tisdag, maj 22, 2007

Hur man förstör en sport

I helgen var jag och några av mina vänner på Hovet för att kolla på K-1, nu när de fått (med reservation) godkänt att hålla sina tävlingar här i Sverige. Tyvärr, måste jag säga, så gick jag därifrån besviken. Inte bara för att arrangörerna envisas med att använda Paulo Roberto som speaker, utan främst för att domarna gick in och bröt och gav stående räkning hur fort en fighter fick in några träffar. Oavsett om träffarna tog eller inte. Jag gissar att man inte ville ta några risker, eftersom Länsstyrelsen var på plats och granskade evenemanget. Det dröjde dock inte länge innan man kunde läsa om fansens upprörda reaktionerFighter Magazines webbplats.

På stora reklamplanscher kunde man läsa:

K-1 Scandinavia: Nya tider. Nya lagar..


Jo tack, det märktes. Men mina pengar kommer de inte få. Kuddkrig kan jag ha med polarna, och vill jag se riktiga galor så kommer jag åka utomlands framöver.

Därför är det med blandade känslor som jag idag läser om att Länsstyrelsen gett tillstånd att hålla MMA-galor i Sverige. Det var på tiden att de insåg att en "liggande person" inte innebär att den personen är försvarslös, men av någon outgrundlig anledning så får man bara gå en match per dag. Sen måste man vänta i hela fyra veckor innan man får gå match igen! Det innebär att man inte kan ha turneringar, som är en populär tävlingsform.

På ett sätt är detta beslut glädjande såklart, både för utövare och fans, och jag instämmer med Marko Ervasti som ger cred till alla som målmedvetet lagt ner tid och energi för att driva den här frågan. Men om tävlingsformen kommer bli lika urvattnad som den svenska versionen av K-1, så kan man nästan lika gärna spara sina slantar till en flygbiljett och se tävlingar utomlands istället.

Där staten inte gått in och förstört en sport som inte är farligare än bordtennis.

2 kommentarer:

Robin Enhorn sa...

Tjaa, det är vackert när man inte låter myndiga människor bestämma över sina egna kroppar, men kunna straffas i domstol, ja det tar man inte ifrån dem.

Då kommer den moraliska frågan upp; "Kan man ha skyldigheter utan att ha rättigheter?".

Marcus sa...

Rent generellt anser jag att man kan ha rättigheter utan att skyldigheter, men jag vet inte när man kan ha skyldigheter utan rättigheter. Kanske den dagen man skaffar barn?

Syftar du på något speciellt? Du får gärna utveckla.