Välfärdsstaten raserar kärnstaten

Det är inte alltid jag instämmer med Dick Erixon, men när han poängterar det absurda i att den som stampar ihjäl ett treårigt barn får futtiga tre års fängelse, medan en som smugglar hasch får nio års fängelse, så är det svårt att inte instämma. Det är uppenbarligen något allvarligt fel i hur samhället värderar olika brott. Hot mot vittnen ökar kraftigt, våldsbrotten likaså. Samtidigt som mördare får sitta av allt kortare tid.

Så när Erixon argumenterar för att vi ska utvidga straffskalan till 40 år så håller jag helt med honom. Det handlar inte om att "skipa rättvisa"- en eufemism för hämnd- utan det det handlar om att dessa människor, genom sina medvetna val och handlingar avsagt sig rätten att befinna sig tillsammans med andra, icke-våldsamma människor.

Statens kärnuppgift är att skydda vanliga människors mest grundläggande rättigheter. Det klarar den inte av i dagsläget. Kriminella MC-gäng huserar relativt fritt och av statens samlade utgifter på över 900 miljarder kronor, går enbart 30.6 miljarder till rättsväsendet. Det är skrattretande! Inte konstigt att det verkar saknas resurser till att ge hotade vittnen det vittnesskydd de behöver. Varenda skattekrona som går till något obskyrt kulturprojekt är inget annat än en örfil i ansiktet på de personer som pga hot och våld inte längre kan känna sig trygga i dagens Sverige.