Ni har väl sett filmen Minority Report? Då minns ni scenen när Tom Cruise står och viftar med händerna framför en skärm för att pussla ihop bilder ur sanndrömmar. Förutom att filmen öppnar upp några intressanta filosofiska frågeställningar kring determinism vs. fri vilja, så minns jag att jag tänkte - Om 40-50 år kanske, så har vi säkert den teknologin.
Det visar sig att den teknologin numer är historia.
Utvecklingen går fortare än vad man kan föreställa sig ibland. Visst är det coolt?
(tack till biitar på VoF´s forum för fyndet)
Uppdatering: Bengt tipsar bland kommentarerna om en till film där Jeff Han rockar loss på skärmen.
torsdag, maj 31, 2007
måndag, maj 28, 2007
Någon förvånad?
Fuskdelegationen: "Bidragssystemen läcker"
Jaså, det kom som en total överraskning..
"De svenska trygghetssystemen är helt enkelt inte utformade för att förhindra bidragsbrott eller underlätta kontroller och undvika felaktiga utbetalningar."
Jaså, det kom som en total överraskning..
torsdag, maj 24, 2007
Indoktrinering i (s)kolan
Det blev ett himla rabalder efter att Mauricio Rojas släppte sin rapport med tillhörande debattartikel, om hur skolans läroböcker är politiskt vinklade. Ytterliggare en bekräftelse kanske på den enpartistat och det mentala klimat som vi så länge haft här i Sverige. Ett mentalt klimat som gör att till och med den "borgliga" finansministern erkänner att han värderingsmässigt inte skiljer sig så mycket från en socialdemokrat. Som gör att man höjer skatterna på arbete, vill utöka antalet offentliganställda och som grädde på moset, öppet försvarar fackets omoraliska handlingar.
Med sådana vänner behöver man inga fiender..
Vad är vitsen att rösta på en s.k. borgelig allians, om de bara blir lite bättre socialdemokrater?
Det var egentligen inte det jag tänkte skriva om, utan en artikel som jag läste idag som gav mig en riktigt obehaglig déjà vu från när jag gick i mellanstadiet. Då skulle vi leka i-land och u-land, för att lära oss hur orättvist det var att vi i Sverige hade det bra.
I min naivitet inbillade jag mig att sådan smygindoktrinering inte längre försegick i Sverige år 2007. Men tji fick jag.
Som Helen Lovejoy från The Simpsons säger i tid och otid:
Med sådana vänner behöver man inga fiender..
Vad är vitsen att rösta på en s.k. borgelig allians, om de bara blir lite bättre socialdemokrater?
Det var egentligen inte det jag tänkte skriva om, utan en artikel som jag läste idag som gav mig en riktigt obehaglig déjà vu från när jag gick i mellanstadiet. Då skulle vi leka i-land och u-land, för att lära oss hur orättvist det var att vi i Sverige hade det bra.
I min naivitet inbillade jag mig att sådan smygindoktrinering inte längre försegick i Sverige år 2007. Men tji fick jag.
Som Helen Lovejoy från The Simpsons säger i tid och otid:
Will someone please think of the children?
tisdag, maj 22, 2007
Hur man förstör en sport
I helgen var jag och några av mina vänner på Hovet för att kolla på K-1, nu när de fått (med reservation) godkänt att hålla sina tävlingar här i Sverige. Tyvärr, måste jag säga, så gick jag därifrån besviken. Inte bara för att arrangörerna envisas med att använda Paulo Roberto som speaker, utan främst för att domarna gick in och bröt och gav stående räkning hur fort en fighter fick in några träffar. Oavsett om träffarna tog eller inte. Jag gissar att man inte ville ta några risker, eftersom Länsstyrelsen var på plats och granskade evenemanget. Det dröjde dock inte länge innan man kunde läsa om fansens upprörda reaktioner på Fighter Magazines webbplats.
På stora reklamplanscher kunde man läsa:
Jo tack, det märktes. Men mina pengar kommer de inte få. Kuddkrig kan jag ha med polarna, och vill jag se riktiga galor så kommer jag åka utomlands framöver.
Därför är det med blandade känslor som jag idag läser om att Länsstyrelsen gett tillstånd att hålla MMA-galor i Sverige. Det var på tiden att de insåg att en "liggande person" inte innebär att den personen är försvarslös, men av någon outgrundlig anledning så får man bara gå en match per dag. Sen måste man vänta i hela fyra veckor innan man får gå match igen! Det innebär att man inte kan ha turneringar, som är en populär tävlingsform.
På ett sätt är detta beslut glädjande såklart, både för utövare och fans, och jag instämmer med Marko Ervasti som ger cred till alla som målmedvetet lagt ner tid och energi för att driva den här frågan. Men om tävlingsformen kommer bli lika urvattnad som den svenska versionen av K-1, så kan man nästan lika gärna spara sina slantar till en flygbiljett och se tävlingar utomlands istället.
Där staten inte gått in och förstört en sport som inte är farligare än bordtennis.
På stora reklamplanscher kunde man läsa:
K-1 Scandinavia: Nya tider. Nya lagar..
Jo tack, det märktes. Men mina pengar kommer de inte få. Kuddkrig kan jag ha med polarna, och vill jag se riktiga galor så kommer jag åka utomlands framöver.
Därför är det med blandade känslor som jag idag läser om att Länsstyrelsen gett tillstånd att hålla MMA-galor i Sverige. Det var på tiden att de insåg att en "liggande person" inte innebär att den personen är försvarslös, men av någon outgrundlig anledning så får man bara gå en match per dag. Sen måste man vänta i hela fyra veckor innan man får gå match igen! Det innebär att man inte kan ha turneringar, som är en populär tävlingsform.
På ett sätt är detta beslut glädjande såklart, både för utövare och fans, och jag instämmer med Marko Ervasti som ger cred till alla som målmedvetet lagt ner tid och energi för att driva den här frågan. Men om tävlingsformen kommer bli lika urvattnad som den svenska versionen av K-1, så kan man nästan lika gärna spara sina slantar till en flygbiljett och se tävlingar utomlands istället.
Där staten inte gått in och förstört en sport som inte är farligare än bordtennis.
söndag, maj 20, 2007
Livet är gott
Solen bränner i ansiktet, måsarna skränar i bakgrunden och vågorna kluckar rytmiskt mot Mälarpaviljongens brygga. Människor ler mot mig och jag har en kall öl i handen. Mycket bättre kan det nog inte bli.
Sommaren har landat, förhoppningsvis för att stanna.
Sommaren har landat, förhoppningsvis för att stanna.
torsdag, maj 17, 2007
Fjollträsk
Hur kunde jag missa detta? Ett flygbolag har blivit anmälda till Marknadsetiska rådet för en reklam där Stockholm kallas för "fjollträsk". En f.d. stockholmare, numer bosatt i Östersund kontaktade Röda Korset eftersom han kände sig så kränkt av flygbolagets reklam.
Snyggt jobbat din fjolla!
Vad är nästa steg? Ska du anmäla Norrlands Guld för att de kränker din "nya identitet" som norrlänning?
Snyggt jobbat din fjolla!
Vad är nästa steg? Ska du anmäla Norrlands Guld för att de kränker din "nya identitet" som norrlänning?
söndag, maj 13, 2007
Islamism och Liberalism
I fredags så gästade jag ett intressant seminarium som handlade om Islamism i Europa. Magnus Norell, forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut och Sofia Nerbrand på tidningen Neo, hade lyckats samla många intressanta talare från världens alla hörn. Två av de inbjudna talarna kunde dessvärre inte närvara, varav en blev förhindrad pga en terroristattack. Vilket påminner om att ämnet för dagen var lika angeläget som aktuellt.
Tydligen var företrädare för de stora muslimska organisationerna i Sverige inbjudna att närvara. Men ingen kom.
Först ut var Emanuele Ottolenghi från Transatlantic Institute. Ett kortare referat om vad han sa kan läsas här. Dagens andra talare var professor miriam cooke (ja hon heter och stavar faktiskt så), en feminist som främst vände sig mot stereotypa skildringar av den muslimska kvinnan. Hon påtalade samtidigt självklarheten att muslimska kvinnor kunde bära slöjan av flera olika skäl, varav ett kan vara ett uttryck för "radikal modernism". Se där. Samtidigt verkade cooke inte vilja kännas vid att slöjan i mångt och mycket är ett instrument för att förtrycka kvinnor och underordna deras kroppar i en patriarkal hederskultur. Ett mångfacetterat problem som jag skrivit om här. Jag undrade i mitt stilla sinne varför professor cooke valde att bagatellisera denna problematik i sitt framförande.
Efter det blev det fart och fläkt. Melanie Phillips äntrade scenen och lämnade nog ingen lyssnare i publiken oberörd med sin känslofyllda retorik och bitvis onyanserade problemformuleringar. Lyckligtvis höll hon inte ett tal om sin syn på vetenskap, men det hon sa föll inte riktigt mig på läppen ändå. Hon gjorde märkliga hänvisningar till judiskt-kristna moralkonservativa värderingar, som ett viktigt västerländskt arv att försvara. Jag borde kanske frågat henne varför egentligen en liberal ska bry sig om huruvida en annan människa föredrar polygami framför monogami.
Föga förvånande så var hon väldigt uppskattad av Dick Erixon.
En riktig höjdpunkt var Magnus Norell, som då de andra talarna fått förhinder, fick hoppa in på kort varsel. Han har i de breda folklagren kanske gjort sig mest känd för dessa två debattartiklar, men faktum är att han har en diger lista med publicerad forskning på området. Som någon på seminariet sa, så är han inte en av dessa lite halvt verklighetsfrånvända akademiker som gömmer sig i sitt elfenbenstorn. En bild som bekräftades när han valde att dela med sig av sina erfarenheter då han förhandlade med ledare för Hamas. Vad han vände sig mot i sak, var den europeiska veligheten och obeslutsamheten, något som Peter Wennblad skriver mer om här.
Dagens sista talare var väldigt inspirerande. Irshad Manji, en muslim som talade sig varm för tolerans, pluralism och Ijtihad. En term som något förenklat kan beskrivas som den process av självständigt tänkande när man studerar de heliga skrifterna. En självklarhet kan tyckas, men långt ifrån självklart i praktiken där hon växte upp påstod hon. Johan Norberg skriver lite mer om henne här.
Per Gudmundson skriver om ett perspektiv som han tyckte saknades på seminariet, nämligen: Var finns den kvantitativa forskningen på hur utbredd islamismen är här i Sverige? Samtidigt gör han en försiktig uppskattning, baserad på en tysk rapport om läget i Tyskland.
Det tror jag också är väldigt viktigt, inte bara för att få en rimlig uppskattning av det eventuella säkerhetshotet, utan främst kanske för att motverka nidbilder och överdrivna hotbilder som annars kan spridas av olika islamfientliga grupper.
Vi får aldrig glömma att den radikala islamismen och dess företrädare bara utgör en ytterst liten del av alla muslimer. Det är viktigt att vi inte låter schablonbilder styra våra attityder, för att inte riskera att stöta bort den grupp som förmodligen behöver liberalismen allra mest.
Tydligen var företrädare för de stora muslimska organisationerna i Sverige inbjudna att närvara. Men ingen kom.
Först ut var Emanuele Ottolenghi från Transatlantic Institute. Ett kortare referat om vad han sa kan läsas här. Dagens andra talare var professor miriam cooke (ja hon heter och stavar faktiskt så), en feminist som främst vände sig mot stereotypa skildringar av den muslimska kvinnan. Hon påtalade samtidigt självklarheten att muslimska kvinnor kunde bära slöjan av flera olika skäl, varav ett kan vara ett uttryck för "radikal modernism". Se där. Samtidigt verkade cooke inte vilja kännas vid att slöjan i mångt och mycket är ett instrument för att förtrycka kvinnor och underordna deras kroppar i en patriarkal hederskultur. Ett mångfacetterat problem som jag skrivit om här. Jag undrade i mitt stilla sinne varför professor cooke valde att bagatellisera denna problematik i sitt framförande.
Efter det blev det fart och fläkt. Melanie Phillips äntrade scenen och lämnade nog ingen lyssnare i publiken oberörd med sin känslofyllda retorik och bitvis onyanserade problemformuleringar. Lyckligtvis höll hon inte ett tal om sin syn på vetenskap, men det hon sa föll inte riktigt mig på läppen ändå. Hon gjorde märkliga hänvisningar till judiskt-kristna moralkonservativa värderingar, som ett viktigt västerländskt arv att försvara. Jag borde kanske frågat henne varför egentligen en liberal ska bry sig om huruvida en annan människa föredrar polygami framför monogami.
Föga förvånande så var hon väldigt uppskattad av Dick Erixon.
En riktig höjdpunkt var Magnus Norell, som då de andra talarna fått förhinder, fick hoppa in på kort varsel. Han har i de breda folklagren kanske gjort sig mest känd för dessa två debattartiklar, men faktum är att han har en diger lista med publicerad forskning på området. Som någon på seminariet sa, så är han inte en av dessa lite halvt verklighetsfrånvända akademiker som gömmer sig i sitt elfenbenstorn. En bild som bekräftades när han valde att dela med sig av sina erfarenheter då han förhandlade med ledare för Hamas. Vad han vände sig mot i sak, var den europeiska veligheten och obeslutsamheten, något som Peter Wennblad skriver mer om här.
Dagens sista talare var väldigt inspirerande. Irshad Manji, en muslim som talade sig varm för tolerans, pluralism och Ijtihad. En term som något förenklat kan beskrivas som den process av självständigt tänkande när man studerar de heliga skrifterna. En självklarhet kan tyckas, men långt ifrån självklart i praktiken där hon växte upp påstod hon. Johan Norberg skriver lite mer om henne här.
Per Gudmundson skriver om ett perspektiv som han tyckte saknades på seminariet, nämligen: Var finns den kvantitativa forskningen på hur utbredd islamismen är här i Sverige? Samtidigt gör han en försiktig uppskattning, baserad på en tysk rapport om läget i Tyskland.
Det tror jag också är väldigt viktigt, inte bara för att få en rimlig uppskattning av det eventuella säkerhetshotet, utan främst kanske för att motverka nidbilder och överdrivna hotbilder som annars kan spridas av olika islamfientliga grupper.
Vi får aldrig glömma att den radikala islamismen och dess företrädare bara utgör en ytterst liten del av alla muslimer. Det är viktigt att vi inte låter schablonbilder styra våra attityder, för att inte riskera att stöta bort den grupp som förmodligen behöver liberalismen allra mest.
onsdag, maj 09, 2007
post-ADCC och medialitet
Carina Landin, Jörgen Gustafsson, Uri Geller och c/o kan slänga sig i väggen. Jag gissade på resultaten i ADCC-tävlingen och prickade in inte mindre än fem av sex vinnare, innan semifinalerna. Vad är sannolikheten för det?
Dessutom så vann Xande Ribeiro, som jag hade hoppats skulle vinna, samt hade tippat skulle gå till final. Det betyder att förutom att jag nu bevisat att jag har paranormala förmågor, så kan vi se att Gud hör bön.
Just min bön då vill säga, han måste givetvis ignorera alla andras böner som önskar något tvärtemot mig.
Kanske dags att anmäla sig till VoF´s testkomitté eller Randis Million Dollar Challenge?
Dessutom så vann Xande Ribeiro, som jag hade hoppats skulle vinna, samt hade tippat skulle gå till final. Det betyder att förutom att jag nu bevisat att jag har paranormala förmågor, så kan vi se att Gud hör bön.
Just min bön då vill säga, han måste givetvis ignorera alla andras böner som önskar något tvärtemot mig.
Kanske dags att anmäla sig till VoF´s testkomitté eller Randis Million Dollar Challenge?
fredag, maj 04, 2007
ADCC
Nu till något opolitiskt. New Jersey here I come!!
Är man en riktigt stor fan, men inte kan närvara på plats, går det att se matcherna live, pay-per-view här.
Här är alla anmälda och bekräftade deltagare. Startfältet är bättre än någonsin.
Jag kan knappt bärga mig..
Uppdatering 5/6 fran New York: Matcherna idag var actionfyllda och dagens surprise var Mike Fowler som slog bade Renzo Gracie och som sen drog ut Saulo Ribeiro med ett fotlas. Marcelo Garcia dominerade som vanligt, utan att ens se anstrangd ut. Semifinalerna infor morgondagen kan ni se har och foton fran idag kan ni se har.
Efter ett par flaskor saké har jag kollat kollat i kristallkulan och jag ser foljande utspela sig imorgon:
I -66 kg kommer Rani sla Leo Viera, i en efterlangtad returmatch fran 2005. I -77 kg kommer Garcia sla Galvao. I -88 kg kommer Demian Maia sla Romulo Barral. I -99 kg hejar jag pa Xande Ribeiro, men jag tror att Cacareco kommer vara honom overmaktig.. I +99 kommer Fabricio Werdum sla Pe de Pano i en tajt match. I superfighten hoppas jag givetvis pa skandinaviens stolthet: Jan-Olav Einemo, men jag tror tyvarr att Roger Gracie kommer vara snappet battre och fa en revanch fran 2003.
Det ska bli kul att se hur manga ratt jag far..
Är man en riktigt stor fan, men inte kan närvara på plats, går det att se matcherna live, pay-per-view här.
Här är alla anmälda och bekräftade deltagare. Startfältet är bättre än någonsin.
Jag kan knappt bärga mig..
Uppdatering 5/6 fran New York: Matcherna idag var actionfyllda och dagens surprise var Mike Fowler som slog bade Renzo Gracie och som sen drog ut Saulo Ribeiro med ett fotlas. Marcelo Garcia dominerade som vanligt, utan att ens se anstrangd ut. Semifinalerna infor morgondagen kan ni se har och foton fran idag kan ni se har.
Efter ett par flaskor saké har jag kollat kollat i kristallkulan och jag ser foljande utspela sig imorgon:
I -66 kg kommer Rani sla Leo Viera, i en efterlangtad returmatch fran 2005. I -77 kg kommer Garcia sla Galvao. I -88 kg kommer Demian Maia sla Romulo Barral. I -99 kg hejar jag pa Xande Ribeiro, men jag tror att Cacareco kommer vara honom overmaktig.. I +99 kommer Fabricio Werdum sla Pe de Pano i en tajt match. I superfighten hoppas jag givetvis pa skandinaviens stolthet: Jan-Olav Einemo, men jag tror tyvarr att Roger Gracie kommer vara snappet battre och fa en revanch fran 2003.
Det ska bli kul att se hur manga ratt jag far..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
