lördag, augusti 16, 2008

Den bästa dagen i mitt liv

För en gångs skull så kan man utan att blinka instämma i klyschorna man hört.

I måndags blev jag nämligen pappa till vår underbara dotter Marie.

Det är en fantastisk och omvälvande upplevelse som är svår att beskriva med ord. Jag tror det behöver upplevas för att förstås.

Detta har redan inneburit förändringar i vardagen, inte minst en viss brist på sömn. Som ni säkert förstår kommer också mitt eget skrivande här på bloggen bli lidande. Förmodligen kommer jag fortfarande skriva inlägg då och då, men ett tag framöver kommer inläggen komma mer sällan. Inte för att jag skrev så jätteofta förut heller. Men ändå.

Då jag hoppas kunna fortsätta att följa bloggosfären så kommer jag under den här tiden ge lite rekommendationer uppe i högra hörnet till sådant som jag finner extra läsvärt. Eftersom det känns fånigt att skriva ett nytt inlägg där man bara skickar någon vidare till en annan sida. Utöver det så kan man med fördel följa alla andra utmärkta bloggar som jag länkar till på högersidan.

Om det dyker upp någon ny läsare, samt med en viss risk för att uppfattas som självgod, så tänkte jag fräckt fiska upp och länka till en radda av mina egna lite äldre inlägg nedan:


Tveka inte att lämna en kommentar om du instämmer eller om du inte håller med.

På återseende!

15 kommentarer:

Anonym sa...

Grattis! Var är min cigarr?

Anonym sa...

Gratulerar!

Anonym sa...

Marcus: Jag önskar er allt gott! Vi får hoppas att du trots allt hinner fortsätta med din värdefulla närvaro på nätet.

Anonym sa...

Grattis! Och njut som bara den!

Marcus sa...

Kiss och Christopher Aqurette: Tackar!

Niclas: Tack! Jag ska försöka hinna med nätet också, annars får vi väl lägga till ytterligare en sak på minuskontot hos barn som negativ externalitet.. ;-)

Louise: Tack så mycket. Jag njuter redan jättemycket. :-) Det gäller väl att passa på innan statistiken kommer ikapp en.

Anonym sa...

Marcus
Ditt existentiella fokus är nu för all framtid förskjutet. Det som var kommer aldrig tillbaka. Nu börjar ett helt nytt liv.
Säger en farsa till tre snart vuxna barn/människor som samtidigt önskar Grattis.

Marcus sa...

Anders B Westin: Tack så mycket för gratulationerna! Har redan börjat märka av att livet förändrats ganska drastiskt, än så länge mest till det bättre. :-)

Anonym sa...

Ett stort grattis! Jättekul (även om det blir lite tråkigare för oss andra).

Jag ska passa på att kolla igenom dina rekommendationer av de egna inläggen, tror säkert att jag kan ha missat något.

Marcus sa...

Tack så mycket Jimmy! Jag hoppas du kan finna någonting som du tycker är kul eller tänkvärt bland mina lite äldre inlägg.

Anonym sa...

Stort grattis! Ungar är enormt skitjobbiga ungefär fem gånger om dagen, men för det mesta är det otroligt kul och berikande - mer och mer i takt med att de börjar prata och fundera och slutar gå på toaletten i sina byxor. Att få vara med när en person uppstår i realtid är hur fascinerande som helst. En sådan där livsförändring som är svår att beskriva för andra.

Marcus sa...

Peter S-W: Tack så mycket! Än har jag inte kommit till stadiet då hon är skitjobbig "fem gånger om dagen", så jag passar på att njuta så länge.

Gillade f ö ditt senaste blogginlägg, fick mig att skratta gott! :-)

Anonym sa...

Ett stort, stort, stort grattis från mig till HELA den "nybildade" familjen!!!!!!

Var rädda om er.

Marcus sa...

Tack Maria!

Är du "tillbaks" på nätet nu? Har inte sett till dig, varken på din blogg eller någon annanstans på ett bra tag.

Anonym sa...

Jag har varit försvunnen en tid och är väl tillbaks lite i smyg kan man säga. Ska på Timbro-eventet på torsdag som det känns nu.

Men oavsett så hoppas jag vi stöter på varandra snart. Vore kul och träffa HELA familjen W :-) Var rädda om er!

Marcus sa...

Ok, kul! Själv kommer jag nog få svårt att gå på torsdag (och ett tag framöver..). Men vi syns säkerligen nån gång framöver. Ha det gott!