måndag, juni 04, 2007

Vänstern, våldet och medias omskrivningar

Ingen kan ha missat kravallerna vid G8-mötet i Rostock, där inte mindre än 146 poliser skadades. De som bråkar och utsätter människor för livsfara är till övervägande del vänsterextremister. Ändå undviker media nästan konsekvent för att kalla dem det, utan istället så inför man de förskönande omskrivningarna "autonoma i vänsterblocket", "aktivister" eller något åt det hållet.

Högerextremisterna som dök upp, fick däremot med en gång sitt rätta epitet av media. Ett märkligt mediafenomen som jag förundrats över tidigare.


Gudmundson reagerade för ett tag sedan på samma sak och sammanfattade det bra:

Ursäkta min grinighet, men aktivister delar ut flygblad och knackar dörr. Det är inte samma sak som att dela ut dagsedlar och knacka meningsmotståndare.

Det är inte heller en förmildrande omständighet att dessa förvirrade ligister mest verkar vara uttråkade medelklasslynglar, som vill se lite "action" och "drag liksom". Eller att de påstår att sina våldsamma tekniker "blir mest meningsfulla när de används utifrån en frihetligt socialistisk ståndpunkt". Frihetligt? Jo men tjena.. Ändå verkar det som det påstådda målet för kampen tillåts överskugga de våldsamma medlen som används.

Förutom medias skönmålningar så undrar jag också över den övriga vänsterns relationer till dessa våldsverkare. Hur autonoma är egentligen dessa "autonoma"?

Samma Gudmundson som ovan, som tidigare har tillhört den s.k. "frihetliga vänstern", diskuterar frågan i denna ledare:

Det brukar heta att en svans av bråkstakar kidnappat en i övrigt fredlig protest. Men det är ingen svans. Det är den knutna näve som så gott som alltid finns med vid större vänsterdemonstrationer. Och den andra handen vet mycket väl vad näven gör.

Inom vänstern ser man med ganska blida ögon på extremisterna. Under stora händelser som G8-möten samlas de bakom enad front. På sammankomster som Socialistiskt forum bedöms deras närvaro som värdefull. [..] Man samarbetade över gränserna. Näven tog hand om polisen, den andra handen om politiken. [..] Förhållandet mellan extremisterna och den bredare vänstern är sammantvinnat. Frågan är varför den agerar mänsklig sköld åt våldsverkarna, gång på gång. Naivitet, eller bara för att den kommer undan med det?
Ja det skulle jag också vilja veta.

För det finns en vettig och fredlig vänster, representerade av bl.a Jimmy Sand och de vänsterliberala skribenterna på Frihetligt Forum. Så därför ställer jag frågan till er: Var är de explicita fördömandena och det öppna avståndstagandet? Varför låter ni de våldsamma vänsterligisterna kidnappa det ni står för?

Uppdatering Torsdag 15.52: Bland kommentarerna tipsar Jimmy om ett läsvärt inlägg som ett exempel på förekomsten av intern kritik i miljörörelsen i denna fråga:
Grön ungdom legitimerar våldet.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Det bästa man kan göra för att ändra vissa mediers beskrivningar är att kontakta dem via mejl och fråga varför man skriver som man gör. Det ger viss effekt!

Henrik, liberal

jimpan sa...

Tack för de vänliga orden på slutet! ;-)

För att svara på din fråga, så känner jag inte att jag har något större behov av avståndstagande - för att jag helt enkelt inte känner att jag har nåt gemensamt med stenkastarna. Men det är klart att jag skulle önska att medierna beskrev dem som extremister hellre än frihetliga vänsteraktivister.

Att den majoritet av demonstrationsdeltagare som är fredliga prostesterar mot G8:s bristande demokratiska legitimitet ska inte tas för att de sympatiserar med våldsverkarna, eller att de motsätter sig G8-mötets uttalade målsättningar (även om det säkert finns de som gör det). Fast personligen är jag tveksam till vitsen med att demonstrera mot ett G8-möte. När man samlades i Skottland för ett par år sedan var poängen med demonstrationerna, som jag ser det, att visa makthavarna att de inte kunde backa från åtagandet om skuldavskrivning och fattigdomsbekämpning. De demonstrationerna hade jag kunnat delta i. Vill man protestera mot bristande demokratisk legitimitet så tror jag det finns bättre sätt att göra det på. (Observera att jag nu diskuterar den fredliga andelen av demonstranterna. Stenkastarna har jag inget till övers för.)

Marcus sa...

Hej Henrik,

jo det kan vara ett bra tips, jag har själv slängt iväg ett par mail till media. Oftast DN Kultur av nån anledning.. ;-)

Marcus sa...

Hej Jimmy och tack för ditt svar.

Det var inte meningen att göra någon slags "guilt-by-association", mellan dig och den fredliga vänstern å ena sidan och våldsverkarna på vänsterkanten å andra sidan. Lika lite som jag har något gemensamt med högerextremister. Jag kanske inte uttryckte det klart nog. Men i så fall har jag gjort det klart nu.

Men vad jag undrar är kanske mer, varför tror du att de som arrangerar dessa olika demonstrationer, som rimligtvis vid det här laget vet vilka bråkmakarna är, låter bråkmakarna sluta upp?

Varför säger man inte bara att- Ni som är svartklädda, och har huvor och stenar i fickan, ni är inte välkomna i våran demonstration! Ni skämmer ut oss!

Eller köper du inte alls Gudmundsons påstående att "den andra handen vet mycket väl vad näven gör."? Tror du man inte alls har koll på vilka bråkstakarna är och vad de har för planer?

jimpan sa...

Jag förstår att du inte ville göra någon guilt by association. Jag tog det du skrev som en komplimang.

Läs gärna det här förresten:
[http://melinen.blogspot.com/2007/06/grn-ungdom-legitimerar-vldet.html]

I övrigt får jag be om att återkomma.

jimpan sa...

Här är länken jag försökte lägga in.

Marcus sa...

Hej igen,

vad bra att du tog det så (för det var så det var menat :-)!

Stort tack också för länken du bifogade. Han uttrycker ju nästan exakt det jag tycker i den frågan (även om jag också är principiell motståndare till kollektiv bestraffning). Kul att läsa att det finns en intern kritik också.

Anonym sa...

Den här artikeln kanske kan vara intressant, lägg särskilt märke till vad som står i slutet av den.

http://sydsvenskan.se/varlden/article243605.ece

Sigge

Marcus sa...

Tack för artikeln "Sigge", ja den var intressant. Jag vet inte vad du tänkte på, men jag reagerade nog mest på den lite motsägelsefulla attityden. Å ena sidan vill man ta "ordentligt avstånd från våldet", men i nästa andetag så tycker hon att det är viktigt "att inte fördöma ”de svartklädda” eller ”de autonoma”."

Jaså? Hur ska hon ha det egentligen?

Anonym sa...

Jo, jag reagerade på samma sak som du.

Sigge

/Svartklädd sa...

Man fördömer inte våldsgalningarna för ibland är det praktiskt att kunna nå våldsgalningarna med ett telefonsamtal när det visar sig att världen är hårdare än man trott. Sen säger man naturligtvis inte officiellt att man samarbetar med dessa anarkister, inte ens inofficiellt på sina möten. Där hånar man dom och kallar dom för råttor. Men ändå sparas det där telefonnummret i telefonboken. För det kan ju hända något...