Rädda Barnen censurerar forskning

När Rädda Barnens anlitade forskare Pernilla Ouis i sin rapport ville skriva att det i hederskulturer förekommer att

Tonårsflickor kan tvingas att gifta sig vid mycket låg ålder.

och att

Termen ’tvångsäktenskap’ antyder att minst en av parterna inte har givit sitt samtycke till föreningen

så blev det för mycket för Rädda barnen. Vissa saker får tydligen inte sägas högt. För tänk om det kränker någon?

Tänk om en gnutta av denna "empati" kunde utsträckas till de kvinnor och barn som växer upp under dessa förhållanden, och i vars intresse det förmodligen inte ligger att man blundar och sopar företeelsen under mattan.

Får jag föreslå att Rädda Barnen nästa gång anlitar Masoud Kamali som samordnare för sina kommande forskningsrapporter om hederskulturer. Ni vet han som anser att det inte finns några hederskulturer, utan att det är "en myt som vittnar om djupa fördomar, kanske rasism". Då kanske de får den "forskning" de önskar..

Varför ska vi skära ner på våra utsläpp?

I ett blogginlägg frågade jag mig varför Sverige skulle skära ner sina utsläpp mer än vad som krävdes av oss, eftersom det stred mot målet att förena klimatmålen med en så god tillväxt som möjligt.

I regeringens proposition 2005/06:172 lyste argumenten med sin frånvaro. Ett tänkbart argument som jag gav själv var att:

framtida anpassningar och nedskärningar då kan komma att bli lite lättare att genomföra.

När EU-politikerna nyligen la fram sina nya krav så tas inte hänsyn till att Sverige redan ligger i topp med avseende på miljöhänsyn. Så tacken för att Sverige ligger i framkant är att vi bestraffas med ännu hårdare krav. Så även mitt tänkta argument ovan faller.

I blogginlägget ovan klagade jag även på att perspektiven var ensidiga när man gjorde konsekvensanalyser av hur Sverige skulle drabbas av den globala uppvärmningen. Man tog nästan enbart upp dåliga konsekvenser och utelämnade det som är till vår fördel. Slutsatserna från utredningen Sverige inför klimatförändringarna- hot och möjligheter (SOU 2007:60) är inte lika ensidigt pessimistiska, utan konstaterar bl a att intäkterna i princip kommer bli lika stora som kostnaderna.

Nu är dock inte detta ett argument för att inte göra nedskärningar i utsläppen. Främst handlar det nämligen inte om oss själva, utan om att det inte är ok att andra, främst fattiga människor från tredje världen, kommer få sina hem och marker förstörda. Med Johan Norbergs ord:

Om man dödar med knytnäve eller skorsten gör ingen principiell skillnad… Marknadsekonomi får aldrig innebära att produktionens kostnader socialiseras… på BNP-siffrornas altare

European Open i BJJ

För exakt en vecka sedan befann jag mig i Lissabon och tävlade. Så ja, mersmaken höll i sig. Tävlingen var ett öppet Europeiskt mästerskap, vilket innebär att förutom hela Europa så var en ansenlig andel av deltagarna i de högre bältesklasserna från Brasilien. Jag själv mötte exempelvis fler brassar än européer. Totalt gick jag sex matcher på söndagen och resultatet blev ett guld i min viktklass och ett brons i den öppna viktklassen.
Dagens roligaste match var kanske något oväntat den sista, som jag förlorade. Tävlingen avslutades nämligen med att alla länder väljer ut sina bästa i respektive bälteskategori, och sen tävlar hela laget mot de andra nationerna. Först att vinna tre matcher (av fem), vinner hela omgången. Då vi bara var tre personer som representerade Sverige i den sammanslagna brun- och svartbälteskategorin, så var vi tvungna att vinna alla tre matcherna. Eftersom våra första motståndare alla var professionella svartbälten från Brasilien, som tränar flera pass om dagen, så var det nog inte många som satsade på svenskarna den dagen. Jag fick nöjet att gå första matchen och äran att möta ingen mindre än den flerfaldiga världsmästaren Alan "Finfou" Nascimento. Matchtiden var hela tio minuter, vilket är den tid som svartbälten tävlar. Ett tag låg jag riktigt pyrt till och var nära att bli utstrypt, men jag höll mig lugn, tog mig ut och lyckades vända honom så jag kunde arbeta ovanifrån. Tyvärr lyckades jag inte passera hans guard efter det, men jag är ändå nöjd med att jag inte blev utdragen och bara förlorade med 2-0 mot en utövare av hans kaliber.

Den blinda fläcken

I ögat finns det en punkt där syncellernas nervtrådar går ihop till synnerven, som sedan vidarebefordrar sensoriska nervsignaler till hjärnan. I det området ser man ingenting.

På samma vis finns det en grupp kvinnor som mainstreamfeministerna inte ser.

För det är väl inte så att de inte bryr sig?

Pomperipossas återkomst

Regeringen har ett förslag som kan leda till att pensionssparare får betala över 100 procent i skatt. Närmare bestämt 102 procent, om det vill sig illa. Lagrådet, som tidigare visat prov på integritet och sunt förnuft, är kritiska. De anser att skattesatserna är så höga att de är att betrakta som "konfiskatoriska" och anser att Regeringens förslag kan strida mot Europakonventionen.

Ytterligare ett skäl till att det är synd att inte Astrid Lindgren lever idag. För jag tror inte någon kan tvåla till dagens politiker lika bra som när hon satte Gunnar Sträng på plats.

Den lilla människan vs Skatteverket

Det är alltid kul när man får chansen att omvärdera och skapa sig en ny bild av en människa som man tidigare ansett vara en idiot. Jag talar om den tidigare SSU-ordföranden Anna Sjödin, som i aftonbladet skriver ett passionerat försvar för de småföretagare som står hjälplösa mot myndigheters, och i synnerhet Skatteverkets brutala och godtyckliga maktutövning.

Om någon från Timbro eller Svenska Dagbladets ledarblogg konstaterat att Sverige var en "skatterättslig bananrepublik" hade nog de flesta ignorerat frågan och betraktat det som det sedvanliga gnället från höger. Nu får vi hoppas att även andra än de redan frälsta lyssnar.

Bristen på rättsäkerhet inom detta område är ingen nyhet. I en artikel från 2006 lyfter två erfarna skatteadvokater fram flertalet allvarliga problem. De konstaterar bl a att Skatteverkets tredubbla funktion som utredare, företrädare för statens intressen och dess roll som objektiv beslutsfattare är oförenliga. Det behöver man kanske inte vara erfaren skattejurist för att inse. Ändå verkar det som denna självklarhet gått våra folkvalda förbi. Eller så kanske en majoritet av de sistnämnda inte bryr sig om grundläggande rättsäkerhet?

Hemska tanke. Låt oss inte tänka den steget ut.

Bilden blir inte vackrare när vi påminns om att vi har skattelagar som strider mot legalitetsprincipen. En princip som innebär att man inte ska kunna bli dömd för en gärning som inte är straffbelagd vid tiden för brottet. Det låter väl också som en självklarhet i en rättstat?

Patrick Krassén, som författat artikeln ovan, anser att problemet med generalklausulen är att den gör rättstillämpningen oförutsägbar. Pyttsan! Det var väl fullständigt förutsägbart att denna princip inte skulle tillämpas när statliga företag skatteplanerade.

Bilden blir direkt osmaklig när vi inser att riktigt rika alltid kan komma runt besvärande beskattning. Många menar här att principen om likhet inför lagen är ett grundläggande krav för en demokratisk stat. Kan det vara så att en majoritet av våra folkvalda inte bryr sig om grundläggande demokratiska krav?

Hemska tanke. Låt oss inte tänka den steget ut heller.

Låt oss istället återgå till Anna Sjödin. Varför skrev hon egentligen denna artikel? Försöker hon locka över moderata väljare till socialdemokraterna? Eller är det så att när hon insett att hon förmodligen ändå inte kommer kunna göra karriär inom partiet, så kan hon lika gärna säga sanningen? Eller har hon slutligen gjort några grundläggande liberala insikter om individens behov av skydd mot staten?

Jag vet inte, så jag låter det vara osagt.

På återseende!

Under ett par veckor kommer jag nu ta en liten paus i skrivandet. För er som känner ett behov av intellektuell stimulans under julhelgerna, kan jag rekommendera senaste numret av Liberal Debatt, som också går att läsa på nätet.
Missa inte heller Marxisten(?) Boris Benulics nya kulturmagasin Voltaire som rymmer en spännande artikel om vänsterns förhållande till Marx. Sist men inte minst så har tidningen Forskning och Framsteg öppnat upp sitt webbarkiv. Så nu kan man ta del av alla nummer sedan 1990 (utom från det senaste året). En veritabel guldgruva av intressanta artiklar för oss vetenskapsintresserade.

På återseende någon gång i början på januari och tills dess vill jag önska er alla en

God Jul och ett Gott Nytt År!

Låt den som är utan synd kasta första stenen

EU-domstolens dom underkänner Byggnads agerande i vaxholmskonflikten. LO, som demonstrerar hur man saknar all form av självkritik, menar att det banar väg för "en form av apartheid".

Har de redan glömt bort vilka det var som skrek "Go home" för att jaga iväg utlänningar från Sverige?

Vad innebär en rationell klimatpolitik?

När jag nyligen poängterade att varje individs agerande med avseende på koldioxidutsläpp är försumbart blev det ett väldigt rabalder i kommentarsfältet. Än mer kontroversiellt måste det då vara när Björn Carlén från finansdepartementets expertgrupp för miljöstudier konstaterar att Sverige, som inte står för mer än c:a 0,2 procent av de globala växthusgasutsläppen inte heller märkbart kan påverka klimatet genom utsläppsminskningar.

Istället föreslår han att vi bör lägga om vår klimatpolitik och satsa på att delta mer i Kyotoprotokollets internationella utsläppshandel. Vilket då både skulle minska de globala utsläppen, samtidigt som vi skulle göra besparingar på mellan fem och elva miljarder kronor.

När jag granskade regeringens proposition 2005/06:172 så var jag kritisk till att de perspektiv som nu tas upp av Björn Carlén helt saknades. Det är bra att dessa självklara frågeställningar nu kommit upp på dagordningen.

Personlig utveckling framför skärmen

de som spelar är hälften så stressade som de som inte gör det. .. Datorspelandet är en källa till både utveckling och sociala kontakter. .. Ungdomsstyrelsen kan inte se några samband mellan datorspel och sämre hälsa. .. Folkhälsoinstitutet har gjort en undersökning som visar att datorspel ger positiva effekter på reaktionsförmåga och problemlösning.

Det här har jag förvisso vetat hela tiden, men det känns skönt att det nu också belagts i studier. Speciellt så här i juletider, när det är dags att köpa sig själv en liten julklapp.

Man måste offra sig för miljön

Många miljökämpar är som vattenmeloner; gröna på utsidan och röda på insidan. Jacob Wallström på den läsvärda bloggen klimatfakta utgör ett av de välbehövliga undantagen till denna olyckliga kombination. I sitt senaste inlägg vill han ge oss tio rediga tips på vad vi som individer kan göra för att minska vår klimatpåverkan. Intentionen är god, men hela tänkesättet bygger dessvärre på en djupt problematisk premiss som verkar gå många förbi.

Vi kan kalla det 1/n-problematiken: Ju fler som är med och bidrar till ett visst utfall, desto mindre roll spelar en individs bidrag eller icke-bidrag. I fallet med den globala uppvärmningen är det enbart den totala mängden koldioxid i atmosfären som spelar roll. Vilket med en population på över sex och en halv miljard människor innebär att varje individuellt bidrag är försumbart. Nu släpper visserligen inte alla människor ut lika mycket växthusgaser, men det förändrar inte giltigheten i detta resonemang. Slutsatsen av detta är att det inte spelar någon som helst roll vad man som enskild person gör. Den enda funktion det kan fylla att följa Jacobs råd, eller alla råd som media slänger på oss i tid och otid, är att det kan lindra vårat dåliga samvete.

Ändå var det ett av Jacobs råd som fick mig att studsa till lite extra, nämligen uppmaningen att inte bidra till befolkningsökningen genom att skaffa färre barn.

Skaffar du fler än två barn bidrar du till befolkningsökningen

hävdar han.

För det första gäller 1/n-principen även här och med tanke på ett vi i väst har längre förväntad medellivslängd än någonsin så bidrar man således till befolkningsökningen om man så bara skaffar ett barn. Ska man sluta med oförargliga och lättköpta halvmesyrer så bör man snarare ansluta sig till rörelsen för mänsklighetens frivilliga utdöende.

Ännu bättre vore kanske att ta sitt liv. Efter kremeringen blir ens klimatpåverkan noll. Se bara till att din fru inte hinner ta ut en skilsmässa först.


Eftersom det finns en tydlig negativ korrelation mellan hur rikt ett land är och antalet barn som föds per kvinna, så tror jag mer på att fattiga länder ska få utvecklas till rika länder. Vidare tror jag på att internalisera kostnaderna för den klimatpåverkan våra utsläpp har. Det ska kosta att smutsa ner miljön. Vi kan inte sätta vår tilltro till en liten minoritets dåliga samveten.

När Karl Marx själv får välja

Vad jag tycker om svensk media är ingen hemlighet, men nu tar väl utbildningsradion ändå priset. Deras program, riktat till barn, som ska belysa frågan Varför är en del rika och en del fattiga? inleds med det klassiska tricket att en får äta hamburgare, medan andra får ris och vatten. Tack, det känner vi igen.

Efter att ha använt sig av synnerligen manipulativa argument som ska ge barn och ungdomar dåligt samvete över deras konsumtion och trummat in diverse budskap som skulle kunna vara hämtat från ung vänsters hemsida får vi äntligen svaret på frågan:

Det är faktiskt så att vi är rika och kan leva i lyx tack vare att andra är fattiga.

Nyanserat och sakligt?

Public servicebolagens företrädare brukar poängtera att de producerar

Oberoende tv som står fri från både politiska och ekonomiska intressen.

Jo, vi vet ungefär vad de menar med det och med "ekonomiska intressen" syftar man förstås inte på de produkter som man själv gör reklam för på sin hemsida och kränger till barn.

Det känns som man lever i en ond dröm. Tyvärr så försvinner den inte när man slår av TV:n.


(tipstack till Skatt är Stöld på forumet Liberal debatt)

Intellektuellt underhållningsvåld

Missa inte Norbergs slakt av Stefan Jonsson på DN Kultur.

Osaklig journalistik hos DN

I artikeln Soptaxan ingen slump av Anders Sundström så luftar nämnde reporter allsköns märkliga uppfattningar som gör att man undrar om personen ifråga alls läst de pressetiska reglerna. Artikeln handlar om soptaxan och ska förklara varför privata hushåll får betala extra för sopsortering. Först ger han två sakliga skäl, men sen börjar det spåra ur i någon slags kampanj mot "borgliga politiker".

Smaka på följande citat:

En tredje tanke - som hör ihop lite med den andra - är att borgerliga politiker inte alltid har så höga tankar om den enskilda människans förmåga.

Jaså? Det är ju ett rent påhopp. Man blir lite nyfiken vad Sundström grundar det påståendet på. Är det något block som vanligtvis förknippas med det tankesättet är det väl för övrigt vänsterblocket.

Sundström avslutar artikeln på följande vis:

Elaka iakttagare misstänker att de borgerliga blandat ihop utsortering av matrester hos en engagerad barnfamilj i villa med de ofta överfulla återvinningsstationerna på gator och torg. Vid dessa finns det bevisligen gott om råttor.

Men så enkelt är det nog ändå inte...

Här försöker Sundström på ett fult vis antyda att "de borgliga" egentligen är emot det här med sopsortering, eftersom det är ett påfund från miljöpartiet.

Vidare blir jag nyfiken på vilka som är dessa "elaka iakttagare" som man hänvisar till?

De Sundström umgås med på sin fritid förmodar jag, som inte har så mycket övers för "borgliga politiker", men som har en polare som kan sprida osakliga partsinlagor i Sveriges största morgontidning.

Det svenska glastaket..

När Vecko-Revyn hade fräckheten att publicera ett reportage om prostitution som utmanade den etablerade och officiellt enda godkända bilden, så går folk i taket. Kerstin Blomberg, som är distriktsordförande för Rädda Barnen på Gotland har gått så långt att hon anmälde tidningen i fråga till både Justitiekanslern och till Pressombudsmannen.

Det är helt ok att ha olika åsikter om prostitution.. eller nej förresten, låt mig ta tillbaka det där, för det är det ju uppenbarligen inte. Men går man inte lite långt när man anmäler det hela till JK?

Nu är inte jag jurist, men kan någon som är insatt i lagens labyrinter förklara för mig hur Vecko-Revyn kan ha begått ett yttrandefrihets- eller tryckfrihetsbrott i och med denna publicering?

Det kommer också bli spännande att se hur den nya pressombuds"mannen" Yrsa Stenius kommer reagera, inte minst med tanke på den attityd hon tidigare demonstrerat i yttrandefrihetsfrågor.

(S)olidaritet?

"Utvisa alla insmugglade flyktingar" tycker Socialdemokraternas Göran Johansson och demonstrerar därmed vad socialdemokratisk solidaritet innebär i praktiken.

I vanlig ordning så lägger man ut retoriska dimridåer om att det kan finnas någon som tjänar pengar på att hjälpa de stackarna som försöker fly från krig och elände.

Ungefär som om det vore det väsentliga.

Det tråkiga är väl att i ett land där det ses som något fult att tjäna pengar, så kan säkert en sådan lumpen demagogi fungera.

Uppdatering 21.44: Görans kollega, kommunalrådet Ilmar Reepalu är tydligen inne på samma linje. Fascinerande.

New York, New York

Förrförra veckan, ungefär samtidigt som det var stiltje på denna blogg, så besökte jag min vän som bor i New York. Även om det låter klyshigt, så det verkligen en stad att bli förälskad i. Att bara strosa runt och insupa den unika atmosfären, konsumera kultur och prylar, samt inte minst att äta all vällagad skräpmat i denna etniska smältdegel är underbart.

Som vanligt så är ett (åter)besök på Metropolitan Museum of Art obligatoriskt. Förutom deras mer välkända utställningar från faraonernas Egypten och bortre Asien, så kunde man denna gång avnjuta en speciell Rembrant-utställning, som även bjöd på andra kända konstnärer från hans tid och område. Inte minst en av mina egna favoritkonstnärer; Johannes Vermeer. Metropolitan är inte lika stort som Louvren, men man skulle lätt kunna spendera hela dagarna där i en hel vecka och ändå inte ha sett allt.


En dag passade vi även på att besöka MoMA, som ställer ut flertalet klassiker som van Gogh, Gustav Klimt och Matisse, såväl som från mer moderna konstnärer som Picasso, Pollock, Miró, Mondrian, Salvador Dalí och Magritte.


Fast den utställning som riktigt kröp under skinnet var den ökända BODIES...The Exhibition.
Det är en mycket kontroversiell utställning eftersom den ställer ut riktiga människolik. Jag som har läst flera år anatomi, fysiologi och andra medicinska ämnen tyckte det var en bra repititionskurs och jätteintressant, men av vissa har utställningen jämställts med pornografi och olika religiösa företrädare har ifrågasatt utställningens moraliska status.


Det argument som jag inte kan avfärda lika lätt är att kropparna är inköpta från Kina och det är högst oklart var de kommer ifrån. Det finns misstankar om att det kan vara avrättade "politiska fångar". Tanken på att man kanske har bevittnat liket av en kinesisk demokratikämpe lämnar en lite bitter eftersmak i munnen. Trots det kan jag rekommendera de som inte sett utställningen att göra det.

Veckans protektionist

Australien är inte bara rent geografiskt upp och ner-vända världen. I dagens metro (sid 14) läser jag att australiska regeringen anser

att det är omoraliskt att utländska kvinnor som reser in i landet börjar jobba inom sexindustrin

Eftersom de bara vill tillåta inhemska prostituerade. Det är alltså inte prostituitionen i sig som det är något fel på, utan det som gör det fel är varifrån du kommer.

Sug på den!

Hur bra är det med "fair trade" egentligen?

Det här med fair trade och rättvisemärkt konsumtion är väldigt hett och anses bland många vara det moraliskt riktiga just nu. Men hur är det egentligen med den saken?

Via Andreas Bergh ser jag att Jonas Vlachos, lektor i Nationalekonomi vid Stockholms Universitet precis skrivit två läsvärda inlägg om den saken som kanske kan utmana invanda föreställningar.

Läs: Rättvisehandel är omoraliskt och Resurserna är begränsade.

Socialliberalen Hayek?

I senaste Liberal debatt sågas DN´s Niklas Ekdal vid fotknölarna av den ideologiskt rakryggade Mattias Svensson. Huvudargumentet i den läsvärda artikeln Socialliberalen är ingen frihetsvän går ut på att socialliberalen i sitt vurmande för "pragmatism" i allt för stor omfattning förordar statliga "ovanifrån"-lösningar och därigenom blir en teknokrat och vän av förmynderi, istället för en frihetsvän.

Det ligger mycket i det Svensson skriver tycker jag och artikeln utmynnade också i en intressant debatt om olika typer av rättigheter och om hur begreppet "frihet" ska förstås. Jag kom in lite sent i detta och tänkte inte skriva mer om den frågan just nu, utan hoppas kunna återkomma med ett längre och mer genomtänkt inlägg i framtiden.

Precis som centerpartisten Sundevall ovan reser frågan om Nozick var en renlärig liberal (libertarian), skulle jag vilja resa frågan om den liberala ikonen F A Hayek också bör avfärdas som socialliberal, enligt Svenssons kriterier i sin artikel.

För i Hayeks klassiska bok Vägen till träldom som Svensson gärna refererar till skriver Hayek nämligen följande (sid 130-131):

Det finns ingen anledning till att ett samhälle, som nått samma välståndsnivå som vårt, inte skall garantera alla [en begränsad ekonomisk] trygghet, utan att den allmänna friheten äventyras. [..] det står utom allt tvivel att ett visst minimum av livsmedel och kläder och en någorlunda hygglig bostad, som räcker för att hälsa och arbetsförmåga inte skall riskeras, skall garanteras alla. [..] Det finns heller ingen anledning till att staten inte skall hjälpa de enskilda att gardera sig mot de vanligaste riskerna i livet, som få individer förmår skydda sig emot just därför att de är svåra att förutse. [..] Där [i frågan om sjukdom och olyckshändelser] är argumentet för att staten skall hjälpa till att organisera en omfattande socialförsäkring mycket starkt. [..] Till samma kategori hör också förstärkningen av tryggheten genom att staten ger bistånd åt offren för force majeure [..] och de återkommande vågorna av hög arbetslöshet som ledsagar [allmänna fluktuationer i ekonomin]. Detta är ju ett av vår tids allvarligaste och mest överhängande problem.

Om inte dessa tankegångar har en tydlig socialliberal prägel, så vet jag inte vad som har det. Jag tar här inte ställning i sakfrågorna som Hayek diskuterar, utan nu är jag enbart nyfiken på om den ideologiska skarprättaren Svensson är redo att även låta Hayeks huvud rulla nerför de renlärigas bila?

Vad är det för fel på folk?

När en restaurangägare ingriper för att avvärja en livshotande misshandel så anser myndigheterna att han gjorde fel:

Arbetsmiljöverket som gjorde nyligen ett besök på restaurang Gästgivaren anser att krögarnas nödvärnsingripande är felaktigt eftersom det inträffade på arbetstid. Istället skulle de ha avvaktat, iakttagit och kontaktat polisen, trots att väntan på polisen kunde ha kostat 33-åringen livet. - En arbetsgivare ska föregå med gott exempel och inte ingripa vid en risk- och hotsituation. Det finns rutiner för hur arbetsledare och anställda ska agera vid ett sådant tillfälle och det är inte att ingripa vid ett gängbråk. I detta fall kunde de ha blivit nedstuckna och på det sättet utsatt sina anställda för en hotfull situation, säger Britt-Louise Hejde, arbetsmiljöinspektör.

En vanlig dag i en myndighetsbyråkrats liv då med andra ord. Det finns alltid en regel eller rutin som har företräde framför sunt förnuft, civilkurage och visad medmänsklighet.

Hur representativ är Aldebe?

Norberg skrev nyligen ett inlägg som baserades på en norsk opinionsundersökning av norrmäns föreställningar om norska muslimer visavi norska muslimers åsikter i samma frågor. Inte så förvånande visade det sig att många har kraftiga fördomar om vad muslimer faktiskt tycker.

Gudmundson hakade på, passade på att lyfta frågan om Mahmoud Aldebe igen och kommer fram till slutsatsen att Aldebe "är sannolikt inte egentligen representativ för dem han påstår sig representera."

Vilket var den slutsats jag själv kom fram till i det inlägg där jag kritiserade en artikel av Mauricio Rojas.

Eftersom jag med all sannolikhet bara har några promille av de läsare som Gudmundson och SvD´s ledarblogg har, så är det bra att denna slutsats fick ordentligt med uppmärksamhet.

Så vi inte blir lika fördomsfulla som norrmännen. Fast det kanske redan är för sent?

Det ska böjas i tid..

..det som krokigt ska bli. Liksom Federley har jag svårt att riktigt förstå vad det är som moderata ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman egentligen argumenterar för. Traditionellt är ungdomsförbund tänkta att vara en ideologisk vakthund till sitt moderparti. Ett forum där man kan ta ut svängarna, vara mer ideologiskt radikal och konsekvent i sina förslag, utan att behöva ta samma hänsyn till förslagens konsekvenser, dagspolitiken och de flyktiga opinionsundersökningarna. Nu ska detta läggas på hyllan, samtidigt som det tas bestämt avstånd från den där läskiga "nyliberalismen".

Det var visst någon annan som var inne på en liknande linje för inte så länge sedan.

Att de politiska partierna är väldigt strömlinjeformade idag är en sak, och förvisso tragiskt, men om nu även ungdomsförbunden ska bli lika ideologilösa och sossefierade, då undrar jag om de inte spelat ut sin roll helt och hållet.

För mig är detta utspel ett kvitto på att de här människorna primärt är ute efter att göra politisk karriär. För då är det logiskt att de också anpassar sig till de nya moderaterna och blir det "nya Muf" och börjar prata i termer av jämställdhet och orättvisor, istället för om individens frihet från statligt tvång.

Ett sådant ideologilöst ungdomsförbund skulle jag personligen aldrig vilja vara med i. Å andra sidan skulle jag nog inte vilja vara med i något förbund, som vill ha med mig som medlem. För att travestera den Marx som jag gillar.

Liberala vindar blåser kring östersjön

Liberalerna på Åland vann en storseger i helgens val. Det är mycket glädjande, inte minst för att de haft med en (nydisputerad) klassiskt liberal på sina listor. Fredrik Gustafsson skulle eventuellt kunna få vänsterns hatobjekt Fredrick Federley att framstå som socialliberal.

I Polen har också ett marknadsvänligt skattesänkarparti nyligen vunnit en storseger.

Vid en tredje av östersjöns stränder, så beslutar det s.k. högerpartiet att de ska lägga ner debatten om marknadshyror och behålla värnskatten.

När liberala vindar blåser kring östersjön, så ligger Sverige i lä.

Hur kunde det bli så här?

Lagrådet mot nyspråket

Ett av de mer osympatiska inslagen i den politiska verkligheten är användandet av vilseledande nyspråk. Förtryck är frihet, kollektivism är solidaritet. Och så vidare.

Därför är det glädjande att lagrådet, i sitt yttrande i frågan om fastighetsavgiften satte ner foten mot denna form av urvattning och politisk manipulering av språket:

Det är aldrig bra att skapa dimridåer kring den verkliga effekten eller det verkliga syftet med en lagbestämmelse [..] Det går hur som helst inte att dölja att det är fråga om ett skatteuttag, främst avsett att finansiera det bortfall av skatteintäkter som införandet av den kommunala skattavgiften medför. [..] Det är angeläget att en pålaga som de facto utgör en skatt också benämns skatt.

Nu väntar jag bara på att man ska göra ett liknande ställningstagande i frågan om arbetsgivar"avgifterna", som egentligen också är en skatt.

Idag fyller min blogg ett år!

Samma tid för precis ett år sedan skrev jag mitt första inlägg på denna blogg. Det är med viss stolthet jag konstaterar att jag fortsatt skrivandet. Trots andra tidskrävande åtaganden, har jag prioriterat att någorlunda regelbundet skriva något eller ett par inlägg varje vecka. Det tar mer tid än vad jag hade förväntat mig, men det är på många sätt också väldigt givande; man kan lära sig massor av nya saker från de läsare som tar sig tid att lämna invändningar mot det man skriver. Så alla er som gjort just det, vill jag tacka.

Bloggen hade inte heller funnits om inte min goda vän Bengt hade hjälpt mig med det praktiska, så honom vill jag också skänka en tacksamhetens tanke idag.

Mitt första inlägg var en kritisk recension av Johan Norbergs bok När människan skapade världen och Johan hade faktiskt vänligheten att i kommentarsfältet bemöta de invändningar jag förde fram. Två rätt av fyra invändningar gav han mig, och det var väl inte så pjåkigt.

Sent omsider tänkte jag nu försöka att bemöta ett av de argument som han framförde i sin replik. I korthet går Johans argument ut på att när läkemedelsmyndigheter hindrar ett visst preparat att komma ut på marknaden, och man kontrafaktiskt kan anta att detta preparat hade kunnat rädda människoliv, så är det myndigheterna som är (moraliskt) skyldiga till att just dessa människor, som inte fick tillgång till medicinen, dör.

Vad är då problemet med detta argument? Frågan blir i slutändan om Johan är redo att applicera denna logik helt konsekvent och acceptera den slutsats som då följer.


First, do no harm

Anledningen till att myndigheter inte släpper ut ett nytt läkemedel på marknaden på en gång är att man vill vara någorlunda säker på att läkemedlet faktiskt gör mer nytta än skada. Den processen kan ta lite tid. Är den processen bristfällig, så kan vi få fall som neurosedynkatastrofen, som Johan höll med om var oönskad. Eller som bara för några år sedan när man förstod att exempelvis bristfälliga biverkningskontroller av smärtmedicinen Vioxx, lett till att över 100.000 personer i USA drabbades av hjärtinfakt, och att minst 30.000 av dem dog. Så att släppa en medicin till marknaden i ett för tidigt skede är ett tveeggat svärd; det kan kanske rädda många liv, men det kan också leda till raka motsatsen; massor av dödsfall.

Detta är egentligen inte problemet. För man kan fortfarande i god libertariansk anda hävda att det här beslutet har inte staten med att göra över huvud taget. Vill jag som privatperson ta en risk med en otillräckligt prövad medicin, så har staten ingen rätt att hindra mig. Det håller jag med om. Så jag skriver mer än gärna under på det Johan i sin replik kallar ett "dualistiskt system". Men Johan driver som sagt en starkare tes, nämligen att läkemedelsmyndigheterna också är moraliskt ansvariga för de som eventuellt kunde ha räddats till livet av denna medicin.

Vi kan nu anta att läkemedelsmyndigheterna följer en princip som vi kan kalla P, innan de släpper ut ett läkemedel på marknaden. Som innebär att man vill vara någorlunda säker på att det läkemedlet saknar allvarliga biverkningar. Man kan vidare anta att det ligger i ett läkemedelsföretags intresse att också följa någon liknande princip. För skulle man släppa ut bristfälligt kontrollerade mediciner hela tiden, och man skulle kunna koppla ihop ett stort antal dödsfall med ett visst företag, så skulle det vara väldigt dåligt för företagets goodwill. Min fråga blir då följande: När ett företag använder sig av samma princip P, som läkemedelsmyndigheterna använder sig av, och således av egen vilja fördröjer introduktionen av ett visst läkemedel på marknaden, gör företaget sig då också skyldigt till alla de dödsfall, som kanske hade kunnat räddas av ett mer otillräckligt kontrollerat läkemedel?

Det verkar vara en väldigt konstig slutsats. För det verkar förutsätta att människor har någon slags positiv rättighet till (ofullständigt kontrollerade) mediciner, och att företag är moraliskt skyldiga att ge människor (ofullständigt kontrollerade) mediciner. Vilket är en syn på rättigheter och skyldigheter som Johan har förkastat tidigare.


Dubbel standard?

Förkastar man då slutsatsen att företag skulle vara moraliskt skyldiga till dessa dödsfall, för att de i rent egenintresse följer principen P, och väljer att inte släppa ut otillräckligt kontrollerade läkemedel på marknaden, så följer det logiskt att Johan har en dubbel standard för moraliskt ansvar. En standard gäller för läkemedelsmyndigheter, och en annan standard ska tydligen gälla för företag som följer exakt samma princip.

Är det rimligt?

Ånej, inte ytterligare en okritisk hyllning till "Che"..

Av någon oförklarlig anledning så poppar det med jämna mellanrum upp näst intill helt okritiska skildringar och artiklar om massmördaren "Che" Guevara. För att nyansera bilden mer än vad DN´s journalister förmådde, så vill jag rekommendera att man klickar på länken ovan, och läser artiklarna av Alvaro Vargas Llosa och Inger Enkvist.

Ett feministiskt dilemma

I årtionden har kvinnoorganisationer världen över kämpat för kvinnors rätt till säkra och lagliga aborter. Argumentet går i huvudsak ut på att kvinnor har rätt till sin kropp och därigenom rätt till abort. Även moderna feministiska rörelser anser att rätten till abort är en mänsklig rättighet som kan härledas från kvinnans rätt till sin egna kropp.

Att kvinnans rätt till sin egen kropp försvaras högst selektivt av flertalet feminister blir såklart problematiskt ur detta perspektiv. Fast det var inte denna dubbelmoral jag tänkte belysa nu.

För samtidigt som kvinnoorganisationer kämpar för rätten till abort, så använder andra kvinnor just den rätten till att skoningslöst diskriminera och abortera flickfoster enbart på basis av deras kön. Enligt vissa bedömare så saknas det, bara i Asien, över 60 miljoner kvinnor som ett resultat av att kvinnor utnyttjar sin rätt till abort.

Enligt den statliga rapporten Patriarkalt våld som hot mot mänsklig säkerhet (pdf), så är "abortering av flickfoster" ett uttryck för "patriarkalt våld" (sid 9). Själv lutar jag nog åt att statliga förbud och familjepolitik är en betydligt större bov i dramat, men det beror förmodligen på att jag inte kommit till de rätta insikterna kring den patriarkala könsmaktsordningen än.

Ändå hamnar många feminister här i ett prekärt dilemma; ska de försvara kvinnans oinskränkta rätt till sin kropp och deras rätt att själva få avgöra på vilka grunder de ska få göra abort. Eller bör feminister istället förespråka statliga regleringar för att göra inskränkningar i denna rätt till abort, då skälen till abort, utifrån ett ovanifrånperspektiv inte är "de rätta"?

Dålig timing för SIDA

För två veckor sedan var jag på en bokpresentation, med efterföljande debatt om problemen med den svenska biståndsindustrin. Per Krause som bott flera år i Tanzania, och sett de ibland bisarra effekterna av biståndet med egna ögon, driver tesen att biståndsberoendet inte minst är svenskt.

Givetvis är hans bok mer av en partsinlaga, än en vetenskaplig avhandling, men det som verkligen gjorde intryck på mig från den efterföljande debatten, var att representanterna från Forum Syd och SIDA, försökte ge sken av att det minsann inte fanns särskilt mycket allvarliga problem med deras verksamhet. Läget var under kontroll.

Riksrevisionens rapport, som visar på omfattande korruption och fusk, måste då verkligen komma olägligt. Ändå beter sig SIDA fortfarande som att läget är under kontroll. SIDA ska nämligen på egen hand granska rapporten och sen eventuellt vidta åtgärder. De låter också meddela att de numer har en "anti-korruptionsrådgivare".

Det känns ju betryggande..

Förnekelse av sina problem sägs vara ett säkert tecken på ett beroende. Så kanske ligger det någonting i Per Krauses tes ändå.

Är vi moraliska posörer?

Är vi moraliska posörer som mest tar ställning i frågor som från en moralisk synvinkel är tämligen självklara, samtidigt som det inte kräver någonting av oss? Louise lyfter i två inlägg fram denna besvärande frågeställning. Där kritiserar hon alla de som i anlutning till konflikten i Burma, närmast slentrianmässigt ansluter sig till massa "moraliskt korrekta" grupper på exempelvis facebook, men som samtidigt skyggar för att ta tag i relaterade, men betydligt svårare frågor.

Som när, om någonsin, är det rätt att med militär intervention skydda ett lands befolkning mot en grym diktator som plågar och förföljer sitt egna folk?

Det är en svår fråga, och jag gör inget anspråk på att kunna besvara den. Fast i samband med klimatfrågan, var jag inne på ett liknande spår som Louise är här. Min högst personliga princip är att jag tar bara öppet ställningstagande i frågor, då jag också engagerar mig och lägger ner tid och resurser i verkliga livet.

Om inte annat är då risken mindre för sådana här pinsamheter.