Äntligen lite rättvisa. Örebro Universitet har dömts för diskriminering, när man kvoterade in män med sämre meriter, så att några kvinnor missade sin berättigade studieplats. Egentligen är det ganska enkelt: Individer, inte grupper har rättigheter.
Det känns skönt att veta att positiv särbehandling nu räknas som diskriminering rent juridiskt.
Är det bara jag som är nyfiken på hur mer kollektivistiskt lagda feminister hanterar just detta fall? Å ena sidan, diskriminerades i det här fallet kvinnor. Å andra sidan brukar de sjunga den positiva särbehandlingens lov som ett medel som helgar målet.
Var kvinnorna offer för patriarkala strukturer, eller offer för kollektivism?
How To Cultivate Passion And Grit In Only 35 Minutes (M)
23 timmar sedan
2 kommentarer:
Du ställer förstås en retorisk fråga, men jag svarar ändå.
Teorin om en könsmaktsordning är en politisk ståndpunkt och feminister är politiker som alla andra.
Således är svaret förstås tystnad :-)
Du har helt rätt i att det var en retorisk fråga. ;-)
Däremot håller jag inte med om att teorin om en könsmaktsordning (KMO) är en politisk ståndpunkt. Det är en hypotes som kan studeras vetenskapligt, precis som andra samhällsvetenskapliga hypoteser.
Att som många feminister, automatiskt utgå från att KMO är ett faktum, är å andra sidan kanske inte helt oproblematiskt.
Att sen med antagandet om en KMO som utgångspunkt, vilja verka för en förändring, *det* är den politiska ståndpunkten.
Men kan rent teoretiskt anse att det finns en könsmaktsordning, och samtidigt inte vilja verka för en (politisk) förändring. Då är det inte politik.
Skicka en kommentar