Det är inte ofta man hejjar på motståndarlaget

Nej det här inlägget handlar inte om Sveriges nästa match i Fotbolls-EM. Utan det handlar om något viktigare, även om det är svårt att tro det om man mest läser gammelmedia. Några dagar innan midsommarafton, som om det obligatoriska regnet inte vore nog, ska Riksdagen rösta igenom vad som är ett massivt ingrepp i den personliga integriteten.

Eftersom gammelmedia är så tysta i frågan, så har den istället fått uppmärksamhet i bloggosfären.

Det mesta som är värt att sägas i denna fråga har nog redan sagts, så jag nöjer mig med att citera och nicka instämmande med de som redan formulerat det bra.

Varför inte börja med några tunga kommentarer från remissrundan.

Justitiedepartementet:

Förslaget [...] innebär ett integritetsintrång som saknar motstycke i ett internationellt perspektiv. [...] Det är helt främmande för vårt statsskick att ge regeringen eller Regeringskansliet befogenheter att i politisk ordning fatta de avgörande besluten om avlyssning av telekommunikationer.

Rikspolisstyrelsen:

Förslagen tyder på en skrämmande brist på förståelse för de krav i fråga om skydd för personlig integritet som följer av regeringsformen och Europakonventionen om skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna. [...] Dessutom är det självklart att i en rättsstat är brottsbekämpning en uppgift för civila myndigheter.

Lagrådet:

redan existensen av ett system som tillåter hemlig avlyssning [torde] utgöra ett hot mot dem som träffas av lagstiftningen. Detta hot slår med nödvändighet mot den frihet att kommunicera som bör finnas mellan människor som använder telekommunikationstjänster. Det utgör därför i sig själv ett intrång i såväl privatliv som korrespondens [...].

Sist men inte minst, SÄPO(!):

Även om verksamheten benämns signalspaning är det viktigt att understryka att resultatet är detsamma som när polisen verkställer hemlig teleavlyssning, dvs. det allmänna får del av sådan kommunikation mellan personer som annars är skyddad mot avlyssning. Det är således fråga om en massiv telefonavlyssning och förslaget innebär en kränkning av enskilds integritet som vida överstiger den kränkning som förslagen om buggning och preventiva tvångsmedel sammantaget innebär.

Med all sannolikhet så är vi redan avlyssnade och har förmodligen blivit sedan länge. Så varför bry sig nu? Jo för att ett dylikt ingrepp i den privata sfären blir inte mer ok bara för att det blir lagligt. Tvärtom så minskar medborgarnas möjligheter att göra någonting åt det, inte minst eftersom det krävs "rätt extraordinära omständigheter för att en regering avsiktligt ska begränsa sin egen kontrollmakt".

Det är väl bara att inse att staten r*vknullar oss när de vill och hur de vill, och det är inte mycket man kan göra åt det.

Avslutningsvis vill jag påpeka att jag inte är någon principiell motståndare mot all form av avlyssning. Det är ett verktyg som finns för att bekämpa brottslighet, men det betyder inte att man bör slänga rättssäkerheten överbord, tillåta urskillningslös avlyssning och sätta vår tilltro till att övervakaren övervakar övervakaren:

FRA:s eget ”integritetsskyddsråd” [ska] hålla koll så att ingenting otillåtet sker.

Så betryggande..

Juristen Jakob Heidbrink formulerade min åsikt väl:

Det är en sak att avlyssna någon mot vilket det finns välgrundade misstankar. Här skulle jag vara beredd att gå relativt långt med att ge polisen och för den delen även FRA möjlighet att bugga, att kontrollera e-post och så vidare, förutsatt att dessa alltid är tidsbegränsade och accepterade av en domstol.

Det återstår nu att sätta vår tilltro till att tillräckligt många av våra riksdagsledamöter har någon ryggrad, och inte viker sig under partipiskan. Jag håller inte andan.

Uppdatering 13:e juni: Gammelmedia har börjat vakna till liv.