Civilkurage och felaktiga prioriteringar

I senaste Fokus utnämner tidningen paret Masoud och Shanaz Garakoei till Årets Svenskar. Juryns motivering lyder:

Masoud och Shahnaz Garakoei har agerat med exceptionellt civilkurage i en livsfarlig
situation. De har med risk för egen säkerhet stått upp för grundläggande demokratiska
värden, och för lag och rätt. Deras agerande kännetecknas av stort mod och hög integritet,
och är en inspirerande förebild för andra.

Det hela började för ett par år sedan, när medlemmar av det yrkeskriminella gänget Bandidos, knackade på och krävde ersättning för att "skydda" krögarparet mot andra kriminella. Naturligtvis blev paret Garakoei rädda och två dagar senare betalade de summan på 120 000 kronor som Bandidos krävt.


Ur askan i elden

Fokus reportage om Masouds flykt från Iran och familjens öde i Sverige är lika skrämmande som läsvärt.

Under året som följde ångrade sig Masoud. Han skämdes, blev deprimerad, sur och grinig. Han funderade på skilsmässa och självmord. Shahnaz fick slita dubbelt för att hålla restaurangen och familjen på fötter.

I december 2004 upprepades allting. Bandidos president krävde ytterligare 120 000. Men nu vägrade Masoud. Han tog mod till sig, vandrade de hundra meterna till Bandidos lokal, tittade presidenten Mehdi Seyyed i ögonen och sa:

– Jag tänker inte betala.

Här kan vi prata om mod. Hur många av er, handen på hjärtat, hade haft kurage att säga det?

Sedan börjar helvetet för paret Garakoei i form av upprepade hot, skadegörelse, trakasserier och utfrysning från andra exiliranier som tidigare varit deras vänner.

I Fokus ledare poängterar Martin Ådahl att alla inte kan vara hjältar som paret Garakoei, samt att kriminella grupper som Bandidos själva affärsidé är just att sätta sig över rättsstaten. Vidare konstaterar han helt riktigt att "Ytterst är det rättsstaten, och i den meningen faktiskt demokratin, som står på spel.[..] När Bandidos redan tar ut skatt, och den riktiga skatten inte ens leder till att de mest grundläggande nattväktarstatsuppgifterna utförs, är det uppenbart att många offer kommer resonera som så att det är lika gott att jobba svart och betala till maffian."


Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!

Jag håller helhjärtat med och tycker det är berömvärt att tidningen Fokus uppmärksammar denna samhällscancer som organiserad brottslighet utgör. Desto mer beklämmande är det att notera hur lite medial uppmärksamhet denna viktiga samhällsfråga ändå får. Är media också rädda för den organiserade brottsligheten? Istället ägnas spaltkilometer åt restauranger som inte går med i facket och att A-kassan sänks med några procentenheter.

Att politiker inte är så bra på att prioritera kommer inte som någon nyhet, men man kan tycka att media borde ha vettet att rikta sin lampa mot samhällets allvarligare problem.