Tillfälligt avbrott

Är på tillfälligt besök i Xavier Sala-i-Martins hemland och kommer förmodligen inte skriva så mycket här ett tag framöver. Som av en lustig slump skriver jag istället på en miniuppsats om globalisering, fattigdom och ojämlikhet. För kanske kommer då ovan nämndas forskning komma till användning.

Tills vidare vill jag önska alla ett riktigt Gott Nytt År och ett snart återseende!

Mingelmackan

Det är inte från Stureplan.se, men nästan. ;-)

Mina farhågor slog dessvärre in

I våras så rasade kravaller i vårat grannland Danmark. I samband med detta så undrade jag om det snart var dags för Sverige. Forskare varnade för att det kunde ske.

Tyvärr så hamnade vi där tidigare än vad jag hade trott.

Uppdatering 12.07: Jag skyller på att jag var trött, men i natt när jag läste om kravallerna så missade jag helt kopplingen mellan kravallerna och de så kallade "autonoma". Som egentligen är en förskönande omskrivning för vänsterextremister. Lyckligtvis var Peter S-W mer vaken. Samtidigt påminns vi om hur media gullar med vänsterextremisterna. Istället för att kalla dem just för vänsterextremister och sätta rubriken därefter, så kallar man dem för "aktivister" eller "autonoma". Detta gör mig om möjligt ännu mer förbannad. Har skrivit om den stenkastande vänstern tidigare och även om medias hyckleri.

Uppdatering 21.11: Äntligen börjar media ta sitt ansvar. Rubriken är nu "Afa bakom bråken".

Är människor solidariska?

Ett vanligt argument mot idén om nattväktarstaten är att utan statligt organiserade skyddsnät skulle helvetet braka lös. Folk skulle svälta och dö som flugor på gatorna. Är det så säkert? Blotta det faktum att detta är ett så pass frekvent förekommande motargument gör att man kan tvivla på det. Människor verkar uppenbarligen bry sig om de som är utsatta. Vilket även bekräftas empiriskt av att mitt under pågående finanskris så skänker människor otroliga summor pengar till bättre behövande.

Till skillnad från välfärdsstaten som (1) bygger på att man tvingar av människor resurser, och som (2) bygger på osund nationalism, så är detta utslag av äkta solidaritet som inte tar hänsyn till moraliskt irrelevanta nationsgränser.

Uppdatering 15 mars 2009: Generositeten håller i sig.

Sevärd dokumentär om Hugo Chavez

Så här i juletider har de flesta fullt upp, men har ni en dryg timme över så rekommenderar jag denna intressanta dokumentär om Venezuelas karismatiska president Hugo Chavez. Särskilt kapitel fem och sju, som ger en intressant inblick i hans frikyrkliga ledarstil (är det en slump att hans TV-show Aló Presidente visas på söndagar?) och hur han hanterar kritik. Oavsett om det kommer från de egna leden, eller som en oskyldig fråga från en utländsk journalist.

Det är inte svårt att förstå att vänstern blir inspirerade av honom. Däremot är det svårare att förstå, efter sovjetmodellens kollaps, hur vänstern kan tro att den socialistiska utopin kommer fungera den här gången.

Säga vad man vill om Chavez, men humor har han. Fast det är tydligen svårt att vara både rolig och smart.

De lyckliga slavarna

Vi har skapat ett hälsofascistiskt apartheidsamhälle, där rökare har blivit en andra klassens medborgare. Nu så här i vintertider när man en fredagskväll passerar en krog, så ser man stackrarna stå ute i snålblåsten och huttra. Inte utan att man lider med dem. Ena stunden föreslår man nollvisioner och andra sekunden att rökare ska betala särskilda licensavgifter. Tydligen måste man åka till andra sidan sundet för att hitta människor som reagerar mot att staten ska styra och ställa i vårt liv in i minsta detalj. I Sverige däremot verkar vi uppskatta när staten bestämmer åt oss.

Rökarna kostar ju samhället massa pengar menar förbudsivrarna. Snarare är det så att rökare kostar samhället mindre pengar än hälsofreaksen (för att inte nämna motionärernas klimatpåverkan..).

Ekonomen och den vanligtvis liberala Niclas Berggren har även han ställt sig på förbudsivrarnas sida. Han menar att eftersom ett paternalistiskt ingrepp ökar människors lycka så är det riktigt. Förutom de invändningar han själv tagit upp mot paternalism, så undrar jag var han menar att man ska dra gränsen? Med Niclas argument så kan man argumentera för allsköns social ingenjörskonst. För att travestera Kant så undrar jag med vilken rätt man kan behandla andra människor som medel till ett mål?

Personligen tjänar jag som icke-rökare på ett rökförbud. Nu är det lite trevligare att gå ut på krogen än det var förut. Fast man kan ju inte bara vara liberal så länge det gynnar en själv.

Ett föredöme bland politiker

Eftersom jag inte är sen att gnälla på politiker, och gudarna ska veta att de ger mig många chanser, så tänkte jag idag lyfta fram en förebild:

Camilla Lindberg visar, återigen, varför hon är ett föredöme.

Bättre kan du Sanna

SvD´s ledarbloggs nu flitigaste skribent Sanna Rayman får inte riktigt till det idag då hon kommenterar debatten kring den omdebatterade fildelningslagen.

Hon menar att

Det vore synnerligen underligt om en borgerlig regering bestämde sig för att ge en lagstadgad del av äganderätten en käftsmäll.

Om upphovsrätten är en del av äganderätten, eller tvärtom ett statligt sanktionerat monopol som inskränker äganderätten, är just den frågan som det tvistas om. Utan att ta ställning i den frågan, så är det tydligt att Sanna avslöjar sin syn i och med sin formulering.

Floskler och plattityder haglar sedan vidare, tills hon med en analogi till cannabisrökning brister ut i följande:

Vad jag däremot inte kan förstå är när jag hör cannabisförespråkare tala ilsket om orättvisan i att jagas för hur de lever sitt liv.

Haschrökning är inte en livsstil. Fildelning är inte en livsstil. Strid och tala gärna för din sak, men är den saken olaglig, så måste du vara medveten om risken och beredd på rättssamhällets reaktion. Är du inte redo att ta konsekvenserna är det kanske bäst att du avstår från lagbrott.

Har man inte en liberal grundsyn som innebär att var och en borde få vara fria att göra vad de vill så länge man inte skadar någon annan, så kanske det är svårt att förstå cannabisrökarnas ilska. Eller fildelarnas för den delen.

Om haschrökning eller fildelning är en livsstil eller inte verkar helt irrelevant. Förmodligen skulle några miljoner rastafaris och kanske ännu fler fildelare inte hålla med Sanna om hennes analys, men helt klart är det i alla fall att respektive sysselsättning är en del av en livsstil.

Fildelare och cannabisbrukare är nog inte heller dummare än att de inser att olagliga sysselsättningar kan få konsekvenser. Men det är inte den plattityden som frågan gäller. Frågan är normativ.

Sannas slutsats är att man ska inte klaga, utan bara finna sig i rättsosäkra lagar:

Det är faktiskt inte svårt att undgå brev och skadeståndskrav från upphovsrättsinnehavare.

Det är bara att sluta fildela.

Återigen en ren plattityd. För vilken skyldighet har man att följa lagar man anser är omoraliska? Med vilken rätt ska diverse företag kunna kringgå grundläggande rättsprinciper? Med Sannas argument skulle man lika gärna kunna rättfärdiga apartheidpolitiken i det forna Sydafrika- Det är bara att sätta dig i din del av bussen.