Comeback?

Förra lördagen så återvände jag till mattorna för att efter inte mindre än två års tävlingsuppehåll prova min lycka igen. Arrangemanget hette Västerås BJJ Cup 3 och var för att vara en BJJ-tävling, ovanligt väl arrangerat. Nu jämför jag med hur det är att tävla i Brasilien, där det inte är ovanligt att man får börja köra fem till åtta timmar efter utsatt tid. Så en stor eloge till Västeråsgänget.

Vi var bara fyra brunbälten, så de valde att slå ihop alla till en pool, där alla fick möta alla. Vilket är bra, så man får gå så många matcher som möjligt.

Min första match gick mot Robson Barbosa, en ung brasse på tillfälligt besök här i Sverige, som var riktigt duktig och dessutom urstark. Bara ett par veckor innan så hade han vunnit en annan tävling nere i Helsingborg, där han på vägen till guldet också slog svartbältet Iran Mascarenhas. Vad jag inte visste innan, men snabbt märkte, var att han var riktigt bra stående. Först efteråt fick jag reda på att han också hade brunt bälte i Judo. Nu gick det ju bra ändå, men det var en väldigt jämn match där jag fick använda mig av en stor portion taktik.




Min nästa match gick mot den tekniska, men lättare Pilo Stylin från Göteborg. Den matchen vann jag på stryp. Pilo beundrar jag väldigt mycket, för trots att han förmodligen är den lättaste bland de svenska brunbältena, så tävlar han mer än någon annan. En bra förebild för sina elever.



Sista matchen gick jag mot min välmeriterade och supertrevliga klubbkamrat Åke Olsson. Egentligen gillar jag inte att tävla mot mina vänner, men eftersom vi säger åt våra elever att göra det, så kan inte vi gärna göra annorlunda. Den matchen vann jag också på stryp.



Det var kul att känna av adrenalinet igen och den hundraprocentiga närvaron som krävs av en på tävlingsmattan. Det var min första tävling som brunbälte och jag fick lite mersmak. Vi får se om det blir mer av den varan framöver.