Rör inte min ideologi!

Inte mindre än 253 akademiker protesterar nu mot att statliga projektet Forum för levande historia granskar kommunistregimers brott. Håkan Blomqvist, historielärare och medlem i socialistiska partiet ondgör sig i både Aftonbladet och i Studio Ett över statlig propaganda. Statsvetenskapsprofessorn Maria Demker klagar över "statlig ideologiproduktion".

Tänk vad trevligt det vore om man hade fått 253 principiella anhängare mot statlig propaganda bredvid sig på barrikaderna. Tyvärr tror jag inte det är så väl. För statlig propaganda är inget nytt fenomen. Dessutom har Forum för levande historia funnits länge och har givit ut flera andra rapporter utan att jag hört några protester. Varför protesterade de inte när man upplyste om Nazimens brott mot mänskligheten? Hörde ni protester från Jan "kräkreflexer" Hjärpe när de publicerade sin rapport om Islamofobi? Hörde ni några protester från dessa personer när man presenterade ett förslag om en gemensam europeisk historiebok i skolundervisningen?

Så dessvärre tror jag det här handlar om något annat, nämligen att man nu sätter en ideologi under lupp som en hel del av dessa akademiker känner sympati för. Ta exempelvis idéhistorikern Sven-Eric Liedman, som "har lärt många årgångar studenter att nyliberalism innebär att man ger föräldrar frihet att välja om deras barn ska få stryk i skolan eller ej". Eller Åsa Linderborg, Mao-apologeten som öppet erkänner att hon är kommunist. Eller de två historikerna Lars Berggren och Roger Johansson, som föreslog att man skulle upprätta ett monument(!) över ett spektakulärt socialistisk terrorattentat på svensk mark.

Det är klart att de vill relativisera och förminska betydelsen av kommunistregimers brott och "sätta in det i sin kontext" som det så vackert heter. Det är jobbigt när det blir tydligt att kommunism och nazism egentligen inte är varandras motsatser utan snarare grenar på samma totalitära träd.