Skrämmande ignorans

Man blir lite mörkrädd..

Det sägs att folket får det styre de förtjänar. En hel del tyder på det. Tråkigt bara att även de som inte är fullt lika ignoranta som de ovan får lida på grund av någon annans ignorans.

Demokratins baksida förmodar jag.

Post-FRA: vad göra?

Nu när röken börjat lägga sig så borde man fundera på vad som är nästa steg. Går det att göra något konstruktivt, och i så fall vad? Var ska man som liberal vända sig idag när det inte finns några liberala Riksdagspartier?

Först och främst vill jag slå fast att även om jag är besviken på Federley, så tar jag bestämt avstånd från alla hotfulla inlägg och slikt som folk skickat till honom. Det är en sak att vara arg och besviken, det har man all rätt att vara och uttrycka. Men det finns ingen ursäkt att ta till ovett. Dessutom, som Patrick Krassén poängterar, så kommer knappast alla hatiska kommentar från de som röstade på honom. Med all sannolikhet kommer en betydande del av främst de anonyma kommentarerna från olika vänstermänniskor som redan hatade allt han stod för och som nu ser sin chans att sänka honom.

Förespråkare för Miljöpartiet menar nu att de är det enda liberala partiet i Riksdagen. Ja de hamnade rätt i den här frågan, men det finns fler frågor som är viktiga, även om integritetsfrågan smäller högt. Andra anser att Piratpartiet är det enda alternativet. Tyvärr, säger jag, ni är fortfarande ett enfrågeparti.

Johan Norberg har bestämt sig för att bli soffliggare, medan Niclas Berggren tycker att man bör odla sin cynism och rösta på Alliansen ändå nästa val, eftersom de trots allt förblir det minst sämsta alternativet. Tja, eftersom hans röst i praktiken är helt försumbar och om man då ska dra hans cynism till sin logiska slutpunkt, så borde han väl avstå från att rösta helt och hållet?

Ett alternativ är förstås att rösta på det parti som Louise P anser inte orkar "släpa sig från debattforumen"; nämligen Liberala Partiet. Fast vad hindrar exempelvis Louise, eller andra namnkunniga liberaler från att engagera sig mer? Kanske är det, för att citera Per Bylund, liberalismens förbannelse "att utpräglade individualister tenderar att dra åt olika håll och att det gemensamma målet därmed kan bli lidande"? Eller så kanske man är rädd för att själv bli förvandlad till ett monster ju mer man håller på med politik? Eller, hemska tanke, en ryggradslös karriärist likt de som nu försöker två sina händer.

I FRA-frågan sätter jag nu min tilltro till juridiken och Europadomstolen. Läs gärna Jur dr. Mårten Schultz betraktelse i den frågan. Kommer det, precis som i Vaxholmsfallet, visa sig att det är EU som kommer till liberalernas räddning? Även om det finns saker som inte är bra med EU, så är det något att begrunda för alla EU-skeptiska liberaler där ute.

Uppdatering: Europadomstolen är inte en del av EU, som man kan få intrycket av när man läser det jag skrev ovan. Tack till mina vakna läsare som uppmärksammade mig på det.

I stort som i smått

Att Riksdagsledamöter, med få undantag, främst agerar i sitt egenintresse och inte i folkets har FRA-spektaklet visat med all önskvärd tydlighet. Därför blir jag inte heller särskilt förvånad när Mattias Svensson uppmärksammar mig på att Riksdagsledamöter är simpla tjuvar:

En gång hade vi 200 vackra muggar med kronor på. Efter en vecka i tjänst med de muggarna hade 193 av de 200 försvunnit, och efter ytterligare en vecka fanns ingen mugg kvar.

Några kaffemuggar är väl inget att gnälla över kan man invända. Förvisso. Kanske kan en stundande löneförhöjning leda till att stackrarna fortsättningsvis kan köpa sig sina kaffemuggar.

Däremot är det mer anmärkningsvärt att den politiska eliten förra året såg till att tillskansa sig mer än en miljard i partistöd på skattebetalarnas bekostnad. En ökning med mer än 40 procent sedan 2000, som i ljuset av det låga förtroendet för de etablerade partierna framstår som helt orimligt.

Dagens läxa är att den principlöshet som visar sig i det lilla, visar sig förr eller senare i det stora. Ett skäl gott som något att statens makt bör vara utformad så att den kan falla i din värsta fiendes händer.

En sorgens dag

I kväll satt jag och lyssnade på debatten i Riksdagens åhörarsal innan de röstade igenom FRA-lagen. Vilket patetiskt spektakel. Hade debatten tagit plats på ett nätforum så hade man efter varje anförande kunnat påpeka att det som sas i stort sett bara var en lång radda argumentationsfel. Det målades upp halmgubbar, det var falska dilemman, irrelevanta påståenden och märkliga känsloargument. Inte minst då man argumenterar som om två fel blir ett rätt. Att någon i Alliansen faktiskt svarade på en fråga rakt upp och ner tillhörde ovanligheterna. Om det är så här Riksdagsdebatterna brukar gå till så undrar jag hur de står ut.

I kväll ökade mitt politikerförakt i allmänhet, och i synnerhet efter sveket från Federley som jag hjälpte till att rösta in i Riksdagen förra valet. I tron att han var en principfast liberal som värderade den personliga integriteten.

Jo tjena..

Det som gör att jag tappat all respekt för honom är hans lilla välregisserade teaterakt dagen innan där han "kräver" en återremiss, bara för att nästa dag säga ja till precis samma lag med lite kosmetika. Det visade sig också att det inte var Fredrick Federley och Annie Johansson som var hjärnan bakom det hela, utan idén med återremissen kom förmodligen från Folkpartiet från början. Det var ett försök att rädda deras ansikten bland de liberaler som röstat på dem, så det skulle se ut som de hade civilkurage. Var det någon som gick på det så kan ni räcka upp en hand. Tänk att bara en endaste person i Alliansen hade ryggrad nog att stå upp för sina övertygelser och stå emot grupptrycket.

Är det inte också otroligt ironiskt att Alliansen vill ha en civilkuragelag? Med ett undantag för Riksdagsledamöter kan man förmoda.

Nu står vi här med en lag som kränker den personliga integriteten, som kan vara oförenlig med "Europakonventionens förbud mot intrång och skydd av brevhemligheten". En lag som ändå inte kommer hjälpa till att fånga de fula fiskar man vill fånga, men som gör meddelarskyddet och källskyddet till ett skämt. Tanken går till Foucaults Övervakning och straff, där han skriver om Panopticon.

Vilka tror du får stå för notan då? Jo det får vi göra förstås.

Hur man sumpar allt sitt politiska förtroendekapital

Ett skolboksexempel.

Jag var naiv nog att kryssa honom i valet, och nu får jag stå där med dumstruten.

Lagomt åt mig.

Högerspöket?

"företagandet har minskat sedan alliansregeringen tillträdde"

Ja vad ska man säga? Samtidigt som Alliansen håller på att rösta igenom tidernas mest oliberala lagförslag, så har småföretagare att välja mellan pest och kolera.

Kan inte det riktiga högerspöket dyka upp snart?

Samtidigt, i Venezuela..

Samtidigt som liberaler och delar av vänstern samsas på barrikaderna mot FRA-lagen har vänsterns gullegris Hugo Chavez hunnit införa och i en plötslig insikt(?) beslutat sig för att dra tillbaks en lag som skulle föra Venezuela närmare en polisstat:

“This undoubtedly brings us close to...a ‘police state’,” declared Provea, a human-rights group.

The decree authorises police raids without warrant, the use of anonymous witnesses and secret evidence. Judges are obliged to collaborate with the intelligence services. Anyone caught investigating sensitive matters faces jail. The law contains no provision for any kind of oversight. It blurs the distinction between external threats and internal political dissent. It requires all citizens, foreigners and organisations to act in support of the intelligence system whenever required—or face jail terms of up to six years.

Chavez alla svenska fans på vänsterkanten kan nu andas ut. För stunden.

Frågan är om det venezuelanska folket känner sig lika trygga med en som förstör landets ekonomi, nationaliserar område efter område samtidigt som han ville kunna göra sig själv president på livstid? Hans sjunkande väljarstöd indikerar att de inte är det.

Det är inte ofta man hejjar på motståndarlaget

Nej det här inlägget handlar inte om Sveriges nästa match i Fotbolls-EM. Utan det handlar om något viktigare, även om det är svårt att tro det om man mest läser gammelmedia. Några dagar innan midsommarafton, som om det obligatoriska regnet inte vore nog, ska Riksdagen rösta igenom vad som är ett massivt ingrepp i den personliga integriteten.

Eftersom gammelmedia är så tysta i frågan, så har den istället fått uppmärksamhet i bloggosfären.

Det mesta som är värt att sägas i denna fråga har nog redan sagts, så jag nöjer mig med att citera och nicka instämmande med de som redan formulerat det bra.

Varför inte börja med några tunga kommentarer från remissrundan.

Justitiedepartementet:

Förslaget [...] innebär ett integritetsintrång som saknar motstycke i ett internationellt perspektiv. [...] Det är helt främmande för vårt statsskick att ge regeringen eller Regeringskansliet befogenheter att i politisk ordning fatta de avgörande besluten om avlyssning av telekommunikationer.

Rikspolisstyrelsen:

Förslagen tyder på en skrämmande brist på förståelse för de krav i fråga om skydd för personlig integritet som följer av regeringsformen och Europakonventionen om skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna. [...] Dessutom är det självklart att i en rättsstat är brottsbekämpning en uppgift för civila myndigheter.

Lagrådet:

redan existensen av ett system som tillåter hemlig avlyssning [torde] utgöra ett hot mot dem som träffas av lagstiftningen. Detta hot slår med nödvändighet mot den frihet att kommunicera som bör finnas mellan människor som använder telekommunikationstjänster. Det utgör därför i sig själv ett intrång i såväl privatliv som korrespondens [...].

Sist men inte minst, SÄPO(!):

Även om verksamheten benämns signalspaning är det viktigt att understryka att resultatet är detsamma som när polisen verkställer hemlig teleavlyssning, dvs. det allmänna får del av sådan kommunikation mellan personer som annars är skyddad mot avlyssning. Det är således fråga om en massiv telefonavlyssning och förslaget innebär en kränkning av enskilds integritet som vida överstiger den kränkning som förslagen om buggning och preventiva tvångsmedel sammantaget innebär.

Med all sannolikhet så är vi redan avlyssnade och har förmodligen blivit sedan länge. Så varför bry sig nu? Jo för att ett dylikt ingrepp i den privata sfären blir inte mer ok bara för att det blir lagligt. Tvärtom så minskar medborgarnas möjligheter att göra någonting åt det, inte minst eftersom det krävs "rätt extraordinära omständigheter för att en regering avsiktligt ska begränsa sin egen kontrollmakt".

Det är väl bara att inse att staten r*vknullar oss när de vill och hur de vill, och det är inte mycket man kan göra åt det.

Avslutningsvis vill jag påpeka att jag inte är någon principiell motståndare mot all form av avlyssning. Det är ett verktyg som finns för att bekämpa brottslighet, men det betyder inte att man bör slänga rättssäkerheten överbord, tillåta urskillningslös avlyssning och sätta vår tilltro till att övervakaren övervakar övervakaren:

FRA:s eget ”integritetsskyddsråd” [ska] hålla koll så att ingenting otillåtet sker.

Så betryggande..

Juristen Jakob Heidbrink formulerade min åsikt väl:

Det är en sak att avlyssna någon mot vilket det finns välgrundade misstankar. Här skulle jag vara beredd att gå relativt långt med att ge polisen och för den delen även FRA möjlighet att bugga, att kontrollera e-post och så vidare, förutsatt att dessa alltid är tidsbegränsade och accepterade av en domstol.

Det återstår nu att sätta vår tilltro till att tillräckligt många av våra riksdagsledamöter har någon ryggrad, och inte viker sig under partipiskan. Jag håller inte andan.

Uppdatering 13:e juni: Gammelmedia har börjat vakna till liv.

Om rätten att inte samarbeta med vem man vill

Nyligen gick Sabuni ut och sa att hon ville skärpa diskrimineringslagen. Hon vill lägga till nya grunder för bedömningen av diskriminering; som längd, vikt och utseende. Kanske har hon uppmärksammat de studier som visar att vackra och långa människor får högre lön och att korta dessutom har det svårare att hitta sin kärlekspartner?

Det här tror jag inte är en bra idé, och det är inte bara för att det skulle missbrukas av personer som Claes Borgström. Utan också för att när man kan anta att diskriminering skett, så gäller omvänd bevisbörda, dvs den anklagade antas vara skyldig på förhand och måste bevisa sin oskuld. Vilket strider mot den för rättsstater grundläggande principen att man alltid ska betraktas som oskyldig till motsatsen bevisats. En princip som är så viktig att den skrivits ner i FN´s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Ett djupare problem ligger på det moraliska planet. De flesta anser att ingen bör kunna tvingas att arbeta för någon mot sin vilja. Att tvinga en människa att arbeta för någon mot sin vilja betraktas som en form av slaveri eller livegenskap. En rimlig slutsats är att alla människor borde ha rätten att vägra ingå avtal eller samarbeta med vem de vill. Om exempelvis en arbetstagare har rätt att inte ingå avtal med en arbetsgivare, så borde denna frihet vara ömsesidig.

Nu betyder inte det här att jag gillar diskriminering på irrationella grunder. Inte heller att staten diskriminerar. Däremot vill jag värna något som borde vara självklart: alla människors rätt att inte bli tvingade att samarbeta med människor mot sin vilja.

Dessvärre är det inte första gången Sabunis liberala kompass svajjat, så jag hyser inga större förhoppningar om att hon skulle ta till sig dessa tankegångar.

We are all one

På nationaldagen är det tänkt att man ska samlas kring det faktum att man råkade födas på en godtyckligt avgränsad plätt på jordklotet som vi kallar Sverige. Kanske bör man även känna sig lite extra patriotisk just idag. Vara stolt över det typiskt svenska; att vi var neutrala under kriget och att vi alltid går i täten vad gäller mänskliga rättigheter.

Av någon anledning har det där aldrig lockat mig. Inte ens de dryga fyra åren av mitt liv när jag bodde utomlands kände jag mig särskilt patriotisk. Liksom Niclas ser jag mig själv som en kosmopolit, en världsmedborgare.Till skillnad från mig så lägger han även fram lite vettiga argument för vår sak.

Även en av mina favorit MMA-fighters, den alltid lika underhållande och oortodoxa Genki Sudo verkar vara inne på samma spår.

Staten ska inte få diskriminera

Priset för förra månadens kulturkrock går till följande historia: En muslimsk man avböjde att skaka hand med en kvinna under en anställningsintervju. Efter lite förvecklingar slutade det med att DO nu stämmer Arbetsförmedlingen för diskriminering. Arbetsförmedlingen verkar inte ha förstått att anledningen till att han inte fick jobbet var "hans brist på kompetens och erfarenhet", så de drog helt sonika in hans arbetslöshetsersättning. Då de ansåg att hans agerande mot kvinnan hade medverkat till att han blev utan praktikplats.

Även om det vore sant så rättfärdigar det ändå inte Arbetsförmedlingens agerande i det här fallet. Man kan tycka att man bör "ta seden dit man kommer", men myndigheter ska inte bestraffa dem som inte gör det. Så i det här fallet verkar DO vara på rätt spår.

I ena ringhörnan har vi de som anser att DO stödjer religiöst kvinnoförtryck och som tycker att det egentligen är den muslimska mannen som borde anmälts för diskriminering. Det tycker jag är en märklig tolkning av situationen. Även om stora delar av den muslimska världen har en tämligen medeltida kvinnosyn, så hälsade mannen genom att lägga handen på bröstet och buga. Förmodligen eftersom det är det mest respektfulla viset att hälsa på en kvinna enligt hans religiösa och kulturella normer. Varför skulle han inte få hälsa så? Ska vi även fördöma japaner för att de bugar istället för att ta i hand?

"[..] ger man efter för religiösa krav så kommer det snart nya krav" anser Maria Hagberg. Det är möjligt, men det betyder inte att samhället kommer acceptera dem. Så det argumentet var inte så mycket mer än ett logiskt felslut.

I andra ringhörnan har vi den om möjligt ännu mer märkliga Leif Abd al Haqq Kielan, kanske mest känd för just sin medeltida kvinnosyn. Enligt honom beror kvinnoförtrycket i de muslimska länderna på kolonialismen och är ett resultat av det västerländska kvinnoföraktet.

Förstå det den som kan.. Påstår du något annat är du dessutom en "självgod europé".

Som självgod europé kan man ju tycka att de haft möjligheten att förändra saker och ting sedan kolonialismens dagar, men det utesluter förstås möjligheten att skylla allt ont på väst. Så det går nog inte för sig.

Uppdatering 2:a juni: Jag var helt fel ute. Tack vare Dennis tips inser jag nu till vilka som priset för maj månads kulturkrock borde gå.