onsdag, december 20, 2006

Underbara Älskade

Först och främst vill jag önska mina läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år! Om ett par timmar sitter jag och min underbara fru på ett plan, på väg mot varmare breddgrader, för att äntligen avnjuta våran smekmånad. Bättre sent än aldrig. Så det blir stiltje på bloggen nu tills nästa år, då vi tar nya tag!

I måndags kväll var vi bjudna till förhandsvisningen av filmen
Underbara Älskade. Det var länge sedan jag såg en svensk film som berörde mig på djupet, men denna film lyckades. Om det beror på att jag har ett hjärta av sten eller på att svensk film varit extremt menlös senaste tiden låter jag vara osagt. Filmen, som utspelar sig i idyllisk skärgårdsmiljö, handlar om en familjetragedi, samt om svårigheterna att prata om och bearbeta sorg. Ett ämne som märkligt nog ofta negligeras, men som alltid är aktuellt för alla oss som lever här i jämmerdalen.

Fadern, som spelas av Michael Nyqvist, gör återigen en fantastisk insats. Han lyckas på något sätt förmedla så mycket, utan att säga särskilt mycket. En konst behärskad av få. Sonen (Jonas) spelas av den mycket lovande Anastasios Soulis. Filmen är en märklig kontrast mellan det allvarliga ämnet och den lätta och förföriska svenska sommaridyllen. Fast det fungerar. Min enda kritik är att dialogen mellan Jonas och Helena (som spelas av den vackra Moa Gammel), ibland känns lite förutsägbar. På det stora hela är det inte mycket verbal dialog i filmen. Trots det så kommunicerar filmen hela tiden till dig genom det som inte sägs. Rakt in i hjärtat.




Filmen har regisserats av Johan Brisinger och producent är Mikael Flodell. Det är deras debutfilm, och de gör det bra.

Premiär nu på fredag.

Se den.

Tung kritik mot JK Göran Lambertz

Nattuggla som man är, så ser jag att några tunga namn levererar en riktig bredsida mot JK Göran Lambertz idag på DN debatt:

JK Göran Lambertz har gjort en rad allvarliga misstag. Han har blandat ihop sina roller som ämbetsman och privatperson, han har under det senaste året konsekvent uppvisat en överslätande syn på sexualbrott, han har gjort uttalanden som innefattat allvarliga anklagelser mot bestämda åklagare och domare för grav misskötsel av sina uppgifter, han har förklarat sig veta att personer är oskyldiga till brott och gjort svepande utfästelser [..]
En person som beskyller domstolarna för justitiemord, eller - som i fallet Quick - först gör detta utan att ha granskat bevisen och strax därpå tar tillbaka och påstår motsatsen, är knappast lämplig att vara justitiekansler.
Min kritik av Lambertz var baserad på andra felsteg, men jag håller med om att han är uppenbart olämplig på sin post. Skälen för att avgå snarast hopar sig.

tisdag, december 19, 2006

Jantelagen där man minst anar det

Senaste tiden har det varit mycket rabalder kring styrelsearvoden och företagsledares löner. Det hela började med Svenskt Näringslivs ordförande Michael Treschows artikel på SvD Brännpunkt. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Även i den liberala bloggosfären går åsikterna isär. Dick Erixon stämmer in i kritiken av Treschow, medan Danne Nordling är skeptisk och Johan Norberg undrar varför inte ägare ska få belöna cheferna för att de skapar värde. Treschow replikerar också på kritiken.

Själv har jag inte sakkunskap att bedöma vem som har rätt i sakfrågan, dvs. huruvida chefernas löner och styrelsearvoden har något samband med kollektivavtalen. Frågan borde kunna operationaliseras och avgöras empiriskt på något sätt. Kan den inte det, så blir det mest spekulationer.

Det hindrar inte mig från att föra några principiella resonemang. I denna artikel så påstår finansminister Anders Borg att "[ägarna] inte [kan] agera mot den allmänna moraluppfattningen". Först och främst undrar jag hur Borg kan göra sig till talesman för vad som är den allmänna moraluppfattningen. Vidare så undrar jag varför man i denna fråga ska ta hänsyn till den "allmänna moraluppfattningen" över huvud taget? Hur mycket ägare vill belöna styrelsemedlemmar och chefer kan knappast vara andra människors ensak.

I samma artikel påstår Elisabeth Tandan, vd för Aktiespararna att i "
svenska börsbolag med främst svenska ledamöter ska nationella förutsättningar råda. Behöver man höja arvodet för att locka utlänningar ska det gälla den personen och inte alla i styrelsen".

Spontant är jag skeptisk till att man i dagens allt mer globaliserade värld kan skapa egna nationella spelregler. Men främst undrar jag varför man ska diskriminera svenskar? Ska en svensk få lägre lön i förhållande till sin utländska kollega, enbart för att han är svensk? Det är inte moraliskt rimligt att straffa någon pga. dennes nationalitet, lika lite som man bör diskriminera någon för att de har "fel" religion, kön eller hudfärg.

Det hela luktar inte så lite jantelag.




tisdag, december 12, 2006

Patetiskt Silbersky!

Idag har Svea hovrätt beslutat att inte bevilja Anna Sjödin prövningstillstånd. Det betyder att domen från tingsrätten står fast. Det är en sak att den uppenbart omdömeslösa Sjödin häver ur sig att hon ”var dum nog att tro på rättssamhället”, men nu slår även Leif Silbersky fast att:

"Detta visar att systemet inte fungerar [..] Om hon hade fått fängelse eller villkorlig dom så hade hon automatiskt fått prövningstillstånd. Men man ska ju inte tjäna på att få fängelse i stället för böter. [..] Jag utgick från att vi skulle få prövningstillstånd eftersom detta får yrkesmässiga konsekvenser för henne."

Sour grapes, någon?

Bara för att man inte vinner ett mål, bör man inte underkänna hela rättssystemet. Den rimliga slutsatsen är inte heller den Silbersky drar, utan snarare är det så att varför ska Sjödin tjäna på att hon är politiker? Ska Sjödin få särbehandling bara för att detta får "
yrkesmässiga konsekvenser"?

Givetvis inte.

fredag, december 08, 2006

Lyckan kommer lyckan går, men vissa frågor de består..

För att skapa lite välbehövlig omväxling till tidskrävande studier i logik och vetenskapsteori, så passade jag igår på att närvara vid ett intressant frukostseminarium, där Johan Norberg presenterade sina tankar och kritiska granskning av lyckoforskningen (på engelska här). Ett av mina favoritstycken i hans bok "När människan skapade världen" var just avsnittet om lyckoforskningen. Så en fördjupning i detta ämne var såklart välkommet. Inga enstaka citat kan göra hela den läsvärda texten rättvisa, men följande citat får ge en fingervisning:

"Det ligger inte så lite ironi i att underkänna individers
rationalitet och goda omdöme med hänvisning till undersökningar
som helt och hållet bygger på dessa individers
egen uppfattning om sitt emotionella tillstånd."

Texten är full av intressanta tankegångar om sambandet mellan lycka, frihet, välstånd och förväntningar. Främst vänder sig Norberg mot de politiker och forskare som försöker styra våra liv efter bräckliga tolkningar av lyckoforskningen, samt de tolkningar som gör gällande att det är relativ rikedom som gör oss lyckliga, dvs. att vi känner oss lyckliga bara för att vi är rikare än andra. Att han även lyckas klämma in en hänvisning till Aristoteles får givetvis mitt filosofhjärta att vekna:

"Aristoteles kan ha varit en av de första som observerade
detta när han konstaterade att lycka är något vi producerar,
inte något vi konsumerar, det är ett sätt att resa,
inte en specifik destination."

Det är ingen överdrift att påstå att Johan är produktiv, men samtidigt så noterar jag att några obesvarade frågor fortfarande väntar på sina svar.