onsdag, oktober 10, 2007

Idag fyller min blogg ett år!

Samma tid för precis ett år sedan skrev jag mitt första inlägg på denna blogg. Det är med viss stolthet jag konstaterar att jag fortsatt skrivandet. Trots andra tidskrävande åtaganden, har jag prioriterat att någorlunda regelbundet skriva något eller ett par inlägg varje vecka. Det tar mer tid än vad jag hade förväntat mig, men det är på många sätt också väldigt givande; man kan lära sig massor av nya saker från de läsare som tar sig tid att lämna invändningar mot det man skriver. Så alla er som gjort just det, vill jag tacka.

Bloggen hade inte heller funnits om inte min goda vän Bengt hade hjälpt mig med det praktiska, så honom vill jag också skänka en tacksamhetens tanke idag.

Mitt första inlägg var en kritisk recension av Johan Norbergs bok När människan skapade världen och Johan hade faktiskt vänligheten att i kommentarsfältet bemöta de invändningar jag förde fram. Två rätt av fyra invändningar gav han mig, och det var väl inte så pjåkigt.

Sent omsider tänkte jag nu försöka att bemöta ett av de argument som han framförde i sin replik. I korthet går Johans argument ut på att när läkemedelsmyndigheter hindrar ett visst preparat att komma ut på marknaden, och man kontrafaktiskt kan anta att detta preparat hade kunnat rädda människoliv, så är det myndigheterna som är (moraliskt) skyldiga till att just dessa människor, som inte fick tillgång till medicinen, dör.

Vad är då problemet med detta argument? Frågan blir i slutändan om Johan är redo att applicera denna logik helt konsekvent och acceptera den slutsats som då följer.


First, do no harm

Anledningen till att myndigheter inte släpper ut ett nytt läkemedel på marknaden på en gång är att man vill vara någorlunda säker på att läkemedlet faktiskt gör mer nytta än skada. Den processen kan ta lite tid. Är den processen bristfällig, så kan vi få fall som neurosedynkatastrofen, som Johan höll med om var oönskad. Eller som bara för några år sedan när man förstod att exempelvis bristfälliga biverkningskontroller av smärtmedicinen Vioxx, lett till att över 100.000 personer i USA drabbades av hjärtinfakt, och att minst 30.000 av dem dog. Så att släppa en medicin till marknaden i ett för tidigt skede är ett tveeggat svärd; det kan kanske rädda många liv, men det kan också leda till raka motsatsen; massor av dödsfall.

Detta är egentligen inte problemet. För man kan fortfarande i god libertariansk anda hävda att det här beslutet har inte staten med att göra över huvud taget. Vill jag som privatperson ta en risk med en otillräckligt prövad medicin, så har staten ingen rätt att hindra mig. Det håller jag med om. Så jag skriver mer än gärna under på det Johan i sin replik kallar ett "dualistiskt system". Men Johan driver som sagt en starkare tes, nämligen att läkemedelsmyndigheterna också är moraliskt ansvariga för de som eventuellt kunde ha räddats till livet av denna medicin.

Vi kan nu anta att läkemedelsmyndigheterna följer en princip som vi kan kalla P, innan de släpper ut ett läkemedel på marknaden. Som innebär att man vill vara någorlunda säker på att det läkemedlet saknar allvarliga biverkningar. Man kan vidare anta att det ligger i ett läkemedelsföretags intresse att också följa någon liknande princip. För skulle man släppa ut bristfälligt kontrollerade mediciner hela tiden, och man skulle kunna koppla ihop ett stort antal dödsfall med ett visst företag, så skulle det vara väldigt dåligt för företagets goodwill. Min fråga blir då följande: När ett företag använder sig av samma princip P, som läkemedelsmyndigheterna använder sig av, och således av egen vilja fördröjer introduktionen av ett visst läkemedel på marknaden, gör företaget sig då också skyldigt till alla de dödsfall, som kanske hade kunnat räddas av ett mer otillräckligt kontrollerat läkemedel?

Det verkar vara en väldigt konstig slutsats. För det verkar förutsätta att människor har någon slags positiv rättighet till (ofullständigt kontrollerade) mediciner, och att företag är moraliskt skyldiga att ge människor (ofullständigt kontrollerade) mediciner. Vilket är en syn på rättigheter och skyldigheter som Johan har förkastat tidigare.


Dubbel standard?

Förkastar man då slutsatsen att företag skulle vara moraliskt skyldiga till dessa dödsfall, för att de i rent egenintresse följer principen P, och väljer att inte släppa ut otillräckligt kontrollerade läkemedel på marknaden, så följer det logiskt att Johan har en dubbel standard för moraliskt ansvar. En standard gäller för läkemedelsmyndigheter, och en annan standard ska tydligen gälla för företag som följer exakt samma princip.

Är det rimligt?

15 kommentarer:

Maria Byström sa...

Ååååå. Grattis på ettårsdagen! Och fler födelsdagsfester kommer det bli är jag helt övertygad om :-)

Hurra!

Marcus sa...

Tack Maria! :-)

Ja jag hoppas det. Det är ju faktiskt också lite beroendeframkallande det här..

Bengt sa...

Grattis...och tack för tacket säger jag på väldigt svenskt vis...

Klart grabben ska ha en blogg...

Angående myndigheter undrar jag snarare...sedan när började de ta ansvar?

dvs att det fick konkreta konsekvenser och inte bara ord på papper?

Tycker faktiskt att alliansens minskning av myndigheter är helt riktig...sedan är det massor av annat som är HELT uppåt väggarna...

Hörru det där är inte mitt bord det är de på den andra myndighetens bord...

Marcus sa...

Haha, tack Bengt! Igen.

Jo det är nog inte så konstigt att byråkrater inte alltid är så pigga på att ta ansvar, för det är ju inte sina egna resurser de använder och styr över. Då hade de kanske varit mer ansvarsfulla.

bjjurist sa...

Det har varit både givande och intressant att följa din blog detta första år. Jag tycker att både språk och innehåll har gått från en hög till en mycket hög nivå. Helt klart är i vart fall att du tillhör en av de intressantaste politiska bloggarna just nu. Keep up

Marcus sa...

Tackar, det var snällt sagt juristen. När man börjar skriva själv inser man att det verkligen är en konst. Något man måste öva på. Om man inte som en viss jurist jag känner, har det som en gåva. :-)

Vetenskapare sa...

Jag vill också gratulera dig Marcus!

Men, jag har lite svårt att förstå vad du vill säga i sista inlägget.

Distinktionen mellan positiva och negativa rättigheter är ett exempel på filosofiskt trams.

I varje ögonblick fattar vi beslut. Andra kommer hålla oss ansvariga för de konsekvenser våra beslut får.

Konstigare än så är det inte.

Om du inte håller med så ber jag dig att definiera hur en "aktiv handling" skiljer sig från en "passiv handling". Du skall naturligtvis kunna precisera din definition om något är oklart.

Marcus sa...

Hej vetenskaparen,

och tack för gratulationen. Jag håller inte med dig om att skillnaden på negativa och positiva rättigheter är filosofiskt trams. Tvärtom är det en fundamental distinktion för förståelse av rättigheter. I vilket fall, innan du avfärdar det som trams är det kanske bra om du förstod distinktionen. Norbergs bok går att läsa gratis här.

I korthet går distinktionen ut på att negativa rättigheter enbart kräver att andra lämnar dig ifred. Det är en rätt från andras kränkningar. Positiva "rättigheter" å andra sidan är en rätt till olika saker. Vilket då innebär att man måste ta resurser någonstans ifrån. Du kan också läsa mer om distinktionen på wikipedia.

Det är sant att vi hela tiden fattar beslut, och att de kan komma att påverka andra och att andra kan försöka eller önska hålla oss ansvariga för det. Men det betyder inte att andra har några moraliskt legitima anspråk på oss för alla våra val och handlingar. Låt säga att du har valt att gifta dig med en viss kvinna. Det innebär att det får konsekvenser för massor av andra kvinnor som nu inte kan gifta sig med dig. Vissa av dem kanske t om tycker att du borde gift dig med någon annan istället och håller dig ansvarig för att du diskriminerat de andra kvinnorna, i ditt val av din nuvarande kvinna. Men jag skulle vilja påstå att det inte är legitima moraliska anspråk. Du har ingen skyldighet mot de andra kvinnorna, trots att de "drabbas" av ditt val. Håller du inte med?

Angående din distinktion mellan aktiva och passiva handlingar, så förstår jag den inte alls. Eftersom handlingar per definition är aktiva, så är en "aktiv handling" en truism och en "passiv handling" en oxymoron. Vad du kanske menade är att det finns olika typer av val, och att även ett val att avstå från att handla, kan räknas som ett aktivt val?

jimpan sa...

Grattis grattis!

(Du funderar inte på att fira genom att flytta över bloggen till Wordpress? Jag är mycket nöjd med min flytt.)

Marcus sa...

Hej och tack Jimmy!

Jo jag har funderat lite på det, men jag har inte bestämt mig för än om fördelarna uppväger allt bök. Kan inte komma på någon funktion som jag direkt saknar.

Men det kanske är som med all annan teknologi; när man väl börjat använda det, så kan man inte vara utan det som man förrut alltid klarade sig utan. ;-)

Vetenskapare sa...

0) Jag hoppar över ordkriget om "passiva handlingar". Det var en billig poäng du tog, men jag bjuder på det som tröstpris och använder ditt språk nedan :-)

1) "...är det kanske bra om du förstod distinktionen."

Gulligt att du förklarar var man kan läsa tramset mer i detalj :-)

Jag vet vad som avses med begreppen. Själv finner jag det ironiskt att du länkar till en Wikipedia-artikel där min kritik står explicit beskriven, men det är ju klart, de som har sagt det är ju *filosofer* som har gjort sig ett namn på att skriva ned trivialiteter som dessa :-) <--hånleende


2) I ditt exempel med flickvännen så skulle jag personligen inte bry mig om de andra kvinnorna.

Det är dock ett bra exempel på vad jag säger. Om kvinnorna är medvetna om mitt val så påverkas de av mitt beslut och de kan uppfatta mitt beslut som en kränkning. Mannen kan enligt din uppfattning kräva att få vara ifred, men kvinnorna kan kräva samma sak (att mannen inte gifter sig och kränker dem).

Det hela reducerar till hur man definierar "aktivt val" och "passivt val", vilket jag bad dig göra (du valde att slingra dig som en ål istället för att anta min utmaning).

Jag påstår att det inte går att definiera dessa två sorters val utan att blanda in moraliska ståndpunkter, och då reducerar din definition till vad du råkar tycka om olika situationer.

Dvs "teorin" om dessa sorters val är trams.

3) "...och att andra kan försöka eller önska hålla oss ansvariga för det. Men det betyder inte att andra har några moraliskt legitima anspråk på oss för alla våra val och handlingar."

*Tycker* Marcus... :-)

Själv tycker jag att blå är en fin färg och allt du säger om aktiva/passiva val är varken djupare eller grundare än mitt val av favoritfärg.

Johan Norberg sa...

Hej Marcus, och grattis på födelsedagen i efterskott!

Tack också för motargumenten. Jag anser emellertid inte att exemplen är likvärdiga. I exempel a handlar det om aktör x (företaget) som bestämmer sig för att inte rädda liv för att x tror att det finns för stora risker med det, i exempel b vill aktör x rädda dessa liv, men aktör y (myndigheterna) förbjuder dem.

Detta är skillnaden mellan positiva och negativa rättigheter. Aktör x har ingen skyldighet att rädda någon, och om de låter bli har de inte kränkt någons negativa rättigheter. Om aktör x däremot vill rädda någon och y förbjuder dem från att göra det så har de negativa rättigheterna kränkts.

Du har helt rätt i att man ska betrakta företag och myndigheter med sama måttstock, men om exemplen ska vara likvärdiga så borde exempel a i så fall handla om ett läkemedelsföretag som anser att ett annat företag introducerar för riskabla mediciner, och därmed låser deras dörrar och pyser deras däck, så att de inte kan leverera medicinerna.

Bästa hälsningar,
Johan

Marcus sa...

Vetenskaparen,

jo det togs upp olika argument mot distinktionen mellan positiva och negativa rättigheter i wikipediaartikeln, men inget som jag fann hållbart. Är det något speciellt argument du vill ta upp och diskutera, så gör jag gärna det.


I vilket fall, när argument finns explicit beskrivna, så går det också att argumentera rationellt kring argumenten. Det går inte att ha en vettig diskussion när någon bara säger "trams". Är det något som är tramsigt, så är det att avfärda något som trams, utan att noga motivera sig och argumentera för sin sak.

"Det hela reducerar till hur man definierar "aktivt val" och "passivt val""

Varför det? Jag ser inte hur detta har med frågan om positiva och negativa rättigheter att göra, men du får gärna upplysa mig.

Marcus sa...

Hej Johan, och tack för gratulationerna och ditt svar!

Vi är helt överens om distinktionen mellan negativa och positiva rättigheter. Vi är också, som jag nämnde i inlägget, helt överens om att myndigheterna inte bör ha rätt att stoppa frivilliga överenskommelser mellan företag och människor, eller människor emellan för den delen. Men du skriver följande:

"i exempel b vill aktör x rädda dessa liv, men aktör y (myndigheterna) förbjuder dem"

Det är detta som det kokar ner till. Ja självklart vill företagen rädda liv, men från det följer det inte att företaget i fråga vill släppa ofullständigt testade mediciner till marknaden. Det kan mycket väl gå emot deras egna intressen att göra det. Så om det är sant eller inte att företagen vill släppa ofullständigt testade mediciner till marknaden, vet vi faktiskt inte. Eller du har än så länge åtminstone inte styrkt just det påståendet på något sätt.


Källhänvisningen i din bok går till denna artikel av Stossel, men där hittade jag inget stöd för det antagendet heller.

Tvärtom, i anvarsfrågan så verkar Stossel vara mer överens med den slutsats jag drog i min recension av din bok, när jag apropå de som dog av hjärtproblem, skrev: "det är dessa människor själva som, förmodligen genom en blandning av dålig kosthållning och bristfällig motion, bidrar till sin för tidiga död." Eller med Stossels egna ord: "Thousands of Americans die prematurely because they are too fat."

Johan Norberg sa...

Jaha, var det din invändning? Beklagar att jag fattar trögt. I så fall kan jag bara ge dig rätt. För varje år myndigheterna FÖRDRÖJDE frisläppandet orsakade de X dödsfall - men hur många år det är exakt kan vi inte veta eftersom vi inte vet hur systemet skulle ha sett ut annars.

Allt gott,
Johan