Hélio Gracie 1913-2009

Igår dog Hélio Gracie, 95 år gammal. Han anses vara en av dem som skapade Brasiliansk jiu-jitsu, en kampsport som formligen revolutionerade kampsportsvärlden med sina effektiva marktekniker. Under sina tidigare år så gick han många matcher som han ofta vann, men ibland förlorade. Även då han förlorade gav han dock inte upp. Hellre lät han sin motståndare bryta av hans ben. Ovanligt tuff eller bara onödigt macho? Det ligger förmodligen i betraktarens ögon.


Själv har jag bara sett honom på avstånd under tävlingar jag ställde upp i när jag bodde i Brasilien. Så jag fick aldrig tillfälle att lära känna honom personligen. Ändå vill jag med detta blogginlägg skänka honom en tacksamhetens tanke för allt han har uträttat. Hade det inte varit för honom, så hade jag inte tränat den sport jag älskar mest av allt idag.

Förvrängd syn på rättvisa

Det här gör mig bara ledsen. Får en att fundera på om man borde flytta till ett annat land.

Påminner om reaktionerna på det privata barnsjukhuset Martina. Istället för att vara glad för att köerna kortas och den offentliga vården avlastas, så blir man sur på marknaden för att den löser politikermisslyckanden.

(Via HAX och Neo)

Bullshit

Förra terminen tyckte våra lärare på Universitetet att vi skulle se dokumentären Bullshit. Den handlar om globaliseringskritikern Vandana Shivas kamp mot företagen och storskaligt jordbruk. Istället förespråkar hon att indierna ska leva kvar i småskaliga jordbruk, elda och bygga hus av torkad koskit.

Fast så bodde hon inte själv förstås.

Nu rapporterar både DN och SvD att forskare kommit fram till att hushållseldning med kobajs är ett allvarligt miljöproblem. Det visar sig att de bruna moln som skapas vid dessa aktiviteter har lika stor uppvärmande effekt som koldioxid. Artiklarna nämner även att bara i Kina och Indien så dör hundratusentals människor varje år på grund av dessa utsläpp. Globalt dör det årligen så många som 1.6 miljoner människor av kökseldning inomhus. Vandana Shivas naiva naturromantik fastnar lätt i halsen när man känner till konsekvenserna av hennes rekommendationer.

Bull sa Bill. Shit sa Bull.

Mellanösterkonflikten plockar fram somligas sämre sidor

Jag vet inte vad det beror på men Mellanösternkonflikten kan få annars sansade människor att helt tappa koncepten, frångå sina vanliga principer och börja argumentera helt irrationellt.

Som om det inte vore nog, så kan de som redan hade tveksamma värderingar och retorik bli ännu mer outhärdliga. Ett exempel är den ökända liberala provokatören Blogge Bloggelito som tycker att Israel är "en cancersvulst på den europeiska kroppen", att man bör relokalisera Israel till Grönland, och som med en otäck antisemitisk glidning pratar om "det judiska problemet". Det judiska problemet?

Dylika tendenser till smaklösa retoriska överdrifter noterades även när han raljerade över "bögsporten" brottning och menade att Ara Abrahamian var en "Typisk jävla hustrumisshandlare" som inte "satsat tillräckligt", eftersom han hade civilkurage nog att demonstrera mot en korrupt domare och organisation. Tyvärr är det mycket svårt att ta något Blogge skriver på allvar efter dessa inlägg.

En annan förment liberal person som använder smaklös retorik och gör bort sig är Fredrick Federley när han försöker avhumanisera Israels motståndare genom att kalla dem de "mördande hundarna". Vad kommer härnäst? Kackerlackorna? Tolka mig rätt, jag har inget övers för Hamas, men det är högst olämpligt när en Riksdagsman använder sig av retorik som avhumaniserar. Det var å andra sidan inte heller första gången Federley använt sig av retoriska överdrifter.

Att Andreas Malm stödjer Hamas kommer inte som en överraskning. Han har tidigare visat att han saknar sans och omdöme. Däremot var det kanske mer tråkigt att se Mohamed Omar komma ut ur sin extremistgarderob, eftersom han tidigare tog avstånd från fundamentalister och islamister. Nu är det flaggbränning som gäller. Sakine Madon kommenterar förfallet i en läsvärd ledare:

Härom året drog sig Mohamed Omar tillsammans med Sekulära muslimer, som verkar vara ett enmansnätverk, ur planen att ställa ut konstnären Lars Vilks teckningar av rondellhundar. Orsaken påstods vara att Vilks ritat en judesugga. I dag yrar samme Omar om att mäktiga sionister styr samhället och medierna.

Vad kan man säga om själva konflikten då? Framförallt, går det att säga någonting konstruktivt utan att fastna i det sedvanliga skuldbeläggandet där man försöker hitta den största syndabocken? Jag vet inte. Dylika diskussioner brukar ofta spåra ur i just detta. Trots den uppenbara risken för ovanstående och trots mina begränsade kunskaper så tror jag att det arabiska fredsinitiativet är en bra idé att jobba utifrån. Viktiga frågor behöver fortfarande utredas, men eftersom både Hamas och Hizbollah får sina vapen och resurser från Israels fientligt inställda grannländer, så tror jag nyckeln till konflikten är att komma överens med de som sponsrar dessa destruktiva krafter. Att öppna upp Gaza så de får en chans att skapa välstånd skulle förmodligen inte heller skada.

Som den franska liberalen Bastiat så klokt konstaterade:

Where goods do not cross frontiers, armies will.

Gammelmedia lär sig sakta men säkert

Samtidigt som några gamla stofiler gnäller på bloggsörjan, så insåg vissa andra att bloggosfären har något att erbjuda och att ökat utbyte mellan de gamla och de nya medierna inte var så dumt ändå.

Twingly gör entré och vips så ökade graden av interaktivitet mellan gammalt och nytt. Förmodligen till allas fördel.

Inte bara för att medielandskapet blivit mer demokratiskt, utan också för att bland världens alla (internetuppkopplade) människor finns det garanterat mer kunskap än det gör hos mängden av alla journalister. Inte för att racka ner på alla duktiga journalister, utan för att det följer av enkel matematik. Wikipedia är ett annat exempel på hur den kollektiva, självreglerande kunskapen överträffar ett fåtal experters som sätter ihop ett snabbt utdaterat uppslagsverk.

Fem myror är fler än fyra elefanter.

Det betyder givetvis inte att det inte finns mycket skräp i bloggosfären. För det gör det. Det är dock inget skäl att döma ut bloggosfären som sådan, utan det följer sannolikt av Sturgeon´s andra lag som menar att 90 procent av allt är skräp. Därför är det, nu kanske ännu mer än förr, viktigt att vara källkritisk.

Det senaste exemplet på hur gammelmedia lärt sig av och utvecklats i riktning mot bloggosfären är att de börjat bifoga hyperlänkar inuti den löpande texten. Way to go. Nu väntar vi bara på att de enskilda journalisterna öppet redovisar sina politiska sympatier, så man lättare kan ta ställning till vad som skrivs.

Svensk proffsboxning nere för räkning

Den svenska kampsportspaternalismen fortsätter att skörda offer. Efter att ha förvandlat K-1 till kuddkrig, så har man nu slagit spiken i kistan för svensk proffsboxning genom att förlänga förbudet att ha riktiga matcher på svensk mark.

Lyckligtvis behöver man numer inte åka så långt för att se högkvalitativa kampsportsgalor. UFC 93, som är nästa gala, går av stapeln i Dublin.


En sjysst countdown går att se på deras hemsida.

Tillfälligt avbrott

Är på tillfälligt besök i Xavier Sala-i-Martins hemland och kommer förmodligen inte skriva så mycket här ett tag framöver. Som av en lustig slump skriver jag istället på en miniuppsats om globalisering, fattigdom och ojämlikhet. För kanske kommer då ovan nämndas forskning komma till användning.

Tills vidare vill jag önska alla ett riktigt Gott Nytt År och ett snart återseende!

Mingelmackan

Det är inte från Stureplan.se, men nästan. ;-)

Mina farhågor slog dessvärre in

I våras så rasade kravaller i vårat grannland Danmark. I samband med detta så undrade jag om det snart var dags för Sverige. Forskare varnade för att det kunde ske.

Tyvärr så hamnade vi där tidigare än vad jag hade trott.

Uppdatering 12.07: Jag skyller på att jag var trött, men i natt när jag läste om kravallerna så missade jag helt kopplingen mellan kravallerna och de så kallade "autonoma". Som egentligen är en förskönande omskrivning för vänsterextremister. Lyckligtvis var Peter S-W mer vaken. Samtidigt påminns vi om hur media gullar med vänsterextremisterna. Istället för att kalla dem just för vänsterextremister och sätta rubriken därefter, så kallar man dem för "aktivister" eller "autonoma". Detta gör mig om möjligt ännu mer förbannad. Har skrivit om den stenkastande vänstern tidigare och även om medias hyckleri.

Uppdatering 21.11: Äntligen börjar media ta sitt ansvar. Rubriken är nu "Afa bakom bråken".

Är människor solidariska?

Ett vanligt argument mot idén om nattväktarstaten är att utan statligt organiserade skyddsnät skulle helvetet braka lös. Folk skulle svälta och dö som flugor på gatorna. Är det så säkert? Blotta det faktum att detta är ett så pass frekvent förekommande motargument gör att man kan tvivla på det. Människor verkar uppenbarligen bry sig om de som är utsatta. Vilket även bekräftas empiriskt av att mitt under pågående finanskris så skänker människor otroliga summor pengar till bättre behövande.

Till skillnad från välfärdsstaten som (1) bygger på att man tvingar av människor resurser, och som (2) bygger på osund nationalism, så är detta utslag av äkta solidaritet som inte tar hänsyn till moraliskt irrelevanta nationsgränser.

Uppdatering 15 mars 2009: Generositeten håller i sig.

Sevärd dokumentär om Hugo Chavez

Så här i juletider har de flesta fullt upp, men har ni en dryg timme över så rekommenderar jag denna intressanta dokumentär om Venezuelas karismatiska president Hugo Chavez. Särskilt kapitel fem och sju, som ger en intressant inblick i hans frikyrkliga ledarstil (är det en slump att hans TV-show Aló Presidente visas på söndagar?) och hur han hanterar kritik. Oavsett om det kommer från de egna leden, eller som en oskyldig fråga från en utländsk journalist.

Det är inte svårt att förstå att vänstern blir inspirerade av honom. Däremot är det svårare att förstå, efter sovjetmodellens kollaps, hur vänstern kan tro att den socialistiska utopin kommer fungera den här gången.

Säga vad man vill om Chavez, men humor har han. Fast det är tydligen svårt att vara både rolig och smart.

De lyckliga slavarna

Vi har skapat ett hälsofascistiskt apartheidsamhälle, där rökare har blivit en andra klassens medborgare. Nu så här i vintertider när man en fredagskväll passerar en krog, så ser man stackrarna stå ute i snålblåsten och huttra. Inte utan att man lider med dem. Ena stunden föreslår man nollvisioner och andra sekunden att rökare ska betala särskilda licensavgifter. Tydligen måste man åka till andra sidan sundet för att hitta människor som reagerar mot att staten ska styra och ställa i vårt liv in i minsta detalj. I Sverige däremot verkar vi uppskatta när staten bestämmer åt oss.

Rökarna kostar ju samhället massa pengar menar förbudsivrarna. Snarare är det så att rökare kostar samhället mindre pengar än hälsofreaksen (för att inte nämna motionärernas klimatpåverkan..).

Ekonomen och den vanligtvis liberala Niclas Berggren har även han ställt sig på förbudsivrarnas sida. Han menar att eftersom ett paternalistiskt ingrepp ökar människors lycka så är det riktigt. Förutom de invändningar han själv tagit upp mot paternalism, så undrar jag var han menar att man ska dra gränsen? Med Niclas argument så kan man argumentera för allsköns social ingenjörskonst. För att travestera Kant så undrar jag med vilken rätt man kan behandla andra människor som medel till ett mål?

Personligen tjänar jag som icke-rökare på ett rökförbud. Nu är det lite trevligare att gå ut på krogen än det var förut. Fast man kan ju inte bara vara liberal så länge det gynnar en själv.

Ett föredöme bland politiker

Eftersom jag inte är sen att gnälla på politiker, och gudarna ska veta att de ger mig många chanser, så tänkte jag idag lyfta fram en förebild:

Camilla Lindberg visar, återigen, varför hon är ett föredöme.

Bättre kan du Sanna

SvD´s ledarbloggs nu flitigaste skribent Sanna Rayman får inte riktigt till det idag då hon kommenterar debatten kring den omdebatterade fildelningslagen.

Hon menar att

Det vore synnerligen underligt om en borgerlig regering bestämde sig för att ge en lagstadgad del av äganderätten en käftsmäll.

Om upphovsrätten är en del av äganderätten, eller tvärtom ett statligt sanktionerat monopol som inskränker äganderätten, är just den frågan som det tvistas om. Utan att ta ställning i den frågan, så är det tydligt att Sanna avslöjar sin syn i och med sin formulering.

Floskler och plattityder haglar sedan vidare, tills hon med en analogi till cannabisrökning brister ut i följande:

Vad jag däremot inte kan förstå är när jag hör cannabisförespråkare tala ilsket om orättvisan i att jagas för hur de lever sitt liv.

Haschrökning är inte en livsstil. Fildelning är inte en livsstil. Strid och tala gärna för din sak, men är den saken olaglig, så måste du vara medveten om risken och beredd på rättssamhällets reaktion. Är du inte redo att ta konsekvenserna är det kanske bäst att du avstår från lagbrott.

Har man inte en liberal grundsyn som innebär att var och en borde få vara fria att göra vad de vill så länge man inte skadar någon annan, så kanske det är svårt att förstå cannabisrökarnas ilska. Eller fildelarnas för den delen.

Om haschrökning eller fildelning är en livsstil eller inte verkar helt irrelevant. Förmodligen skulle några miljoner rastafaris och kanske ännu fler fildelare inte hålla med Sanna om hennes analys, men helt klart är det i alla fall att respektive sysselsättning är en del av en livsstil.

Fildelare och cannabisbrukare är nog inte heller dummare än att de inser att olagliga sysselsättningar kan få konsekvenser. Men det är inte den plattityden som frågan gäller. Frågan är normativ.

Sannas slutsats är att man ska inte klaga, utan bara finna sig i rättsosäkra lagar:

Det är faktiskt inte svårt att undgå brev och skadeståndskrav från upphovsrättsinnehavare.

Det är bara att sluta fildela.

Återigen en ren plattityd. För vilken skyldighet har man att följa lagar man anser är omoraliska? Med vilken rätt ska diverse företag kunna kringgå grundläggande rättsprinciper? Med Sannas argument skulle man lika gärna kunna rättfärdiga apartheidpolitiken i det forna Sydafrika- Det är bara att sätta dig i din del av bussen.

Intetsägande etikprofessor

I gårdagens Brännpunkt så ställer sig etikprofessorn Carl-Henrik Grenholm negativ till "alltför stora" löneklyftor. En inte alltför ovanlig åsikt i jantelagens förlovade land.* Han menar att inkomstskillnaderna måste "hållas inom en nivå som framstår som rimlig". Rimlig enligt vem?

Grenholm hänvisar till Rättvisan med stort R, som om det vore något självklart vilka löneklyftor som kan accepteras utifrån denna hänvisning. Även om han aldrig skriver det rakt ut så är det uppenbart att han lånat synen från Rawls och hans teori om rättvisa. Precis som Rawls så lämnar hans abstrakta resonemang ingen som helst konkret vägledning i den fråga han argumenterar kring. Om han anser att dagens löneklyftor är oacceptabla så vill man ju gärna veta vilka nivåer som är acceptabla och vilka som ska avgöra det.

Vidare är inte heller Rawls syn på rättvisa den enda. Nozick, exempelvis, har en annan syn på rättvisa. Dessutom så visar det sig att synen på vad som utgör en "rättvis" fördelning varierar med hur abstrakt frågan är. Kanske är det just därför Grenholm väljer att vara så pass abstrakt i sina resonemang. Rättvisa i Grenholms tappning förefaller vara något närmast metafysiskt. Vilket kanske inte är så konstigt då han disputerade i teologisk etik.

Nä, jag säger som LO:s nya chefsekonom Lena Westerlund:

Politiker kan inte bestämma över bonussystem i privata bolag. Det är upp till ägarna.

*Innan någon besserwisser påpekar att jante minsann inte är något typiskt svenskt, utan har sitt ursprung i Danmark, så gör jag det själv.

Vivi Linde lurar Doreen i SVT

Bedragare och skojare finns det tyvärr gott om. Några av dem får av någon oförklarlig anledning gratis reklamtid i TV. Helt utan kritisk granskning givetvis.

För inte så länge sedan så blev Doreen Månsson i hennes program Doreen 21:30 påhälsad av ett så kallat "medium". Skojaren i fråga heter Vivi Linde och har med hjälp av hot reading tillskansat sig information om Doreen innan programmet spelades in. Lyckligtvis finns det människor som gör det jobb som SVT borde ha gjort och exponerar deras ljusskygga verksamhet.

Forskning och Fallskärmshoppning

Eftersom jag förr i tiden ägnade mig åt fallskärmshoppning så kunde jag inte annat än uppskatta den torra, brittiska humorn i den här studien. Från den ansedda British Medical Journal:

Objectives To determine whether parachutes are effective in preventing major trauma related to gravitational challenge.

Design Systematic review of randomised controlled trials. [..]

Results We were unable to identify any randomised controlled trials of parachute intervention.

Conclusions As with many interventions intended to prevent ill health, the effectiveness of parachutes has not been subjected to rigorous evaluation by using randomised controlled trials. Advocates of evidence based medicine have criticised the adoption of interventions evaluated by using only observational data. We think that everyone might benefit if the most radical protagonists of evidence based medicine organised and participated in a double blind, randomised, placebo controlled, crossover trial of the parachute.

En tolkning av den satiriska studien är att det inte alltid är möjligt att använda sig av randomisering, dubbelblindning och placebokontroll när man vill studera något visst fenomen. Typfallen är vissa alternativmedicinska behandlingar och massage. Det går rimligtvis inte att ge en person placebomassage. En manuell terapeut måste också veta om den ger en riktig behandling eller ej. Slutsatsen av detta är inte att all forskning som inte når upp till den högsta evidensgraden är helt värdelös.

En annan felaktig slutsats är att eftersom det inte finns randomiserade och placebokontrollerade studier som visar den positiva effekten av att använda sig av en fallskärm när man hoppar ur flygplan, så kan man med samma logik använda sig av snake oil i någon av dess moderna tappningar. Felet med den slutsatsen är att många alternativa preparat redan har testats. Sällan till preparatens fördel. Dessutom kan vi med hjälp av grundläggande fysik dra slutsatsen att chansen att överleva ett fritt fall på några tusen meter inte är särskilt stor, medan exempelvis homeopati strider mot allt vi hittills vet om tillvaron.

Rothstein hypotesprövar

Det har blossat upp en underhållande men märklig debatt mellan professor Bo Rothstein och Neo´s nya redaktör Mattias Svensson.

Förvisso var det klantigt av Svensson att dra sitt kuk-skämt, men jag förstår inte varför Rothstein vill, ursäkta en ännu sämre vits, suga på den så länge. Han baserar hela sin argumentation på detta faktum, istället för att bemöta Svensson i sak.

Värre är det kanske att Rothstein använder en debatt där han själv är part för att testa sin hypotes att bloggar har negativ inverkan på demokratin. Vi får hoppas att han vid andra tillfällen går lite mer vetenskapligt till väga när han hypotesprövar.

Uppdatering Ons 16.54: Via inslag.se ser jag att Malin Sandström på bloggen Vetenskapsnytt har formulerat samma kritik. Till skillnad från mig har hon också bemödat sig med att vara noggrann och pedagogisk.

Sära på kyrka och stat

Det är sällan man helhjärtat instämmer med en debattartikel. Ännu mer otippat att man står på barrikaden tillsammans med Morgan Johansson (s).

Ändå borde deras förslag vara så självklart. Ta ifrån kyrkan den juridiskt bindande vigselrätten och låt dem ha kvar sina ceremonier och traditioner bäst de vill. Att vilja tvinga prästerna att viga samkönade par är en betydligt sämre lösning. Även om det inte är förvånande att det kommer från just Lars Ohly. Har man en faiblesse att tvinga andra människor så har man.

Nästa naturliga steg blir att tillåta polygami fullt ut.

Obamas första klavertramp?

Det är nog få som inte är imponerade över att Amerika har fått sin första svarta president. Bara symboliken är anmärkningsvärd. Samtidigt hyllas Obama i närmast religiösa termer. Som om han vore politikens svar på Messias.

Fores chef Martin Ådahl konstaterar desto nyktrare att många kommer bli besvikna när han börjar omsätta den tjusiga retoriken till praktik. Möjligtvis har Obama redan gjort sin första verbala fadäs, då han kritiserar Danmark för att inte ta emot tillräcklig många flyktingar från Irak.

Även om han är klädsamt självkritisk så kvarstår faktum att USA har tagit emot pinsamt få flyktingar från Irak. Så städa framför egen dörr innan du gnäller på andra.

Dessutom är kritiken delvis missriktad. Via Gudmundson blir jag uppmärksammad på att Danmark aldrig haft större invandring än idag. Irak är inte det enda landet med flyktingar.

Uppdatering 22.45: Journalistiken når nya bottennivåer. Uttalandet från Obama var tydligen minst ett år gammalt (se mer hos Dennis). Så om någon har trampat i klaveret så är det TT, Ritzau och DN.

Mina spekulationer bekräftade

I våras skrev jag ett inlägg där jag kritiserade de politiska slutsatserna som drogs av Sven Bremberg på Statens folkhälsoinstitut från en forskningsgenomgång kring depressioner och ekonomiska resurser.

Bland annat spekulerade jag i att det samband Statens folkhälsoinstitut hittade kunde vara dubbelriktat. Så till vida att de som led av depressioner också får en lägre inkomst. Det visar sig nu att man kan se ett sådant samband. Docent Niclas Berggren ger ett kort referat av studien på sin blogg.

Vilken slutsats kommer Sven Bremberg dra av denna studie månntro? Förmodligen inte att man ska bekämpa klassklyftor med cipramil.

(S)ocialdemokratiska illusionsnummer

Politiker är experter på att trixa och fixa. Verkligheten kan bli förvrängd till oigenkännlighet när de varit i farten. Dessvärre fixar de inte sällan till problem som de själva varit med och skapat.

Lagen om anställningsskydd vet vi leder till att grupper av människor diskrimineras på arbetsmarknaden och blir utan jobb. Höga arbetslöshetssiffror ser å andra sidan inte så bra ut för politiker som vill vinna val.

När det inte är tillräckligt att trixa med statistik, så kan den kreativa politikern använda sig av högskoleantagningen som reglage för att sänka ungdomsarbetslösheten. Simsalabim- problemet borta!

Självaste Joe Labero skulle förmodligen bli impad av detta illusionsnummer.

Oroande utveckling

När 94 procent av alla brott inte klaras upp så har staten misslyckats med sin mest fundamentala uppgift. Nämligen att skydda människors grundläggande rättigheter.

Jag har tjatat om det förr och jag gör det igen: Välfärdsstaten raserar kärnstaten.

Okunnig vetenskapsjournalistik från Bojs

Här var man redan besviken på slarvig vetenskapsjournalistik och så kommer den flerfaldigt prisbelönta Karin Bojs och strör salt i såren.

I artikeln Ett paradigmskifte har ägt rum inom biologin är förvirringen total.

Hon refererar till nyheten att svält ger avtryck i fosters arvsmassa, som handlar om hur miljöfaktorer under fostertiden kan påverka vilka gener som aktiveras. Detta forskningsfält kallas också epigenetik.

I ingressen hävdas det att:

Förvärvade egenskaper kan faktiskt ärvas!

Vilket är svårt att tolka på annat sätt än att egenskaper som föräldrarna förvärvat innan befruktningen kan föras vidare. Detta intryck förstärks av att hon påstår att:

Lamarcks och Lysenkos förhånade påståenden verkar trots allt innehålla ett litet korn av sanning.

Men epigenetik har ingenting att göra med Lamarcks och Lysenkos märkliga påståenden. Vad detta "korn av sanning" och "paradigmskiftet inom biologin" består av är en gåta.

Uppdatering Tor 12.06: Emil Nilsson från tidningen Forskning och Framsteg skriver också om Bojs artikel: "En sak är säker; den forskning som Bojs refererar till har inte mycket med Lamark att göra [..] epigenetiken har inte skapat något nytt paradigm."

Uppdatering 2 Tor 12.34: Malin Sandström på bloggen Vetenskapsnytt har hittat en lista i tidningen Nature som menar att vill man hamna i dispyt så finns det ett par ord som lämpar sig extra bra. Överst på listan hittar vi lustigt nog orden "paradigm shift" och "epigenetic". Inte utan att man undrar om det var den artikeln som Bojs lät sig inspireras av..

Begränsad tid för karriärspolitiker?

I USA så får en och samma president maximalt sitta två mandatperioder. Med tanke på risken för att George W Bush skulle kunna bli omvald en tredje gång, så får vi nog vara tacksamma för denna konstitutionella ordning.

Enligt ett referat av HAX så menar Camilla Lindberg, som var den enda som vågade trotsa partipiskan, att nya i riksdagen ofta är tuffare, eftersom "de har mindre att förlora än de som lagt halva sitt liv på en politisk karriär". Det ligger förmodligen mycket i det.

Om det stämmer så kanske det vore önskvärt att även begränsa den tid en person kan sitta i Riksdagen till maximalt två mandatperioder. Chansen att få våra Riksdagsledamöter att rösta igenom en sådan begränsning får väl tyvärr betraktas som minimal.

Varning för eget ansvar!

Minns ni Göran Hägglunds uppmaning innan valet att man borde stänga ner de opinionsbildande myndigheterna? Jodå, vi minns även kritiken mot utnämningspolitiken. Det var andra tider då.

Nu har Läkemedelsverket slagit till med en kampanj mot den livsfarliga internethandeln av mediciner. Crimemedicine.com heter deras propagandasajt där man får se något pucko som ställt diagnos på sig själv och därefter köpt något suspekt på nätet. De poängterar förvisso att de inte har någonting "emot internethandel i sig". Och det var ju tur eftersom de annars skulle skjutit sig själva i foten direkt.

Istället förklarar de hur de tänker när de spenderar våra skattepengar:

I Sverige är vi vana vid att samhället[sic!] skyddar oss från sådant som är skadligt, och den svenska läkemedelsmarknaden är hårt reglerad och övervakad. För många existerar inte tanken på att läkemedel kan vara falska.

Bortsett från att man blandar ihop samhället med staten så kunde inte diagnosen vara mer korrekt. I Sverige är vi inte vana vid att ta eget ansvar och behöva tänka själva. Utan vi är allt för vana vid att staten är den som ska tänka åt oss och skydda oss från risker. Det är precis det som är problemet. Livet är en snitslad, vadderad bana och gör du något korkat så är det aldrig ditt eget fel.

Genom statliga propagandainsatser som denna så gör man således bara det problemet värre. Att ett monopol på läkemedelsförsäljning kan vara en bidragande orsak till denna näthandel är förmodligen otänkbart.

Action speaks louder then words

Bloggrävar har garanterat inte missat SvD´s ledarbloggs följetong Youtubiana. Er andra vill jag tipsa om dessa små fascinerande nedslag i den politiska historien. Alltid intressant, ofta roligt och ibland också skrämmande. Som exempelvis när den tunna fernissan sprack och Lars Ohly visade sitt andra ansikte i direktsändning.



Här hittar ni de andra klippen.

Kan vi lita på vetenskapen?

De som är skeptiska till vetenskap brukar säga att - ena dagen säger de en sak och nästa dag något helt annat. Det går aldrig att veta vad som är sant.


Om det inte vore för denna skepsis så skulle de nu också kunnat hänvisa till en vetenskaplig studie som delvis ger dem rätt. Det visar sig nämligen att av 49 flitigt citerade studier som alla publicerats i ansedda tidskrifter, så hade bara efter några år närmare en tredjedel av dem visat sig vara felaktiga eller överdrivna.

Forskarnas hypotes är att det existerar en motsvarighet till the winners curse: en teori inom ekonomi som säger att den som vinner, låt säga, en auktion tenderar att ha betalt ett överpris.

The Economist sammanfattar:

The same thing may be happening in scientific publishing, according to a new analysis. With so many scientific papers chasing so few pages in the most prestigious journals, the winners could be the ones most likely to oversell themselves—to trumpet dramatic or important results that later turn out to be false. This would produce a distorted picture of scientific knowledge, with less dramatic (but more accurate) results either relegated to obscure journals or left unpublished.

Detta hänger ihop med problemet som är känt som publication bias eller file-drawer effect, dvs. att icke önskvärda resultat inte ens skickas in för publicering. För att åtgärda denna problematik så har ett dussin prestigefulla medicinska tidskrifter infört en praxis att endast förregistrerade studier accepteras för publicering.

Problemen verkar alltså handla mer om det sätt forskning publiceras (eller ej) än den vetenskapliga metoden i sig. Att forskningsresultat kan visa sig vara felaktiga och senare korrigeras är snarare ett tecken på den vetenskapliga metodens styrka. Att människor kan bli förvirrade av motsägande vetenskapliga rön tror jag delvis kan förklaras med sensationslysten och slarvig vetenskapsjournalistik.

TKO i första ronden

Den här matchen var över redan innan den började.

The Obama conspiracy

Nu är jag varken särskilt insatt eller ens överdrivet intresserad av amerikansk politik. Däremot har jag stort förtroende för ytliga attitydundersökningar på nätet. Därför tog jag mig igenom denna, så jag kunde bli upplyst om vem jag ska heja på i det kommande valet på andra sidan Atlanten. Döm om min förvåning när det visar sig att jag är en Obama-supporter.

You have responded to 36 propositions. Based on the responses you provided, you are the closest to Barack Obama and you are the furthest away from Fred Thompson

Speciellt eftersom jag har tre procentenheter högre "substantive agreement" med Ron Paul.

Barack Obama
You are 35% more economic right
You are 1% more progressive
You have a substantive agreement of 60%

Ron Paul (withdrawn)
You are 8% more economic left
You are 34% more progressive
You have a substantive agreement of 63%

Inte konstigt att Obama leder i alla opinionsundersökningar när de är riggade till hans fördel. Det måste vara en konspiration.