Dagens bloggtips - francophobe

Den indiska läkarstudenten Sanjay, även känd som francophobe, skriver upplysande om "självmordsvågen" bland indiska bönder, som nyligen togs upp i (s)(v)t Aktuellts Indien fördjupning. Varpå en anonym (såklart) person börjar klaga på den "nyliberala katastrofen" och hänvisar till en artikel av Mikael Nyberg.

I kommentarsfältet gör då Sanjay en iakttagelse som jag upplever stämmer perfekt in på alltför många vänstervridna kritiker av marknadsekonomi:

Egentligen kunde man avfärdat Mikael Nyberg med att han skriver på Aftonbladet Kultur, att argumentera med dom är som att argumentera med en Sverigedemokrat. SD påstår sig oraos över integrationen men vill egentligen slänga ut invandrare, Mikael Nyberg påstår sig bry sig om fattiga Indier men är egentligen ute efter att misskreditera marknadsekonomin.

Efter det följer han upp med en granskning där påståendena i sak vederläggs. Ordentligt, för säkerhets skull.

Ett annat, icke direkt relaterat, men ändå läsvärt inlägg är Den nya miljökolonialismen, där det görs upp med Greenpeace och europeiska biståndsorganisationers aktioner och koloniala attityd.

Trevlig läsning.

Grader i helvetet

Det är tydligen inte bara skillnad på folk och folk, utan det är även skillnad på olika folkmord.

Den som ”offentligt uppmanar till våld eller hat riktat mot en grupp personer eller medlem av en sådan grupp med åberopande av ras, hudfärg, religion, härstamning, nationellt eller etniskt ursprung” ska dömas till fängelse i mellan ett och tre år.

Samma straff ska den få som ”offentligt urskuldar, förnekar eller flagrant förringar brott som folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser”.

Brotten mot mänskligheten som gjordes i Sovjet under Stalins tid är det tveksamt om det kommer bli straffbart att förneka. Tur för Lars Ohly och hans "kollektiv" kanske? Nja, det finns förmodligen preskriptionstid även här. Av någon anledning så undantas folkmordet på armenier (även sydsvenskan snubblar med orden och kallar det ett "massmord") . Hur ska Turkiet annars kunna bli medlemmar i EU?

Det ska dock bli intressant att se hur man väljer att se på situationen i Darfur, som tydligen har "karaktär som ett folkmord", men som av bl.a. FN inte benämns som ett folkmord ändå.

Förutom att det blir en uppvisning i godtycke så är det givetvis helt fel att kriminalisera åsikter av olika slag. Även i sak inkorrekta och motbjudande sådana. Att det ska behöva påpekas är märkligt.

Andreas Malm var inte först..

Andreas Malm var inte först med att mynta begreppet "avlatsbrev" om dagens möjlighet att köpa sig fri från sitt dåliga samvete i miljöfrågan. Eftersom mitt inlägg i den frågan är skrivet post-twingly, så är det inte helt omöjligt att han lånade den idén från mig. "Till var och en efter behov" kanske..

Jaja, det spelar mindre roll.

Malms huvudinvändning går ut på att träd egentligen inte är några bra kolsänkor, då trädens livstid är en bråkdel av den tid som de fossila bränslena ligger i sina vilorum. Generellt ska man vara extra skeptisk till allt Malm påstår, då han är känd för att läsa sina källor slarvigt och selektivt. I det här fallet verkar dock miljöforskare instämma i att det behövs mer forskning om kolsänkor och att den långsiktiga effekten av trädplantering är omtvistad.

Men det finns ett ännu allvarligare problem.

Nämligen att var och ens handling, åt endera hållet, är försumbar. Hur många flygresor man som enskild person gör eller avstår från, eller om man köper miljöbil eller inte, spelar på det stora hela ingen roll. Det enda som är intressant för att stoppa en antropogen global uppvärmning är att den totala och globala koncentrationen av koldioxid sjunker. En vanlig invändning är då - men tänk om alla tänkte/gjorde som du! Problemet är att det förändrar ingenting. Om alla struntar i miljön, så spelar det heller ingen roll om jag som enskild är en riktig miljöhjälte. Fina intentioner, precis som självbedrägeri, räcker inte för att rädda miljön.

Det betyder inte att jag personligen inte gör vad jag uppfattar som "bra miljöval" och olika etiska val som konsument. Jag gör massvis av sådana. Men inte för att jag tror att just mitt val gör någon skillnad, utan jag gör det bara för mitt personliga samvetes skull. För att det känns bättre.

Precis som det känns bättre att inte låtsas att mina handlingar har större betydelse än vad de faktiskt har.

Glad Påsk!

Nu bär det iväg till utlandet, vilket innebär att det (förmodligen) inte kommer bli något skrivet här de närmaste två veckorna. Så jag vill passa på att önska alla en riktigt glad påsk!

Den som kan lista ut varifrån denna bild är tagen, och mot vilken strand får ett litet pris, utvalt av mig, från samma stad. Det räcker dock inte att bara namnge staden eller landet.

Nationalekonomi en vetenskap?

För ett tag sedan såg jag på Stockholms universitet en plansch om att ung vänster anordnade en studiecirkel som hette: "Nationalekonomi: Vetenskap eller kapitalistisk propaganda?"

Nu bevistade jag inte just den studiecirkeln, men lite då och då så stöter man ändå på påståendet att Nationalekonomi minsann inte är en riktig vetenskap. Även om detta påstående strider mot normalt språkbruk kan det vara värt att granska de invändningar som framförs. Sällan är kritiken särskilt konkret eller initierad, men man kan ändå särskilja några argument som återkommer:

• Nationalekononomin är inte värdeneutral.

Nej, det är sant. Men det gäller också för all annan vetenskap, även naturvetenskap. Det är en omöjlig uppgift att rensa bort alla värderingar från vetenskapen, vilket filosofiprofessorn Sven Ove Hansson visar i denna läsvärda artikel.

• Det finns inga naturlagar i nationalekonomin.

Det är förmodligen också sant. Men det visar på sin höjd att nationalekonomi inte är en naturvetenskap. Men det visste vi redan innan. Det visar inte att det inte är en vetenskap. Dessutom är förekomsten av naturlagar inte på något sätt ett oproblematiskt vetenskapsteoretiskt område ens i naturvetenskapen.

En tredje invändning som ofta återkommer är:

• Nationalekonomin bygger på falska postulat.

Och med det brukar man inte sällan syfta på rational choice theory och antagandet att vi människor nyttomaximerar och enbart handlar egoistiskt. Det påstås att dessa antaganden visats felaktiga av Kahneman, som fick Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2002 (ej ett Nobelpris således, som vissa felaktigt fått för sig).

Problemet är att detta bygger på en missuppfattning om vad antagandet påstår. Antagandet att en människa nyttomaximerar säger inte nödvändigtvis något om hur människan ska bete sig i mer vardaglig bemärkelse. En mer altruistisk individs nyttofunktion kan vara att öka andra människors nytta. Antagandet säger inte heller att pengar är det enda som en människa värderar.

Det experiment som kritikerna hänvisar till är utfall av det s.k. ultimatumspelet. Det går till så att två personer får dela på en summa pengar. Den ena personen får föreslå hur summan ska delas. Sen får den andra personen antingen godta eller förkasta den första personens förslag. Godtas förslaget får var och en den summa som den första personen föreslagit. Annars får ingen någonting alls.

Det visar sig då att personer ofta förkastar om de erbjuds mindre än 25% av pengarna. Vilket då förmodas visa att människor inte är rationella nyttomaximerare, då mindre än 25% av pengarna såklart är mer än ingenting alls. Men det är ett feltänk. Det visar bara att pengar inte är det enda som människor värderar. Men det är väl knappast någon nyhet?

För vidare läsning kan jag varmt rekommendera professor Lars Bergströms essä, där han övertygande och utförligt argumenterar för att man behöver skilja på objektiva och subjektiva spel, samt att vederläggningen av detta ekonomiska postulat är helt felaktig.

Nu menar inte jag att alla antaganden som görs i ekonomisk teori är oproblematiska eller helt fria från invändningar, men jag hoppas jag har lyckats visa att invändningarna som jag tagit upp ovan inte är hållbara.

Jag och mina vänner bryter mot lagen

En gång var tredje vecka så brukar jag och mina vänner samlas hemma hos någon av oss och käka en matbit, dricka lite öl och spela några omgångar poker. Idag får jag reda på att vår i huvudsak sociala tillställning är kriminell. Förvånad blir jag såklart inte nu heller.

"[Lotteriinspektionens chefsjurist Håkan Hallstedt] berättar att det visserligen finns en teoretisk möjlighet för en arrangör i Sverige att ordna pokerspel och få tillstånd till det, men att lotterilagen då begränsar insatserna så hårt att spelet inte blir så lockande. Vinstgränsen är satt vid max 100 kronor."

Nu senast vann jag 300 kronor.

Inga stora summor, men tydligen mer än vad farbror staten tillåter. Så detta får bli mitt principiella ställningstagande för civil olydnad. Lagar som den ovan anser jag inte att man är moraliskt skyldig att följa.


Uppdatering: Jag har anklagat mig och mina vänner felaktigt. Vårat pokerspelande räknas tydligen inte till den kriminella sortens pokerspel. Se kommentarerna. Å andra sidan vidhåller jag att inte staten ska lägga sig i de fall det räknas som "arrangerat" pokerspel heller.

Folkpartiets tråkiga utveckling

En gång för länge sedan har jag röstat på miljöpartiet. Jo det är faktiskt sant.

Nästa val röstade jag på Folkpartiet. I senaste valet fick ingen av dessa partier min röst, och med tanke på folkpartiets vänstersväng och senaste tidens alla märkliga utspel från folkpartister så är det inte något som jag ångrar.

Erik Ullenhags snurriga debattartikel har stötts och blötts tillräckligt. Det finns inget att tillägga i sak där och jag sparkar ogärna på någon som redan ligger. Men i skuggan av detta har en annan folkpartist gjort väldigt oliberala uttalanden i media. Ingen mindre än folkpartiets Birgitta Ohlsson har bytt ut det klassiskt liberala individperspektivet mot ett paternalistiskt ovanifrånperspektiv och anser numer att:

"[..]det är politikernas skyldighet att gripa in i orättvisor, trots att de inblandade kanske inte vill se dem."

Bakgrunden till detta är att kvinnor inte upplever att de är tillräckligt ojämställda för det ska tillfredställa Birgitta Ohlssons och Claes Borgströms världsbild. Så de omyndigförklarar alla dessa kvinnor och förlitar sig istället på sina egna amatörpsykologiska analyser. Borgström hävdar att det rör sig om en "psykologisk blockering". Ohlsson gör en liknande tolkning och lägger fram en teori som går ut på att kvinnorna inte vill erkänna hur det egentligen ligger till, då det skulle göra dem till offer.

Är det bara jag som tycker den analysen är väl magstark, med tanke på att de nyss gett sig själva tolkningsföreträde på hur dessa kvinnor egentligen ska tycka och tänka?

Massmördaren ”Che” Guevara

Eftersom jag har minst en riktigt god vän som verkar ha gått på myten om Ernesto ”Che” Guevara, så tänkte jag tipsa om denna klargörande artikel från senaste numret av Axess. ;-)

"[..] Först fick Che ansvar för utrensningen av militärer och poliser som tjänstgjort under Batista. Han skrev under 600 till 800 dödsdomar utan synbar vånda. Utländsk press kallade honom ”slaktaren från La Cabaña”. [..] Che tog omedelbart efter revolutionen initiativ till en lag mot ”lösdriveri” och till inrättandet av arbetsläger. Ett mycket stort antal kubaner dömdes till långa straff i de här lägren; exempelvis homosexuella, bönder, som opponerade sig mot att fråntas sin jord, och industriarbetare, som inte gillade militariseringen av fabrikerna."

Har ni tid över så är också Alvaro Vargas Llosas artikel på samma tema läsvärd.

Förmyndarstaten slår till igen

Vissa lagar är vettiga, andra inte. En av de senare blir jag varse när jag läser senaste numret(sid 18-19, pdf) av min lokalblaska Vi i Vasastan. För tydligen finns det ett speciellt danstillstånd som staten utfärdar. 52 krogar och danshak har det, men andra välkända ställen som Kvarnen, Grodan, Södra Teatern, Fasching, för att bara nämna några, saknar detta tillstånd.

Så om du befinner dig på ett av dessa ställen och du känner något hårt pocka dig i ryggen, så är det inte för att farbror polisen är glad att se dig, utan då kommer du uppmanas att inte röra dig för rytmiskt. Vilket du som vit man förmodligen inte gjorde ändå. Men ni andra alltså.

Jag önskar jag kunde säga att jag blir förvånad, men i ett land där personligt ansvar är en anomali och där staten ska bestämma om skolan ska kunna servera godis och läsk, där staten ska bestämma om du ska ha bilbälte och cykelhjälm, så är väl detta en naturlig följd.

Uppdatering 22.59: Ser att Kristian Karlsson på SvD´s Ledarblogg reagerade före på samma sak.

Föll Federley på eget grepp?

Fredrick Federley reagerar med all rätt på att Byggnads förbundsordförande Hans Tilly med en retorisk fråga låter antyda (sid. 35 i pdf-filen) att Federley skulle vara en högerextremist.

De flesta människor skulle nog associera det ordet till rasister och annat främlingsfientligt pack. Skulle man pressa Hans Tilly på vad han egentligen menar, så skulle han nog bara säga att han menar att Federley har extremt nyliberala åsikter, eller något åt det hållet.

Att använda sig av sådan retorik är då inte bara helt bakvänt, det vittnar också om brist på självkritik. Dessutom urvattnas ett begrepp som bör behålla en negativ värdeladdning, vilket också Federley påpekar i sin bloggpost ovan. Något jag själv påpekat när det kommer till hur man ständigt missbrukar ordet taliban.

Det finns dock ett problem för Federley, och det är att han själv använt sig av retoriska överdrifter och guilt by association-taktik, när han kallade fackets åtgärder mot Sofia Appelgren för maffiametoder. I sak håller jag givetvis med honom om att fackets utpressning och hot var vidriga, men vanligtvis associerar man maffian med långt värre saker än blott hot och utpressning. Maffian sysslar för det mesta också med mord och fysisk misshandel.

Och hur illa jag än tycker om vad facket gjorde, så är det inte rimligt att bli ihopkopplad med sådant.

Så kanske föll Federley på eget grepp?

Sluta dalta

När jag igår läste denna artikel i DN, som bland annat handlar om den otroligt modiga Masoud Garakoei (som jag skrivit om tidigare), påminns jag om hur tandlöst det svenska rättsystemet är.

Yrkeskriminella gäng har satt utpressning i system. Det är delvis vanlig affärslogik ur deras perspektiv. Man sysslar med det som lönar sig bäst och på områden där risken för straff är liten. Om man mot all förmodan blir fälld är längden på straffen löjligt låga.

Nils Rekke är en person som, enligt artikel ovan, drivit ett mål ända till Högsta domstolen för att få till en straffskärpning i denna typ av utpressningsfall där yrkeskriminella ligger bakom. Han fick såklart avslag. Ändå tycker han bara att minimistraffet ska höjas till futtiga två år.

Sluta dalta för jösse namn!

Denna form av kriminell verksamhet underminerar vårat samhälles mest grundläggande fundament.

Så samtidigt som staten borde lägga ner mycket mer resurser för att skydda civila och personer som riskerar allt för att vittna, så borde minimistraffet ligga någonstans mellan 10 till 20 år. Minst.

Matchmaking

En tysk 20-åring har skadats i samband med tumultet när polisen stormade Ungdomens hus i Köpenhamn.

Ja du läste rätt. En tysk, inte en dansk.

Kan han möjligtvis vara en inhyrd aktivist?

Eftersom dessa ynglingar verkar vara så pigga på att kasta sten, så tycker jag det är dags att de högg i och gjorde en lite mer konstruktiv insats.

Bli en bättre människa!

Genom att spela actionspel på sin dator kan man tydligen, enligt en ny amerikansk studie, förbätta sin syn.

Det var precis den ursäkt jag behövde.

Eller inte.

(via den nystartade Ledarbloggen på SvD, som för övrigt är ett välkommet tillskott i bloggosfären)

Mer talibanretorik

Nu tycker jag faktiskt lite synd om Lars Leijonborg. Först jämförde Marita Ulvskog honom med en våldtäktsman och nu senast, på det alltmer ointressanta DN Debatt, så kallar juristprofessorn Stig Strömholm Leijonborg för "liberaltaliban".

Det känns som det börjat gå lite inflation i begreppet taliban när man så lättvindigt slänger ur sig det ordet till höger och vänster. I brist på bra argument så får man ta till kraftord förmodar jag. För Stig Strömholms text var nog det sorgligaste och argumentsfattigaste jag läst på länge.

Vad han vill värna är de s.k. studentnationerna.

Fint. Gör det då. Men tvinga inte andra att betala för det du värdesätter.

Förslagsvis tvångsansluter vi rektorer, Stig Strömholm och andra professorer vid Sveriges lärosäten till en förening som inte bara ska sponsra studentnationerna, utan även mina framtida Pridebesök.

Klimatet och vår tids avlatsbrev

Förr i tiden köpte man sig sina avlatsbrev av kyrkan. Idag gör man det av miljöorganisationer uppbackade av media som nu tävlar i att bevisa vem som bäst tar sitt ansvar. Jag önskar att jag kunde tro att det plötsliga engagemanget från media var uttryck för något genuint, men cynikern i mig stretar emot.

Ta exempelvis Jan Malmborgs senaste artikel; den känns delvis som ett manipulativt försök att ge folk dåligt samvete, delvis som ett försök att visa hur himla bra och moralisk han själv är. Ungefär som de där som betalar in lite pengar till cancerfonden, bara så de ska kunna sätta ett rosa band i jackslaget som de ska visa upp på stan.

Personligen tillhör jag den kategori som tror på ett antropogent bidrag till den globala uppvärmningen. Professor Gösta Wallin som hävdar att klimatet inte kan styras tror jag är ute och cyklar ordentligt. Varför tror jag det? Är jag tillräckligt insatt i alla invändningar och detaljer för att kunna vara helt säker på den uppfattningen?

Nej det är jag inte.

Men jag är inte heller helt insatt i alla argument som en kunnig kreationist skulle presentera mot evolutionsteorin. Det gör andra betydligt bättre än mig. Däremot tror jag på vetenskapen som metod att nå tillförlitlig kunskap. Samtidigt som jag anser att det är rationellt att acceptera den bästa förklaringen som för närvarande finns att tillgå. Om jag då i avsaknad av expertkunskaper accepterar evolutionsteorin, varför ska jag då inte acceptera den vetenskapliga konsensusuppfattningen om mänsklig klimatpåverkan?


Somliga liberaler stoppar huvudet i sanden och försöker förneka fenomenet helt eller delvis. I mina ögon är det inte intellektuellt hederligt. Ideologi är viktigt, men det får inte bli viktigare än sanningen. Jag håller visserligen med dem som poängterar att miljörörelsen ibland går för långt i sin pessimistiska alarmism, och att de försåtligt blandar vetenskap med politik. För svaret på frågan hur vi ska hantera klimatfrågan är inte lika självklart given.

Det är inte så lite förvirrande när en utpräglad liberal som Johan Norberg plötsligt börjar förorda en global koldioxidskatt, medan en vänsterdebattör som Peter Singer förordar handel med utsläppsrätter.

Kampsportspaternalismen fortsätter

Sedan den 1 januari måste alla som vill anordna kampsportsmatcher ansöka om tillstånd hos en särskild kampsportsdelegation hos Länsstyrelsen i Örebro län. Inte nog med det- de kräver också betalt för deras rätt att bestämma vårt eget bästa åt oss.

Nyligen har de på tveksamma grunder förbjudit två kampsporter att anordna tävling, bl.a. den mycket populära tävlingen All Style Open, som faktiskt är sveriges största öppna kampsportstävling. Det är en tävlingsform där olika stilar kan mötas under ett gemensamt regelsystem, och som såvitt jag vet anordnat tusentals matcher utan allvarliga skador.

I grunden handlar detta om att staten anser att de bättre än utövarna själva kan avgöra om deras frivilliga sysselsättning är säker. Samt att staten anser att de har rätt att förbjuda människor att frivilligt ta dessa risker. Det är givetvis inte statens sak att avgöra, även om de hade förmågan, vilket jag starkt betvivlar.

Så trist

Facket lyckades till slut knäcka Sofia Appelgren. Nu ska hon sälja salladsbaren Wild´n Fresh.

Maria Norrbin-Karlsson, ombud för Hotell- och restaurangfacket kommenterar det hela så här:

Hon har blivit väldigt schysst behandlad. Vi har varit sakliga och berättade för henne vad en blockad innebär. Hon visste vad som gällde innan hon drog i gång det här

Hon drog igång det här? Ursäkta?

Det är ungefär som att säga att "det började med att hon slog tillbaks" och visar med all önskvärd tydlighet vilken skruvad verklighetsuppfattning facket har.

Liberala gruppen

I tisdags hade den nystartade Liberala gruppen sin första träff i Bååtska rummet, vid Munkbron i Gamla stan. Vi var dryga 100 personer och då hade arrangörerna ändå fått tacka nej till över 40 personer.

Initiativet togs av de nyblivna riksdagsledamöterna Fredrick Federley och Annie Johansson. Syftet är att skapa en arena där liberalt sinnade människor kan träffas och diskutera hur vi kan skapa ett friare Sverige. Temat för kvällen var platta skatter.

The usual suspects av frihetsfrontare, timbroiter och f.d. timbroiter var där, några av dem inbjudna för att tala. Ett par riksdagsledamöter från andra borgliga partier hade också tagit sig tid, samt en hel drös med människor som jag kände igen men inte riktigt kunde placera.

Träffade även skeptikerkollegan tillika kampsportaren Maria Byström, vilket var kul. Hon tog massa bra bilder och skrev lite mer ingående om kvällen på sin blogg. Läs där!

Det var en mycket trevlig kväll och jag ser fram mot nästa träff.

Förbudsivrare

När man trodde att man inte längre kunde förvånas av politikers dumhet, så har en lokalpolitiker från Ljusdal fått den briljanta idén att man i lag ska förbjuda svordomar.

Ett tag funderade jag på om man skulle skriva något genomtänkt och seriöst bemöta hennes argument..

Booooriiiing!

Det finns egentligen bara ett lämpligt sätt att bemöta dylika utspel:

Sofia Appelgren vs. Facket

I göteborgsposten finns en läsvärd intervju med Sofia Appelgren, som driver den omtalade salladsbaren Wild´n Fresh. (Tipstack: Federley)

I snart två månader har facket försökt knäcka henne. Än så länge står hon pall. Men hur länge till orkar hon?

Om man besöker Göteborg är det en given stödhandling att äta på hennes restaurang för att markera mot fackets mobbningsbeteende. Har man inte vägarna förbi götet kan man skriva på en protestlista här.

Det finns dock en positiv bieffekt: Ju längre facket fortsätter med sina hot och trakasserier, så kommer förmodligen vanliga människor att inse hur djupt omoraliska och inhumana facket är. De värjer inte för att knäcka en enskild människa och hennes verksamhet för att driva igenom sina egenintressen. I längden kommer facket att förlora på denna aktion.

Sofia formulerar den retoriska frågan bra själv:

- Det sägs hela tiden att jag "vägrar" skriva på. Men något som man kallar frivilligt kan man väl inte vägra? Det handlar också om det sättet facket handlar på: hot, trakasserier och psykisk press.

En dag med Svenska Freds

Ända sedan 1997, då jag gjorde min civilplikt som räddningsman uppe på den vackra sandön i Ångermanland har jag känt en viss tacksamhetsskuld till Svenska Freds. Numer behöver man inte vara vapenvägrare för att göra vapenfri tjänst, men så har inte alltid varit fallet. Tack vare denna fredsorganisations kampanj- och lobbyarbete slipper, ifall det skulle bli krig, unga män i Sverige idag bli tvingade att döda andra människor. Det borde vara en rättighet för alla människor att inte behöva tjäna som kanonmat i sina regeringars olika krig, men tyvärr är det sällan så.

Efter ett par års passivt medlemskap, så deltog jag igår på en heldagkurs där de informerade om vad föreningen gjort och om vad de gör. Vilket innefattar allt från kampanjer mot personminor och klustervapen (vilket i stor grad slår mot civilbefolkning), demokratiarbete i Ryssland samt Tjetjenien, och nu senast den nyligen uppmärksammade vapenexportfrågan. Vapenexportfrågan är i själva verket en fråga som Svenska Freds eldsjäl Rolf Lindahl och hans kollegor idogt jobbat med i flera år för att lyfta fram ur mediaskuggan.

Själv hade jag exempelvis ingen aning om att lilla Sverige är världens 9:e största exportör av större konventionella vapen (källa: Sipri Yearbook 2005). Skulle vi räkna per capita rusar vi snabbt upp i topp tre och får den tveksamma äran att trängas med tungviktarna USA och Ryssland!

Det klingar således väldigt ihåligt när svenska regeringen slår fast att:

Sveriges utrikespolitik ska förena engagemanget för internationellt samarbete med en tydlig röst för demokrati och de mänskliga rättigheterna. Ambitionen skall vara klar: Sverige ska bättre bidra till frihet, säkerhet, demokrati, välstånd och hållbar utveckling i världen.

När vi samtidigt exporterar vapen till auktoritära diktaturer.

Dödsstraffet som delar liberaler

Det kan inte ha undgått någon att Saddam och ett par av hans kumpaner nyligen mötte döden genom hängning. Eller i det senare fallet snarare genom "avslitning av huvudet". Vi får trösta oss med att det tydligen inte är så vanligt att det händer, även om det förmodligen var effektfullt.

Den första som gjorde bort sig ordentligt var FN´s nya generalsekreterare Ban Ki-Moon, som först påstod att dödsstraffet är förenligt med folkrätten och att det är upp till "varje medlemsstat att avgöra" om man ska ha dödsstraff eller inte. Han fick dock krypa till korset redan nästa dag.

Snygg start på karriären när man ska leda världens största organisation som vanligtvis jobbar för att värna de mänskliga rättigheterna. Åtminstone i teorin.

Vad som är svårare för mig att förstå är hur personer som kallar sig liberaler kan stödja dödsstraffet. Hängningen av Saddam och hans halvbror delar inte bara den svenska befolkningen, utan märkligt nog även Sveriges liberaler. Fast lyckligtvis inte på samma sätt som den delade på Saddams halvbror.

De mest grundläggande värderingar som borde förena liberaler är upprätthållandet av de negativa mänskliga rättigheterna. Där ryms även den okränkbara rätten till sitt liv. Om man ska börja göra undantag för diktatorer och andra hemska människor man inte gillar, hur ska man då argumentera mot dem som vill göra undantag på andra områden? Det är således med viss förvåning och besvikelse som jag ser att uttalade liberaler som Gudmundson och Dick Erixon stödjer dödstraffet i detta fall. Samtidigt är det glädjande att se att flera andra liberaler tydligt tar avstånd från detta barbari.

Argument för dödstraff?

Det finns också andra som ogenerat argumenterar för dödstraffet. Tyvärr döljer sig det inte så mycket substans bakom retoriken, utan man bollar friskt med ord som "människovärde" och "rättvisa", där det sistnämnda uppenbarligen är en eufemism för "vedergällning". Men det kan aldrig vara statens uppgift att tillfredställa emotionella behov. I synnerhet inte behovet av hämnd. Därmed faller de flesta av deras argument.

Vidare presenterar de flera argument som är varianter på ungefär samma tema- med dödstraffet så bevaras på något mystiskt sätt människolivets okränkbara värde. Möjligen med Orwellskt nyspråk. Om det är fel att döda, och människolivets värde är okränkbart, ja då är det givetvis lika fel när staten gör det. Två fel blir aldrig ett rätt.

Som vanligt hävdas det att dödsstraffet avskräcker från brott. Det argumentet har sedan länge visats vara felaktigt av andra som är smartare än mig.

Det påstås också att vissa brottslingar "förtjänar döden". Det kanske är sant, men jag tycker den som bemött det argumentet bäst är Tolkiens Gandalf i boken Sagan om Ringen:

Many that live deserve death. And some that die deserve life. Can you give it to them? Then do not be too eager to deal out death in judgement.

De tycker också att en bred folklig opinion för dödsstraffet är skäl för dess införande, eftersom lagarna i ett land tydligen "ska spegla folkets vilja". Tråkigt då att det saknas ett sådant brett folkligt stöd. Bara 33 procent tycker i en Sifo-barometer från 2006 att det finns brott som borde kunna beläggas med dödsstraff. Andra opinionsundersökningar ger ett stöd kring 40%. Men även om det fanns ett brett folkligt stöd för dödsstraff, så skulle det inte utgöra ett bra skäl för dödsstraffets införande. För om det fanns brett folkligt stöd för ett apartheidsamhälle, ska vi då införa det också?

Knappast.

Däremot måste jag erkänna att de har en poäng när de påstår att en avrättad inte kommer begå fler brott. Men det är inte nödvändigtvis ett argument för dödsstraffet, utan kan lika gärna vara ett argument för längre fängelsestraff utan permissioner. Samtidigt som man lägger ner mer resurser på att förhindra rymningar. Något står inte riktigt rätt till när det verkar vara lika svårt att rymma från svenska fängelser som från en våt papperspåse.

Avslutningsvis påstås det att det är stötande att skattebetalarnas pengar går till de kriminellas livsuppehälle. Den känslan kan jag förstå och sympatisera med, men återigen så behöver inte slutsatsen bli ett stödjande av dödstraffet. Varför skulle inte kriminella kunna tvingas att jobba för sitt livsuppehälle på fängelset, för att på så sätt betala av den kostnad som de utgör för samhället?

Sammanfattningsvis så kan jag inte se att det finns något riktigt bra argument för dödsstraffet.

Däremot finns det massor av bra argument mot dödstraffet.

Välkommen Gabriel

Efter att ha hämtat mig från sviterna av en synnerligen blöt inflyttningsfest i lördags, så vill jag hälsa min filosofikollega Gabriel Sandberg välkommen till bloggosfären! Gabriel gillar inte bara att dricka sprit, utan även andra mer finkulturella saker som att teckna och skriva poesi. Nyligen hade han vänligheten att förklara skillnaden mellan begrepp som mängd och klass, samt skillnaden mellan vad som är ett bevis respektive vad som är en härledning i Predikatlogiken.

Gabriel är även en stor fan av den i mina ögon lite svårförstådda, men inflyteserika filosofen Wittgenstein, vilket gör att jag hoppas att Gabriel en vacker dag kommer förklara hur man ska förstå Wittgensteins egna version av "tala är silver, tiga är guld".

Hans Rosling årets folkbildare!

För att vara exakt så blev professor Hans Rosling förra årets folkbildare. Priset delas nämligen ut av föreningen Vetenskap och Folkbildning i efterskott. Här [pdf] kan ni läsa VoF´s pressmeddelande och motivering.

Snart kan Rosling stapla priserna på hög.

Förra året hade jag nöjet att närvara på ett seminarium med Rosling och han lyckas verkligen att levandegöra tråkig statistik och göra den förståelig. Tror ni mig inte? Kan statistik verkligen vara intressant? Ja se och bedöm själva.

Missa inte heller Roslings informationsrika site Gapminder.

Uppdatering: I kommentarerna så tipsade min goda vän Bengt om en annan sevärd film på samma tema, där sonen Ola Rosling håller föredraget istället. Han verkar ha ärvt mycket av pappans humor och pedagogiska förmåga.

Civilkurage och felaktiga prioriteringar

I senaste Fokus utnämner tidningen paret Masoud och Shanaz Garakoei till Årets Svenskar. Juryns motivering lyder:

Masoud och Shahnaz Garakoei har agerat med exceptionellt civilkurage i en livsfarlig
situation. De har med risk för egen säkerhet stått upp för grundläggande demokratiska
värden, och för lag och rätt. Deras agerande kännetecknas av stort mod och hög integritet,
och är en inspirerande förebild för andra.

Det hela började för ett par år sedan, när medlemmar av det yrkeskriminella gänget Bandidos, knackade på och krävde ersättning för att "skydda" krögarparet mot andra kriminella. Naturligtvis blev paret Garakoei rädda och två dagar senare betalade de summan på 120 000 kronor som Bandidos krävt.


Ur askan i elden

Fokus reportage om Masouds flykt från Iran och familjens öde i Sverige är lika skrämmande som läsvärt.

Under året som följde ångrade sig Masoud. Han skämdes, blev deprimerad, sur och grinig. Han funderade på skilsmässa och självmord. Shahnaz fick slita dubbelt för att hålla restaurangen och familjen på fötter.

I december 2004 upprepades allting. Bandidos president krävde ytterligare 120 000. Men nu vägrade Masoud. Han tog mod till sig, vandrade de hundra meterna till Bandidos lokal, tittade presidenten Mehdi Seyyed i ögonen och sa:

– Jag tänker inte betala.

Här kan vi prata om mod. Hur många av er, handen på hjärtat, hade haft kurage att säga det?

Sedan börjar helvetet för paret Garakoei i form av upprepade hot, skadegörelse, trakasserier och utfrysning från andra exiliranier som tidigare varit deras vänner.

I Fokus ledare poängterar Martin Ådahl att alla inte kan vara hjältar som paret Garakoei, samt att kriminella grupper som Bandidos själva affärsidé är just att sätta sig över rättsstaten. Vidare konstaterar han helt riktigt att "Ytterst är det rättsstaten, och i den meningen faktiskt demokratin, som står på spel.[..] När Bandidos redan tar ut skatt, och den riktiga skatten inte ens leder till att de mest grundläggande nattväktarstatsuppgifterna utförs, är det uppenbart att många offer kommer resonera som så att det är lika gott att jobba svart och betala till maffian."


Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!

Jag håller helhjärtat med och tycker det är berömvärt att tidningen Fokus uppmärksammar denna samhällscancer som organiserad brottslighet utgör. Desto mer beklämmande är det att notera hur lite medial uppmärksamhet denna viktiga samhällsfråga ändå får. Är media också rädda för den organiserade brottsligheten? Istället ägnas spaltkilometer åt restauranger som inte går med i facket och att A-kassan sänks med några procentenheter.

Att politiker inte är så bra på att prioritera kommer inte som någon nyhet, men man kan tycka att media borde ha vettet att rikta sin lampa mot samhällets allvarligare problem.

Underbara Älskade

Först och främst vill jag önska mina läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år! Om ett par timmar sitter jag och min underbara fru på ett plan, på väg mot varmare breddgrader, för att äntligen avnjuta våran smekmånad. Bättre sent än aldrig. Så det blir stiltje på bloggen nu tills nästa år, då vi tar nya tag!

I måndags kväll var vi bjudna till förhandsvisningen av filmen Underbara Älskade. Det var länge sedan jag såg en svensk film som berörde mig på djupet, men denna film lyckades. Om det beror på att jag har ett hjärta av sten eller på att svensk film varit extremt menlös senaste tiden låter jag vara osagt. Filmen, som utspelar sig i idyllisk skärgårdsmiljö, handlar om en familjetragedi, samt om svårigheterna att prata om och bearbeta sorg. Ett ämne som märkligt nog ofta negligeras, men som alltid är aktuellt för alla oss som lever här i jämmerdalen.

Fadern, som spelas av Michael Nyqvist, gör återigen en fantastisk insats. Han lyckas på något sätt förmedla så mycket, utan att säga särskilt mycket. En konst behärskad av få. Sonen (Jonas) spelas av den mycket lovande Anastasios Soulis. Filmen är en märklig kontrast mellan det allvarliga ämnet och den lätta och förföriska svenska sommaridyllen. Fast det fungerar. Min enda kritik är att dialogen mellan Jonas och Helena (som spelas av den vackra Moa Gammel), ibland känns lite förutsägbar. På det stora hela är det inte mycket verbal dialog i filmen. Trots det så kommunicerar filmen hela tiden till dig genom det som inte sägs. Rakt in i hjärtat.




Filmen har regisserats av Johan Brisinger och producent är Mikael Flodell. Det är deras debutfilm, och de gör det bra.

Premiär nu på fredag.

Se den.

Tung kritik mot JK Göran Lambertz

Nattuggla som man är, så ser jag att några tunga namn levererar en riktig bredsida mot JK Göran Lambertz idag på DN debatt:

JK Göran Lambertz har gjort en rad allvarliga misstag. Han har blandat ihop sina roller som ämbetsman och privatperson, han har under det senaste året konsekvent uppvisat en överslätande syn på sexualbrott, han har gjort uttalanden som innefattat allvarliga anklagelser mot bestämda åklagare och domare för grav misskötsel av sina uppgifter, han har förklarat sig veta att personer är oskyldiga till brott och gjort svepande utfästelser [..]
En person som beskyller domstolarna för justitiemord, eller - som i fallet Quick - först gör detta utan att ha granskat bevisen och strax därpå tar tillbaka och påstår motsatsen, är knappast lämplig att vara justitiekansler.

Min kritik av Lambertz var baserad på andra felsteg, men jag håller med om att han är uppenbart olämplig på sin post. Skälen för att avgå snarast hopar sig.

Jantelagen där man minst anar det

Senaste tiden har det varit mycket rabalder kring styrelsearvoden och företagsledares löner. Det hela började med Svenskt Näringslivs ordförande Michael Treschows artikel på SvD Brännpunkt. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Även i den liberala bloggosfären går åsikterna isär. Dick Erixon stämmer in i kritiken av Treschow, medan Danne Nordling är skeptisk och Johan Norberg undrar varför inte ägare ska få belöna cheferna för att de skapar värde. Treschow replikerar också på kritiken.

Själv har jag inte sakkunskap att bedöma vem som har rätt i sakfrågan, dvs. huruvida chefernas löner och styrelsearvoden har något samband med kollektivavtalen. Frågan borde kunna operationaliseras och avgöras empiriskt på något sätt. Kan den inte det, så blir det mest spekulationer.

Det hindrar inte mig från att föra några principiella resonemang. I denna artikel så påstår finansminister Anders Borg att "[ägarna] inte [kan] agera mot den allmänna moraluppfattningen". Först och främst undrar jag hur Borg kan göra sig till talesman för vad som är den allmänna moraluppfattningen. Vidare så undrar jag varför man i denna fråga ska ta hänsyn till den "allmänna moraluppfattningen" över huvud taget? Hur mycket ägare vill belöna styrelsemedlemmar och chefer kan knappast vara andra människors ensak.

I samma artikel påstår Elisabeth Tandan, vd för Aktiespararna att i "svenska börsbolag med främst svenska ledamöter ska nationella förutsättningar råda. Behöver man höja arvodet för att locka utlänningar ska det gälla den personen och inte alla i styrelsen".

Spontant är jag skeptisk till att man i dagens allt mer globaliserade värld kan skapa egna nationella spelregler. Men främst undrar jag varför man ska diskriminera svenskar? Ska en svensk få lägre lön i förhållande till sin utländska kollega, enbart för att han är svensk? Det är inte moraliskt rimligt att straffa någon pga. dennes nationalitet, lika lite som man bör diskriminera någon för att de har "fel" religion, kön eller hudfärg.

Det hela luktar inte så lite jantelag.

Patetiskt Silbersky!

Idag har Svea hovrätt beslutat att inte bevilja Anna Sjödin prövningstillstånd. Det betyder att domen från tingsrätten står fast. Det är en sak att den uppenbart omdömeslösa Sjödin häver ur sig att hon ”var dum nog att tro på rättssamhället”, men nu slår även Leif Silbersky fast att:

"Detta visar att systemet inte fungerar [..] Om hon hade fått fängelse eller villkorlig dom så hade hon automatiskt fått prövningstillstånd. Men man ska ju inte tjäna på att få fängelse i stället för böter. [..] Jag utgick från att vi skulle få prövningstillstånd eftersom detta får yrkesmässiga konsekvenser för henne."

Sour grapes, någon?

Bara för att man inte vinner ett mål, bör man inte underkänna hela rättssystemet. Den rimliga slutsatsen är inte heller den Silbersky drar, utan snarare är det så att varför ska Sjödin tjäna på att hon är politiker? Ska Sjödin få särbehandling bara för att detta får "yrkesmässiga konsekvenser"?

Givetvis inte.

Lyckan kommer lyckan går, men vissa frågor de består..

För att skapa lite välbehövlig omväxling till tidskrävande studier i logik och vetenskapsteori, så passade jag igår på att närvara vid ett intressant frukostseminarium, där Johan Norberg presenterade sina tankar och kritiska granskning av lyckoforskningen (på engelska här). Ett av mina favoritstycken i hans bok "När människan skapade världen" var just avsnittet om lyckoforskningen. Så en fördjupning i detta ämne var såklart välkommet. Inga enstaka citat kan göra hela den läsvärda texten rättvisa, men följande citat får ge en fingervisning:

"Det ligger inte så lite ironi i att underkänna individers
rationalitet och goda omdöme med hänvisning till undersökningar
som helt och hållet bygger på dessa individers
egen uppfattning om sitt emotionella tillstånd."

Texten är full av intressanta tankegångar om sambandet mellan lycka, frihet, välstånd och förväntningar. Främst vänder sig Norberg mot de politiker och forskare som försöker styra våra liv efter bräckliga tolkningar av lyckoforskningen, samt de tolkningar som gör gällande att det är relativ rikedom som gör oss lyckliga, dvs. att vi känner oss lyckliga bara för att vi är rikare än andra. Att han även lyckas klämma in en hänvisning till Aristoteles får givetvis mitt filosofhjärta att vekna:

"Aristoteles kan ha varit en av de första som observerade
detta när han konstaterade att lycka är något vi producerar,
inte något vi konsumerar, det är ett sätt att resa,
inte en specifik destination."

Det är ingen överdrift att påstå att Johan är produktiv, men samtidigt så noterar jag att några obesvarade frågor fortfarande väntar på sina svar.