torsdag, september 13, 2007

J. S. Mill - även han ett barn av sin tid

Det var den inflytelserika filosofen J. S. Mill som med sin välkända "harmprinciple", tydligast uttryckte den grundläggande liberala uppfattningen att man är fri att göra vad man vill, så länge man inte inskränker någon annans frihet. Med hans egna ord, ur det klassiska verket On Liberty:

The sole end for which mankind are warranted, individually or collectively, in interfering with the liberty of action of any of their number, is self-protection. That the only purpose for which power can be rightfully exercised over any member of a civilized community, against his will, is to prevent harm to others. His own good, either physical or moral, is not sufficient warrant. He cannot rightfully be compelled to do or forbear because it will be better for him to do so, because it will make him happier, because, in the opinion of others, to do so would be wise, or even right...The only part of the conduct of anyone, for which he is amenable to society, is that which concerns others. In the part which merely concerns himself, his independence is, of right, absolute. Over himself, over his own body and mind, the individual is sovereign.
I samma skrift ger han också flertalet klassiska argument för yttrandefrihet, men vad som kanske är mindre känt är att Mill i samma bok ger uttryck för vissa åsikter som närmast kan beskrivas som koloniala eller t om rasistiska. För friheten ovan ska nämligen inte gälla
efterblivna samhällen där folket i sin helhet kan betraktas som omyndigt.
Vidare, återigen från den svenska översättningen:
Despotism är ett berättigat styrelsesätt när man har att göra med barbarer, förutsatt att målet är att förbättra dem [..]
Att Mill här är inkonsekvent i sin liberalism kan förmodligen förklaras med att han under en period av sitt liv innehade en hög position i det Ostindiska Kompaniet. Dessa koloniala tankegångar har vissa (*host* Tännsjö *host*) försökt göra billiga poänger på i sin kritik av liberalismen. Men hade Mills argument för att kvinnor ska ha samma rättigheter som män varit sämre, om det visade sig att Mill hade behandlat sin egna fru illa?

Knappast.

Om en viss person motsäger sig själv, i ord eller i handling, är inte intressant för att skapa sig en uppfattning i sakfrågan. Det är enbart den starkaste formuleringen av argumenten vi bör ta hänsyn till när vi värderar argumenten för och emot någon viss tes.

Det är tyvärr mycket sällan liberalismens kritiker gör sig det besväret.

2 kommentarer:

Fredrik Gustafsson sa...

Håller faktiskt på och läser On Liberty själv just nu. Har dock inte ens tagit mig genom det rätt maffiga förordet än. Mest beroende på att min kontorskamrat höll på och hånade mig och frågade "är du socialliberal än" jämt och ständigt när jag satt och läste den :)

Marcus sa...

Haha, och ändå är just den boken väldigt förskonad från diverse socialliberala resonemang. Om vi då bortser från att han förklarar att den övergripande moraliska principen han lutar sig tillbaks på är att maximera nyttan.