Några bloggtips och en bortförklaring

Bland de av er som är lika omoderna som jag själv och inte använder RSS-läsare, har kanske några noterat att det inte skrivits här på ett tag. Lite som när man vaknar till för det är onormalt tyst i en annars högljudd miljö.

Delvis är det brist på inspiration, delvis ett vardagsliv som kräver mycket av min tid. Förmodligen påverkas också det förra av det senare. En 15-poängs tenta i mikroteori nästa vecka kommer inte göra saken bättre. Det kluriga begreppet alternativkostnad fick med ens en mycket påtaglig innebörd.

Så när jag sätter mig framför burken så är det bara för att koppla av och läsa det andra skriver.

Det ska nog bli ändring på detta så småningom, men så länge tänkte jag dela med mig av några läsvärda bloggar som antingen är bubblare eller som rent av redan lagts till i högerspalten.

Först ut i kategorin vetenskap har vi Science-based Medicine, som mest skriver om vetenskap och pseudovetenskap inom det medicinska området. En trevlig svensk motsvarighet är Mats Reimers blogg. Grundligt underbyggda inlägg som inte sällan har en humoristisk, personlig touch. Alternativmedicinare som inte tål kritisk granskning av sina favoritföreställningar gör sig dock inte besvär.

Uppsalainitiativet visar med all önskvärd tydlighet, och ibland med en gnutta ironi, att det finns tillfällen då inte stockholmare gör saker bättre. Skäms på er.

Slutligen är Malin Sandströms Vetenskapsnytt och SLU´s forskarblogg värda regelbundna besök.

Marginal revolution, Overcoming Bias och Environmental Economics är tre av mina favoriter bland de engelska ekonombloggarna. Den kvicka, ordvitsande hälsosamma ekonomisten är en svensk dito som hade legat i högerspalten för länge sedan, om det inte hade varit för den horribla layouten, ovanan att inte lägga in de relevanta länkarna direkt i bloggtexten och det faktum att kommentarsfältet är avstängt. Bättring!

En läsvärd liberal kollega, som nyligen äntrade högerspalten är bloggaren Alltid varför. Intresset för MMA visar dessutom på gott omdöme i övrigt. Och a propos MMA, så om man hinner följa den svenska MMABloggen så är man alltid uppdaterad med det senaste.

Har jag missat något oundgängligt i bloggosfären? Tveka inte att droppa era guldkorn i kommentarsfältet.

Jinge är inte antisemit och Ohly är inte kommunist

Lars Ohly är en person som gärna visar och står för vad han innerst inne känner. Fast kanske inte riktigt alltid. Ja ni minns säkert när han slutade att kalla sig kommunist, samtidigt som han vidhöll att han var "trogen [sina kommunistiska] ideal".

Senast så deklarerade Ohly att en uppenbart antisemitisk blogg tillhörde hans favoriter. Det ledde naturligtvis till en del höjda ögonbryn. Bloggaren Jan-Inge Flücht, Jinge som han också kallas, "är inte antisemit" förklarar Ohly i en intervju i Expo, samtidigt som han erkänner att bloggaren publicerat "antisemitiskt material".

Ohly är inte kommunist och Jinge är inte antisemit- allt blir genast så logiskt. Det var bara lite slarviga formuleringar och "dåligt omdöme". Expo frågar varför det tog så lång tid för Ohly att ta avstånd från den antisemitiska bloggen och där kan Ohly ta på sig ett visst ansvar. Här kanske Expo är lite småsinta. Med tanke på att det efter Uppdrag gransknings program tog Ohly ett helt år att sluta kalla sig kommunist, så var han föredömligt snabb den här gången.

Så man ska inte bara gnälla. Jag vill verkligen inte förringa Ohlys positiva sidor. På den tiden Gudrun Schyman ledde partiet fick partiet otroliga 12 procent i riksdagsvalet. Med Ohly i spetsen har partiets stöd mer än halverats för att i senaste riksdagsvalet få mindre än sex procent.

Road to hell

Chavez fortsätter på den inslagna vägen att förstatliga företag och producenter. Socialister och Chavez-apologeter är förmodligen överlyckliga. Mer nyktra observatörer inser att planekonomi inte kommer fungera den här gången heller.


Se även inläggen Samtidigt, i Venezuela och Sevärd dokumentär om Hugo Chavez.

Oraklet i Göteborg

Statsvetarprofessorn Sören Holmberg kan inte bara förutspå valresultat, utan han är även en hejjare på att tolka opinionsundersökningar.

Välkommen till kloaken Rothstein!

Minns ni när statsvetarprofessorn Bo Rothstein lackade ur på bloggosfären? Det var ingen ände på allt ont som bloggandet bidrog till. Det ledde inte bara till "en ökad fragmentering och cyberbalkanisering av det politiska samtalet", utan Rothstein kunde även skönja ett hot mot självaste demokratin:

Den deliberativa demokratiteorins vackra tanke om det civiliserade meningsutbytet som demokratins grundbult tycks med bloggandets hjälp komma allt längre bort.

Rothstein själv föregick med gott exempel på det civiliserade meningsutbytet när han sakligt beskrev bloggosfären som en "kloakbrunn".

Nu har han dock startat en egen blogg. Tidigare tyckte han inte att han "hade så mycket intressant att säga så att det skulle räcka till". Oklart om han har det nu, eller om diverse debattredaktörer har kommit fram till samma sak, och att det var det sistnämnda som fick Rothstein att byta åsikt om bloggandet.

Tråkigt nog så får man inte kommentera på Rothsteins blogg. Kanske för att kunna bekräfta sin tes om att bloggandet alltmera "tar formen av monologer än öppen diskussion."


(via Andreas Bergh)

Uppdatering Må 9/3 20.55: Sanna Rayman kommenterar Rothsteins dementering som han publicerat både på sin "hemsida" och här i mitt kommentarsfält. Precis som Sanna ställer jag mig lätt skeptisk till hans prediktion om en framtida "bloggdöd". Att göra förutsägelser som inte är falsifierbara kan jag också göra. Det vore lite mer modigt om Rothstein vågade sätta ett datum för när det kommer inträffa.

Härskartekniker 3.0

Mattias Svensson lärde oss allt om härskartekniker 2.0. Via Dennis blir jag uppmärksammad på att ett gäng akademiker nu har tagit detta till nästa nivå.

En av de anmälda talarna, Stephen Marglin, menar att marknadsrelationer får samhället att vittra sönder. Han kan knappast ha läst artikeln Free to Trust: Economic Freedom and Social Capital, som visar att centrala institutioner i en marknadsekonomi ökar graden av socialt kapital och tillit människor emellan:

We run cross-country regressions with 51 or 52 countries to explain trust in 1995 or 2000. The EFI is used as a measurement of the degree to which a country’s economy is free, and the variable Generalized trust from the newest version of the World Values Survey is used to measure social capital. Our results indicate that economic freedom overall seems to promote trust, and this is especially the case for one area of the index – Legal structure and security of property rights (EFI2). [..] Aside from the overall index itself, especially one area, Legal structure and security of property rights (EFI2), has a large, statistically significant and possibly causal effect on Trust. That EFI2 stimulates Trust is not difficult to understand. Through the existence of a legal system that is perceived to be fair and effective, economic actors know that voluntary contracts and rules in general are enforceable and can be relied upon. This enables them to trust other actors. But there is a second mechanism as well in that the economic process of exchange, which relies upon the legal system and property rights, can induce dispositions of trust to emerge, or stimulate conscious decisions to trust others on the expectation that they will be trustworthy and that those who are not can oftentimes be detected.

Dagens bild

Via Vetenskap och Folkbildnings forum.

Revolutionen som kom av sig

Enligt Karl Marx koncentrationsteori så skulle konkurrensen mellan kapitalisterna leda till att allt fler kapitalister skulle slås ut och att kapitalet skulle koncentreras till ett litet fåtal. I Outlines of a Critique of Political Economy menade Marx ideologiska broder Friedrich Engels att

The middle classes must increasingly disappear until the world is divided into millionaires and paupers..

Nästa steg var den socialistiska revolutionen.

Tänk så fel man kan få. I senaste numret av The Economist har de ägnat sin special report åt just den växande globala medelklassen.

Det visar sig att medelklassen aldrig varit så stor som den är idag. Det påpekas att det naturligtvis finns flera sätt att definiera medelklass, men enligt en definition så utgör medelklassen nu hela 57 procent av den totala globala populationen. I en artikel lägger man in en brasklapp om att den nuvarande krisen kan bromsa, eller rentav vända denna positiva utveckling. Det är inte osannolikt. Dock får man inte glömma att kriser tar slut och kommer förr eller senare att förbytas till uppgångar igen.

Samtidigt som vissa krampaktigt klänger sig fast i utdaterade teorier så verkar den socialistiska revolutionen vara mer avlägsen nu än någonsin.

Mina fördomar om invandrare

Ara Abrahamian vann till slut. Efter skandalen i Peking-OS när en korrupt domare dömde bort Ara, vilket resulterade i att Ara lämnade kvar bronsmedaljen på brottarmattan, så får han nu upprättelse. Fifa tvingas nu ändra sina regler så att liknande händelser inte ska kunna upprepas. Allt som en konsekvens av att Ara stod på sig och hade civilkurage nog att öppet demonstrera sitt missnöje över en orättvis behandling. Man ska inte underskatta vad detta betyder för brottningen som olympisk sport. För vem vill satsa tusentals timmar av sitt liv på stenhård träning, när ens öde på tävlingsmattan godtyckligt kan avgöras av en korrupt domare?

Tror någon att en slätstruken, blond och blåögd svensk hade vågat göra en dylik missnöjesdemonstration framför TV-kamerorna? Kanske, men jag är skeptisk. Civilkurage verkar vara något som får offras på konsensuskulturens altare. Så själv är jag inte ett dugg förvånad att det var en invandrare som besatt detta civilkurage. Precis som att det krävdes en invandrare för att sätta sig upp mot kriminella motorcykelgäng.

Där jag överväger att bli Miljöpartist

Jo jag är faktiskt miljövän. Inte för att naturen har något egenvärde, utan för att en bra miljö är något som gynnar oss människor. Att vara liberal innebär i min värld också att det inte är ok att förstöra andras egendom bara för att sker indirekt via utsläpp.

Så kanske borde man rösta på Miljöpartiet nästa val? Utöver att värna miljön, så värnar Miljöpartiet också den personliga integriteten. De tillhör de som "oftast ger uttryck för ett principiellt motstånd" mot olika förslag som kränker den privata sfären. Att motståndet är principiellt visar dessutom att de lyckats bevara någon slags ideologisk kompass, till skillnad från så många andra politiker som sviker sina ideal bara för att få lite mer makt. Camilla Lindberg är även hon ett föredöme på den fronten, men eftersom hon är från Dalarna så kan hon tyvärr inte få min personröst.

Ändå har jag mina dubier. Miljöpartiet dras med en besvärande barlast av ovetenskapliga föreställningar, som toppas med grumligt tankegods från vänster. Skulle de göra några välbehövliga eftergifter till oss gröna liberaler, så skulle de kunna bli ett intressant alternativ vid valurnorna.

Tveksam ära

Det är inte utan att man undrar om de inte får lära sig ett kritisk förhållningssätt på journalisthögskolorna nu för tiden. 2006 fick Svenska Dagbladets Idag-redaktion priset som årets förvillare. I år lyckas samma tidnings nyhetsredaktion, trots hård konkurrens, kamma hem priset som årets förmyndare. De nominerades för

återkommande kampanjjournalistik till förmån för allehanda restriktioner och förmynderi. Vinklat urval, enbart problematiserande perspektiv, maximal uppmärksamhet åt den mest långtgående politiska åtgärden och inte en kritisk fråga till någon förbudsivrare, inte en enda.

Tur för dem att de fortfarande har läsvärda ledarskribenter.

Uppdatering Må 13.04: Ok, det gäller inte riktigt alla deras ledarskribenter.

Andreas Malm- våldets vän

Nyligen noterade jag hur Mellanösternkonflikten tenderar att plocka fram somligas sämre sidor. För att bekräfta min tes så har Andreas Malm (vem annars) skrivit ett inlägg där han försvarar skokastar-attacken mot Israels ambassadör Benny Dagan. "En sko är det minsta ni förtjänar" menar Malm och uppmanar i artikeln till fler aktioner av detta slag.

Vad är nästa steg? Eftersom det är "det minsta" de förtjänar så uppmanar Malm indirekt till värre kränkningar och attacker. Oklart vad.

Det tragiska är att Malm förordar mer av den intolerans och fientlighet som håller Mellanösternkonflikten vid liv. Kan man inte längre bemöta sina meningsmotståndare med argument, utan måste ta till våld och kränkningar, så har man lämnat något centralt i vår demokratiska civilisation bakom sig. Malm ursäktar dessa kränkningar och fysiska attacker med att de inte är skadliga.

Om någon skulle örfila upp Malm för att han skriver så mycket dumheter (utan att han tar skada givetvis), tror någon då att han skulle tycka det var ok?

Hélio Gracie 1913-2009

Igår dog Hélio Gracie, 95 år gammal. Han anses vara en av dem som skapade Brasiliansk jiu-jitsu, en kampsport som formligen revolutionerade kampsportsvärlden med sina effektiva marktekniker. Under sina tidigare år så gick han många matcher som han ofta vann, men ibland förlorade. Även då han förlorade gav han dock inte upp. Hellre lät han sin motståndare bryta av hans ben. Ovanligt tuff eller bara onödigt macho? Det ligger förmodligen i betraktarens ögon.


Själv har jag bara sett honom på avstånd under tävlingar jag ställde upp i när jag bodde i Brasilien. Så jag fick aldrig tillfälle att lära känna honom personligen. Ändå vill jag med detta blogginlägg skänka honom en tacksamhetens tanke för allt han har uträttat. Hade det inte varit för honom, så hade jag inte tränat den sport jag älskar mest av allt idag.

Förvrängd syn på rättvisa

Det här gör mig bara ledsen. Får en att fundera på om man borde flytta till ett annat land.

Påminner om reaktionerna på det privata barnsjukhuset Martina. Istället för att vara glad för att köerna kortas och den offentliga vården avlastas, så blir man sur på marknaden för att den löser politikermisslyckanden.

(Via HAX och Neo)

Bullshit

Förra terminen tyckte våra lärare på Universitetet att vi skulle se dokumentären Bullshit. Den handlar om globaliseringskritikern Vandana Shivas kamp mot företagen och storskaligt jordbruk. Istället förespråkar hon att indierna ska leva kvar i småskaliga jordbruk, elda och bygga hus av torkad koskit.

Fast så bodde hon inte själv förstås.

Nu rapporterar både DN och SvD att forskare kommit fram till att hushållseldning med kobajs är ett allvarligt miljöproblem. Det visar sig att de bruna moln som skapas vid dessa aktiviteter har lika stor uppvärmande effekt som koldioxid. Artiklarna nämner även att bara i Kina och Indien så dör hundratusentals människor varje år på grund av dessa utsläpp. Globalt dör det årligen så många som 1.6 miljoner människor av kökseldning inomhus. Vandana Shivas naiva naturromantik fastnar lätt i halsen när man känner till konsekvenserna av hennes rekommendationer.

Bull sa Bill. Shit sa Bull.

Mellanösterkonflikten plockar fram somligas sämre sidor

Jag vet inte vad det beror på men Mellanösternkonflikten kan få annars sansade människor att helt tappa koncepten, frångå sina vanliga principer och börja argumentera helt irrationellt.

Som om det inte vore nog, så kan de som redan hade tveksamma värderingar och retorik bli ännu mer outhärdliga. Ett exempel är den ökända liberala provokatören Blogge Bloggelito som tycker att Israel är "en cancersvulst på den europeiska kroppen", att man bör relokalisera Israel till Grönland, och som med en otäck antisemitisk glidning pratar om "det judiska problemet". Det judiska problemet?

Dylika tendenser till smaklösa retoriska överdrifter noterades även när han raljerade över "bögsporten" brottning och menade att Ara Abrahamian var en "Typisk jävla hustrumisshandlare" som inte "satsat tillräckligt", eftersom han hade civilkurage nog att demonstrera mot en korrupt domare och organisation. Tyvärr är det mycket svårt att ta något Blogge skriver på allvar efter dessa inlägg.

En annan förment liberal person som använder smaklös retorik och gör bort sig är Fredrick Federley när han försöker avhumanisera Israels motståndare genom att kalla dem de "mördande hundarna". Vad kommer härnäst? Kackerlackorna? Tolka mig rätt, jag har inget övers för Hamas, men det är högst olämpligt när en Riksdagsman använder sig av retorik som avhumaniserar. Det var å andra sidan inte heller första gången Federley använt sig av retoriska överdrifter.

Att Andreas Malm stödjer Hamas kommer inte som en överraskning. Han har tidigare visat att han saknar sans och omdöme. Däremot var det kanske mer tråkigt att se Mohamed Omar komma ut ur sin extremistgarderob, eftersom han tidigare tog avstånd från fundamentalister och islamister. Nu är det flaggbränning som gäller. Sakine Madon kommenterar förfallet i en läsvärd ledare:

Härom året drog sig Mohamed Omar tillsammans med Sekulära muslimer, som verkar vara ett enmansnätverk, ur planen att ställa ut konstnären Lars Vilks teckningar av rondellhundar. Orsaken påstods vara att Vilks ritat en judesugga. I dag yrar samme Omar om att mäktiga sionister styr samhället och medierna.

Vad kan man säga om själva konflikten då? Framförallt, går det att säga någonting konstruktivt utan att fastna i det sedvanliga skuldbeläggandet där man försöker hitta den största syndabocken? Jag vet inte. Dylika diskussioner brukar ofta spåra ur i just detta. Trots den uppenbara risken för ovanstående och trots mina begränsade kunskaper så tror jag att det arabiska fredsinitiativet är en bra idé att jobba utifrån. Viktiga frågor behöver fortfarande utredas, men eftersom både Hamas och Hizbollah får sina vapen och resurser från Israels fientligt inställda grannländer, så tror jag nyckeln till konflikten är att komma överens med de som sponsrar dessa destruktiva krafter. Att öppna upp Gaza så de får en chans att skapa välstånd skulle förmodligen inte heller skada.

Som den franska liberalen Bastiat så klokt konstaterade:

Where goods do not cross frontiers, armies will.