Summerhits

Eftersom kanske en del av mina läsare inte följt bloggosfären i samma utsträckning som jag gjort i sommar, så tänkte jag tipsa om några av sommarens händelser och läsvärda inlägg. Upprörande såväl som glädjande.

I början på sommaren spelade Manu Chao på Way Out West i Göteborg. Som så ofta så är musiker och andra kulturtyper lite bakom flötet i politiska och ekonomiska frågor, och Manu Chao utgör tyvärr inget undantag på den fronten. Det kommer inte hindra mig att se dem uppträda här på Hovet i Stockholm. Trots viss ignorans så gör de fortfarande väldigt svängig musik.

Attila påminner om varför statens makt bör vara utformad så att den kan falla i din värsta fiendes händer.

Tommi Teljosuo, som förr skrev kloka saker på Odilous blog, har nu sadlat om och kommenterar numer sin samtid på den nyöppnade bloggen Popthecasbah. Det verkar lovande. Vi är inte alltid överens om allt, men Tommi argumenterar alltid väl för sin sak. Ska bli spännande att följa den bloggens framtida utveckling.

Gudmundson skrev vettigt om den tigande svenska kritikerkåren i den inflammerade frågan om Vilks rondellhund. Homan Anvari fick då rycka ut för att försöka nyansera debatten som försökte tigas ihjäl. Men tappade initiativ någonstans på vägen.

Apropå Gudmundson, missa inte hans knivskarpa lustmord av DN´s Per Jönsson. Hette jag Per Jönsson skulle jag fundera lite över mina moraliska premisser.

Denna artikel i den alltid lika läsvärda The Economist, väckte nästan den gamla konspirationsteoretikern i mig till liv. Det är nog bäst om den får sova vidare ostört. Kanske är det därför dessa EU-politiker kommer undan med detta? Hemska tanke.

En bekant till mig; Patrick Krassén gästspelade i sommar på SvD´s ledarblogg. Detta inlägg om den godtyckliga (o)rättvisan i det svenska skattesystemet är läsvärt.

Louise P skriver som vanligt tänkvärt i frågor om prostituition och moralhysterin kring sexuella frågor. Missa inte heller det som skrivs på Isabellas blogg.

Årets vitamininjektion i bloggosfären är helt klart Mattias Svensson. Jag vågar numer inte missa något av hans pricksäkra, provocerande och adrenalinstinna inlägg.

Är det förresten inte en glädjande nyhet att Värnplikten kanske ska avskaffas? Inte en dag för tidigt i så fall.

Så gör man

Idag protesterade ett 60-tal muslimer mot att Nerikes Allehanda publicerat den flerfaldigt mordhotade konstnären Lars Vilks bilder av Muhammed som Rondellhund.

Jättebra! Dessa muslimer föregår med gott exempel.

Är man missnöjd med någonting, är det så man gör- man demonstrerar fredligt och framför sina åsikter på ett civiliserat sätt. Man gör exempelvis inte så här.

Vad har Logik och BJJ gemensamt?

Även om denna sommar inte har varit så varm, så har den varit svettig. Innan höstterminen börjar, så ska jag ha bevisat mer än 20 teorem i peanoaritmetik, sju teorem i metalogik, samt visa att Löwenheim-Skolems teorem gäller. Helt klart den mest krävande fempoängskurs jag läst hittills.

På grund av tiden dessa hemuppgifter har tagit i anspråk sen jag kom hem från semestern, så har jag inte hunnit blogga i samma omfattning som jag brukar. Samtidigt som jag försökte skingra mitt dåliga samvete över detta, så funderade jag på varför jag gillar logik så mycket. En av anledningarna, kom jag på, är att det har mycket gemensamt med min favoritsport BJJ.

Hur då, kan man undra? Det ena är något fysiskt och praktiskt, det andra så teoretiskt det kan bli.
Jo, båda dessa företeelser leder till oundvikliga konsekvenser. De förefaller vara höjda över löst tyckande och subjektiva invändningar.

Jag har lagt ner mer än 12 år på träning av traditionella kampsporter och där kunde alltid någon finurlig typ säga:

-Men tänk om jag gör så här då? Då kommer kanske inte din teknik fungera.

Huruvida tekniker fungerade eller inte, baserades i de traditionella kampkonsterna inte sällan på något högst teoretiskt resonemang eller utifrån en konstgjord situation med förutbestämda rörelser där motståndaren spelar med. I mina ögon påminner därför traditionell kampkonst mer om dans eller teater, än realistisk kampträning. Lyckligtvis kom jag till denna insikt stillsamt, men ibland kan uppvaknandet till verkligheten bli brutalt.

Om du får in ett ledlås eller en strypning från BJJ, så kan personen i fråga tvivla och resonera bäst han vill. Ger han inte upp, så kommer han få sin led sönderbruten eller somna in. Det är en oundviklig konsekvens på samma sätt som när ett argument är logiskt giltigt så måste slutsatsen vara sann, om premisserna är det. Några alternativ finns inte.

Tyvärr är det nu för sent att anmäla sig till höstens logikkurs, men det är inte för sent att börja träna på Europas bästa BJJ-klubb!

men skilj dig då..

I denna artikel om Polygami konstaterar Evin att det "är alltid kvinnan som drabbas", när mannen skaffar en till fru. Är det då ett bra skäl till att polygami ska vara olagligt?

Min spontana undran är om det är någon som tvingar dessa personer att vara kvar i ett förhållande som de inte trivs i?

Den möjligheten finns förstås, men då är det tvånget i sig som är problemet och som bör åtgärdas. Inte möjligheten för andra att ha de förhållande(n) de önskar.

Det juridiska kring månggifte verkar vara snårigt. Ibland godkänns det och ibland inte, och olika myndigheter har olika policy. Vilket i sig är ett skäl att omgående tillåta polygami. En rättstat bör behandla alla människor lika och inte kränka människor godtyckligt.

Det är också roligt med frågor som kan förena alltifrån företrädare för Grön Ungdom och Feministiskt Initiativ, såväl som liberaler. För sådana frågor kan förmodligen räknas på ena handens fingrar hos en som fått tre fingrar avsågade.

Sommaruppehåll!

Tidigt imorrnbitti bär det iväg till Gotland. Sveriges andra land, som det ibland kallas. Jag hoppas att vädret blir lite bättre där än vad det varit hittills i sommar. Om en vecka åker vi sen upp till Nordingrå, i det bedårande vackra Höga Kusten-området, som också är en del UNESCO´s världsarv. Så tills vi kommer tillbaka, någon gång i vecka 32, blir det uppehåll med avseende på blogginläggen.

Jag vill passa på att önska alla en fortsatt härlig sommar!

Fildela eller inte?

Först en kort personlig bakgrund: Jag tillhör, än så länge, den utdöende skaran som inte laddar ner musik och film på nätet. Varför vet jag inte riktigt. Mest kanske på grund av en diffus magkänsla av att det rent moraliskt faktisk är jämförbart med stöld och således fel.

Fast jag har också några bekännelser att göra. När jag var liten så hade jag inga problem att göra "mixtapes" och kopiera kompisarnas musik på vanliga kassetband. Om det beror på att det finns någon avgörande skillnad jämfört med nedladdning av musik från nätet, eller om det bara berodde på att man inte grubblat så mycket på moraliska spörsmål i den åldern är oklart.

Vid ett par tillfällen har jag också tagit del av när kompisar laddat ner senaste UFC och Pride och givit mig kopior av det. Då har jag kunnat säga till mig själv att det går faktiskt inte att se dessa galor lagligt i Sverige och det var ju trots allt inte jag som laddade ner.. Ungefär som att häleri eller nyttjande av stöldgods i andra hand är bättre det.

Vad gör man inte för att rationalisera sitt beteende.

I det senaste numret av Liberal debatt har Johanna Nylander, som vanligtvis skriver på bloggen Frihet, Fildelning och Feminism, skrivit en artikel som heter Stjälande tonårskillar eller klagande kulturarbetare? Hon påstår där att hon värnar äganderätten(?), men driver samtidigt tesen att kopiering inte är stöld.

Följande argument framförs för att ge stöd till denna tes:

• Fullständig kontroll över alla kopior av en produkt är inte äganderätt, det är monopol.

Så om jag skulle göra en kemisk analys av innehållet i en ny medicin som precis släppts på marknaden och sedan börjar tillverka och dela ut piratkopior av den medicinen under ett annat namn- är det då ok? Givetvis inte. En relevant fråga som tål att diskuteras är hur länge upphovsrätten ska gälla för musik, film osv, eftersom 70 år verkligen känns som i längsta laget. Men att prata om monopol är missriktad retorik, eftersom det knappast är monopol att vilja ha betalt för det man skapat eller så länge innan annan hindras att producera sin egna musik och film.

• Upphovsrättsindustrins framfart har varit kantad av osäkra rättsprocesser och ett undergrävande av den personliga integriteten.

Ja, det är helt sant. Det är lika vidrigt när filmbolagens intresseorganisationer på ett rättsosäkert vis utnyttjar polisväsendet för sina egna syften, som när facket gör det. Men dessa övergrepp och rättsliga tveksamheter är fortfarande ingen ursäkt för att ladda ner saker utan att betala för sig. Äpplen och päron, således.

• Teknisk utveckling går väldigt sällan att stoppa.

Det är förmodligen också sant, men inte heller det är en legitim ursäkt för att ladda ner andras produkter utan att betala för sig. Det är två helt olika frågor.

• Det är inte en mänsklig rättighet att tjäna pengar på kultur, utan det är någonting man gör om man producerar något som är tillräckligt bra för att marknaden ska betala för det.

Detta måste bygga på en grov missuppfattning om vad marknaden är. Marknaden består nämligen av dig och mig, samt även av de som laddar ner. Efterfrågan finns, det är bara det att många struntar i att betala för det som de vill ha. Eftersom de kommer undan med det. Anta att det skulle vara lika lätt att exempelvis sno bilar ur affärer som det är att ladda ner. Då skulle förmodligen många fler göra det också. Kan man då säga att det inte är en mänsklig rättighet att tjäna pengar på sina bilar som man producerat, bara för att flertalet då skulle bli ovilliga att betala priset i affären?

Det är förvisso sant att det inte är en mänsklig rättighet att tjäna pengar på kultur (eller vad som hellst), men det är en mänsklig rättighet att inte bli bestulen på sina produkter, även om dess värde främst är immateriellt.

Detta fenomen kan beskrivas som att tillfället gör tjuven. Nu när det är så enkelt och relativt riskfritt att ladda ner upphovsrättsskyddat material, så verkar många lägga sina liberala principer om äganderätt åt sidan. Att socialister laddar ner är mindre förvånande, eftersom de aldrig värderat äganderätten särskilt högt. Men liberaler borde här kunna lägga sin bekvämlighet åt sidan och föregå med gott exempel.

Läskunnighet krav för jobb hos SÄPO?

På dagens DN debatt så går två tidigare analytiker hos SÄPO; Maria Bjernevi och Thom Thavenius till angrepp mot ett "litet antal många gånger självutnämnda" terrorismexperters analyser. Den enda person som nämns vid namn är Magnus Norell. Mannen som så många verkar älska att hata.

Eftersom han är anställd vid Totalförsvarets forskningsinstitut och har en diger lista publikationer med anknytning till just ämnet terrorism, så är det lite oklart i vilken mån han är en "självutnämnd expert".

Nåväl. Vad hävdar då de f.d. säpoanställda analytikerna?

Bland annat följande:

I den svenska debatten har det också under senare tid förekommit påståenden om att terroristhotet inte har någonting att göra med västs politik eller agerande gentemot den muslimska världen, och inte heller med palestinakonflikten. Se till exempel Magnus Norells inlägg på DN Debatt den 5 juli.

De syftar alltså på detta inlägg. Men har verkligen Norell sagt något sådant?

Så här skriver han:

Mordet på Theo van Gogh hade inget med utrikespolitik att göra, och det hade inte danska skämtteckningar eller hoten som riktats mot den muslimska feministen Irshad Manji.

Detta betyder inte att utrikespolitik inte alls har med saken att göra[..]

Norell har alltså aldrig påstått att "terroristhotet inte har någonting att göra med västs politik eller agerande gentemot den muslimska världen" [min bold]. Tvärtom så påpekar han tydligt och klart i sin debattartikel att man inte kan dra en sådan slutsats.

Förutom att det är pinsamt att de f.d. säpoanalytikerna beskyller andra för att "vulgarisera debatten", när de själva hackar på halmgubbar, så kan man bara hoppas att de som jobbar vid SÄPO nu, är bättre än så här på att läsa innantill.

Folkpartiet populisterna

Idag presenterar ett gäng folkpartister olika förslag för att bryta utanförskapet för nyanlända flyktingar. Kanske med syftet att ta tillbaka några röster som de tappade till sverigedemokraterna, eller så bara för att mota olle i grind, vad vet jag?

Jag tänkte inte kommentera varje punkt som framförs i folkpartisternas debattartikel, utan nöjer mig med att konstatera att huvudtesten är att nyanlända flyktingar inte ska få socialbidrag. Utan via bemanningsföretag eller liknande, ska de ut i arbetslivet med en gång. Målet är att "skaffa egen försörjning så fort som möjligt".

Men då infinner sig genast frågan: Varför ska denna princip bara gälla nyanlända flyktingar? Är det mer ok att inte ha egen försörjning om man är svensk?

Det är inget fel på principen. Det som är fel är att man gör skillnad på flyktingar och andra. Vi har tillräckligt med vi och dem-tänkande som det är här i världen. Är det något som kan hjälpa Sd att komma in i Riksdagen nästa val, så är det spridningen av detta synsätt.

Det här är å andra sidan inte första gången folkpartister fiskar i grumliga vatten.

P.s. För den som har lite tid över kan jag varmt rekommendera Louise Perssons inlägg om kostnader kring invandring, om överdrivna siffror samt Norbergs plädering för att öppna gränserna för invandrare. D.s.

Välfärdsstaten raserar kärnstaten

Det är inte alltid jag instämmer med Dick Erixon, men när han poängterar det absurda i att den som stampar ihjäl ett treårigt barn får futtiga tre års fängelse, medan en som smugglar hasch får nio års fängelse, så är det svårt att inte instämma. Det är uppenbarligen något allvarligt fel i hur samhället värderar olika brott. Hot mot vittnen ökar kraftigt, våldsbrotten likaså. Samtidigt som mördare får sitta av allt kortare tid.

Så när Erixon argumenterar för att vi ska utvidga straffskalan till 40 år så håller jag helt med honom. Det handlar inte om att "skipa rättvisa"- en eufemism för hämnd- utan det det handlar om att dessa människor, genom sina medvetna val och handlingar avsagt sig rätten att befinna sig tillsammans med andra, icke-våldsamma människor.

Statens kärnuppgift är att skydda vanliga människors mest grundläggande rättigheter. Det klarar den inte av i dagsläget. Kriminella MC-gäng huserar relativt fritt och av statens samlade utgifter på över 900 miljarder kronor, går enbart 30.6 miljarder till rättsväsendet. Det är skrattretande! Inte konstigt att det verkar saknas resurser till att ge hotade vittnen det vittnesskydd de behöver. Varenda skattekrona som går till något obskyrt kulturprojekt är inget annat än en örfil i ansiktet på de personer som pga hot och våld inte längre kan känna sig trygga i dagens Sverige.

svt avslöjar sig igen

Dennis var snabb att notera den totala bristen på logik samt det reflexmässiga vänsterperspektivet i svt´s nyhetsrapportering. Trots att de själva påpekar att en anledning till att vissa länder halkar efter är protektionism, så väljer svt rubriken "50 länder drabbas av globaliseringen".

Henrik Alexanderson noterar att de skriver likadant på text-tv.

De verkar dock själva till slut insett sin blunder, eftersom de nu döpt om rubriken till "Antalet U-länder har fördubblats". Vilket inte heller det är korrekt i sak. För "minst utvecklade länder" är knappast samma sak som "u-länder".

Eftersom etiketten u-land vanligtvis betecknar de länder som inte är i-länder, så skulle deras nuvarande rubrik innebära att sen 70-talet, så har massor av i-länder(förmodligen alla) på något märkligt vis förvandlats till u-länder.

Är det bara jag som missat denna icke-händelse?

I vilket fall är det värt att påminna vänstervridna journalister om vad Norberg skriver i Till världskapitalismens försvar:

De 20 mest ekonomiskt liberala länderna i världen har en BNP per capita som är ca 29 gånger större än de 20 minst ekonomiskt liberala länderna. Om vi på allvar vill minska nord–syd-klyftan bör vi alltså av hela vårt hjärta hoppas på att även syd får tillgång till fri ekonomi och öppna marknader. De u-länder som har haft detta de senaste decennierna har inte bara vuxit snabbare än andra u-länder, utan också snabbare än de rika länderna. Ojämlikheten i världen beror på kapitalismen. Men inte på att den har gjort vissa grupper fattiga, utan på att den gör dem som tillämpar kapitalism rika. Den ojämlika fördelningen i världen beror framför allt på den ojämlika fördelningen av kapitalism.

Uppdatering Onsdag 17:42: DN/TT är inte mycket bättre de. Globaliseringens följd är tydligen att "världens mest underutvecklade länder halkat efter ännu mer" eftersom de inte "fått ta del av den utökade handel och tillväxt som annars utmärkt världen". Hur ett land kan drabbas av globaliseringen utan att ta del av den övergår fortfarande mitt förstånd.

Trygghetsnarkomani som slår slint

Överläkaren i psykiatri, David Eberhard blev väldigt omtalad när han lanserade sitt begrepp det nationella paniksyndromet. Om hur vi blivit trygghetsnarkomaner, trots att vi redan lever i ett av världens säkraste länder. Missade ni hans debattartikel, så tåls den att läsas igen. I en annan artikel påminner han också om att bakom rädslan, så lurar fascisten. Allt som upplevs som farligt eller för annorlunda ska regleras eller förbjudas.

Och "alla ska med", så enkelt är det. Oavsett om man vill eller inte. Andras rädslor blir således din börda. Som när Ulrika Messing, på fullaste allvar, föreslog en cykelhjälmslag även för vuxna.

Även jag kan bli rädd, inte minst när jag ser att mer än 50 procent faktiskt vill bli omyndigförklarade och tycker Messings förslag var bra. Vi är ett land med lyckliga slavar, som utan problem avsäger oss både frihet och ansvar till storebror staten.

När jag via Forskning & Framstegs blogg ser att några undersökt vad som blir konsekvensen av uppskrämmande "informationskampanjer" för att öka cykelhjälmsanvändning, så visar det sig ironiskt nog att effekten blir den motsatta. Kampanjerna skrämmer potentiella cyklister till att avstå från cykling och resultatet av det är att det blir ännu farligare för cyklisterna i trafiken.

Min slutsats av detta är att vi bör lyssna på vad Eberhard har att säga. Själv har jag lagt till hans bok på min nästa bokbeställning.

Grov missuppfattning av den hippokratiska eden

I DN läser jag att de haffat ett gäng läkare med anknytning till de senaste terrorattackerna i Storbritannien. Men vänta nu lite.. Ska inte läkare avlägga Hippokrates ed, som bl.a. lyder såhär(?):

I will prescibe regimens for the good of my patients according to my ability and my judgment and never do harm to anyone. [..] In every house where I come I will enter only for the good of my patients, keeping myself far from all intentional ill-doing

Den kloke Hippokrates ger oss även svaret på vad som väntar dessa missledda herrar:

If I keep this oath faithfully, may I enjoy my life and practice my art, respected by all men and in all times; but if I swerve from it or violate it, may the reverse be my lot.

Amen till det.

Stolt vän

Tänkte bara passa på att skryta lite över min vän Tomas Salles från Brasilien. Hans examensarbete som han gjorde på NYU, har nämligen blivit utvalt till att visas på den årliga konferensen SIGGRAPH, som enbart väljer ut och visar det bästa inom dataanimation och specialeffekter under året som gått. Från bl.a. stora namn som Pixar och Industrial Light & Magic.

Tomas väldigt coola och helt datoranimerade kortfilm Equilibrio kan man se på YouTube:



I år kommer hans film att visas tillsammans med bidrag från de som gjorde de datoranimerade specialeffekterna till filmer som Pan's Labyrint, World Trade Center, Spider-Man 3 och 300. Det är inte dåligt sällskap för ett examensarbete! Det skulle inte förvåna mig om Tomas inom 5 års tid, kommer vara med och designa de datorspel jag kommer slösa bort min tid på i framtiden.

Ett litet urval från Tomas portofolio kan ni hitta här.

Klimatet och politiken- bristen på argument

I mitt förra blogginlägg, så gav jag en kort sammanfattning av det vetenskapliga läget, och presenterade också en kort sammanfattning av regeringes beslut i proposition 2005/06:172. Den propositionen tänkte jag nu kommentera vidare samt peka ut vad jag uppfattar som bristande argumentation.

I slutet av proposition 2005/06:172 skriver regeringen att propositionen inte beräknas påverka statens finanser. Vilket är uppenbart, då målsättningar är gratis. Vidare skriver de att åtgärder av betydelse för att nå klimatmålen är beslutade genom andra propositioner och att konsekvenserna av dessa beslut redovisas i respektive proposition. Men argumentationen kring kostnaderna av att omsätta just denna propositions förslag i praktiken hade varit väldigt intressant att ta del av. Någon sådant underlag eller beräkning står tyvärr inte att finna i propositionen.

Vidare så påstås det att Sverige har bland de lägsta utsläppen bland industriländerna räknat både per person eller räknat per BNP-enhet. Denna positiva utveckling, påstår man, är ett viktigt argument i framtida internationella klimatförhandlingar. Dessvärre presenteras inga argument för att visa på vilka grunder som man tror att något annat land av betydelse skulle bry sig om vad Sverige säger eller gör. Vid samtal med Conny Hägg, en av tjänstemännen som skrev rapporten och som satt i ämnesrådet, så erkänns det att det är svårt att ge något sådant argument. Han kunde inte ge något vid min förfrågan.

Ensidiga perspektiv och brist på argument

Ur både ett globalt och ett nationellt perspektiv är klimatproblematiken att betrakta som ett optimeringsproblem: Vilken är den bästa lösningen på problemen kring den globala uppvärmningen. Värt att notera är att vad som är den bästa lösningen eller strategin globalt inte med nödvändighet är den bästa lösningen/strategin för Sverige. Det är ett perspektiv som jag helt saknar i klimatpropositionen. Där förutsätts, utan närmare argumentation, att vi har ett slags moraliskt ansvar att göra det som är bäst globalt sett, att vi ska vara ett ”föredöme” och ha en ”ledande roll”.

Förmodligen skulle en ökning av den globala medeltemperaturen ha flertalet positiva effekter för Sverige. Ett varmare klimat ger att vegetationsperioden blir längre, att risken för frostskador minskar. I södra Sverige kan skördeökningen uppgå till 20% och i norra Sverige hela 60-70%.[1] Sammantaget skulle ett varmare klimat gynna den svenska jordbruksnäringen.

Om medelhavsländerna får ett ännu varmare klimat, kan det leda till ett sämre komfortklimat och minskad turism. Om vi i Norden får ett klimat som liknar det nuvarande medelhavsklimatet, kan det inverka positivt på den Nordiska turistnäringen. Ingen av dessa konsekvenser diskuteras i klimatpropositionen. Det enda man skriver är att ”Vidare förväntas vegetationsperiodens längd förlängas med 1–2 månader i Sverige. Detta skulle påverka förutsättningarna för skogs- och jordbruk.” . Ingenstans nämns att det är något positivt. Istället fokuseras enbart på negativa konsekvenser som exempelvis en risk för ökad algblomning.

Samtidigt är det ett faktum att det enbart är den totala mängden koldioxid som spelar roll för att hejda den globala uppvärmningen. Så vad spelar Kyotoprotokollet får roll om inte USA, Kina och andra länder med betydande utsläppsmängder är med? På samma sätt kan man fråga sig på vilka grunder Sverige ska skära ner sina utsläpp med mer än vad som krävs av oss. Varför minska våra utsläpp med mer än vad som vi får göra (-4% istället för +4%), om man nu vill förena god tillväxt med sina klimatmål? Vore det inte mer optimalt att ligga precis på 4% ökning? Ett tänkbart argument, som dock inte anges i propositionen, är att framtida anpassningar och nedskärningar då kan komma att bli lite lättare att genomföra.

Kvar finns argumentet att man vill vara ett föredöme. Fast är det då inte inkonsistent att samtidigt sänka koldioxidskatterna? Jag ställde även denna fråga till Conny Hägg, och han höll med om det, men förklarade att man inte ville ha dubbla styrmedel på samma mål.

Angående den vetenskapliga konsensusuppfattningen, att man med 90 procents säkerhet kan bedöma att det finns en antropogen klimatpåverkan, kan man fråga sig hur forskarna kan komma fram till en sådan uppskattning och vad den baseras på för ingångsdata (även om jag är tveksam till att jag skulle förstå svaret). Oavsett detta är det relevant att påpeka att i hela propositionen så argumenterar man som det vore ett faktum med 100 procents säkerhet. Man kan tycka att den osäkerheten också bör vägas in på något sätt eller att man bör nämna det möjliga scenariot att våra ansträngningar är helt i onödan. Även om man utifrån försiktighetsprincipen kan argumentera för att man ska vidta åtgärder i vilket fall.

De flesta organisationer och vetenskapsmän skriver som sagt under på konsensusuppfattningen, men det finns några motvallskärringar som fortfarande simmar mot strömmen.

---

[1]Klimatförändringar -Naturliga och antropogena orsaker (sid 229-231). Bogren, Gustavsson.

Klimatet och politiken- bakgrunden

Jordklotet blir varmare. Den globala medeltemperaturen har de senaste 100 åren stigit med 0.74±0.18 °C. De senaste decennierna har varit de varmaste under hela 1900-talet och 1990 till 2000 var det varmaste decenniet av dem alla, trots kyleffekten från Pinatubos vulkanutbrott 1991. Elva av de senaste tolv åren (1995-2006) tillhör de tolv varmaste åren sedan forskare började mäta den globala medeltemperaturen 1850. Värmetrenden är markant men inte linjär.[1] En fråga som ställts är huruvida denna temperaturhöjning ryms inom den naturliga variationen, eller om det föreligger en antropogen klimatpåverkan.

Denna fråga är bland flertalet liberaler mycket kontroversiell och jag har tidigare argumenterat för att det är svårt att med sin intellektuella hederlighet i behåll, förneka en antropogen klimatpåverkan. Ideologi och frihet är väldigt viktigt, men jag försöker undvika att filtrera min syn på verkligheten genom mina ideologiska glasögon.

IPCC är ett av FN etablerat forskningsorgan, som vart sjätte år släpper en rapport som sammanställer forskningsläget i klimatfrågorna. IPCC´s rapporter släpps i fyra olika delar och den senaste rapporten: The Fourth Assessment Report 2007 (AR4) är snart klar. En sammanfattning för beslutsfattare, av första delrapporten i AR4, som släpptes den 2:a februari 2007, behandlar det vetenskapliga underlaget för klimatförändringar. Den slår fast att med väldigt hög sannolikhet har mänskliga aktiviteter bidragit till den globala uppvärmningen. Med väldigt hög sannolikhet menas att säkerheten i den bedömningen är 90%.

Den i särklass viktigaste växthusgasen är vattenånga. Tillsamman med vattenångan så bidrar även koldioxid och metan till en naturlig höjning av jordens medeltemperatur på över 30 °C. Andra viktiga växthusgaser är freoner (CFC, HCFC, HFC), kväveoxid och ozon. Kyotoprotokollet reglerar växthusgaserna koldioxid, metan, kväveoxid, HFC, PFC och svavelhexaflourid. Utsläppen räknas i enheten koldioxidekvivalenter, som är en gemensam måttenhet för växthusgaser.

På grund av den relativt höga koncentrationen av koldioxid i atmosfären, är det den antropogena växthusgasen som har störst inverkan. Globalt sett kommer majoriteten av antropogena utsläpp av växthusgaser från förbränning av fossilt bränsle. Sedan industrialiseringens början har halterna av koldioxid i atmosfären ökat med mer än 25%. Enligt mätningar gjorda 2006 så ligger den nuvarande halten på 380 ppm (0.0380%).[2] Det är den högsta halten på 420.000 år, kanske den högsta halten på 20 miljoner år.

Numer anser klimatforskare att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären leder till en temperaturökning på 1.2 °C, givet att man inte tar med återkopplingsmekanismer.[3] [tillägg:] Enligt IPCC´s beräkningar som inkluderar olika återkopplingsmekanismer, så leder en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären till en temperaturökning mellan 2 och 4.5 °C, med en bästa uppskattning runt 3 °C.

Sedan Regeringens klimatpolitiska beslut 2002, så har Kyotoprotokollet trätt i kraft. Det skedde den 16 februari 2005, och möjliggjordes av att Ryssland skrev under, eftersom det krävdes att minst 55 länder som tillsammans svarade för 55 procent av 1990 års utsläpp officiellt ratificerade det. Kyotoprotokollet har nu ratificerats av 156 parter, men Australien och det landet som i nuläget släpper ut mest växthusgaser per capita: USA, står utanför. Undantag har även gjorts för Tysklands kolindustri. Även utvecklingsländer som Indien och Kina står utanför. Vilket är den officiella ursäkten till att USA väljer att ställa sig utanför samarbetet, då de upplever Kyotoprotokollet som orättvist.


Beslut

I Regeringens proposition 2005/06:172 föreslås att klimatmålet enligt 2002 års klimatpolitiska beslut ska ligga fast, vilket innebär att de svenska utsläppen av växthusgaser skall vara fyra procent lägre än utsläppen år 1990. Dessutom skall detta mål uppnås utan kompensation för upptag i kolsänkor eller användning av Kyotoprotokollets ”flexibla mekanismer”, som bland annat innebär handel med tilldelade utsläppsenheter mellan stater som har tillträtt Kyotoprotokollet. Detta är en mekanism som är tänkt att främja utsläppsminskande åtgärder där det är mest kostnadseffektivt. Som ett komplement till detta kortsiktiga mål, så föreslås att utsläppen för Sverige år 2020 ska vara 25 procent lägre än 1990 års nivå. Ett mål som fortlöpande ska följas upp och utvärderas minst vart femte år, med början år 2008.

Vidare gör regeringen i proposition 2001/02:55 bedömningen att halten av växthusgaser, mätt i koldioxidekvivalenter, inte ska överstiga 550 ppm i atmosfären. Som ett tak för den totala mängden utsläpp i Sverige, ska utsläppen år 2050 vara lägre än 4,5 ton koldioxidekvivalenter per år och invånare. I proposition 2005/06:172 så lägger man också till ett temperaturmål om en maximal global genomsnittlig uppvärmning med två grader Celsius.

Samtidigt skriver man att om utsläppstrenden globalt är mindre gynnsam än vad man nu förutser, eller om de åtgärder som vidtas inte ger önskad effekt, så kan regeringen vid behov föreslå ytterligare åtgärder och/eller ompröva klimatmålen. För att exempelvis ta hänsyn till den svenska industrin och dess konkurrenskraft. Enligt budgetpropositionen för 2006 gör regeringen bedömningen att koldioxidskatten skall slopas för fossila bränslen som förbrukas i anläggningar som omfattas av utsläppshandeln. Därför föreslås det att koldioxidskatten slopas helt för bränslen som förbrukas i industrianläggningar samt i högeffektiva kraftvärmeanläggningar, från och med den 1 januari 2006.

Regeringen påpekar också i proposition 2005/06:172 att uppfyllandet av klimatmålen globalt sett är till avgörande del beroende av insatserna i andra länder och internationellt samarbete. Man vill också skapa förutsättningar för att bryta Sveriges beroende av fossila bränslen för transporter och uppvärmning redan till år 2020.

Man påstår att en viktig komponent i arbetet för att minska utsläppen av växthusgaser är att sprida information till ”breda skikt i samhället”. Detta ska uppnås genom olika nationella klimatinformationskampanjer, riktade till hushåll och nyckelgrupper.

Vidare beslutas det att Sverige även fortsättningsvis ska behålla sin ledande roll och vara ett föredöme i det internationella klimatarbetet.

I nästa blogginlägg tänkte jag kritiskt granska och diskutera Regeringens proposition 2005/06:172.

---

[1] Se figur SPM-4 i IPCC´s Summary for Policymakers: http://www.ipcc.ch/SPM2feb07.pdf

[2] http://www.esrl.noaa.gov/gmd/#global

[3] Klimatförändringar -Naturliga och antropogena orsaker (sid 81). Bogren, Gustavsson.

Bizzaroworld!

Då tänker jag inte på att vår arbetsmarknadsminister Littorin skyltar med en bluffexamen, utan på att en hårdrockare har lyckats få sitt musikintresse klassat som ett arbetshandikapp. Vilket gör att han nu har rätt till bidrag.

"Som vuxen gick han på rockkonserter i stället för till jobbet, förra året blev det nästan trehundra konsertbesök. Arbetsgivare tröttnade och Roger blev arbetslös med socialbidrag. Efter intervjuer med psykologer signerade Roger ett intyg där hans livsstil som hårdrockare beskrivs som ett handikapp. Det ger honom rätt till lönebidrag via arbetsförmedlingen [..]."

Snubben är ju ett geni! Hårdrockaren-systemet, 1-0! Eller som Martin Borgs brukar säga: Sverige är ett fantastiskt land.

Liksom Maria, undrar jag vilken som blir nästa livsstil som kommer kvala in som arbetshandikapp..

Apropå rättvisa och god vilja

Den alltid lika träffsäkra och stilistiske Attila Toth ironiserar över det socialistiska rättvisebegreppet. Jag rekommenderar alla att klicka runt i hans arkiv och kolla in hans andra illustrationer. Många skratt utlovas.

Erixon och källkritiken

Dick Erixon har en fenomenal förmåga att hitta information och nyheter som inte svensk mainstreammedia tar upp. Något som förmodligen bidrar till hans populäritet och till att folk är villiga att betala honom imponerande summor för sitt bloggande. Så Erixon är väldigt inflytelserik.

Men med makt kommer ansvar. Och där brister det ibland.

Då något bekräftar Erixons världsbild, så har han nämligen en tendens att lägga den viktiga källkritiken åt sidan. Därför bör man alltid undersöka Erixons källor extra noga på egen hand.

Det senaste exemplet är ett inlägg där han påstår att det nu finns "bevis" för att Iran smugglar vapen till Talibanerna. Han stödjer sig på ett blogginlägg från CBS News, skrivet av bl.a. Brian Ross. Först och främst vill jag slå fast att jag inte påstår att det inte kan vara sant. Med tanke på Irans militära stöd till Hizbollah så är det inte otänkbart. Att Iran fortsätter att ignorera Säkerhetsrådets krav att upphöra med sina kärnprogram är likaså oroande.

Fast nu gällde frågan något annat. Läser man blogginlägget så kan man redan där se motsägande uppgifter:

Secretary of Defense Robert Gates stopped short earlier this week of blaming Iran, saying the U.S. did not have evidence "of the involvement of the Iranian government in support of the Taliban."

Istället väljer Erixon att lita på spekulationerna som framförs, och väljer dessutom att kalla spekulationerna för "bevis". Det ska medges att det är kreativt. Med tanke på att Brian Ross dessutom var den som, helt felaktigt, spred uppgifterna att Saddam skulle varit inblandad i Anthrax-attackerna i USA, så skulle jag ta det han skriver med en ganska stor nypa salt.

Ett annat exempel från tidigare i år, är när Erixon for ut mot Hans Rosling, som vann VoF´s pris för årets folkbildare och där påstår att Rosling försvarar fascism. En orättvis beskyllning som han enbart byggde på ett brev från en ung iransk monarkist som vill "störta islamiska republiken" och "återvända monarkin till Iran".

Det var givetvis en helt absurd anklagelse som byggde på missförstånd. Men att anklaga folk för att försvara fascism är såklart enklare än att vara källkritisk.

Lästips om Postmodernismens kris

Senaste numret av Axess är helt fullspäckat med intressant läsning. Det är ett temanummer ägnat åt Postmodernismens kris.

Tre läsvärda artiklar finns utlagda på nätet:

Postmodernismen raserar vårt kunskapsarv

Frigörelsen förvandlas till förtryck

Relativism undergräver vetenskapen

Jag hoppas kunna återkomma till några andra spännande debattartiklar från detta nummer senare.

Comeback?

Förra lördagen så återvände jag till mattorna för att efter inte mindre än två års tävlingsuppehåll prova min lycka igen. Arrangemanget hette Västerås BJJ Cup 3 och var för att vara en BJJ-tävling, ovanligt väl arrangerat. Nu jämför jag med hur det är att tävla i Brasilien, där det inte är ovanligt att man får börja köra fem till åtta timmar efter utsatt tid. Så en stor eloge till Västeråsgänget.

Vi var bara fyra brunbälten, så de valde att slå ihop alla till en pool, där alla fick möta alla. Vilket är bra, så man får gå så många matcher som möjligt.

Min första match gick mot Robson Barbosa, en ung brasse på tillfälligt besök här i Sverige, som var riktigt duktig och dessutom urstark. Bara ett par veckor innan så hade han vunnit en annan tävling nere i Helsingborg, där han på vägen till guldet också slog svartbältet Iran Mascarenhas. Vad jag inte visste innan, men snabbt märkte, var att han var riktigt bra stående. Först efteråt fick jag reda på att han också hade brunt bälte i Judo. Nu gick det ju bra ändå, men det var en väldigt jämn match där jag fick använda mig av en stor portion taktik.




Min nästa match gick mot den tekniska, men lättare Pilo Stylin från Göteborg. Den matchen vann jag på stryp. Pilo beundrar jag väldigt mycket, för trots att han förmodligen är den lättaste bland de svenska brunbältena, så tävlar han mer än någon annan. En bra förebild för sina elever.



Sista matchen gick jag mot min välmeriterade och supertrevliga klubbkamrat Åke Olsson. Egentligen gillar jag inte att tävla mot mina vänner, men eftersom vi säger åt våra elever att göra det, så kan inte vi gärna göra annorlunda. Den matchen vann jag också på stryp.



Det var kul att känna av adrenalinet igen och den hundraprocentiga närvaron som krävs av en på tävlingsmattan. Det var min första tävling som brunbälte och jag fick lite mersmak. Vi får se om det blir mer av den varan framöver.

Humor

Hos Sänd mina rötter regn får jag reda på att Lars "Orwell" Ohly uppmanar till civil olydnad, nu när staten förlorade rätten att förbjuda alkoholimport via internet.

"Lars Ohly manar, i en TT-intervju, till civil olydnad mot beslutet [..] - Till dess att den frågan inte är avgjord så rättar vi oss inte efter domstolens beslut. Sverige ska säga att det är fortfarande förbjudet att importera alkohol, säger han till TT."

Två saker:

• Kan en stat syssla med civil olydnad? Det var något nytt.

• Vilka "vi"? Har han förträngt att hans block inte har makten längre? Så vem är han att uttala sig å Sveriges vägnar?

Men från en person som tyckt att "Inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter kan användas i arbetarklassens intresse" och som lyckats skriva om sin egen historia så är väl lite orwellianskt nyspråk inget att höja på ögonbrynen för.

Vänstern, våldet och medias omskrivningar

Ingen kan ha missat kravallerna vid G8-mötet i Rostock, där inte mindre än 146 poliser skadades. De som bråkar och utsätter människor för livsfara är till övervägande del vänsterextremister. Ändå undviker media nästan konsekvent för att kalla dem det, utan istället så inför man de förskönande omskrivningarna "autonoma i vänsterblocket", "aktivister" eller något åt det hållet.

Högerextremisterna som dök upp, fick däremot med en gång sitt rätta epitet av media. Ett märkligt mediafenomen som jag förundrats över tidigare.

Gudmundson reagerade för ett tag sedan på samma sak och sammanfattade det bra:

Ursäkta min grinighet, men aktivister delar ut flygblad och knackar dörr. Det är inte samma sak som att dela ut dagsedlar och knacka meningsmotståndare.

Det är inte heller en förmildrande omständighet att dessa förvirrade ligister mest verkar vara uttråkade medelklasslynglar, som vill se lite "action" och "drag liksom". Eller att de påstår att sina våldsamma tekniker "blir mest meningsfulla när de används utifrån en frihetligt socialistisk ståndpunkt". Frihetligt? Jo men tjena.. Ändå verkar det som det påstådda målet för kampen tillåts överskugga de våldsamma medlen som används.

Förutom medias skönmålningar så undrar jag också över den övriga vänsterns relationer till dessa våldsverkare. Hur autonoma är egentligen dessa "autonoma"?

Samma Gudmundson som ovan, som tidigare har tillhört den s.k. "frihetliga vänstern", diskuterar frågan i denna ledare:

Det brukar heta att en svans av bråkstakar kidnappat en i övrigt fredlig protest. Men det är ingen svans. Det är den knutna näve som så gott som alltid finns med vid större vänsterdemonstrationer. Och den andra handen vet mycket väl vad näven gör.

Inom vänstern ser man med ganska blida ögon på extremisterna. Under stora händelser som G8-möten samlas de bakom enad front. På sammankomster som Socialistiskt forum bedöms deras närvaro som värdefull. [..] Man samarbetade över gränserna. Näven tog hand om polisen, den andra handen om politiken. [..] Förhållandet mellan extremisterna och den bredare vänstern är sammantvinnat. Frågan är varför den agerar mänsklig sköld åt våldsverkarna, gång på gång. Naivitet, eller bara för att den kommer undan med det?

Ja det skulle jag också vilja veta.

För det finns en vettig och fredlig vänster, representerade av bl.a Jimmy Sand och de vänsterliberala skribenterna på Frihetligt Forum. Så därför ställer jag frågan till er: Var är de explicita fördömandena och det öppna avståndstagandet? Varför låter ni de våldsamma vänsterligisterna kidnappa det ni står för?

Uppdatering Torsdag 15.52: Bland kommentarerna tipsar Jimmy om ett läsvärt inlägg som ett exempel på förekomsten av intern kritik i miljörörelsen i denna fråga: Grön ungdom legitimerar våldet.

Framtiden är redan här

Ni har väl sett filmen Minority Report? Då minns ni scenen när Tom Cruise står och viftar med händerna framför en skärm för att pussla ihop bilder ur sanndrömmar. Förutom att filmen öppnar upp några intressanta filosofiska frågeställningar kring determinism vs. fri vilja, så minns jag att jag tänkte - Om 40-50 år kanske, så har vi säkert den teknologin.

Det visar sig att den teknologin numer är historia.

Utvecklingen går fortare än vad man kan föreställa sig ibland. Visst är det coolt?

(tack till biitar på VoF´s forum för fyndet)

Uppdatering: Bengt tipsar bland kommentarerna om en till film där Jeff Han rockar loss på skärmen.

Någon förvånad?

Fuskdelegationen: "Bidragssystemen läcker"

"De svenska trygghetssystemen är helt enkelt inte utformade för att förhindra bidragsbrott eller underlätta kontroller och undvika felaktiga utbetalningar."

Jaså, det kom som en total överraskning..

Indoktrinering i (s)kolan

Det blev ett himla rabalder efter att Mauricio Rojas släppte sin rapport med tillhörande debattartikel, om hur skolans läroböcker är politiskt vinklade. Ytterliggare en bekräftelse kanske på den enpartistat och det mentala klimat som vi så länge haft här i Sverige. Ett mentalt klimat som gör att till och med den "borgliga" finansministern erkänner att han värderingsmässigt inte skiljer sig så mycket från en socialdemokrat. Som gör att man höjer skatterna på arbete, vill utöka antalet offentliganställda och som grädde på moset, öppet försvarar fackets omoraliska handlingar.

Med sådana vänner behöver man inga fiender..

Vad är vitsen att rösta på en s.k. borgelig allians, om de bara blir lite bättre socialdemokrater?

Det var egentligen inte det jag tänkte skriva om, utan en artikel som jag läste idag som gav mig en riktigt obehaglig déjà vu från när jag gick i mellanstadiet. Då skulle vi leka i-land och u-land, för att lära oss hur orättvist det var att vi i Sverige hade det bra.

I min naivitet inbillade jag mig att sådan smygindoktrinering inte längre försegick i Sverige år 2007. Men tji fick jag.

Som Helen Lovejoy från The Simpsons säger i tid och otid:

Will someone please think of the children?

Hur man förstör en sport

I helgen var jag och några av mina vänner på Hovet för att kolla på K-1, nu när de fått (med reservation) godkänt att hålla sina tävlingar här i Sverige. Tyvärr, måste jag säga, så gick jag därifrån besviken. Inte bara för att arrangörerna envisas med att använda Paulo Roberto som speaker, utan främst för att domarna gick in och bröt och gav stående räkning hur fort en fighter fick in några träffar. Oavsett om träffarna tog eller inte. Jag gissar att man inte ville ta några risker, eftersom Länsstyrelsen var på plats och granskade evenemanget. Det dröjde dock inte länge innan man kunde läsa om fansens upprörda reaktioner på Fighter Magazines webbplats.

På stora reklamplanscher kunde man läsa:

K-1 Scandinavia: Nya tider. Nya lagar..

Jo tack, det märktes. Men mina pengar kommer de inte få. Kuddkrig kan jag ha med polarna, och vill jag se riktiga galor så kommer jag åka utomlands framöver.

Därför är det med blandade känslor som jag idag läser om att Länsstyrelsen gett tillstånd att hålla MMA-galor i Sverige. Det var på tiden att de insåg att en "liggande person" inte innebär att den personen är försvarslös, men av någon outgrundlig anledning så får man bara gå en match per dag. Sen måste man vänta i hela fyra veckor innan man får gå match igen! Det innebär att man inte kan ha turneringar, som är en populär tävlingsform.

På ett sätt är detta beslut glädjande såklart, både för utövare och fans, och jag instämmer med Marko Ervasti som ger cred till alla som målmedvetet lagt ner tid och energi för att driva den här frågan. Men om tävlingsformen kommer bli lika urvattnad som den svenska versionen av K-1, så kan man nästan lika gärna spara sina slantar till en flygbiljett och se tävlingar utomlands istället.

Där staten inte gått in och förstört en sport som inte är farligare än bordtennis.

Livet är gott

Solen bränner i ansiktet, måsarna skränar i bakgrunden och vågorna kluckar rytmiskt mot Mälarpaviljongens brygga. Människor ler mot mig och jag har en kall öl i handen. Mycket bättre kan det nog inte bli.



Sommaren har landat, förhoppningsvis för att stanna.

Fjollträsk

Hur kunde jag missa detta? Ett flygbolag har blivit anmälda till Marknadsetiska rådet för en reklam där Stockholm kallas för "fjollträsk". En f.d. stockholmare, numer bosatt i Östersund kontaktade Röda Korset eftersom han kände sig så kränkt av flygbolagets reklam.

Snyggt jobbat din fjolla!

Vad är nästa steg? Ska du anmäla Norrlands Guld för att de kränker din "nya identitet" som norrlänning?

Islamism och Liberalism

I fredags så gästade jag ett intressant seminarium som handlade om Islamism i Europa. Magnus Norell, forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut och Sofia Nerbrand på tidningen Neo, hade lyckats samla många intressanta talare från världens alla hörn. Två av de inbjudna talarna kunde dessvärre inte närvara, varav en blev förhindrad pga en terroristattack. Vilket påminner om att ämnet för dagen var lika angeläget som aktuellt.

Tydligen var företrädare för de stora muslimska organisationerna i Sverige inbjudna att närvara. Men ingen kom.

Först ut var Emanuele Ottolenghi från Transatlantic Institute. Ett kortare referat om vad han sa kan läsas här. Dagens andra talare var professor miriam cooke (ja hon heter och stavar faktiskt så), en feminist som främst vände sig mot stereotypa skildringar av den muslimska kvinnan. Hon påtalade samtidigt självklarheten att muslimska kvinnor kunde bära slöjan av flera olika skäl, varav ett kan vara ett uttryck för "radikal modernism". Se där. Samtidigt verkade cooke inte vilja kännas vid att slöjan i mångt och mycket är ett instrument för att förtrycka kvinnor och underordna deras kroppar i en patriarkal hederskultur. Ett mångfacetterat problem som jag skrivit om här. Jag undrade i mitt stilla sinne varför professor cooke valde att bagatellisera denna problematik i sitt framförande.

Efter det blev det fart och fläkt. Melanie Phillips äntrade scenen och lämnade nog ingen lyssnare i publiken oberörd med sin känslofyllda retorik och bitvis onyanserade problemformuleringar. Lyckligtvis höll hon inte ett tal om sin syn på vetenskap, men det hon sa föll inte riktigt mig på läppen ändå. Hon gjorde märkliga hänvisningar till judiskt-kristna moralkonservativa värderingar, som ett viktigt västerländskt arv att försvara. Jag borde kanske frågat henne varför egentligen en liberal ska bry sig om huruvida en annan människa föredrar polygami framför monogami.

Föga förvånande så var hon väldigt uppskattad av Dick Erixon.

En riktig höjdpunkt var Magnus Norell, som då de andra talarna fått förhinder, fick hoppa in på kort varsel. Han har i de breda folklagren kanske gjort sig mest känd för dessa två debattartiklar, men faktum är att han har en diger lista med publicerad forskning på området. Som någon på seminariet sa, så är han inte en av dessa lite halvt verklighetsfrånvända akademiker som gömmer sig i sitt elfenbenstorn. En bild som bekräftades när han valde att dela med sig av sina erfarenheter då han förhandlade med ledare för Hamas. Vad han vände sig mot i sak, var den europeiska veligheten och obeslutsamheten, något som Peter Wennblad skriver mer om här.

Dagens sista talare var väldigt inspirerande. Irshad Manji, en muslim som talade sig varm för tolerans, pluralism och Ijtihad. En term som något förenklat kan beskrivas som den process av självständigt tänkande när man studerar de heliga skrifterna. En självklarhet kan tyckas, men långt ifrån självklart i praktiken där hon växte upp påstod hon. Johan Norberg skriver lite mer om henne här.

Per Gudmundson skriver om ett perspektiv som han tyckte saknades på seminariet, nämligen: Var finns den kvantitativa forskningen på hur utbredd islamismen är här i Sverige? Samtidigt gör han en försiktig uppskattning, baserad på en tysk rapport om läget i Tyskland.

Det tror jag också är väldigt viktigt, inte bara för att få en rimlig uppskattning av det eventuella säkerhetshotet, utan främst kanske för att motverka nidbilder och överdrivna hotbilder som annars kan spridas av olika islamfientliga grupper.

Vi får aldrig glömma att den radikala islamismen och dess företrädare bara utgör en ytterst liten del av alla muslimer. Det är viktigt att vi inte låter schablonbilder styra våra attityder, för att inte riskera att stöta bort den grupp som förmodligen behöver liberalismen allra mest.