torsdag, maj 24, 2007

Indoktrinering i (s)kolan

Det blev ett himla rabalder efter att Mauricio Rojas släppte sin rapport med tillhörande debattartikel, om hur skolans läroböcker är politiskt vinklade. Ytterliggare en bekräftelse kanske på den enpartistat och det mentala klimat som vi så länge haft här i Sverige. Ett mentalt klimat som gör att till och med den "borgliga" finansministern erkänner att han värderingsmässigt inte skiljer sig så mycket från en socialdemokrat. Som gör att man höjer skatterna på arbete, vill utöka antalet offentliganställda och som grädde på moset, öppet försvarar fackets omoraliska handlingar.

Med sådana vänner behöver man inga fiender..

Vad är vitsen att rösta på en s.k. borgelig allians, om de bara blir lite bättre socialdemokrater?

Det var egentligen inte det jag tänkte skriva om, utan en artikel som jag läste idag som gav mig en riktigt obehaglig déjà vu från när jag gick i mellanstadiet. Då skulle vi leka i-land och u-land, för att lära oss hur orättvist det var att vi i Sverige hade det bra.

I min naivitet inbillade jag mig att sådan smygindoktrinering inte längre försegick i Sverige år 2007. Men tji fick jag.

Som Helen Lovejoy från The Simpsons säger i tid och otid:
Will someone please think of the children?

6 kommentarer:

Anonym sa...

Marcus: Skulle det vara indoktrinering om de fick lära sig att leka Wall Street istället?

Så att de fick kunskap om hur börsen fungerade? Är det kunskapens innehåll som bestämmer om det är indoktrinering eller tillvägagångsättet? Är de öppna och diskuterar det så att eleverna själva får ta ställning kan det knappast vara indoktrinering.

Däremot kan man nog diskutera om det är vettigt och om eleverna verkligen lär sig något av övningen.

Marcus sa...

Det är inte jämförbart anser jag (även om jag samtidigt skulle ifrågasätta varför barn i den åldern ska lära sig om börsen, det är knappast relevant kunskap för dem). För här handlar det inte bara om kunskap, utan det handlar om att man ska indoktrineras i ett visst norm- och värderingssytem, där det är "orättvist" att vissa länder är rika, och andra är fattiga. Jag råkade nämligen ut för precis detta "experiment" när jag gick i skolan, och hela problemformuleringen bygger på socialistiska premisser om vad som är rättvist. Men man får inte lära sig om vad som gör att vissa länder är rika, och andra är fattiga. Utan det är tänkt att man ska få lite dåligt samvete över att man har det bra här i väst, ungefär som att ett lands välstånd är något som lite slumpmässigt regnat ner från himlen.. Eller att de skulle vara fattiga *för* att vi är rika och att det hela skulle bli bättre bara vi fördelade rikedomen lite här i världen.

Martin Karlsson sa...

Jag delar nog uppfattningen att detta känns oerhört föråldrat.

Men som övning i empati kanske projektet ändå har något slags existensberättigande?

Visserligen skulle man kunna bussa över kids från priviligierade områden till mindre priviligierade sådana och ge dem ett mindre simulerat smakprov på livets lotteri.

Dividendum sa...

Ska dom hålla på med den där leken kunde dom väl åtmnstone uppdatera den och inte försöka lura barnen till dom barn som redan lekt den och kommit på att det är en lögn. Barnen borde få lära sig att skillnaden i välstånd i världen beror på att vi i den rika delen arbetar så oerhört mycket effektivare, vi har demokrati, vi har mindre korruption, vi har yttrandefrihet, vi har hyfsat fungerande marknadsekonomier (jämförelsevis), vi har (bättre) fungerande infrastrukturer osv. m.m. Dom borde dessutom få veta att dom fattiga länderna i världen inte är fattiga pga att vi är rika.

Marcus sa...

Martin,

om man ska lära barnen empati, så borde man kunna hitta lämpligare övningar som inte har den här unkna ideologiska undertonen. Det hela beror såklart på vilket perspektiv det hela sätts in i, men tillåt mig tvivla på att läraren i fråga betonar det balanserande perspektiv som bl.a. Lundkvist beskriver ovan..

Anonym sa...

Det där lekte vi också på mellanstadiet strax efter murens fall. Kommer inte ihåg de ideologiska konnotationerna runt om det, om det fanns några... det är väl aldrig fel att visa att det finns fattigdom men det är ju trist om man ljuger och hittar på att det beror på bristen på socialism i världen.