Jag vet inte vad det beror på men Mellanösternkonflikten kan få annars sansade människor att helt tappa koncepten, frångå sina vanliga principer och börja argumentera helt irrationellt.Som om det inte vore nog, så kan de som redan hade tveksamma värderingar och retorik bli ännu mer outhärdliga. Ett exempel är den ökända liberala provokatören Blogge Bloggelito som
tycker att Israel är "en cancersvulst på den europeiska kroppen", att man bör relokalisera Israel till Grönland, och som med en otäck antisemitisk glidning pratar om "det judiska problemet". Det judiska problemet?Dylika tendenser till smaklösa retoriska överdrifter noterades även när han raljerade över "bögsporten" brottning och menade att Ara Abrahamian var en "Typisk jävla hustrumisshandlare" som inte "satsat tillräckligt", eftersom han hade civilkurage nog att demonstrera mot en korrupt domare och organisation. Tyvärr är det mycket svårt att ta något Blogge skriver på allvar efter dessa inlägg.
En annan förment liberal person som använder smaklös retorik och gör bort sig är Fredrick Federley när han försöker avhumanisera Israels motståndare genom att kalla dem de "mördande hundarna". Vad kommer härnäst? Kackerlackorna? Tolka mig rätt, jag har inget övers för Hamas, men det är högst olämpligt när en Riksdagsman använder sig av retorik som avhumaniserar. Det var å andra sidan inte heller första gången Federley använt sig av retoriska överdrifter.Att Andreas Malm stödjer Hamas kommer inte som en överraskning. Han har tidigare visat att han saknar sans och omdöme. Däremot var det kanske mer tråkigt att se Mohamed Omar komma ut ur sin extremistgarderob, eftersom han tidigare tog avstånd från fundamentalister och islamister. Nu är det flaggbränning som gäller. Sakine Madon kommenterar förfallet i en läsvärd ledare:Härom året drog sig Mohamed Omar tillsammans med Sekulära muslimer, som verkar vara ett enmansnätverk, ur planen att ställa ut konstnären Lars Vilks teckningar av rondellhundar. Orsaken påstods vara att Vilks ritat en judesugga. I dag yrar samme Omar om att mäktiga sionister styr samhället och medierna.
Vad kan man säga om själva konflikten då? Framförallt, går det att säga någonting konstruktivt utan att fastna i det sedvanliga skuldbeläggandet där man försöker hitta den största syndabocken? Jag vet inte. Dylika diskussioner brukar ofta spåra ur i just detta. Trots den uppenbara risken för ovanstående och trots mina begränsade kunskaper så tror jag att det arabiska fredsinitiativet är en bra idé att jobba utifrån. Viktiga frågor behöver fortfarande utredas, men eftersom både Hamas och Hizbollah får sina vapen och resurser från Israels fientligt inställda grannländer, så tror jag nyckeln till konflikten är att komma överens med de som sponsrar dessa destruktiva krafter. Att öppna upp Gaza så de får en chans att skapa välstånd skulle förmodligen inte heller skada.Som den franska liberalen Bastiat så klokt konstaterade: Where goods do not cross frontiers, armies will.