I stort som i smått

Att Riksdagsledamöter, med få undantag, främst agerar i sitt egenintresse och inte i folkets har FRA-spektaklet visat med all önskvärd tydlighet. Därför blir jag inte heller särskilt förvånad när Mattias Svensson uppmärksammar mig på att Riksdagsledamöter är simpla tjuvar:

En gång hade vi 200 vackra muggar med kronor på. Efter en vecka i tjänst med de muggarna hade 193 av de 200 försvunnit, och efter ytterligare en vecka fanns ingen mugg kvar.

Några kaffemuggar är väl inget att gnälla över kan man invända. Förvisso. Kanske kan en stundande löneförhöjning leda till att stackrarna fortsättningsvis kan köpa sig sina kaffemuggar.

Däremot är det mer anmärkningsvärt att den politiska eliten förra året såg till att tillskansa sig mer än en miljard i partistöd på skattebetalarnas bekostnad. En ökning med mer än 40 procent sedan 2000, som i ljuset av det låga förtroendet för de etablerade partierna framstår som helt orimligt.

Dagens läxa är att den principlöshet som visar sig i det lilla, visar sig förr eller senare i det stora. Ett skäl gott som något att statens makt bör vara utformad så att den kan falla i din värsta fiendes händer.