tisdag, december 09, 2008

De lyckliga slavarna

Vi har skapat ett hälsofascistiskt apartheidsamhälle, där rökare har blivit en andra klassens medborgare. Nu så här i vintertider när man en fredagskväll passerar en krog, så ser man stackrarna stå ute i snålblåsten och huttra. Inte utan att man lider med dem. Ena stunden föreslår man nollvisioner och andra sekunden att rökare ska betala särskilda licensavgifter. Tydligen måste man åka till andra sidan sundet för att hitta människor som reagerar mot att staten ska styra och ställa i vårt liv in i minsta detalj. I Sverige däremot verkar vi uppskatta när staten bestämmer åt oss.

Rökarna kostar ju samhället massa pengar menar förbudsivrarna. Snarare är det så att rökare kostar samhället mindre pengar än hälsofreaksen (för att inte nämna motionärernas klimatpåverkan..).

Ekonomen och den vanligtvis liberala Niclas Berggren har även han ställt sig på förbudsivrarnas sida. Han menar att eftersom ett paternalistiskt ingrepp ökar människors lycka så är det riktigt. Förutom de invändningar han själv tagit upp mot paternalism, så undrar jag var han menar att man ska dra gränsen? Med Niclas argument så kan man argumentera för allsköns social ingenjörskonst. För att travestera Kant så undrar jag med vilken rätt man kan behandla andra människor som medel till ett mål?

Personligen tjänar jag som icke-rökare på ett rökförbud. Nu är det lite trevligare att gå ut på krogen än det var förut. Fast man kan ju inte bara vara liberal så länge det gynnar en själv.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Bra skrivet :-) Detta rökförbjudandet har gått till överdrift, minst sagt. Inte ens precis utanför dörren kan du stå och röka utan förväntas ha måttstocken i näven för att räkna ut 15 meter från närmaste dörr där det är tillåtet att röka.

Rökare är faktiskt människor. Också.

Marcus sa...

Tack Maria!

För säkerhets skull vill jag förtydliga att det borde vara upp till ägaren. Så om ägaren av en bostad, krog, restaurang eller whatever vill ha rökförbud, så är det givetvis helt i sin ordning.