tisdag, oktober 28, 2008

Okunnig vetenskapsjournalistik från Bojs

Här var man redan besviken på slarvig vetenskapsjournalistik och så kommer den flerfaldigt prisbelönta Karin Bojs och strör salt i såren.

I artikeln Ett paradigmskifte har ägt rum inom biologin
är förvirringen total.

Hon refererar till nyheten att svält ger avtryck i fosters arvsmassa, som handlar om hur miljöfaktorer under fostertiden kan påverka vilka gener som aktiveras. Detta forskningsfält kallas också epigenetik.

I ingressen hävdas det att:
Förvärvade egenskaper kan faktiskt ärvas!
Vilket är svårt att tolka på annat sätt än att egenskaper som föräldrarna förvärvat innan befruktningen kan föras vidare. Detta intryck förstärks av att hon påstår att:
Lamarcks och Lysenkos förhånade påståenden verkar trots allt innehålla ett litet korn av sanning.
Men epigenetik har ingenting att göra med
Lamarcks och Lysenkos märkliga påståenden. Vad detta "korn av sanning" och "paradigmskiftet inom biologin" består av är en gåta.

Uppdatering Tor 12.06: Emil Nilsson från tidningen Forskning och Framsteg skriver också om Bojs artikel: "
En sak är säker; den forskning som Bojs refererar till har inte mycket med Lamark att göra [..] epigenetiken har inte skapat något nytt paradigm."

Uppdatering 2 Tor 12.34: Malin Sandström på bloggen Vetenskapsnytt har hittat en lista i tidningen Nature som menar att vill man hamna i dispyt så finns det ett par ord som lämpar sig extra bra. Överst på listan hittar vi lustigt nog orden "paradigm shift" och "epigenetic". Inte utan att man undrar om det var den artikeln som Bojs lät sig inspireras av..

10 kommentarer:

Elephant sa...

agreed.

Paradigmskifte är att ta i, däremot är det högintressant forskning.

Orka vara sensationssökande vetenskapsjournalist.

medvetenskap sa...

Det gäller väl inte bara miljöfaktorer under fostertiden hos mödrarna?

Marcus sa...

elephant: Jag tror Bojs helt enkelt inte har full koll på skillnaden på epigenetik å ena sidan och Lamarckism och Lysenkoism å sndra sidan. Eller vad som räknas som ett paradigmskifte inom vetenskapen för den delen.

medvetenskap: Jag förstår inte riktigt din fråga.

Bosse Zackrisson sa...

Marcus- redan för tre år sedan publicerade Herman Holm en intressant artikel om detta med Lamarck och epigetiken. Skrev om det in min blogg för några timmar sedan. Om du läser Holms artikel så ser du att det Bojs refererar i just detta fall inte är så dumt.

Kommentera gärna i min blogg så kan vi föra diskussionen där också!

medvetenskap sa...

Jo, som jag förstod din text menade du att miljöfaktorer bara kan ärvas/"överföras" under fostertiden.

Men det spelar väl ingen roll om modern svultit 5 år innan graviditeten i sådan grad att det påverkat metyleringen.

Jag var osäker på vad du och Bojs inte var överrens om,
ursäkta min otydlighet... trött. :)

Svante sa...

Men poängen i Bojs krönika var väl att epigenetiska förändringar kan bevaras i flera generationer. I så fall har hon väl rätt i att förvärvade egenskaper kan ärvas?

Anonym sa...

Såvitt jag förstår är det också väl etablerat att t.ex. användning av droger kan ge förändringar i arvsmassan som påverkar de barn man får långt efter sitt drogmissbruk.

Detta är mera att betrakta som skador i arvsmassan och såvida inte evolutionen lyckats leta sig fram till den fantastiskt djuplodande egenskapen att den klarar av att optimera sig själv utifrån förvärvade skador i arvsmassan så torde slutresultatet vara att jämföra med en mutation.

Lamarckism och Lysenkoism går å andra sdian ut på att förvärvade egenskaper bidrar aktivt till en process som är fullt jämförbar med selektionsprocessen och för detta finns idag inga som helst belägg.

Dock tycker jag inte man ska underskatta evolutionens eventuella förmåga till självväxelverkan, dvs förmåga att utvecklas i en riktning där den förstärker sig själv. Det går utmärkt att göra simuleringar som leder till den typen av emergenta egenskaper i ett evolverande system.

Jag anser därmed att Bojs formuleringar är olyckligt valda och svårtolkade, men å andra sidan är jag också mycket kritisk till de som bara lyckas urskilja evolutionens översta lager och inte klarar av att inse att denna enklaste av principer kan leda till helt otroligt komplexa system där egenskaper kan emergera fram som definitivt inte är enkla att resonera sig fram till!

Anonym sa...

Epigenetik har ingenting att gora med evolution. Evolutionen styrs av irreversibla forandringar (mutationer) i vart genetiska material, DNA.

Epigenetiska markorer daremot ar reversibla och forandrar inte det genetiska materialet. Daremot paverkas hur gener uttrycks, dvs deras aktivitet, av epigenetiken, ibland flera genarationer och ar darfor nedarvda.

Det intressanta med studien ar att sa lang tid efterat finns dessa epigenetiska forandringar kvar trots att de blodceller som testades foddes langt senare. Men det var bara foster dar befruktningen skedde under svaltperioden som paverkades.

Det paradigmskifte under de senaste 10 aren som Karin Bojs beskriver handlar om epigenetikens betydelse for genernas aktivitet och deras nedarvbarhet (det ar givetvis olyckligt att hon namner evolutionen i samanhanget). Tidigare trodde man att reglerande DNA sekvenser i narhet av generna (promotorer och enhancers) styrde genaktiviteten genom att binda transkriptionsfaktorer. Idag vet vi att genernas tillganglighet (styrt av epigenetiken) spelar stor roll for aktiviteten. Ar 2000 lanserades histonkodsmodellen av David Allis (http://www.nature.com/nature/journal/v403/n6765/abs/403041a0.html), och har fatt ett enormt genomslag de senaste aren. Man har nu aven borjat inse att de epigenetiska markorerna (och darmed genernas aktivitet) kan arvas till dotterceller. Pa sa vis kan forvarvade egenskaper nedarvas.

Marcus sa...

Många intressanta kommentarer. Kul med så pass kunniga läsare.

Svante: Ja kanske var jag lite hård i mitt omdöme. Givet en mycket välvillig tolkning av det hon skrev så har hon en poäng, men problemet är att hennes ordval leder tanken fel. Förvärvade egenskaper verkar enbart kunna ärvas i den mening som den senaste "anonym" förklarar här i kommentarsfältet. Men det är fortfarande missvisande (menar jag) att koppla ihop detta med de teorier som Lamarck och Lysenko förespråkade. De tänkte sig ju exempelvis att egenskapen att vara utan löv kunde överföras genetiskt till kommande generationer om du plockade bort löven från plantan. Eller att giraffer kunde få längre halsar av att de tvingades sträcka dem längre upp bland trädkronorna och att dessa egenskaper ärvdes. Problemet är alltså att hon blandar ihop väl belagda mekanismer inom evolution (naturligt urval) med påståenden från Lysenko och Lamarck som inte stöds av vetenskapen.

Därtill kallar hon det ett paradigmskifte, vilket jag också anser vara fel alternativt grovt missvisande. Även om epigenetiken är ett spännande forskningsfält som bidragit till ny kunskap så kvalificerar det knappast in som ett paradigmskift i den mening som åsyftas inom vetenskapshistorien och filosofin. Exempel på paradigmskiften är när den geocentriska världsbilden byttes ut mot den Kopernikanska, när Lavoisiers teorier ersatte Flogistonteorin, eller när Einstein teorier ersatte Maxwells och Newtons. Dvs det rör sig alltså om stora, omvälvande förändringar som helt omkullkastar och motsäger en tidigare (vetenskaplig) världsbild.

Epigenetiken, trots dessa nya rön, omkullkastar eller motsäger knappast den Darwinistiska synen på evolution inom biologin.

Marcus sa...

Bosse Zackrisson: Celebriteter från 2000-Talets Vetenskap är och hälsar på minsann! Se min kommentar till Svante ovan.