Rättvisa är när det dör fler män

Via Louise P blir jag uppmärksammad på att det finns de som anser (pdf) att "klimatfrågans lösning kräver ett genusperspektiv". Genusperspektivet ska tydligen ha en "avgörande betydelse" för att vi ska kunna åtgärda problemen i tid. Ja det gäller ju att försöka blåsa upp värdet av sin verksamhet i den hårda kampen om forskningsmedel.

Innan jag blir beskylld för att använda mig av härskartekniker vill jag nämna att jag inte vänder mig mot genusforskning i sig. Jag ser inget skäl till att genusforskning skulle vara varken mer eller mindre vetenskaplig än annan samhällsvetenskaplig forskning. Ändå övertygar inte argumenten från varelse Karin Svensson Smith eller de andra. De lyckas under inga omständigheter visa att genusperspektivet skulle ha en "avgörande betydelse" för att lösa klimatfrågan. Som Louise visar i sitt inlägg ovan så handlar det om sedvanlig teknikskepticism, blandat med skuldbeläggning av männen som grupp. Något vi känner igen från förr, då samma Karin hävdade att:

Bilen är männens mest dödliga vapen. Den kvinnliga trafikdöden är en hittills osynlig del av mäns strukturella våld mot kvinnor.

Så hon är nog inte det skarpaste besticket i den genusteoretiska lådan. Vad som förbryllade mig mer var en kommentar av Sven-Ove Hansson, som är både filosofiprofessor samt en av grundarna till skeptikerföreningen Vetenskap och Folkbildning. Han menar att genusperspektivet på klimatfrågan handlar om rättvisa och att:

Det är orimligt att acceptera en situation där till exempel fler kvinnor än män dör vid värmeböljor

Jag förstår inte vad han försöker implicera. Menar han att vi accepterar detta just eftersom det är kvinnor som dör? Det går att tolka så. Eller menar han att det hade varit mer rättvist och således önskvärt om det hade dött fler män, dvs så det dog män i lika stor utsträckning som kvinnor? Ja det verkar faktiskt vara en konsekvens av det han säger.

För egen del tycker jag det är dumt att människor ska behöva dö i värmeböljor över huvud taget. Vilket kön de som dör råkar ha känns helt irrelevant. Å andra sidan; ska man överleva värmeböljor behöver man aircondition, vilket är exempel på "manlig teknik"[sic!] som utvecklats av vinstmaximerande företag.

Kognitiv dissonans, någon?

Livsfarlig ignorans

För det mesta är det harmlöst och ofarligt att ägna sig åt alternativmedicin och tro på ovetenskapliga idéer. Ibland leder det till att människor dör.

Det är extra tragiskt när försvarslösa barn blir drabbade av deras föräldrars ignorans. Som ovan eller när barn drabbas av mässlingen därför att deras föräldrar hyser en irrationell aversion mot vaccineringar.

Inte en dag för tidigt

Vilken fantastisk dag det var idag! Nu känns det som våren kommit för att stanna.

Smart av Timbro

Nyligen gick Timbro ut och deklarerade att de stöder nedläggningen av Forum för levande historia. Det har redan hunnit bli en infekterad historia, med både retoriska överdrifter och maktspråk, där det sistnämnda tyder på att det är riktigt lågt i tak inom delar av den akademiska världen. Vilket är trist, eftersom det behövs en sansad debatt kring vad statens uppgifter bör vara.

Åter till Timbro. Varför är deras debattinlägg smart? Jo för nu jublar vänstern över att de fått med sig sin forna fiende. Fast notera att Timbros VD Maria Rankka skriver:

Låt oss därför göra gemensam sak för att se till att Levande historia och andra ideologiproducerande och opinionsbildande myndigheter läggs ned.

Förmodligen missade de flesta sista meningen mitt i all upphetsning, även om inte alla gjorde det. För vem tror egentligen att dessa människor är emot statlig ideologiproduktion och propaganda i sig? Vem tror att de skulle vilja lägga ner andra ideologiproducerande myndigheter och deras opinionsbildningsverksamhet?

De flesta som är vid sina sunda vätskor förstår var skon egentligen klämmer när man protesterat mot "statlig propaganda" eller som när statsvetenskapsprofessorn Maria Demker protesterade mot "statlig ideologiproduktion".

Därmed kommer de demonstrera dubbelmoralen i sina argument i dess fulla prakt.

Snyggt Timbro.

En oönskad holism

Holism är tanken att helheten är större än summan av delarna eller att helhetens egenskaper inte kan reduceras till delarnas egenskaper. Detta betraktelsesätt är populärt inte minst inom alternativmedicin och NewAge-rörelsen.

Ändå är grundtanken inte mystisk. Ytspänning är ett fenomen som bara kan uppstå när du har tillräckligt antal enskilda vätskemolekyler. Sätter du ihop ett fotbollslag med världens bästa enskilda fotbollsspelare, så är det inte säkert att laget kommer bli det bästa laget.

I Sverige är dessvärre också helheten mer än summan av delarna.

Trots en något dyster vårproposition, så klättrar Sverige i OECD´s välståndsliga. Vi bor alltså i ett av världens rikaste länder. Ändå har närmare hälften av svenskarna så lite eget kapital att de har svårt att klara oförutsedda utgifter. En märklig paradox som blir belyst av Per T Ohlsson här.

Nyanserade socialdemokrater

Med anledning av att en ombudsman på SSU kallat Frederick Federley för en "fjantig liten hög med kodynga" och (typ) nazist, frågar sig Gudmundson vilket ideologiskt klimat det egentligen råder inne på SSU:s centrala kansli?

Godwins lag verkar ombudsmannen åtminstone inte känna till, trots att han är över 30 år gammal.

Äpplet faller inte långt från trädet sägs det och det är ju inte första gången det fallit ruttna äpplen från det trädet. Det var inte så länge sedan en SSU:are, med anledning av Kungsholmsmordet skrev att:

Att överklassen börjat döda varandra skiter jag blanka fan i. /.../ Bättre att den unga bourgoassien dödar varandra än att de som alltid riktar sitt våld mot arbetarklassen.

SSU:are har onekligen en faiblesse för att sprida dynga i olika former.

Klassiska liberaler får upprättelse hos JO

För snart två sedan så demonstrerade ett par medlemmar från Liberala Partiet på 1:a maj. Bland annat hade de tryckt upp en banderoll med en strof ur arbetarrörelsens kampsång Internationalen som löd:

Båd stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner

Detta uppskattades varken av hotfulla socialdemokrater eller av polisen. De förstnämnda måste ha tappat bort sina gamla ideal, och den sistnämnda ansåg att man inte fick uttrycka en åsikt som var motsatt Rörelsens.

Polisen får nu bakläxa av JO, som konstaterar att

ingripandet inneburit en kränkning av den avlägsnades och övriga motdemonstranters yttrande- och demonstrationsfrihet. För detta ingripande förtjänar polisen kritik.

Alltid något.

Bränder och upplopp- snart i en förort nära dig?

Alla minns vi upploppen och bränderna i Paris förorter för några år sedan. I år var det Danmarks tur. Drygt en vecka brann det bilar, sopbehållare och annat. Vilka fick stopp på vandalisering och oroligheter tror ni? Polisen?

Nej, såklart inte. Det var tack vare kriminella som ansåg att oroligheterna störde deras affärsverksamhet.

Forskare tror att dylika upplopp kan komma att spridas till Sverige. Inte för att jag köper förklaringen "att anlägga bränder är ett av få uttrycksmedel som ungdomar kan använda för att visa sitt missnöje", som jag tycker uttrycker en generaliserande och nedlåtande attityd gentemot förortsungdomar. Jag tror de flesta ungdomar har betydligt mer diversifierade uttrycksmedel. Tyvärr kan en liten våldsam minoritet ställa till med problem för en majoritet och vi har redan sett oroväckande tecken i Sveriges förorter: Polisstationer har blivit vandaliserade och beskjutna med automatvapen. I Rosengård har det redan brunnit och man har kastat sten mot polis och brandkår. I Rinkeby klarar inte polisen att garantera säkerheten eller ta fatt de vandaler som skjutit raketer mot personal och resenärer på tunnelbanan. När inte staten klarar av att hantera sina kärnuppgifter, så tvingas SL stänga ner tunnelbanan vilket leder till att den stora majoriteten oskyldiga människor som bor i förorten får lida.

Det är inte svårt att förstå att de blir förbannade. Även jag blir förbannad. Inte minst för att varenda krona som går till att subventionera kass svensk film, är en krona mindre till statens kärnverksamhet. Vilket i förlängningen leder till att samhället blir beroende av kriminella gruppers godtycke för att få stopp på upplopp.

Visst behövs det mer poliser, men det är också nödvändigt att ta bort de statliga hinder som bidrar till att skapa utanförskap och frustration. Varför inte börja med att ta bort anställningsskyddet, eftersom det fungerar diskriminerande på ungdomar och invandrare?

Rör inte min ideologi!

Inte mindre än 253 akademiker protesterar nu mot att statliga projektet Forum för levande historia granskar kommunistregimers brott. Håkan Blomqvist, historielärare och medlem i socialistiska partiet ondgör sig i både Aftonbladet och i Studio Ett över statlig propaganda. Statsvetenskapsprofessorn Maria Demker klagar över "statlig ideologiproduktion".

Tänk vad trevligt det vore om man hade fått 253 principiella anhängare mot statlig propaganda bredvid sig på barrikaderna. Tyvärr tror jag inte det är så väl. För statlig propaganda är inget nytt fenomen. Dessutom har Forum för levande historia funnits länge och har givit ut flera andra rapporter utan att jag hört några protester. Varför protesterade de inte när man upplyste om Nazimens brott mot mänskligheten? Hörde ni protester från Jan "kräkreflexer" Hjärpe när de publicerade sin rapport om Islamofobi? Hörde ni några protester från dessa personer när man presenterade ett förslag om en gemensam europeisk historiebok i skolundervisningen?

Så dessvärre tror jag det här handlar om något annat, nämligen att man nu sätter en ideologi under lupp som en hel del av dessa akademiker känner sympati för. Ta exempelvis idéhistorikern Sven-Eric Liedman, som "har lärt många årgångar studenter att nyliberalism innebär att man ger föräldrar frihet att välja om deras barn ska få stryk i skolan eller ej". Eller Åsa Linderborg, Mao-apologeten som öppet erkänner att hon är kommunist. Eller de två historikerna Lars Berggren och Roger Johansson, som föreslog att man skulle upprätta ett monument(!) över ett spektakulärt socialistisk terrorattentat på svensk mark.

Det är klart att de vill relativisera och förminska betydelsen av kommunistregimers brott och "sätta in det i sin kontext" som det så vackert heter. Det är jobbigt när det blir tydligt att kommunism och nazism egentligen inte är varandras motsatser utan snarare grenar på samma totalitära träd.

Marknad och moral

För två veckor sedan gästade jag en konferens anordnad av Ratio på temat marknad och moral. Först ut var amerikanaren Daniel Klein, som höll ett föredrag på temat hur marknader kan upprätthålla och garantera kvalitet. Han ansåg att det fanns en efterfrågan på garantier ("assurances"), något som marknaden kan tillhandahålla, inte minst via olika konsumentföreningar. Tänkbara exempel kan exempelvis vara Sveriges Konsumenter (som ger ut den användbara tidningen Råd och Rön) och Stiftelsen för insamlingskontroll, som granskar och godkänner organisationer som arbetar med välgörande ändamål av olika slag. Garantier och kvalitetssäkring implicerar således inte statlig inblandning, om det nu var någon som trodde det.

Efter det höll Niclas Berggren ett intressant föredrag, som baserades på hans och Henrik Jordahls artikel Free to Trust? Economic Freedom and Social Capital. Huvudtesen var att marknadsekonomi, och i synnerhet dess nödvändiga aspekt i form av rättstaten är någonting som bidrar till att skapa tillit människor emellan. I sin studie fann de en statistiskt signifikant positiv korrelation mellan graden av ekonomisk frihet, speciellt i formen av en fungerande rättstat och ett skydd av äganderätter, å ena sidan och tillit å andra sidan. Eftersom man vet att tillit korrelerar med flera andra variabler, som ginikoefficienten, andelen gymnasieutbildade osv, så hade man utfört en regressionsanalys för att se om korrelationen bestod när man tog hänsyn till redan kända samband. Vilket det gjorde.

I en artikel från den alltid lika läsvärda The Economist, diskuteras ett angränsande ämne; nämligen sambandet mellan konceptet "Rule of law" och ekonomisk tillväxt samt välstånd. Konklusionen inom detta unga forskningsfält verkar vara att det finns ett mycket starkt samband mellan "Rule of law" och välstånd, men att det är svårare att slå fast att "Rule of law" också ger ekonomisk tillväxt på kort sikt. Bortsett från det instrumentella argumentet att en fungerande rättstat kan skapa tillit, välstånd och eventuellt också ekonomisk tillväxt, borde det ändå vara uppenbart att "Rule of law" har ett egenvärde.

Eftermiddagen avslutades med en paneldebatt mellan Urban Karlström, statssekreterare på finansdepartementet, Ebba Lindsö, VD för Respect och Mats Qviberg på temat om företagarnas moraliska ansvar, och om det behövs mer lag och moral inom näringslivet. Samt om diverse företagsskandaler och redovisningsfusk utgör en regel eller ett undantag. Det hela var upplagt för en intressant konflikt, men tyvärr tyckte jag nog att debatten blev ganska lam. När man inte höll med varandra så utvecklades inte meningsskiljaktigheterna till några vidare utläggningar.

Oavsett detta var det en mycket givande eftermiddag, och förutom intressanta föredrag, så fick man även med sig två böcker hem. Speciellt antologin om marknad och moral ser jag fram emot att läsa.

Another one bites the dust

Nyss återkommen från en underbar påskhelg i Florens noterar jag att ett till litet steg i rätt rikting har tagits.

Skatteverket: "Skatt ska innebära tvång"

Enligt en specialregel så kan den som arbetat utomlands mer än sex månader och betalat skatt i det landet, slippa göra det i Sverige. Fast bara om tvång föreligger. Annars gills det inte enligt Skatteverket.

Skönt med lite klarspråk från maktens hantlangare för en gångs skull.

Avskaffa anställningsskyddet- för allas skull!

I en bilaga till Långtidsutredningen, så analyseras vad som är viktigast för att stimulera den ekonomiska tillväxten i landet på sikt. Även om utbildningssatsningar kan öka produktiviteten, så innebär fler studenter också att antalet arbetade timmar blir lägre än annars. Samtidigt slår man fast att något som direkt skulle ge positiva effekter på den ekonomiska tillväxten vore att bättre ta vara på alla utlandsfödda som lever här i Sverige.

Nyligen har också Institutet för näringslivsforskning släppt studien Effekter av anställningsskyddet- Vad säger forskningen? Där konstateras inte bara att ett starkt anställningsskydd bidrar till minskad produktivitet, utan även att en arbetsmarknad präglad av omfattande regleringar sänker sysselsättningsgraden för ungdomar och, ja, gissa vilka?

Jo du gissade förmodligen rätt: Invandrare.

Man behöver knappast vara raketforskare eller ens professor i Nationalekonomi för att lägga ihop ett och ett här. Så inte nog med att det finns ett starkt moraliskt argument för att avskaffa en statlig struktur som fungerar diskriminerande mot invandrare, utan det finns nu även ett krasst nationalekonomiskt argument.

Åtminstone det sistnämnda tycker jag att Anders Borg och hans vänner på regeringskansliet borde kunna ta till sig.


(Tack till Niclas Berggren för länken ovan)

Kristna kan de med

Efter publiceringen av Rondellhunden har mordhoten mot Vilks duggat tätt. Så nu när Östgöta Correspondentens chefredaktör, Ola Sigvardsson publicerade en uppmärksammad affisch där en satansfigur bajsar på Jesus, så kan man förmoda att någon kristen kände att de inte ska vara sämre de. Vem vet, det kanske är en fantasifull tolkning av Jesus Bergspredikan.

Varför har vissa religiösa människor så svårt att följa sina egna religiösa doktriner?

Fores

I tisdags kväll hade Liberala Gruppen bjudit in Martin Ådahl, som numer driver den nya gröna och liberala tankesmedjan Fores. Ådahl är kanske mest känd för att han var en av grundarna tillika den f d politiska chefredaktören på tidningen Fokus.

Under kvällen höll han ett inspirerande föredrag, där han förklarade hur han tänkte sig att Fores skulle organiseras, utvecklas samt vilken funktion tankesmedjan skulle ha i samhället framöver. Ett nyckelord var hög vetenskaplig trovärdighet, och även om jag inte tror det var avsiktligt, så gick det möjligtvis att tolka in ett distanstagande eller en liten gliring mot tankesmedjan Timbro. Åtminstone verkade Timbros representant Fredrik Segerfeldt ha uppfattat det så, då han efteråt kände sig nödgad att försvara sig med att de minsann också hade publicerat seriösa och namnkunniga forskare på Timbro.

En av våra huvuduppgifter inom de närmsta fem-tio åren, förklarade Ådahl, kommer bli att ta hand om utmaningarna från den globala uppvärmningen och globaliseringen. Fores roll kommer bl a bestå i att knyta till sig och publicera duktiga forskare inom detta område. De har redan knutit till sig en imponerande skara forskare och professorer till sitt vetenskapliga råd och det märktes tydligt att Ådahl är både driven och väl insatt inom miljöområdet. Det ska bli spännande att se hur det hela utvecklar sig. Det bådar mycket gott än så länge.

Andra som var där den kvällen var Anna Bergkvist, Christoffer Järkeborn och Hanna Wagenius (underbart val av bloggnamn förresten- me like).

Vad är Rädda Barnen rädda för?

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg som var kritiskt till hur Rädda Barnen hade handskats med Pernilla Ouis forskningsresultat. Döm om min förvåning när det dimper ner ett svar från Rädda Barnens biträdande Generalsekreterare Gunnar Löfberg i mitt kommentarsfält. Repliken är innehållsmässigt i stort sett identisk med den som publicerades i Sydsvenskan och går ut på att Oius slutsatser saknar täckning i materialet, samt att de hade varit överens om strykningarna av hälften av hennes text. Rädda Barnen hävdar vidare att det "var av omsorg om sin integritet som forskare de ville stryka i Pernilla Ouis text, inte av feghet". Men erkänner samtidigt att forskarna "tar i sin forskargärning mycket stora risker."

Jaså? Vilka risker då? Tala ur skägget Gunnar Löfberg.

Nu förnekar jag inte att de andra forskarna tycker detta, men det hela ställs i ett helt annat ljus när man tar del av mejlväxlingen mellan Pernilla Ouis och Rädda Barnen, som går att läsa hos Nima Daryamadj. Där framgår det tydligt och klart att Rädda Barnen inte vill publicera saker "som kan uppfattas som stötande" eller "polariserande".

Delvis tror jag det handlar om att Rädda Barnen inte kan hålla två tankar i huvudet samtidigt. De verkar tro att man från vissa forskningsresultat kan dra en normativ slutsats om moraliskt ansvar. Man behöver nog inte känna till Humes lag för att inse att det aldrig handlat om ansvar eller något slags skuldbeläggande. Det handlar om att inte censurera forskning bara för att den är politiskt obekväm.

Aje Carlbom, forskare och lärare vid Malmö högskola konstaterar att denna typ av självcensur som Rädda Barnen ägnar sig åt inte gagnar någon, och att den etiskt relevanta frågan är hur man tror att detta beteende gagnar de barn som verkligen har det svårt.

Pernilla Oius har också replikerat på anklagelserna ovan och anser att de inte alls var överens om strykningarna av hennes text och att de ljuger med avseende på att hon skulle ha angett islam som förklaringsmodell till våldet. Kan det här vara ett upplägg från Rädda Barnen som syftar till att antyda att Ouis är islamofob? En strategi som är synnerligen effektiv för att förstöra en rationell diskussion.

Med all säkerhet är inte sista ordet sagt i denna debatt, men om någon part i denna fråga har obesvarade frågor att bemöta, så är det Rädda Barnen.

Moralismen i TV-fotöljerna

Filmklippet ovan kan man i dagsläget skratta åt, men om man slår på TV:n idag och kollar på några av debattprogrammen, så är också mycket sig likt. Fenomenen som fördöms varierar, samtidigt som programledarnas bror duktig-attityder och deras moralistiska fördömanden består.

För någon vecka sedan råkade jag titta på Kvällssöppet. De diskuterade huruvida enskilda personer skulle bojkotta OS i Kina eller inte. De hade bjudit in någon stackars simmare som Lennart Ekdal spände ögonen i, och frågade om han verkligen tyckte det var rätt att han åkte till Kina och simmade. Simmaren tyckte att han faktiskt hade tränat stenhårt inför OS i snart fyra år, och att han bara såg sig själv som en idrottsman som ville åka dit och göra sitt bästa.

Frågan är inte självklar eller enkel, Kinesiska myndigheter begår hemska övergrepp på sin befolkning, men jag förstår också simmaren. Ska man verkligen lägga denna fråga på enskilda idrottsutövares axlar? Kommer Kina bli bättre på att respektera mänskliga rättigheter för att några idrottsutövare stannar hemma? Jag tror inte det.

Därför vill jag också uppmana alla präktiga programledare att sluta mobba idrottsutövarna för deras val i TV.

De skattesänkande borgarna?

Vänstern brukar ofta skrämmas med att om borgarna får makten så kommer det leda till massiva skattesänkningar. Vargen kommer, typ.

Om det ändå vore så väl.

Trots att Ali Esbati är övertygad om att vi "har en av Europas mest aggressiva högerregeringar", så fick staten in dryga 29 miljarder mer 2007 än året innan. Tror någon att dessa miljarder kommer delas ut till folket igen? Det lilla hopp som återstod försvann när den borgliga regeringen förklarade att den står fast vid att överskottsmålet ska bestå under hela mandatperioden, vilket innebär en överbeskattning på 170 miljarder kronor.

Som jag påpekat tidigare så förstår jag inte vitsen med maktskiftet om borgarna bara ska bli lite bättre socialdemokrater.

Kan inte den riktiga vargen komma snart?

Borgliga hycklare demonstrerar hur makt korrumperar

Innan valet så kritiserade Alliansen socialdemokraterna allt de orkade med anledning av hur utnämningspolitiken sköttes. De krävde (då) en öppen och extern rekryteringsprocess.

Vad händer när de själva hamnar vid köttgrytorna? Jo självklart kör de på i samma stil själva.

Ett avskräckande exempel

DN Kultur-historien rullar vidare. Fokuset har nu förflyttats från personangreppen gjorde av Stefan Jonsson och lögnerna från Andreas Malm, till redaktionschefens Maria Schottenius märkliga hantering av hela frågan. Vilket kanske bäst beskrivs som ett skolboksexempel på hur man inte bör bedriva damage control.

Om ens medarbetare ertappas med att sprida lögner och felaktiga påståenden så är det klokt att med en gång erkänna att misstag begåtts och be om ursäkt. Men icke. Istället visar Schottenius prov på hur hon till fullo behärskar och samvetslöst använder sig av härskartekniker som förlöjligande och dubbelbestraffning. Hon förväntar sig tydligen att Norberg stillatigande ska acceptera att hennes medarbetare sprider grova lögner om honom. När han inte gör det så utmålas han som en "rättshaverist" och lögnerna om islamofobi förminskas effektivt till "personliga oförrätter". Notera också hur hon flyttar fokus från sakfrågan genom att försöka framställa sig själv som offret.

Kanske ska man inte bli förvånad. För vem kan egentligen få för sig att en sådan som Andreas Malm hör hemma på Sveriges största morgontidning? Jo, Schottenius tycker uppenbarligen att han platsar. Det säger inte så lite om hennes omdöme. På samma sätt kan man nu ställa sig frågan vem som tillsatte Schottenius?

Och vem har ansvaret för att hon får sitta kvar?

Lästips

Ok, jag kryper till korset och erkänner: Precis allt som skrivs på DN Kultur är inte strunt. Även om man får vaska både länge och väl för att skaka fram guldkornen. Maciej Zaremba, som för två år sedan fick Stora journalistpriset, bland annat för serien om "den polska rörmokaren", är ett av de läsvärda undantagen. Idag skriver han tänkvärt i artikeln "Först kränkt vinner" om vår alldeles egna folksjukdom "att känna sig kränkt" och om de bisarra konsekvenser det kan få.

Uppdatering: Del två i serien, "Tyst i klassen". Och nu del tre, Jaktscener från lärarhögskolan. Skrämmande läsning.

Klubben för inbördes beundran

Minns ni Stefan Jonsson? Inte? Det var han på DN Kultur som istället för att bemöta argument i sak, gick till personangrepp. Även känd för att tillskriva personer åsikter de inte har. Något som å andra sidan inte är unikt för just honom, men som kanske är en fördel om du vill skriva för DN Kultur.

Denna intellektuella gigant har nu fått ett fint pris, där juryn bestod av Aftonbladets kulturredaktion. Detta är givetvis väldigt roligt, men det slutar inte där.

Reportern undrar hur han lyckas vara så nyanserad [sic!], och svaret blir som vanligt bäst när man får säga det själv:

Man måste lära sig att skriva på ett sådant sätt att ens ord och ens resonemang undviker all form av förutsägbarhet, undviker att stödja redan färdiga ideologiska och politiska positioner. Det andra är att man måste läsa så pass mycket att man hela tiden kan hitta fakta och argument med vilkas hjälp man kan ifrågasätta de färdiga positionerna.

För de flesta människor så kan nog Stefan Jonssons i det närmaste totala avsaknad av självinsikt framstå som ett mysterium.

Men misströsta inte. Än en gång så kommer vetenskapen till undsättning med en förklaring. Det visar sig nämligen att inkompetens går hand i hand med brist på just självinsikt. Ju okunnigare man är, desto större chans är det att man övervärderar sig själv (hela studien som pdf här). Knappast skulle detta fenomen kunna ha exemplifierats tydligare än så här.

Follow your heart..

..är en devis jag helhjärtat kan skriva under på. Så försöker jag alltid leva mitt liv.

Nu har min vän som jag bloggat om tidigare, gjort en ny liten film på detta tema. En reklamsnutt denna gång, som sänds på bästa sändningstid under NFL Super Bowl. Filmen är riktigt cool, så se den!

Även en tusenmilafärd börjar med ett första steg

One down, but many more to go.

Rädda Barnen censurerar forskning

När Rädda Barnens anlitade forskare Pernilla Ouis i sin rapport ville skriva att det i hederskulturer förekommer att

Tonårsflickor kan tvingas att gifta sig vid mycket låg ålder.

och att

Termen ’tvångsäktenskap’ antyder att minst en av parterna inte har givit sitt samtycke till föreningen

så blev det för mycket för Rädda barnen. Vissa saker får tydligen inte sägas högt. För tänk om det kränker någon?

Tänk om en gnutta av denna "empati" kunde utsträckas till de kvinnor och barn som växer upp under dessa förhållanden, och i vars intresse det förmodligen inte ligger att man blundar och sopar företeelsen under mattan.

Får jag föreslå att Rädda Barnen nästa gång anlitar Masoud Kamali som samordnare för sina kommande forskningsrapporter om hederskulturer. Ni vet han som anser att det inte finns några hederskulturer, utan att det är "en myt som vittnar om djupa fördomar, kanske rasism". Då kanske de får den "forskning" de önskar..

Varför ska vi skära ner på våra utsläpp?

I ett blogginlägg frågade jag mig varför Sverige skulle skära ner sina utsläpp mer än vad som krävdes av oss, eftersom det stred mot målet att förena klimatmålen med en så god tillväxt som möjligt.

I regeringens proposition 2005/06:172 lyste argumenten med sin frånvaro. Ett tänkbart argument som jag gav själv var att:

framtida anpassningar och nedskärningar då kan komma att bli lite lättare att genomföra.

När EU-politikerna nyligen la fram sina nya krav så tas inte hänsyn till att Sverige redan ligger i topp med avseende på miljöhänsyn. Så tacken för att Sverige ligger i framkant är att vi bestraffas med ännu hårdare krav. Så även mitt tänkta argument ovan faller.

I blogginlägget ovan klagade jag även på att perspektiven var ensidiga när man gjorde konsekvensanalyser av hur Sverige skulle drabbas av den globala uppvärmningen. Man tog nästan enbart upp dåliga konsekvenser och utelämnade det som är till vår fördel. Slutsatserna från utredningen Sverige inför klimatförändringarna- hot och möjligheter (SOU 2007:60) är inte lika ensidigt pessimistiska, utan konstaterar bl a att intäkterna i princip kommer bli lika stora som kostnaderna.

Nu är dock inte detta ett argument för att inte göra nedskärningar i utsläppen. Främst handlar det nämligen inte om oss själva, utan om att det inte är ok att andra, främst fattiga människor från tredje världen, kommer få sina hem och marker förstörda. Med Johan Norbergs ord:

Om man dödar med knytnäve eller skorsten gör ingen principiell skillnad… Marknadsekonomi får aldrig innebära att produktionens kostnader socialiseras… på BNP-siffrornas altare

European Open i BJJ

För exakt en vecka sedan befann jag mig i Lissabon och tävlade. Så ja, mersmaken höll i sig. Tävlingen var ett öppet Europeiskt mästerskap, vilket innebär att förutom hela Europa så var en ansenlig andel av deltagarna i de högre bältesklasserna från Brasilien. Jag själv mötte exempelvis fler brassar än européer. Totalt gick jag sex matcher på söndagen och resultatet blev ett guld i min viktklass och ett brons i den öppna viktklassen.
Dagens roligaste match var kanske något oväntat den sista, som jag förlorade. Tävlingen avslutades nämligen med att alla länder väljer ut sina bästa i respektive bälteskategori, och sen tävlar hela laget mot de andra nationerna. Först att vinna tre matcher (av fem), vinner hela omgången. Då vi bara var tre personer som representerade Sverige i den sammanslagna brun- och svartbälteskategorin, så var vi tvungna att vinna alla tre matcherna. Eftersom våra första motståndare alla var professionella svartbälten från Brasilien, som tränar flera pass om dagen, så var det nog inte många som satsade på svenskarna den dagen. Jag fick nöjet att gå första matchen och äran att möta ingen mindre än den flerfaldiga världsmästaren Alan "Finfou" Nascimento. Matchtiden var hela tio minuter, vilket är den tid som svartbälten tävlar. Ett tag låg jag riktigt pyrt till och var nära att bli utstrypt, men jag höll mig lugn, tog mig ut och lyckades vända honom så jag kunde arbeta ovanifrån. Tyvärr lyckades jag inte passera hans guard efter det, men jag är ändå nöjd med att jag inte blev utdragen och bara förlorade med 2-0 mot en utövare av hans kaliber.

Den blinda fläcken

I ögat finns det en punkt där syncellernas nervtrådar går ihop till synnerven, som sedan vidarebefordrar sensoriska nervsignaler till hjärnan. I det området ser man ingenting.

På samma vis finns det en grupp kvinnor som mainstreamfeministerna inte ser.

För det är väl inte så att de inte bryr sig?

Pomperipossas återkomst

Regeringen har ett förslag som kan leda till att pensionssparare får betala över 100 procent i skatt. Närmare bestämt 102 procent, om det vill sig illa. Lagrådet, som tidigare visat prov på integritet och sunt förnuft, är kritiska. De anser att skattesatserna är så höga att de är att betrakta som "konfiskatoriska" och anser att Regeringens förslag kan strida mot Europakonventionen.

Ytterligare ett skäl till att det är synd att inte Astrid Lindgren lever idag. För jag tror inte någon kan tvåla till dagens politiker lika bra som när hon satte Gunnar Sträng på plats.

Den lilla människan vs Skatteverket

Det är alltid kul när man får chansen att omvärdera och skapa sig en ny bild av en människa som man tidigare ansett vara en idiot. Jag talar om den tidigare SSU-ordföranden Anna Sjödin, som i aftonbladet skriver ett passionerat försvar för de småföretagare som står hjälplösa mot myndigheters, och i synnerhet Skatteverkets brutala och godtyckliga maktutövning.

Om någon från Timbro eller Svenska Dagbladets ledarblogg konstaterat att Sverige var en "skatterättslig bananrepublik" hade nog de flesta ignorerat frågan och betraktat det som det sedvanliga gnället från höger. Nu får vi hoppas att även andra än de redan frälsta lyssnar.

Bristen på rättsäkerhet inom detta område är ingen nyhet. I en artikel från 2006 lyfter två erfarna skatteadvokater fram flertalet allvarliga problem. De konstaterar bl a att Skatteverkets tredubbla funktion som utredare, företrädare för statens intressen och dess roll som objektiv beslutsfattare är oförenliga. Det behöver man kanske inte vara erfaren skattejurist för att inse. Ändå verkar det som denna självklarhet gått våra folkvalda förbi. Eller så kanske en majoritet av de sistnämnda inte bryr sig om grundläggande rättsäkerhet?

Hemska tanke. Låt oss inte tänka den steget ut.

Bilden blir inte vackrare när vi påminns om att vi har skattelagar som strider mot legalitetsprincipen. En princip som innebär att man inte ska kunna bli dömd för en gärning som inte är straffbelagd vid tiden för brottet. Det låter väl också som en självklarhet i en rättstat?

Patrick Krassén, som författat artikeln ovan, anser att problemet med generalklausulen är att den gör rättstillämpningen oförutsägbar. Pyttsan! Det var väl fullständigt förutsägbart att denna princip inte skulle tillämpas när statliga företag skatteplanerade.

Bilden blir direkt osmaklig när vi inser att riktigt rika alltid kan komma runt besvärande beskattning. Många menar här att principen om likhet inför lagen är ett grundläggande krav för en demokratisk stat. Kan det vara så att en majoritet av våra folkvalda inte bryr sig om grundläggande demokratiska krav?

Hemska tanke. Låt oss inte tänka den steget ut heller.

Låt oss istället återgå till Anna Sjödin. Varför skrev hon egentligen denna artikel? Försöker hon locka över moderata väljare till socialdemokraterna? Eller är det så att när hon insett att hon förmodligen ändå inte kommer kunna göra karriär inom partiet, så kan hon lika gärna säga sanningen? Eller har hon slutligen gjort några grundläggande liberala insikter om individens behov av skydd mot staten?

Jag vet inte, så jag låter det vara osagt.