändring på detta så småningom, men så länge tänkte jag dela med mig av några läsvärda bloggar som antingen är bubblare eller som rent av redan lagts till i högerspalten.

Först ut i kategorin vetenskap har vi Science-based Medicine, som mest skriver om vetenskap och pseudovetenskap inom det medicinska området. En trevlig svensk motsvarighet är Mats Reimers blogg. Grundligt underbyggda inlägg som inte sällan har en humoristisk, personlig touch. Alternativmedicinare som inte tål kritisk granskning av sina favoritföreställningar gör sig dock inte besvär.

Uppsalainitiativet visar med all önskvärd tydlighet, och ibland med en gnutta ironi, att det finns tillfällen då inte stockholmare gör saker bättre. Skäms på er.

Slutligen är Malin Sandströms Vetenskapsnytt och SLU´s forskarblogg värda regelbundna besök.

Marginal revolution, Overcoming Bias och Environmental Economics är tre av mina favoriter bland de engelska ekonombloggarna. Den kvicka, ordvitsande hälsosamma ekonomisten är en svensk dito som hade legat i högerspalten för länge sedan, om det inte hade varit för den horribla layouten, ovanan att inte lägga in de relevanta länkarna direkt i bloggtexten och det faktum att kommentarsfältet är avstängt. Bättring!

En läsvärd liberal kollega, som nyligen äntrade högerspalten är bloggaren Alltid varför. Intresset för MMA visar dessutom på gott omdöme i övrigt. Och a propos MMA, så om man hinner följa den svenska MMABloggen så är man alltid uppdaterad med det senaste.

Har jag missat något oundgängligt i bloggosfären? Tveka inte att droppa era guldkorn i kommentarsfältet.

Jinge är inte antisemit och Ohly är inte kommunist

Lars Ohly är en person som gärna visar och står för vad han innerst inne känner. Fast kanske inte riktigt alltid. Ja ni minns säkert när han slutade att kalla sig kommunist, samtidigt som han vidhöll att han var "trogen [sina kommunistiska] ideal".

Senast så deklarerade Ohly att en uppenbart antisemitisk blogg tillhörde hans favoriter. Det ledde naturligtvis till en del höjda ögonbryn. Bloggaren Jan-Inge Flücht, Jinge som han också kallas, "är inte antisemit" förklarar Ohly i en intervju i Expo, samtidigt som han erkänner att bloggaren publicerat "antisemitiskt material".

Ohly är inte kommunist och Jinge är inte antisemit- allt blir genast så logiskt. Det var bara lite slarviga formuleringar och "dåligt omdöme". Expo frågar varför det tog så lång tid för Ohly att ta avstånd från den antisemitiska bloggen och där kan Ohly ta på sig ett visst ansvar. Här kanske Expo är lite småsinta. Med tanke på att det efter Uppdrag gransknings program tog Ohly ett helt år att sluta kalla sig kommunist, så var han föredömligt snabb den här gången.

Så man ska inte bara gnälla. Jag vill verkligen inte förringa Ohlys positiva sidor. På den tiden Gudrun Schyman ledde partiet fick partiet otroliga 12 procent i riksdagsvalet. Med Ohly i spetsen har partiets stöd mer än halverats för att i senaste riksdagsvalet få mindre än sex procent.

Road to hell

Chavez fortsätter på den inslagna vägen att förstatliga företag och producenter. Socialister och Chavez-apologeter är förmodligen överlyckliga. Mer nyktra observatörer inser att planekonomi inte kommer fungera den här gången heller.


Se även inläggen Samtidigt, i Venezuela och Sevärd dokumentär om Hugo Chavez.

Oraklet i Göteborg

Statsvetarprofessorn Sören Holmberg kan inte bara förutspå valresultat, utan han är även en hejjare på att tolka opinionsundersökningar.

Välkommen till kloaken Rothstein!

Minns ni när statsvetarprofessorn Bo Rothstein lackade ur på bloggosfären? Det var ingen ände på allt ont som bloggandet bidrog till. Det ledde inte bara till "en ökad fragmentering och cyberbalkanisering av det politiska samtalet", utan Rothstein kunde även skönja ett hot mot självaste demokratin:

Den deliberativa demokratiteorins vackra tanke om det civiliserade meningsutbytet som demokratins grundbult tycks med bloggandets hjälp komma allt längre bort.

Rothstein själv föregick med gott exempel på det civiliserade meningsutbytet när han sakligt beskrev bloggosfären som en "kloakbrunn".

Nu har han dock startat en egen blogg. Tidigare tyckte han inte att han "hade så mycket intressant att säga så att det skulle räcka till". Oklart om han har det nu, eller om diverse debattredaktörer har kommit fram till samma sak, och att det var det sistnämnda som fick Rothstein att byta åsikt om bloggandet.

Tråkigt nog så får man inte kommentera på Rothsteins blogg. Kanske för att kunna bekräfta sin tes om att bloggandet alltmera "tar formen av monologer än öppen diskussion."


(via Andreas Bergh)

Uppdatering Må 9/3 20.55: Sanna Rayman kommenterar Rothsteins dementering som han publicerat både på sin "hemsida" och här i mitt kommentarsfält. Precis som Sanna ställer jag mig lätt skeptisk till hans prediktion om en framtida "bloggdöd". Att göra förutsägelser som inte är falsifierbara kan jag också göra. Det vore lite mer modigt om Rothstein vågade sätta ett datum för när det kommer inträffa.

Härskartekniker 3.0

Mattias Svensson lärde oss allt om härskartekniker 2.0. Via Dennis blir jag uppmärksammad på att ett gäng akademiker nu har tagit detta till nästa nivå.

En av de anmälda talarna, Stephen Marglin, menar att marknadsrelationer får samhället att vittra sönder. Han kan knappast ha läst artikeln Free to Trust: Economic Freedom and Social Capital, som visar att centrala institutioner i en marknadsekonomi ökar graden av socialt kapital och tillit människor emellan:

We run cross-country regressions with 51 or 52 countries to explain trust in 1995 or 2000. The EFI is used as a measurement of the degree to which a country’s economy is free, and the variable Generalized trust from the newest version of the World Values Survey is used to measure social capital. Our results indicate that economic freedom overall seems to promote trust, and this is especially the case for one area of the index – Legal structure and security of property rights (EFI2). [..] Aside from the overall index itself, especially one area, Legal structure and security of property rights (EFI2), has a large, statistically significant and possibly causal effect on Trust. That EFI2 stimulates Trust is not difficult to understand. Through the existence of a legal system that is perceived to be fair and effective, economic actors know that voluntary contracts and rules in general are enforceable and can be relied upon. This enables them to trust other actors. But there is a second mechanism as well in that the economic process of exchange, which relies upon the legal system and property rights, can induce dispositions of trust to emerge, or stimulate conscious decisions to trust others on the expectation that they will be trustworthy and that those who are not can oftentimes be detected.

Dagens bild

Via Vetenskap och Folkbildnings forum.

Revolutionen som kom av sig

Enligt Karl Marx koncentrationsteori så skulle konkurrensen mellan kapitalisterna leda till att allt fler kapitalister skulle slås ut och att kapitalet skulle koncentreras till ett litet fåtal. I Outlines of a Critique of Political Economy menade Marx ideologiska broder Friedrich Engels att

The middle classes must increasingly disappear until the world is divided into millionaires and paupers..

Nästa steg var den socialistiska revolutionen.

Tänk så fel man kan få. I senaste numret av The Economist har de ägnat sin special report åt just den växande globala medelklassen.

Det visar sig att medelklassen aldrig varit så stor som den är idag. Det påpekas att det naturligtvis finns flera sätt att definiera medelklass, men enligt en definition så utgör medelklassen nu hela 57 procent av den totala globala populationen. I en artikel lägger man in en brasklapp om att den nuvarande krisen kan bromsa, eller rentav vända denna positiva utveckling. Det är inte osannolikt. Dock får man inte glömma att kriser tar slut och kommer förr eller senare att förbytas till uppgångar igen.

Samtidigt som vissa krampaktigt klänger sig fast i utdaterade teorier så verkar den socialistiska revolutionen vara mer avlägsen nu än någonsin.

Mina fördomar om invandrare

Ara Abrahamian vann till slut. Efter skandalen i Peking-OS när en korrupt domare dömde bort Ara, vilket resulterade i att Ara lämnade kvar bronsmedaljen på brottarmattan, så får han nu upprättelse. Fifa tvingas nu ändra sina regler så att liknande händelser inte ska kunna upprepas. Allt som en konsekvens av att Ara stod på sig och hade civilkurage nog att öppet demonstrera sitt missnöje över en orättvis behandling. Man ska inte underskatta vad detta betyder för brottningen som olympisk sport. För vem vill satsa tusentals timmar av sitt liv på stenhård träning, när ens öde på tävlingsmattan godtyckligt kan avgöras av en korrupt domare?

Tror någon att en slätstruken, blond och blåögd svensk hade vågat göra en dylik missnöjesdemonstration framför TV-kamerorna? Kanske, men jag är skeptisk. Civilkurage verkar vara något som får offras på konsensuskulturens altare. Så själv är jag inte ett dugg förvånad att det var en invandrare som besatt detta civilkurage. Precis som att det krävdes en invandrare för att sätta sig upp mot kriminella motorcykelgäng.