onsdag, maj 28, 2008

Stackars Obama

Med sådana vänner behöver man inga fiender. Som om det inte räckte med hans gamla prästkompis.

tisdag, maj 27, 2008

Medialandskap under förändring

Att gnälla på DN, och i synnerhet på DN Kultur känns numer lite som att sparka på en som ligger. Nu senast har det visat sig att deras skribent Ulrika Kärnborg, i en artikel där hon beklagar sig över medias likriktning (!), plankar en annans text. Om det inte hade varit så patetiskt så skulle det vara roligt. Ok då, det är roligt ändå.

Det är inte heller första gången DN´s skribenter åker dit för plagiering. I fallet med den plagierande Peter Borgström så fick även DN till slut krypa till korset. Jag tänker inte hålla andan medan jag väntar på att det kommer ske i det här fallet.

Tiden är förbi då de stora tidningsdrakarna, chefredaktörerna och deras skribenter kunde sätta agendan. Som bloggare är jag givetvis inte en opartisk bedömare, men tack vare internet och bloggosfären så är inte makten över ordet och sanningen lika exklusiv som den har varit. Nu kan vem som helst granska det som skrivs, avslöja plagiat eller chefredaktörers lögner samt sprida denna information, utan att de etablerade medierna kan göra ett dyft för att förhindra det. Även om de fortfarande försöker. På de flesta bloggar kan vem som helst göra sin röst hörd. Kritiserar man exempelvis Rädda Barnen, så kan de själva replikera i kommentarsfältet. Har du tur kanske Finansministern hälsar på. Eller Arbetsmarknadsministern.

Medialandskapet har demokratiserats och blivit mer jämlikt. And I like it.

lördag, maj 24, 2008

Peter Singer till Stockholm

Filosofen Peter Singer är en kontroversiell figur. Inte minst när han ifrågasätter människors särställning i förhållande till djuren och då han påpekar att våran behandling av djur är en form av rasism.

Två av hans böcker har jag läst: Praktisk etik och En värld: Globaliseringens etik. Även om jag inte delar så många av hans åsikter, så tycker jag han framför flera tänkvärda argument. Han är också ett fint exempel på att filosofi inte behöver vara överdrivet abstrakt eller svårtillgängliga skrivbordsprodukter riktade till de närmast sörjande. Utan hans böcker tror jag nästan vem som helst kan läsa och ha behållning av.

Nästa vecka så kommer Singer till Stockholm för en serie föreläsningar och har ni möjlighet tycker jag ni ska gå och lyssna. På torsdag kväll kommer han även delta i en kvällsföreläsning arrangerat av Humanisterna. Dessvärre missar jag kvällsföreläsningen, då det krockar med en exklusiv visning av Kungliga Vetenskapsakademien och en föreläsning med Sveriges ende Astronaut: Crister Fuglesang.

Ibland skulle man behöva en klon för att hinna med allt man vill göra.

fredag, maj 23, 2008

En liberal konstitution

I onsdags kväll hade Liberala gruppen en träff kring temat en liberal konstitution. Ett lustigt sammanträffande var att dagen innan publicerades ett inlägg på DN debatt, där representanter från Alliansen tillsammans med Peter Erikson från miljöpartiet(!) argumenterade i tydlig liberal riktning för ändringar i den svenska grundlagen. En våt dröm som Freddi W uttryckte det. Synd då att Fredrik Reinfeldt kände behovet av att lägga en våt filt över det hela. Vilken party booper han är.

Talade gjorde Nils Karlson från Ratio, som argumenterade för att statens makt ska vara bunden, begränsad och balanserad. Han nämnde även att de givit ut böcker på temat konstitution. Att lägga till på läslistan, förmodar jag.

Efter det äntrade Anne-Marie Pålsson från moderaterna scenen. Hon argumenterade övertygande för behovet av en författningsdomstol, ökade inslag av maktdelning och klagade över en maktlös Riksdag och då i synnerhet maktlösa Riksdagsledamöter. Tankar hon presenterat på DN debatt tidigare. Som varandes docent i nationalekonomi så förklarade hon att även politiker är egoistiska nyttomaximerare, men det är lite oklart om det var just därför hon tyckte att Riksdagsledamöter, som hon själv, skulle få eget kapital att röra sig med, eller om det fanns principiella skäl till att hon ville se den ordningen. I vilket fall så kunde jag inte låta bli att dra lite på smilbanden.

Slutligen talade Maria Rankka från Timbro om behovet av att ge mer makt åt individen, inte minst i form av "fuck off"-pengar.

Andra som skrivit om kvällen är Maria Byström, Peace, Love and Capitalism, Federley, Annie Johansson, Edvin Alam, Bloggen Bent.

lördag, maj 17, 2008

Zen, teknologi och forskning

I min ungdom var jag mycket intresserad av Zen. Under en av mina vistelser i Japan hade jag en rumskamrat som var praktiserande Zenmunk som ibland kunde ställa kluriga frågor. Dock var det inte meningen att man skulle besvara dessa frågor som man vanligtvis tänker sig att frågor ska besvaras, utan vitsen är att man på något sätt ska befria sig från rationellt och konceptuellt tänkande och därigenom komma närmare upplysning. Jag tror inte det gick så bra i mitt fall.

En av dessa koaner lyder:
Hur låter ett träd som faller i skogen om ingen hör det?
Inte en susning. Så nu för tiden föredrar jag infallsvinkeln från analytisk filosofi för att lösa upp dessa nonsensfrågor: Om man definierar ljud som något som uppstår i en varelses medvetande, så uppstår inget ljud i detta fall. Om man däremot definierar ljud som de mekaniska vågor av en viss frekvens som utbreder sig i ett fysiskt medium, så "finns" däremot ett ljud, oavsett om någon hör det eller ej.

Förmodligen skulle min gamla rumskamrat rappa mig med sin bambukäpp om han blev varse min kätterska inställning. En annan klurig fråga som min rumskamrat ställde till mig var:
Hur såg ditt ansikte ut innan du var född?
Det kunde jag såklart inte heller svara på. Fast nuförtiden kan man faktiskt få svar på den frågan. Är inte den tekniska utvecklingen fantastisk så säg.

Nu betyder inte detta att jag tycker att Zen inte har något att erbjuda. Tvärtom. Ett centralt tema i Zen är att lära sig att acceptera tillvaron som den är och att vara närvarande i nuet. Detta kan låta flummigt, men faktum är att vetenskapliga studier visar att kognitiv terapi baserat på mindfulness hjälper mot depressioner, kronisk smärta, olika stressrelaterade problem och kan även motverka självmordsbenägenhet. Några av dessa effekter har också uppmärksammats i Läkartidningen.

Så det gäller att inte kasta ut barnet med badvattnet.

tisdag, maj 13, 2008

(s) trovärdiga som småföretagarparti?

Ni vet de där människorna som när de ger andra presenter, så bryr de sig inte om vad människan i fråga önskar sig eller tycker om. Utan de ger istället något som de själv hade velat ha. Varför kom jag att tänka på det?

Jo, för nu ska Socialdemokraterna tydligen bli småföretagarnas parti. Småföretagarna har visserligen länge efterfrågat liberaliseringar i arbetsrätten och anställningsskyddet. Men
På det området är det dock inte aktuellt med förändringar i s-politiken.
Nähä.

Tror (s) verkligen att detta kommer imponera på småföretagare runt om i Sverige?


Det är ungefär lika trovärdigt som om Sverigedemokraterna skulle lansera sig själva som ett
invandrar invandringsvänligt parti.

måndag, maj 12, 2008

Ett oanständigt förslag

När man läser om hur utredaren Sören Öman kommer föreslå tvångsanslutning till a-kassan, samt som grädde på moset ytterligare en myndighet, så kan man bli deppig för mindre. För att inte säga nervös, eftersom företrädare för regeringen själva varit inne på samma spår.

Då är det viktigt att emellanåt kunna få drömma om en annan, bättre värld. På detta tema har Danne Nordling och Dick Erixon diskuterat kring om man bör avskaffa värnskatten eller inte. Danne argumenterar för att värnskatten utgör en förlustaffär för staten, men anser även att det finns moraliska skäl för att ta bort värnskatten. Andra menar att värnskatten är att betrakta som en straffskatt på utbildning. Dick replikerar att istället för att sänka skatterna för höginkomsttagare, så är det mer pedagogiskt riktigt att börja sänka skatter "underifrån", så att medel- och låginkomsttagare gynnas.

Jo, jag tycker alla har bra poänger. Så varför inte både fortsätta sänka skatterna för låg- och medelinkomsttagarna och
samtidigt ta bort värnskatten?

tisdag, maj 06, 2008

Vänsterns 40-årskris

Senaste Axess har ett temanummer om 68-rörelsens 40-årskris. Första artikeln är skriven av Nick Cohen, en vänsterkolumnist i tidningen Observer som i positiva ordalag uppmärksammats av svenska vänsterliberaler tidigare. Andra tycker att Cohen "ägnar sig åt en elak karikatyr av vänstern". Läs artikeln och döm själva.

Ett smakprov:
Rör vi oss nu framåt till 2000-talet kan vi se att vänstern har förändrats till oigenkännlighet. Socialismen är död, förintad av kommunisternas fruktansvärda brott och marknadsekonomins framgångar, inte minst i Asien. Fortfarande finns det människor som kallar sig socialister, men ingenstans i världen finns det någon seriös politisk rörelse som tror att man kan förbättra samhället genom att förstatliga ekonomin.
På ett snarlikt tema kan jag verkligen rekommendera ett gammalt inlägg från när Per Gudmundson besökte socialistiskt forum. Förmodligen ett av de roligaste blogginlägg som någonsin skrivits.

Cohen konstaterar också att inom vänstern har
det blivit rasistiskt att motsätta sig sexister, homofober och fascister från andra kulturer.
Här drar man sig till minnes hur tidningen Neo blev kallade rasister efter sin konferens om Islamism i Europa. På samma vis missbrukar den något märkliga Hooman Anvari islamofobistämpeln, samtidigt som han symtomatiskt nog blundar för antisemitism.

Andra artikeln, skriven av Lennart Berntson, handlar till stor del om vänsterns onda arv. Han beklagar också att "dagens svenska vänster [anslutit sig] till vår tids bakåtsträvanden och sönderbrytande krafter", eftersom "Varje pluralistisk offentlighet har nämligen behov av en kritisk och rationell vänster som kan utmana och balansera liberala och konservativa idéer och krafter". Ja det är svårt att inte hålla med om att dessa kritiserade tendenser finns. Vi minns Andreas Malm vurm för Hizbollah och hur man kan se dem tillsammans i demonstrationer lite och . Samtidigt finns det en kritisk och rationell vänster, så jag kan tycka att Berntson målar upp en något onyanserad bild.

Tredje artikeln, skriven av Andrew Anthony är en mycket intressant redogörelse med ett innifrån-perspektiv som vänsteraktiv i Storbritannien:
[..] sanningen är att ett slags Gulagförnekelse länge hade präglat stora delar av vänstern, och fortsätter att göra det än idag. Det är fortfarande inte ovanligt att se ledande eller inflytelserika företrädare för vänstern bli tårögt nostalgiska över auktoritära diktaturer och till och med över massmord. George Galloway, parlamentsledamot för vänsterpartiet Respect och tidigare Labourpolitiker, kallade Sovjetunionens upplösning för sitt livs "största katastrof"
Fjärde och sista artikeln är skriven av Per Bauhn, men den tillförde inte så mycket. Niclas Berggren formulerade mina egna invändningar kring artikeln väl.

Trots att det delvis målas med breda penseldrag i dessa artiklar, tycker jag de är läsvärda. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra varför inte den vettiga delen av vänstern kritiserar de element som ställer sig på förtryckares sida, i större utsträckning än vad som faktiskt görs? Eller gör man det mer än vad jag känner till?

Upplys mig gärna.

fredag, maj 02, 2008

Vänta nu lite..

Statens folkhälsoinstitut har gjort en genomgång (pdf) för att undersöka sambandet mellan social position, ekonomiska resurser och depression. Det tydligaste sambandet de finner är att bristande ekonomiska resurser ökar risken för depression.

Nu kan man iofsg tänka sig att sambandet är dubbelriktat; det är förmodligen svårare för en som är ofta deprimerad att tjäna ihop pengar, i jämförelse med en som inte lider av depressioner. Vi vet att depression kan ha flera orsaker, ärftliga och biologiska, där de sistnämnda tar sig uttryck som brist på vissa av hjärnans signalsubstanser. Avdelningschefen Sven Bremberg är dock noga med att understryka att det inte är "penningbrist, låg utbildning, låg inkomst eller låg social status i sig som orsakar depression". Men sen spekulerar han och slår fast att det är "handlingsfrihet" som är viktigt och antyder att det är orsaken till depressioner. I ett längre tidsperspektiv så har vi å andra sidan aldrig haft så mycket "handlingsfrihet" som nu, ändå ökar depressionerna här i västvärlden. Hur förklarar han det?

Ändå är det Sven Brembergs slutsats som förbryllar mest. Hans medicin för att komma till rätta med problemen säger nog mer om hans politiska åskådning, än något annat:
En viktig sak är att vi har ett samhälle där folk har hyggligt lika levnadsvillkor. Genom att reducera risken för ekonomisk ojämlikhet kan vi förhindra en fortsatt ökning av antalet deprimerade
Ur vilken hatt drog han fram den teorin? Låt säga att vi accepterar teorin att ekonomiska resurser påverkar den psykiska hälsan. Från det följer ingen slutsats om hur resurser ska vara fördelade i samhället.
Man kan mycket väl tänka sig ett samhälle där det finns en stor spridning av resurser, samtidigt som ingen behöver lida brist på resurser. Att Kamprad är miljardär påverkar inte mina, eller någon annans resurser åt varken det ena eller det andra hållet. Det finns dessutom andra sätt att ge människor resurser, än att bedriva statlig omfördelningspolitik.

Var är alla som klagade på statlig ideologiproduktion när man behöver dem?

Den livsfarliga konkurrensen

De av er som är trogna läsare av bloggarna i högerspalten har förmodligen redan sett denna film. Har ni inte gjort det är den värd sina fyra minuter.



Då var man rädd för diskotek, nu är man rädd för annat. Rädslan för effekterna av konkurrens är emellertid konstant. Vilket vi nu kan bevittna i SEKO´s senaste kampanj. Ironiskt nog så var inte bildvalet särskilt representativt för det budskap som de ville sprida. Attilas kreativa tolkning av bilderna är förmodligen mer med sanningen överensstämmande.