söndag, juni 01, 2008

Staten ska inte få diskriminera

Priset för förra månadens kulturkrock går till följande historia: En muslimsk man avböjde att skaka hand med en kvinna under en anställningsintervju. Efter lite förvecklingar slutade det med att DO nu stämmer Arbetsförmedlingen för diskriminering. Arbetsförmedlingen verkar inte ha förstått att anledningen till att han inte fick jobbet var "hans brist på kompetens och erfarenhet", så de drog helt sonika in hans arbetslöshetsersättning. Då de ansåg att hans agerande mot kvinnan hade medverkat till att han blev utan praktikplats.

Även om det vore sant så rättfärdigar det ändå inte Arbetsförmedlingens agerande i det här fallet. Man kan tycka att man bör "ta seden dit man kommer", men myndigheter ska inte bestraffa dem som inte gör det. Så i det här fallet verkar DO vara på rätt spår.

I ena ringhörnan har vi de som anser att DO stödjer religiöst kvinnoförtryck och som tycker att det egentligen är den muslimska mannen som borde anmälts för diskriminering. Det tycker jag är en märklig tolkning av situationen. Även om stora delar av den muslimska världen har en tämligen medeltida kvinnosyn, så hälsade mannen genom att lägga handen på bröstet och buga. Förmodligen eftersom det är det mest respektfulla viset att hälsa på en kvinna enligt hans religiösa och kulturella normer. Varför skulle han inte få hälsa så? Ska vi även fördöma japaner för att de bugar istället för att ta i hand?

"[..] ger man efter för religiösa krav så kommer det snart nya krav"
anser Maria Hagberg. Det är möjligt, men det betyder inte att samhället kommer acceptera dem. Så det argumentet var inte så mycket mer än ett logiskt felslut.

I andra ringhörnan har vi den om möjligt ännu mer märkliga Leif Abd al Haqq Kielan, kanske mest känd för just sin medeltida kvinnosyn. Enligt honom beror kvinnoförtrycket i de muslimska länderna på kolonialismen och är ett resultat av det västerländska kvinnoföraktet.

Förstå det den som kan.. Påstår du något annat är du dessutom en "självgod europé".

Som självgod europé kan man ju tycka att de haft möjligheten att förändra saker och ting sedan kolonialismens dagar, men det utesluter förstås möjligheten att skylla allt ont på väst. Så det går nog inte för sig.

Uppdatering 2:a juni: Jag var helt fel ute. Tack vare Dennis tips inser jag nu till vilka som priset för maj månads kulturkrock borde gå.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Du skriver:
"Man kan tycka att man bör "ta seden dit man kommer", men myndigheter ska inte bestraffa dem som inte gör det. Så i det här fallet verkar DO vara på rätt spår."

Är det över huvud taget möjligt att bedriva myndighetsutövning i en mångkulturell (som även kan innefatta inhemska kulturer) välfärdsstat om denna norm gäller? Om jag uppfostrar min ätt till goda hårdrockare som hälsar genom att spotta sprit i ansiktet på folk, har då mina ättling x släktled fram i tiden rätt till stöd och ersättning från staten om han inte får jobb på grund av denna (o)vana? (Om nu inte hårdrockande är ett kulturellt mönster av sådan dignitet att det förtjänar särbehandling kan min ätt istället konvertera till lämplig religion vars utövande omöjliggör interaktionen med det svenska samhället, finns hur många lämpliga kandidater som helst globalt.)

Jag kan inte se annat än att man måste välja mellan att:

(1) Ha en välfärdsstat samtidigt som det ställs krav på att folks beteende ska vara anpassat efter vissa mallar, med sanktionsmöjligheter från myndighetshåll om så inte sker.

(2) Inte ha en välfärdsstat och låta individerna själva ansvara för att deras beteendemönster uppfattas på ett sådant sätt av omgivningen att det genererar möjligheten att leva och förtjäna sitt upphälle genom interaktion.

I en situation där man har en välfärdsstat SAMT tillåter att man genom underlåtande att anpassa sitt beteende kan fortsätta uppbära statligt understöd kommer vi sannolikt befinna oss i en situation där vissa segment av samhället gör en vinst på att anamma beteenden som gör dem oattraktiva på arbetsmarknaden.

Personer som inte har något emot att uppbära samhällsunderstöd, inte vill jobba, samt lever relativt billigt får en ur sitt perspektiv bättre situation om de gör sig omöjliga på arbetsmarknaden. De gör alltså en spelteoretisk vinst på att anamma kulturella mönster som får denna följd. Dessa kulturella mönster bör i sådana fall eskalera under en period och sedan permanentas i sagda befolkningsskikt. Ett befolkningsskikt vars numerär kan expandera utan övre gräns om välfärdsstaten samtidigt sörjer för deras barn. Vilket i sin tur sannolikt kommer leda till intolerans, osämja och diverse etno- och xenofobi från det produktiva skiktet av befolkningen.

Välfärdsstaten måste alltså med nödvändighet övergå i en slags folkhemsfascism för att vara en ingrediens i ett samhällsbygge. Har man, likt jag, svårt på moraliska grunder att ge myndigheter denna typ av sanktionsmöjligheter återstår att avveckla välfärdsstaten, i alla fall de delar som möjliggör att man kan kvalificera ut sig från arbetsmarknad på allmän bekostnad genom anammande av lämpliga kulturella mönster.

Marcus sa...

Hej minimalisten,

först och främst så ställer jag mig bakom ditt andra förslag. Jag vill se en avveckling av välfärdstaten och jag vill låta individerna själva ansvara för konsekvenserna av deras beteendemönster.

Men med det sagt: nu när vi har en välfärdstat så verkar arbetsförmedlingens agerande orimligt; det kan knappast vara önskvärt att staten ska detaljreglera människors hälsningsritualer. Dessutom var det ju inte så att när den muslimska mannen inte ville anpassa sitt beteende, så fick han fortsätta uppbära statligt understöd. Utan det var precis tvärtom: han blev av med sin arbetslöshetsersättning!

Sen får man väl skilja på betenden och beteenden. Det är en viss skillnad på att hälsa genom bugning, och att spotta sprit i ansiktet på folk.

Marcus sa...

"kommer vi sannolikt befinna oss i en situation där vissa segment av samhället gör en vinst på att anamma beteenden som gör dem oattraktiva på arbetsmarknaden"

Tror du det? Jag har svårt att tro det skulle vara en avgörande drivkraft faktiskt. Förmodligen är det tvärtom; vissa har beteenden som är oattraktiva på arbetsmarknaden, och därför gör de ur ett visst perspektiv en kortsiktig vinst. Men en vinst som också är förknippad med vissa förluster. Jag har svårt att tro att folk kommer lägga sig till med oattraktiva beteenden bara för att kunna uppbära arbetslöshetsersättning. Men kanske är jag för naiv..

Anonym sa...

Ja du är nog naiv. Folk fejkar ju t.ex. sjukdomar för att slippa jobba, och nyligen var det en kille som sköt sig i foten för att slippa lumpen. Man kan nog förutsätta att vissa kategorier är beredda att gå ganska långt för att dra nytta av systemens konstruktion.

Marcus sa...

Ok, kanske var jag otydlig, för jag förnekar inte att människor gör saker för att dra nytta av trygghetssystemen. Det vet vi att de gör. Men med det här fallet (med den muslimska mannen) i bakhuvudet, så har jag svårare att tro att människor specifikt kommer lägga till sig med ett "oattraktivt beteende" enbart för att dra nytta av trygghetssystemen. Det finns nog smartare sätt att dra nytta av systemen i så fall, och de som har "oattraktivt beteende"; typ saknar social kompetens, gjorde det förmodligen redan innan.

Marcus sa...

Men visst, får vi se en masskonvertering till islam nu, där massa män vägrar att ta kvinnor i hand, så kommer jag överväga att överge min uppfattning. ;-)

Anonym sa...

Du skrev:
"Jag har svårt att tro att folk kommer lägga sig till med oattraktiva beteenden bara för att kunna uppbära arbetslöshetsersättning."

Riktigt så enkelt hävdade jag inte vad det var. Eller det kanske jag gjorde, men jag hade en mer komplex bild i åtanke.

Man får skilja mellan en trosföreställnings syfte för individen och den funktion den fyller i ett socialt sammanhang. Individer anammar generellt trosföreställningar för att de är övertygade om deras sanningshalt. Huruvida trosföreställningen och sedan lever kvar och sprider sig beror däremot i hög grad på på den funktion lyckas fylla i det sociala sammanhanget för sagda individs (eller i många fall andra individers) vidkommande.

Ett traditionellt exempel är regndans. Den enskilda individen i ett primitivt samhälle utför dansen för att blidka gudarna och skänka regn. Men anledningen till att regndansen som kulturellt mönster fortlever och utgör en central beståndsdel i det sociala livet är sannolikt en annan. Man kan tänka sig att i tider av nöd och torka där motsättningar och fientlighet spirar skapar regndansen goodwill och enighet. Utövaren kan vara helt omedveten om denna funktion dansen har i ett socialt sammanhang. Men det är på grund av denna funktion den fortlever i kulturen och inte likt den mesta personliga vidskepelse och fixidéer snabbt dör ut.

Ett annat exempel är arbetsförbudet och den ringa egendom som åläggs buddistmunkar. I individens buddistiska tro är detta ett sätt att beträda vägen mot nirvana. Den funktion i ett socialt sammanhang denna föreskrift har, och som är orsaken till att det fortlever, är istället att fungera som ett slags socialförsäkringssystem för folk som inte kan ta hand om sig själva eller vara produktiva. Dessa kan bli munkar, och får då mat varje dag plus 7 personliga saker att leva med. Den oproduktive gör en vinst i att se sig ha ett andligt kall, och ett kultuellt mönster frodas där oproduktiva uppmanas till denna roll. Eftersom produktiva och problematiska på detta fall fångas upp av sangan ligger de inte övrig befolkning till last, och utgör på så sett en vinst även för dessa. Samtidigt är munklivet så knapert (i teorin, av historiska skäl har sangan i vissa länder vältrat sig i lyx) att det för de flesta som saknas denna disposition blir ett långsiktigt alternativ. (jag förenklar medvetet för att illustrera en poäng, sangan har t.ex. även roller vid utbildning och det vore mig främmande att reducera en social organisation till att styras av en princip).

På samma sätt kommer sannolikt inte den arbetsobenägna gruppen i samhället anamma en viss trosföreställning för att slippa jobba. I alla fall inte på bred front. Men just för att denna trosföreställning innebär en vinst för personer med vissa preferenser relativt andra trosföreställningar kommer den om den väl etableras att vara livskraftig och expandera så länge denna vinst föreligger relativt andra förhållningssätt. Utövarna av religionen kommer (bortsett från en minoritet) anse att de gör vad de gör på grund av identitet, kultur och personlig övertygelse. Man anledningen till att denna övertygelse fortlever är, i likhet med andra kultuella mönster, den sociala vinst man gör genom att anamma den.

Detta är inget jag tror är begränsat till religion, tvärtom tror jag religionen är en krånglig väg att gå. Långtidssjukskrivning var fram till nyligen hyfsat enkelt att få för en del ganska diffusa åkommor (fibromyalgi, ryggproblem, m.m.), och trots att svenskarna är ett av världens friskaste folk är fler sjukskrivna för dessa åkommor här än i övriga världen. Jag tror få av dessa sjukskrivna är rela simulanter, jag tror de upplever sig som sjuka. Men just för att de gör en vinst genom detta fortgår beteendet och det är inte aktuellt att hitta andra arbetsmetoder som är möjliga eller utröna för sig själv om man faktiskt blivit så pass mycket bättre att man kan återgå till en produktiv tillvaro. Om man inte hade denna vinst att göra på att uppleva sig som sjuk skulle sannolikt denna identifikation och trosföreställning inte vara så utbredd som idag, utan endast vara förbehållen de genuint sjuka (observera att jag anser att många inte bara lurar systemet, utan även sig själva).

Anonym sa...

Du skrev:

"nu när vi har en välfärdstat så verkar arbetsförmedlingens agerande orimligt; det kan knappast vara önskvärt att staten ska detaljreglera människors hälsningsritualer."

och

"Sen får man väl skilja på betenden och beteenden. Det är en viss skillnad på att hälsa genom bugning, och att spotta sprit i ansiktet på folk."

Vem ska skilja på "beteenden och beteenden"? En statlig myndighet som avgör vilka som är legitima kulturella yttrangar och inte? Har vi inte då nått folkhemsfascismen?

Det finns vissa stammar där det är centralt att man går omkring naken så när som på ett rödmålat meterlångt penisfordral som står rakt ut från kroppen. Skulle jag ha rätt att anamma denna religion och uppbära statligt understöd när detta beteendemönster (som liksom hälsningsritualer inte initierar våld eller fysisk kontakt med andra) ledde till att jag fick sparken? Skulle en person från sagda kultur få bevara detta mönster om han flyttar hit, även om det innebär att han inte kan ta jobb som erbjuds? Det känns ju bisarrt att staten ska detaljstyra de personliga religiösa attiraljer jag har på min kropp om de inte hindrar mig att utföra jobbet!

Kort sagt, vilken norm och metod föreslår du för att skilja "beteenden från beteenden"?

Anonym sa...

Jag inser att jag är väldigt långfattas i mitt kommenterande. Jag ber om ursäkt om det är långrandigt, och tar åt mig berömmet om det är välkommet.

Marcus sa...

Hej igen,

du behöver inte be om ursäkt. Jag är glad att jag har läsare som tar sig tid att skriva genomtänkta och välformulerade kommentarer.

Det du skriver om beteendens sociala funktioner är jag helt enig med dig om. Men även om jag är enig med dig om principen, så tror jag nog fortfarande den muslimska hälsningsbeteendet fyller helt andra funktioner, än att göra sig omöjlig på arbetsplatser för den arbetsovilliga.

Du har helt klart än poäng när det kommer till paradoxen att vi som svenskar, som är bland de friskaste i världen har så hög sjukfrånvaro. Även om just fibromyalgi inte längre är en särskilt diffus åkomma, utan kan vad jag förstått slås fast med objektiva kriterier numer genom påvisandet av en förhöjd halt av något i ryggmärgsvätskan.

I vilket fall så accepterar jag argumentet som sådant, men tror inte att problemet kommer bli värre bara för att vi inte reglerar människors hälsningsritualer.

Du frågar sedan hur man ska skilja på beteenden och beteenden, och om staten ska fylla den funktionen. Ja varför inte? Även i en nattväktarstat så kommer det vara staten som avgör vad som är en kränkning av någons fysiska integritet eller inte och där kanske man kan dra gränsen för vad som är tillåtet? Själv tycker jag beteendet att spotta sprit i ansiktet på folk är att räkna som en otillåten fysiska kränkning som bör förbjudas även i en nattväktarstat (om inte offret är med på det såklart). Däremot tycker jag det skulle var helt ok om någon vill gå omkring naken med ett rödmålat meterlångt penisfordral, eftersom det inte kränker någons fysiska integritet (fast det kan förstås bli knepigt om det är trångt på bussen ;-).

Fast jag förmodar att jag tillhör en minoritet som inte skulle bry mig om folk ville kuta omkring nakna på stan.

Anonym sa...

En battre fraga vore ju om en potentiell arbetsgivare ska tvingas anstalla nagon som vagrar ta kvinnor i hand. Det kan ju betyda forlorade intakter for de alra flesta i slutandan. Eler hade du tankt dig at varje gang denna personen traffar en kvinna i tjansten sa maste han forst forklare sitt markliga beteende.

Detta ar opraktiskt och omojligt.

Om man ar sa insnoad i sin religosa forvirring att man inte kan ta en kvinna i handen far man val anpassa sin anstallning till jobb utan manskliga kontakter.

Marcus sa...

Jo, själv tycker jag inte att man ska kunna tvinga någon att anställa någon, oavsett anledning.

Men nu när vi har en välfärdsstat, med allt vad det innebär, tycker jag det är märkligt att staten ska detaljreglera människors hälsningsfraser.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Marcus sa...

Bäste anonyma nazist: Dylika kommentarer accepteras inte.