måndag, november 06, 2006

Slöjans vara eller icke-vara

Nyligen blev Alliansens nya integrationsminister Nyamko Sabuni, anklagad för att "hennes arbete har ­islamofobiska indikationer", bl.a. eftersom hon vill förbjuda barn under 15 år att bära slöja. Först bör det poängteras att Skolverket redan givit skolor rätt att förbjuda bärandet av burqa, både av ordningskäl och av pedagogiska skäl. Främst för att det kan försvåra kommunikation mellan lärare och elev, men även samspelet eleverna emellan. Det verkar rimligt. Vidare är det också djupt olyckligt att man drar fram islamofobi-kortet, så fort man upplever just sitt särintresse som utsatt. Det är onödigt att man missbrukar och devalverar ords innebörd på det sättet. Gudmundson skriver ungefär det jag tänker i den frågan, så just det ska jag inte orda mer om här.

Nyamko Sabuni, försvarar sig med att hävda att det aldrig kan vara rätt att acceptera "förtryck i religionens namn". Jag håller med henne om det, men anser till skillnad från henne att det inte är statens sak att förbjuda en sådan religiös tradition och den typen av "förtryck". Det är upp till var och en att frigöra sig från religiöst och kulturellt förtryck.

För vilken typ av förtryck är traditionen att bära slöjan? Om en (ung) muslimsk kvinna inte vill bära slöjan, men ändå tvingas till det under eventuellt hot om våld, så ska det givetvis vara olagligt. Men då är det själva hotet eller våldet som är olagligt och omoraliskt. Inte traditionen i sig, som man med hot och kanske våld vill att kvinnan ska följa.

Vissa hävdar å andra sidan att många kvinnor faktiskt bär slöjan helt frivilligt, och att de snarare känner en lättnad när de bär slöjan. Det kan jag tänka mig stämmer. Men frågan är nog mer komplicerad än så. Fataneh Farahani, doktorand i etnologi vid Stockholms universitet, belyser tankeväckande ett par aspekter kring det kontroversiella plagget i artikeln "Slöjan är en bärbar mur". En följd av slöjtraditionen är att "hennes kropp privatiseras som mannens egendom". Vidare skriver hon att "Kvinnor och kvinnors kroppar är ständigt underordnade den manliga hederns kulturella och sociala värderingar", och tack vare slöjan så "internaliseras förtrycket". Hårda ord kan tyckas, men inte på något sätt svåra att tro på.

Vad man kan undra är dock var alla feminister håller hus i den här frågan. När hörde du sist någon feminist propagera för lagar mot det patriarkala, förtryckande slöjbärandet? Deras röster lyser här med sin frånvaro. De har förmodligen några andra strukturella väderkvarnar att fäktas mot.

Varför håller jag då ändå inte med Nyamko Sabuni om att man ska förbjuda unga kvinnor att få bära slöja, när det förmodligen är ett redskap för patriarkalt, religiöst förtryck? Jo, för att i liknande frågor låter vi faktiskt föräldrarna bestämma vad deras barn ska göra och hur de ska klä sig. Ska man förbjuda slöjan, så bör man i konsekvensens namn också förbjuda vuxna att skicka sina barn till konfirmationsläger eller till kyrkan innan de fyllt 15 år. Det borde då definitivt vara förbjudet för föräldrar att döpa sina spädbarn. För hur ska spädbarnen kunna ge sitt samtycke till den religiösa traditionen som tvingas på dem? Om man kan styrka att exempelvis lek med dockor och rosa kläder har en menlig inverkan på småtjejers förmåga att hävda sig i en patriarkal värld i framtiden, så borde man väl inte heller tillåta det? Det är uppenbart att det snabbt blir väldigt problematiskt, vad man ska låta föräldrarna bestämma om och inte.

Statens uppgift är att förhindra direkta och påtagliga kränkningar mot individer. Staten ska skydda de unga flickor som uttryckligen inte vill bära slöja, men staten ska inte införa förbud på områden, för att de tror att de bättre än föräldrarna och deras barn, förstår deras "egna bästa".

Som liberal är jag mot dylikt statligt förmynderi. Det är individens uppgift att befria sig från de strukturella religiösa bojor som slöjan kanske innebär. Så låt slöjan vara!

7 kommentarer:

Robin Enhorn sa...

Som kraftigt övertygad ateist så kan jag inte längta mer tills den dag då religion blir rubricerat som det psykiska problem det är. Låssaskompisar är inte friskt, om denne heter Molgan eller Jesus är irrelevant.

Men jag anser inte att staten skall lägga näsan i blöt och försöka styra hur medborgarna får visa sin övertygelse. Man kan inte förbjuda allting som skulle kunna användas till någonting negativt, då skulle vi inte ha speciellt mycket kvar.

Men skulle det bli aktuellt med ett förbud så får man nog ta och förbjuda omskärelse av minderåriga innan, könsstympning är inte OK oavsett hur PK det är att tycka att de är finare.

Anonym sa...

Ditt argument för att låta bli slöjtvång haltar delvis. Oavsett om vi vill det eller inte så måste vi välja hur skolmiljön skall se ut och gör det redan på olika vis. Det är således ingen förändring av principer det handlar om när man diskuterar att införa slöjförbud.

Vidare så gäller att även om föräldrarna vet bäst så kan det vara befogat med slöjtvång, eftersom majoriteten av föräldrarna i många skolor kan tänkas önska skolor. I ett sådant fall är det olika föräldrars viljor som ställs mot varandra, och detta fall gissar jag är vanligast.

Ingen har föreslagit att elever inte skall få gå på koranskola efter skoltid, vilket är jämförbart med den kristna konfirmationen. Så det exemplet är lite långsökt. Exemplet med rosa kläder är (vad jag vet) inte styrkt och därför inte relevant.

Liberal är ett luddigt begrepp precis som socialist och man kan knappast härleda ditt ställningstagande från liberalism.

Personligen tycker jag att alla religiösa skolor bör förbjudas. Varje barn bör ha tillgång till en fristad där de inte utsätts för föräldrars påtryckningar, oavsett vilket sort det handlar om. Att svenska skolor är politiserade är ett separat problem.

Marcus sa...

Robin: jag håller helt med dig angående könsstympningen, det är ett ofog som verkligen bör motverkas. Det är inte ett ok "kulturyttryck". Däremot håller jag inte med dig om att religiositet är ett psykiskt problem.

Marcus sa...

anonym: angående skolmiljön, så tror jag du läste det jag skrev lite slarvigt, för på den punkten skrev jag att det var rimligt med slöjförbud av de skäl som framgått. Däremot anser jag inte att slöjans vara eller icke-vara är en demokratisk majoritetsfråga, lika lite som det är omröstningsfråga vilka kläder du ska ha på dig.

Angående rosa kläder och dockor, är det en hypotetisk frågeställning som man kan ta ställning för resonemangets skull, och är på så sätt relevant.

Du har rätt i att mitt ställningstagande inte går att härleda direkt från liberalism, som lite förenklat handlar om att värna individuella fri- och rättigheter. Frågan om uppfostran och vad föräldrar ska ha rätt att bestämma om, är en fråga där liberalismen inte ger ett entydigt svar. Men givet att man anser att föräldrar iövrigt har rätt att bestämma vilka kläder sitt barn ska ha, så bör de också ha rätt att spöka ut sina barn med en slöja. Det ska staten inte lägga sig i, såvida det inte går att styrka att barnen får allvarliga och bestående men av det.

När det kommer till religiösa friskolor är det en väldigt svår fråga, jag tilltalas också av din tanke om en fristad, men jag vet inte riktigt var jag står i den frågan än.

Marcus sa...

Maria: jag håller med dig. Om du inte redan läst artikeln av Fataneh Farahani, kan jag rekommendera den. Den belyser det du skrev i din kommentar om de olika synerna på slöjan. Fast den landar nog i slutsatsen att den (för det mesta) är ett verktyg för förtryck.

Odilou sa...

Jag håller helt med dig, Marcus. Att genom lagstiftning förbjuda barn vars föräldrar utövar en namngiven religion att av bära en särskild typ av klädesplagg är rena Absurdistan. Idén kräver dels en tämligen totalitär syn på förhållandet mellan statsmakten och medborgarna, dels rejäla skygglappar för likabehandlingsprincipen i en rättsstat. Och då har vi inte ens talat om de praktiska problemen med att utforma en sådan lag. Jag utmanar alla förespråkare av förbudet att komma med en definition av ”en slöja” som är både relevant och juridiskt användbart, dvs. att den
a) täcker alla relevanta plagg så att förbudet inte enkelt kan kringgås (Man ska inte kunna komma undan med att ersätta en traditionellt utformad slöja med en mössa med öronlappar som täcker kinderna eller en hatt med flor för ansiktet).
b) inte förbjuder några i sammanhanget irrelevanta plagg (det måste vara tillåtet även för muslimska tjejer att bära en varm vintermössa eller att vira en scarf runt huvudet för att man tycker att det är snyggt),
c) inte lämnar utrymme för godtycke i tolkningen (domstolar ska kunna göra bedömningar på entydiga kriterier, utan att behöva ta ställning till teologiska, kulturella eller sociologiska påståenden om slöjor),
d) inte bryter mot någon av de internationella konventioner om religionsfrihet eller likhet inför lagen som Sverige ratificerat,
e) är praktiskt tillämpbar (det måste gå att få till fällande domar med definitionen)
f) uppnår syftet med att skydda just de tjejer som förtrycks (det räcker till exempel inte att man bara kan fälla dem som öppet ägnar sig åt civil olydnad i protest, för det är knappast dem man behöver skydda.).

Bättre då att satsa på att förbuden mot bruk av hot eller våld mot barn efterlevs.

Marcus sa...

Odilou: Flera bra poänger du framför, med de praktiskt/juridiska svårigheterna.

Nä, här får vår nya minister bakläxa..