Kungahusets vara eller icke-vara

Via VoF´s forum och Odilou får jag reda på att Kungen "alltid skall vara av den rena evangeliska läran", och "strikt hålla sig till den oförändrade augsburgska bekännelsen". Detta tack vare att Successionsordningen från 1810 inte togs bort vid "Torekovskompromissen" 1970, då de svenska riksdagspartierna kom överens om hur den dåvarande Grundlagen skulle ändras.

Den augsburgska bekännelsen innehåller en hel del konstigheter, bl.a. ska muhammedaner fördömas, men likaså valentinianerna, arianerna, eunomianerna, de som "utsprida judiska läror" och andra dylika kättare.


Det här kan man kanske skratta åt, men det är ännu mer bissart att vi tvingas sponsra hela spektaklet via skattsedeln.

Argumenten för att behålla tingens ordning är flera:

(1) Den folkliga förankringen: Kungahuset är ju så populärt.

(2) Kungen gör bra PR för Sverige, och det är ekonomiskt bra för hela landet.

(3) Monarkin är en viktig tradition, och som sådan har den ett speciellt egenvärde.

(4) Kungahusets boningar; Slottet, Drottningholm osv har ett kulturellt värde i sig, som bör bevaras.

Mitt motargument är lika enkelt som naturligt: Låt de som stödjer denna företeelse, betala för det.

Även om jag ofta kan känna medlidande för de stackare (dvs. kungabarnen) som föds in i denna tradition (eftersom de förmodligen aldrig kommer att kunna leva ett riktigt "normalt liv"), så kan jag inte tänka mig något rättsligt efterspel om de en vacker dag beslutade sig för att avsäga sina titlar.

Men varför ska vi som inte vill sponsra denna medeltida tradition, tvingas att göra det ändå? Varför kan man inte göra på samma sätt som man gjorde med den Svenska kyrkan; att man gör den fristående från staten? Då kan de som vill betala för Kungahusets bevarande få göra det. Och de som inte vill, slipper.

Jag ser fram mot den dagen jag kan säga: Nu har jag gått ur den Svenska Monarkin.