JK Lambertz talar med kluven tunga

I artikeln En global kris för yttrandefriheten så resonerar vår Justitiekansler Göran Lambertz kring yttrandefrihet. På ytan kan det han säger verka vettigt, men om man verkligen funderar på vad han föreslår inser man att han är ute på mycket djupt vatten, när han anser att tidningar bör ta hänsyn till att en viss publicering kan upplevas som kränkande och att stater ska verka för att göra begränsningar i yttrandefriheten baserat på att publiceringar kan upplevas som att de kränker religioner och dess företrädare "i onödan".

Citat:

skälen emot publicering kan vara - att yttrandet upplevs som mycket kränkande för muslimer[..]

Inte nog med det, Lambertz anser också att stater med lagstiftningsinstrumentet ska få medier och andra att avhålla sig från att "i onödan kränka religioner och deras företrädare". Vem ska då göra bedömningen vilken upplevd kränkning som var i onödan?

Citat:

Yttrandefriheten och friheten att utöva sin religion är grundläggande värden och rättigheter. Med detta i åtanke skall staterna, inom ramen för sina lagar, verka för att medier och andra avhåller sig från att i onödan kränka religioner och deras företrädare.

Ett mycket farligt sluttande plan som Lambertz ger sig in på här. I ord påstår han att man inte ska vika sig för våld och hot om våld, men i praktiken är det precis vad han gör.

Lyckligtvis har hans konstiga resonemang uppmärksammats av flera namnkunniga personer. Fast med tanke på vilket inflytande Lambertz ord har och hur viktig frågan är, har den långt ifrån fått den uppmärksamhet den förtjänar.


I ett avsnitt av SVT´s Argument, där Lambertz ställs mot väggen av den utmärkta liberala debattören Sakine Madon, försöker Lambertz förklara sina motsägelsefulla resonemang. Men han lyckas inget vidare, utan trasslar hopplöst in sig i sina plattityder.

Det Lambertz skriver nu, ska också ses mot bakgrunden av att man i Stockholmsmoskén har uppmanat till att döda judar, men det var uppenbarligen enligt JK inget problem, eftersom det

Citat:

måste ses i sitt politiska sammanhang och som ett led i den polariserade debatt som förs t.ex. beträffande palestiniernas situation i Israel.

När man i samma moskés bokhandel, sålde kassetter som uppmanade till att döda judar, så la Lambertz ner utredningen, också denna gång med den suspekta hänvisningen till Mellanösternkonflikten. Då han anser att man inte kan åtala "fältrop" i en väpnad konflikt "i fjärran". Ett annat skäl var tydligen också att de två banden Ekot citerade, inte fanns kvar i moskén, och Sveriges Radio ville inte lämna ut dem till JK. Lambertz å sin sida konstaterar att det vore teoretiskt möjligt att ta kassetterna i beslag hos SR, men anser att det skulle vara ett "oproportioneligt ingripande". Man kan inte undgå att få intrycket att Lambertz inte var särskilt angelägen att få tag på banden i fråga..


Så för att sammanfatta: Upplevda kränkningar ska kunna förbjudas, men direkta uppmaningar till att döda är ok.

Det är tydligen skillnad på folk och folk.